Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dvärgblodbi

Organismgrupp Steklar, Bin Sphecodes longulus
Dvärgblodbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vårt minsta blodbi (4–5 mm) med för släktet typiska färger. Kropp är svartfärgad med endast de första bakkroppsegmenten rödfärgade. Honan skiljs från närstående arter genom sin ringa storlek samt att käkarna (mandiblerna) endast har en spets och helt saknar utskott. Vidare är ansiktet sett framifrån helt runt vilket skiljer den från den sällsynta men ofta snarlika arten punktblodbi Sphecodes puncticeps vars hona har betydligt bredare ansikte. Övriga förväxlingsarter har alltid tydligt tvespetsade käkar eller har avsevärt större kroppsstorlek.
Utbredning
Länsvis förekomst för dvärgblodbi Observationer i  Sverige för dvärgblodbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Världsutbredningen omfattar främst Mellan- och Sydeuropa via Turkiet bort mot Centralasien. Nordgränsen går i Sverige samt södra Finland. I Sverige har arten nyligen påvisats i Östra Skåne och Blekinge där den idag är känd från en handfull exklusiva sandmarkslokaler.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Dvärgblodbi är en mycket liten art som under 2000-talet är upptäckt på fem lokaler i NO Skåne och Blekinge, den första vid Rinkaby 2002. Eventuellt är arten nyinvandrad. Arten boparasiterar hos småsmalbi Lasioglossum minutissimum, och troligen L. leucopus och L. morio. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (200-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (5-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6000 (580-12000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (20-400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Dvärgblodbi uppträder på sandiga, öppna marker av stäppkaraktär eller gamla sandtäkter. Liksom värdarterna bland vägbina (Halictidae) uppträder blodbiet i en vårflygande generation bestående av enbart honor som flyger under vår till försommar, samt en sensommargeneration bestående av både hanar och honor. Blombesök har noterats på rödkörvel Torilis japonica och åkertistel Cirsium arvense. Dvärgblodbiet är ett så kallat kleptoparasitiskt bi där honan lägger ägg på redan insamlade pollenförråd av en annan biart, som dvärgblodbiet sedan utvecklas på bekostnad av. Vilken värdart som är aktuell för dvärgblodbiet har diskuterats och ofta anges småsmalbi Lasioglossum minutissimum, men även metallsmalbi L. morio och bronssmalbi L. leucopus har figurerat i resonemangen när det gäller potentiell värd. Fyndbild och fältobservationer (Sverige och Holland) indikerar dock starkt att arten åtminstone i Sverige, eller den ekologiska form som finns hos oss, nyttjar dynsmalbiet Lasioglossum tarsatum som värd.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· dynsmalbi
· dynsmalbi
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Sphecodes (blodbin), Art Sphecodes longulus von Hagens, 1882 - dvärgblodbi Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Dvärgblodbi är en mycket liten art som under 2000-talet är upptäckt på fem lokaler i NO Skåne och Blekinge, den första vid Rinkaby 2002. Eventuellt är arten nyinvandrad. Arten boparasiterar hos småsmalbi Lasioglossum minutissimum, och troligen L. leucopus och L. morio. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (200-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (5-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6000 (580-12000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (20-400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Vårt minsta blodbi (4–5 mm) med för släktet typiska färger. Kropp är svartfärgad med endast de första bakkroppsegmenten rödfärgade. Honan skiljs från närstående arter genom sin ringa storlek samt att käkarna (mandiblerna) endast har en spets och helt saknar utskott. Vidare är ansiktet sett framifrån helt runt vilket skiljer den från den sällsynta men ofta snarlika arten punktblodbi Sphecodes puncticeps vars hona har betydligt bredare ansikte. Övriga förväxlingsarter har alltid tydligt tvespetsade käkar eller har avsevärt större kroppsstorlek.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för dvärgblodbi

Länsvis förekomst och status för dvärgblodbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dvärgblodbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Världsutbredningen omfattar främst Mellan- och Sydeuropa via Turkiet bort mot Centralasien. Nordgränsen går i Sverige samt södra Finland. I Sverige har arten nyligen påvisats i Östra Skåne och Blekinge där den idag är känd från en handfull exklusiva sandmarkslokaler.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Sphecodes - blodbin 
  • Art
    Sphecodes longulusvon Hagens, 1882 - dvärgblodbi

Dvärgblodbi uppträder på sandiga, öppna marker av stäppkaraktär eller gamla sandtäkter. Liksom värdarterna bland vägbina (Halictidae) uppträder blodbiet i en vårflygande generation bestående av enbart honor som flyger under vår till försommar, samt en sensommargeneration bestående av både hanar och honor. Blombesök har noterats på rödkörvel Torilis japonica och åkertistel Cirsium arvense. Dvärgblodbiet är ett så kallat kleptoparasitiskt bi där honan lägger ägg på redan insamlade pollenförråd av en annan biart, som dvärgblodbiet sedan utvecklas på bekostnad av. Vilken värdart som är aktuell för dvärgblodbiet har diskuterats och ofta anges småsmalbi Lasioglossum minutissimum, men även metallsmalbi L. morio och bronssmalbi L. leucopus har figurerat i resonemangen när det gäller potentiell värd. Fyndbild och fältobservationer (Sverige och Holland) indikerar dock starkt att arten åtminstone i Sverige, eller den ekologiska form som finns hos oss, nyttjar dynsmalbiet Lasioglossum tarsatum som värd.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Buskmark

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· dynsmalbi - Lasioglossum tarsatum (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
Hoten mot dvärgblodbiet sammanfaller troligen till stor del med hotbilden mot dynsmalbiet och andra arter som kräver glest bevuxna sandiga marker. Arten hotas således av igenväxningen av torra, öppna sandmarker. Denna igenväxning är i sin tur resultatet av upphörande jordbruksaktivitet som bete och åkerbruk på sandiga marker. Igenväxningen har under det senaste halvseklet dessutom accelererats av kvävenedfall. Arten hotas också av rådande regler för täktåterställning och skogsmark där ofta näringsrika jordmassor breds ut på den avjämnade täktytan varpå det hela planteras med träd. Minskad militär verksamhet utgör ett hot mot arten på militära övningsfält eftersom detta medför brist på störning och därmed igenväxning.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
Åtgärder som syftar till att öka arealen blomrika, glest bevuxna sandmarker gynnar dvärgblodbiet och en lång rad andra hotade arter. Man bör också säkerställa att maskinell markstörning och andra typer av mänsklig verksamhet får fortgå på de lokaler där arten har goda förekomster. Alternativt kan harvning/plöjning ske på öppna delar för att bibehålla en gles vegetationsstruktur och öppna sandytor. Vid täktåterställning bör man ta stor hänsyn till sandmarksfaunan och skapa ekologiskt bärkraftiga strukturer som sydlänta branter och hak, blomrika partier såväl som helt öppna sandytor. Öppen sand i form av körvägar, vägkanter, vägslänter eller stationsområden inom artens förekomstområden bör ej beläggas med krossten eller täckas med jord. De bör istället bibehållas obehandlade, alternativt sås in med lämpliga fröblandningar bestående av torrmarksväxter med svensk/regional proviniens, i synnerhet rotfibbla Hypochaeris radicata, höstfibbla Scorzoneroides autumnalis och gråfibbla Pilosella officinarum som utgör viktiga nektarväxter och dessutom troligen är viktiga för artens värdar.

Amiet. F., Neumeyer. R., Müller. A. 1999. Fauna Helvetica 4. Apidae 2. Colletes, Dufourea, Hylaeus, Nomia, Nomioides, Rhophitoides, Rhophites, Sphecodes, Systropha. Centre Suisse de cartographie del la faune. Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Neuchatel.

Edwards, R. & Broad, G. (red.) 2006. Provisional Atlas of the Aculeate Hymenoptera in Great Britain and Ireland: Part 6. Huntingdon: Biological Records Centre.

Johansson, N. 2012. Rovstekeln Oxybelus latidens (Hymenoptera, Crabronidae) ny för Sverige. Entomologisk Tidskrift 133(1-2): 59-64. Uppsala.

Norén, L. & Franzén, M. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge- en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007-2008. Länsstyrelsen i Blekinge län, Rapport 2009:16.

Peeters T.M.J., Raemakers I.P. & Smit J. 1999. Voorlopige atlas van de Nederlandse bijen. European Invertebrate Survey - Nederland, Leiden. 230 s.

Sörensson, M. 2008. Inventering av solitära bin och rödlistade insekter på Åsumfältet och före detta järnvägsövergången i Everöd/Lyngby sommaren 2007. Kristianstad kommun. Vattenriket i fokus rapport nr 2008:04.

Sörensson, M., Hallin, G., Hellqvist, S. & Franzén, M. Dvärgblodbi Sphecodes longulus Hagens upptäckt i Sverige. Entomologisk Tidskrift 130: 123-127. Uppsala.

Warncke, K. 1992. Die westpaläarktischen Arten der Bienengattung Sphecodes Latr. (Hymenoptera, Apidae, Halictinae). Bericht der naturforschenden Gesellschaft Augsburg 52: 9-64.

Westrich, P. 2009. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer, Stuttgart.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Sphecodes - blodbin 
  • Art
    Sphecodes longulus, von Hagens, 1882 - dvärgblodbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012