Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Senotainia tricuspis

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Senotainia tricuspis
  Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Denna köttfluga påminner i fält om en vanlig husfluga med en kroppslängd av 6-9 mm. Den känns dock igen på att främre och övre delen av huvudet är gult med en karakteristisk skimrande gulvit strimma mellan ögonen och att mundelarna är längre än hos de tre andra nordiska arterna inom släktet Senotainia (yttre delen prementum är mer än dubbelt så lång som palpen), samt på sitt karakterisktika beteende att sitta på lur på bikupor. Larven är en typisk s.k. "maggot" och påträffas inuti döda tambin. Arten kan bestämas med hjälp av Pape (1987).
Utbredning
Länsvis förekomst för Senotainia tricuspis Observationer i  Sverige för Senotainia tricuspis
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Senotainia tricuspis är endast belagd i ett hanexemplar ca år 1850 i Skåne. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den är inte påträffad i något av de övriga nordiska grannländerna. Arten förekommer dock mer utbrett och frekvent i soliga och varma regioner som i Medelhavsområdet från Västeuropa och Nordafrika österut över Rumänien ända till Mongoliet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
Lever endoparasitiskt på honungbi och humlor. Honan lurpassar på honungsbin ovanpå bikupor och andra utkiksplatser för att attackera bina på väg ut från kupan och lägga en nykläckt larv på deras rygg. Larven äter sig via nackhålet in till mellankroppens flygmuskler. Arten är starkt värmeälskande och aktiv i riktigt varmt väder. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1850.
Ekologi
Larven lever i kroppen (endoparasitiskt) på honungbi. Arten är starkt värmeälskande och aktiv i riktigt varmt väder. Honan lurpassar på honungsbin ovanpå bikupor för att attackera bina på väg ut från kupan. Honans beteende är spektakulärt i och med att hon direkt efter en attack återtar positionen på kupan för förnyad attack var 6-10 sekund (Simintzis 1949). En hona kan producera 700-800 ägg. Den påträffas också på andra utkiksplatser där den kan hitta födosamlande honungsbin, men även humlor och solitära bin kan mer tillfälligtvis angripas. Arten är vivipar och ägget kläcks innan det läggs av flughonan på ryggen på offret. Larven äter sig direkt via nackhålet in till mellankroppens flygmuskler där den övergår i nästa larvstadium som lever av biets hemolymfa så länge som biet lever. När biet dör efter 2-4 dagar övergår larven under sitt tredje stadium att leva på bikroppens mjukdelar och när den växt till 8-9 mm längd lämnar den den död bikroppen och kryper ner i marken för förpuppning. Puppan kläcks efter 7-16 dagar (eller övervintrar) beroende på marktemperaturen och flugpopulationen kan således tillväxa tämligen snabbt under en säsong om förutsättningarna är goda för detta. Det har inneburit att flugan uppfattats av biodlare som ett hot mot bisamhällena och därför bekämpats på olika sätt t.ex. genom applicering av kontaktgift på bikupors tak.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Parasitoid, Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· honungsbi
· honungsbi
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Sarcophagidae (köttflugor), Släkte Senotainia, Art Senotainia tricuspis (Meigen, 1838) Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Lever endoparasitiskt på honungbi och humlor. Honan lurpassar på honungsbin ovanpå bikupor och andra utkiksplatser för att attackera bina på väg ut från kupan och lägga en nykläckt larv på deras rygg. Larven äter sig via nackhålet in till mellankroppens flygmuskler. Arten är starkt värmeälskande och aktiv i riktigt varmt väder. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1850.
Denna köttfluga påminner i fält om en vanlig husfluga med en kroppslängd av 6-9 mm. Den känns dock igen på att främre och övre delen av huvudet är gult med en karakteristisk skimrande gulvit strimma mellan ögonen och att mundelarna är längre än hos de tre andra nordiska arterna inom släktet Senotainia (yttre delen prementum är mer än dubbelt så lång som palpen), samt på sitt karakterisktika beteende att sitta på lur på bikupor. Larven är en typisk s.k. "maggot" och påträffas inuti döda tambin. Arten kan bestämas med hjälp av Pape (1987).

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för Senotainia tricuspis

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Senotainia tricuspis

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Senotainia tricuspis är endast belagd i ett hanexemplar ca år 1850 i Skåne. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den är inte påträffad i något av de övriga nordiska grannländerna. Arten förekommer dock mer utbrett och frekvent i soliga och varma regioner som i Medelhavsområdet från Västeuropa och Nordafrika österut över Rumänien ända till Mongoliet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Oestroidea  
  • Familj
    Sarcophagidae - köttflugor 
  • Släkte
    Senotainia  
  • Art
    Senotainia tricuspis(Meigen, 1838)

Larven lever i kroppen (endoparasitiskt) på honungbi. Arten är starkt värmeälskande och aktiv i riktigt varmt väder. Honan lurpassar på honungsbin ovanpå bikupor för att attackera bina på väg ut från kupan. Honans beteende är spektakulärt i och med att hon direkt efter en attack återtar positionen på kupan för förnyad attack var 6-10 sekund (Simintzis 1949). En hona kan producera 700-800 ägg. Den påträffas också på andra utkiksplatser där den kan hitta födosamlande honungsbin, men även humlor och solitära bin kan mer tillfälligtvis angripas. Arten är vivipar och ägget kläcks innan det läggs av flughonan på ryggen på offret. Larven äter sig direkt via nackhålet in till mellankroppens flygmuskler där den övergår i nästa larvstadium som lever av biets hemolymfa så länge som biet lever. När biet dör efter 2-4 dagar övergår larven under sitt tredje stadium att leva på bikroppens mjukdelar och när den växt till 8-9 mm längd lämnar den den död bikroppen och kryper ner i marken för förpuppning. Puppan kläcks efter 7-16 dagar (eller övervintrar) beroende på marktemperaturen och flugpopulationen kan således tillväxa tämligen snabbt under en säsong om förutsättningarna är goda för detta. Det har inneburit att flugan uppfattats av biodlare som ett hot mot bisamhällena och därför bekämpats på olika sätt t.ex. genom applicering av kontaktgift på bikupors tak.

Ekologisk grupp: Parasitoid, Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· honungsbi - Apis mellifera (Viktig)
Bekämpningsåtgärderna har medfört att arten minskat i våra sydligare grannländer och därför är chanserna till återkolonisation i Sverige tämligen små. Om arten återkommer kan man förmoda att bekämpningsåtgärder sätt in för att hindra dess spridning.
Inga åtgärder är för närvarande aktuella.

Bradbear, N. 1988. World distribution of major honeybee diseases and pests. Bee World, 69: 15-39.

Nowogrodzky, R. & Morse, R.A. 1990. Honey bee pests, predators, and diseases. (2nd ed.). Cornell University Press. Ithaca and London

Pape, T. 1987. The Sarcophagidae (Diptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 19. Scandinavian Science Press Ltd.

Simintzis, G. 1949. Les larves de dipteres du genre Senotainia tricuspis, parasites thoraciquesinternes de l’abeille adulte. Revue Française d‘Apiculture, 12: 13-16.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2010

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Oestroidea  
  • Familj
    Sarcophagidae - köttflugor 
  • Släkte
    Senotainia  
  • Art
    Senotainia tricuspis, (Meigen, 1838)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2010