Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Eugyra connectens

Organismgrupp Manteldjur Eugyra connectens
  Manteldjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten rund sjöpung som blir 5 mm hög och 6 mm bred. Den liknar en liten boll med sand, då mantelytan ät täckt med tunna, korta hår som har sandkorn fästa vid dem. Sifonerna är små, korta och sitter tätt ihop, med ca 1 mm mellanrum, upptill på sjöpungen. Munsifonen har sex lober vid öppningen och atrialsifonen (utströmningsöppningen) har fyra lober. Dessa lober stänger sifonöppningarna när sifonerna dras samman. Inuti, vid basen av munsifonen finns en cirkel av muntentakler. Dessa är av olika storlek, och de större tentaklerna är flergrenade. Manteln är tunn men fast. Mantelns muskulatur är välutvecklad med karakteristiska tvärband av korta tvärgående muskelknippen som följer endostylen, samt ett band av korta tvärgående muskelknippen som löper längs vardera sidan av kroppen. Sifonernas baser omges av tydliga korta, längsgående muskelknippen. Gälsäcken är assymmetrisk med en kort rygglist, och en tydligt längre endostyl som löper längs med buksidan av gälsäcken. Gälsäcken saknar längsveck. I stället finns sju ordinära längsribbor som korsas av tvärribbor.
Hela gälsäckens vägg har fingerformade inbuktningar - sk infundibulae - som är riktade inåt mot gälkorgens mitt. Det sitter oftast en, ibland två, sådana inbuktningar i varje rektangulärt fält mellan längs- och tvärribborna. Varje inbuktning innehåller två långa gälspringor som löper i en tätt tvinnad spiral mot spetsen. Tarmen är lång och löper i en vid ögla. Magen är avlång. Njuren är kort och sitter på höger sida av kroppen, nära ventralsidan. Äggstockar och testiklar är sammansmälta till en enda oparig gonad, som sitter delvis i tarmens ögla.

Stor förväxlingsrisk råder med den snarlika arten parprick Eugyra arenosa där gälsäckens infundibulae är endast svagt inbuktande, förutom vid de ventrala raderna, invid endostylen, där de är tydligt inbuktande men konformade snarare än fingerformade. Dessutom saknar E. arenosa ett band av korta tvärgående muskelknippen som längs kroppens sidor. Dessa tvärgående muskler finns visserligen, men de är längre och formar inte ett band som hos E. connectens.
Utbredning
Länsvis förekomst för Eugyra connectens Observationer i  Sverige för Eugyra connectens
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten beskrevs 1928 av den svenska sjöpungspecialisten Augusta Ärnbäck-Christie-Linde från tre exemplar insamlade från en lokal med sandbotten nordväst om Koster på 32-36 meters djup. Detta är den enda kända lokal där arten påträffats. Vissa forskare anser att arten är synonym med Parprick, Eugyra arenosa (Se Nationalnyckeln, Kullander et al 2011). Genetiska studier behövs för att utreda artstatusen. Om den är en god art så utgör den en ansvarsart för Sverige.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Arten är beskriven 1928 från en lokal nordväst om Koster av ascidiesystematikern Augusta Ärnbäck-Christie-Linde. Detta är såvitt är känt den enda lokal där arten påträffats. Vissa nutida forskare vill dock göra gällande att arten är synonym med E. arenosa. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Artens ekologi är okänd.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Ordning Stolidobranchiata, Familj Molgulidae (kulsjöpungar), Släkte Eugyra, Art Eugyra connectens Ärnbäck-Christie-Linde, 1928 Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Arten är beskriven 1928 från en lokal nordväst om Koster av ascidiesystematikern Augusta Ärnbäck-Christie-Linde. Detta är såvitt är känt den enda lokal där arten påträffats. Vissa nutida forskare vill dock göra gällande att arten är synonym med E. arenosa. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En liten rund sjöpung som blir 5 mm hög och 6 mm bred. Den liknar en liten boll med sand, då mantelytan ät täckt med tunna, korta hår som har sandkorn fästa vid dem. Sifonerna är små, korta och sitter tätt ihop, med ca 1 mm mellanrum, upptill på sjöpungen. Munsifonen har sex lober vid öppningen och atrialsifonen (utströmningsöppningen) har fyra lober. Dessa lober stänger sifonöppningarna när sifonerna dras samman. Inuti, vid basen av munsifonen finns en cirkel av muntentakler. Dessa är av olika storlek, och de större tentaklerna är flergrenade. Manteln är tunn men fast. Mantelns muskulatur är välutvecklad med karakteristiska tvärband av korta tvärgående muskelknippen som följer endostylen, samt ett band av korta tvärgående muskelknippen som löper längs vardera sidan av kroppen. Sifonernas baser omges av tydliga korta, längsgående muskelknippen. Gälsäcken är assymmetrisk med en kort rygglist, och en tydligt längre endostyl som löper längs med buksidan av gälsäcken. Gälsäcken saknar längsveck. I stället finns sju ordinära längsribbor som korsas av tvärribbor.
Hela gälsäckens vägg har fingerformade inbuktningar - sk infundibulae - som är riktade inåt mot gälkorgens mitt. Det sitter oftast en, ibland två, sådana inbuktningar i varje rektangulärt fält mellan längs- och tvärribborna. Varje inbuktning innehåller två långa gälspringor som löper i en tätt tvinnad spiral mot spetsen. Tarmen är lång och löper i en vid ögla. Magen är avlång. Njuren är kort och sitter på höger sida av kroppen, nära ventralsidan. Äggstockar och testiklar är sammansmälta till en enda oparig gonad, som sitter delvis i tarmens ögla.

Stor förväxlingsrisk råder med den snarlika arten parprick Eugyra arenosa där gälsäckens infundibulae är endast svagt inbuktande, förutom vid de ventrala raderna, invid endostylen, där de är tydligt inbuktande men konformade snarare än fingerformade. Dessutom saknar E. arenosa ett band av korta tvärgående muskelknippen som längs kroppens sidor. Dessa tvärgående muskler finns visserligen, men de är längre och formar inte ett band som hos E. connectens.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Eugyra connectens

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Eugyra connectens

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten beskrevs 1928 av den svenska sjöpungspecialisten Augusta Ärnbäck-Christie-Linde från tre exemplar insamlade från en lokal med sandbotten nordväst om Koster på 32-36 meters djup. Detta är den enda kända lokal där arten påträffats. Vissa forskare anser att arten är synonym med Parprick, Eugyra arenosa (Se Nationalnyckeln, Kullander et al 2011). Genetiska studier behövs för att utreda artstatusen. Om den är en god art så utgör den en ansvarsart för Sverige.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Stolidobranchiata  
  • Familj
    Molgulidae - kulsjöpungar 
  • Släkte
    Eugyra  
  • Art
    Eugyra connectensÄrnbäck-Christie-Linde, 1928

Artens ekologi är okänd.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Den starkt begränsade förekomsten gör den sårbar för lokala miljöförändringar.
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen och miljögifter till havet fortsätter och intensifieras. Det är dock svårt att föreslå mer specifika åtgärder eftersom kunskapen om artens utbredning och status i dagsläget är synnerligen bristfällig.
Etymologi, eu- Gr. sann + Gr. -gyra, den runda, cirkelformade, vilket syftar på kroppsformen. connectens, Lat. den sammanbindande, vilket möjligen syftar på de sammanflätade gälspringorna i gälväggens koniska inbuktningar.

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. (Webb-upplaga.

www.tmbl.gu.se/staff/HansGHanssonP.html)

Kullander, S.O., Stach, T., Nyman, L., Samuelsson, H., Hansson, H.G., Delling, B., Blom, H. & Jilg, K. 2011. Lansettfiskar-broskfiskar. Brachiostomatidae-Chondrichthyes. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Millar, R.H. 1970. British ascidians. Tunicata: Ascidiacea: keys and notes for the identification of the species. Synopses of the British Fauna, N.S. 1. Academic Press: London. ISBN 12-496650-0. 92 pp.

Sanamyan, K. 2015. Eugyra connectens Ärnbäck-Christie-Linde, 1928. In: Shenkar, N., Gittenberger, A., Lambert, G., Rius, M., Moreira Da Rocha, R., Swalla, B.J., Turon, X. (2015) Ascidiacea World Database. Accessed through: Shenkar, N., Gittenberger, A., Lambert, G., Rius, M., Moreira Da Rocha, R., Swalla, B.J., Turon, X. (2015) Ascidiacea. World Database at http://www.marinespecies.org/ascidiacea/aphia.php?p=taxdetails&id=252541

Ärnbäck-Christie-Linde, A. 1927. Northern and arctic invertebrates in the collection of the Swedish state museum (Riksmuseum). XI. Tunicata. 3. Molgulidae and Pyuridae. Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar, Ser. 3, Bd 4, N:o 9.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Stolidobranchiata  
  • Familj
    Molgulidae - kulsjöpungar 
  • Släkte
    Eugyra  
  • Art
    Eugyra connectens, Ärnbäck-Christie-Linde, 1928
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015