Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Talitrus saltator

Organismgrupp Kräftdjur, Märlkräftor Talitrus saltator
  Kräftdjur, Märlkräftor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd upp till 20 mm (maximalt 25 mm), honan något mindre än hanen. Första antennen är mycket kort och når ungefär till slutet av antennskaftets näst sista segment på andra antennen. Andra antennen är lång och kraftig, speciellt hos hanen. Stort tydligt huvud. Första gnathopoden (första benparet) är enkelt utan klo. Andra gnathopoden (andra benet) hos hanen och honan har en mycket liten dactylus (sista segmentet) och har propodus (näst sista segmentet) något utskjutande som då bildar en miniatyrklo.
Sista paret stjärtben med endast en gren. Stjärtplattan oval, något bredare än lång och något tillplattad eller antydan till en urnupen bakkant med små borst på ovansidan.
Färgen är gråvit till grågrön med mörkt gråblå fläckar på ryggsidan, ögonen är svarta, runda till formen.
Utbredning
Länsvis förekomst för Talitrus saltator Observationer i  Sverige för Talitrus saltator
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Det har inte skett något eftersök efter denna art - eller andra arter med samma ekologi då sandstrand/tångvallar inte inventerats - längs den svenska kusten. Det medför att fynden på svenska kusten endast är sporadiskt rapporterade. Utbredningen är från norska gränsen längs svenska västkusten söderut till Hanöbukten i Östersjön. Längs den södra och östra östersjökusten är den rapporterad från Danmark och upp till den Kuriska lagunen i norra Polen. Utanför Östersjön och Kattegatt finns arten från Norge och söderut längs Europas atlantkust samt runt Brittiska öarna och Irland, vidare söderut till Azorerna och in i Medelhavet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Arten lever i nordostatlanten, från Norge och söderut till Medelhavet. Eftersom den lever av detritus på grunda bottnar i strandlinjen, ofta bland ilandspolade alger - ett habitat som sällan (läs aldrig) provtas - är arten mest troligt förbisedd. Den missgynnas dock av strandexploatering och bortstädning av vegetationsrester på stränderna. Inventeringar har gjorts i Polen, där arten är skyddad. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Arten är nattaktiv och framför allt detritusätare. Lever inuti strandvallarna av uppspolad tång och sjögräs som sakta bryts ner. Finns dagtid nergrävda10-30 cm djupt i sandigt substrat och kommer fram för att leta föda under natten. De finns vanligtvis ovanför högsta vattenlinjen. Strandvallarna är mycket viktiga för juvenilerna som inte orkar gräva ner sig i sanden. Denna grupp av märlkräftor som ingår i familjen Talitridae kallas ofta för ”tångloppor” då det hoppar ”som av loppor” av dessa djur när man vänder på strandvallarna, genom att de snabbt slår mot underlaget med den mot undersidan invikta bakkroppen. Honorna blir ca 1,5 år medan hanarna lever några månader till. De övervintrar nergrävda i sanden till en halvmeters djup.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Malacostraca (storkräftor), Ordning Amphipoda (märlkräftor), Familj Talitridae, Släkte Talitrus, Art Talitrus saltator (Montagu, 1808) Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Dokumentation Arten lever i nordostatlanten, från Norge och söderut till Medelhavet. Eftersom den lever av detritus på grunda bottnar i strandlinjen, ofta bland ilandspolade alger - ett habitat som sällan (läs aldrig) provtas - är arten mest troligt förbisedd. Den missgynnas dock av strandexploatering och bortstädning av vegetationsrester på stränderna. Inventeringar har gjorts i Polen, där arten är skyddad. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Längd upp till 20 mm (maximalt 25 mm), honan något mindre än hanen. Första antennen är mycket kort och når ungefär till slutet av antennskaftets näst sista segment på andra antennen. Andra antennen är lång och kraftig, speciellt hos hanen. Stort tydligt huvud. Första gnathopoden (första benparet) är enkelt utan klo. Andra gnathopoden (andra benet) hos hanen och honan har en mycket liten dactylus (sista segmentet) och har propodus (näst sista segmentet) något utskjutande som då bildar en miniatyrklo.
Sista paret stjärtben med endast en gren. Stjärtplattan oval, något bredare än lång och något tillplattad eller antydan till en urnupen bakkant med små borst på ovansidan.
Färgen är gråvit till grågrön med mörkt gråblå fläckar på ryggsidan, ögonen är svarta, runda till formen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Talitrus saltator

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Talitrus saltator

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Det har inte skett något eftersök efter denna art - eller andra arter med samma ekologi då sandstrand/tångvallar inte inventerats - längs den svenska kusten. Det medför att fynden på svenska kusten endast är sporadiskt rapporterade. Utbredningen är från norska gränsen längs svenska västkusten söderut till Hanöbukten i Östersjön. Längs den södra och östra östersjökusten är den rapporterad från Danmark och upp till den Kuriska lagunen i norra Polen. Utanför Östersjön och Kattegatt finns arten från Norge och söderut längs Europas atlantkust samt runt Brittiska öarna och Irland, vidare söderut till Azorerna och in i Medelhavet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Peracarida  
  • Ordning
    Amphipoda - märlkräftor 
  • Underordning
    Gammaridea  
  • Familj
    Talitridae  
  • Släkte
    Talitrus  
  • Art
    Talitrus saltator(Montagu, 1808)

Arten är nattaktiv och framför allt detritusätare. Lever inuti strandvallarna av uppspolad tång och sjögräs som sakta bryts ner. Finns dagtid nergrävda10-30 cm djupt i sandigt substrat och kommer fram för att leta föda under natten. De finns vanligtvis ovanför högsta vattenlinjen. Strandvallarna är mycket viktiga för juvenilerna som inte orkar gräva ner sig i sanden. Denna grupp av märlkräftor som ingår i familjen Talitridae kallas ofta för ”tångloppor” då det hoppar ”som av loppor” av dessa djur när man vänder på strandvallarna, genom att de snabbt slår mot underlaget med den mot undersidan invikta bakkroppen. Honorna blir ca 1,5 år medan hanarna lever några månader till. De övervintrar nergrävda i sanden till en halvmeters djup.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö, Brackvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Hav, Havsstrand

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Mänsklig aktivitet på sandstränder; badturism, uppgrävning och påfyllning av sand som påverkar habitatet. Städning av stränder med borttagande av strandvallar och uppspolade alger gör habitaten för arten mycket fragmenterade.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Inventera strandfaunan för bättre information om artens utbredning och status, behålla strandvallar med uppspolad tång i närheten av tänkbara fyndplatser
Originalbeskrivning: Montagu, G. (1808). Description of several marine animals found on the south coast of Devonshire. Transactions of the Linnean Society of London. 9: 81-114.
Etymologi: Artnamnet Saltator kommer från latinets saltatus som betyder dansare eller hoppare och refererar givetvis till de hopp som arten gör när den blir störd.

Enckell, P. H. 1980. Kräftdjur. Fältfauna. Signum i Lund. 685 s

Oldevig , H. 1933. Sveriges amphipoder. Göteborgs Kungl. Vetenskaps- och vitterhets-samhälles handlingar. Femte följden, Band 3, Nr 4, 282 sid.

Marine Species Identification Portal: [http://species-identification.org/index.php]

Helsinforskommissionens rödlista: [http://helcom.fi/Documents/Ministerial2013/Associated] documents/Background/HELCOM RedList All SIS_Benthic Invertebrates.pdf

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren © ArtDatabanken, SLU 2016,

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Peracarida  
  • Ordning
    Amphipoda - märlkräftor 
  • Underordning
    Gammaridea  
  • Familj
    Talitridae  
  • Släkte
    Talitrus  
  • Art
    Talitrus saltator, (Montagu, 1808)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren © ArtDatabanken, SLU 2016,