Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fjällnervmossa

Organismgrupp Mossor Campylopus schimperi
Fjällnervmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten växer i upp till 5 cm höga, ofta välvda, kompakta och gulgröna tuvor. Skotten är rikligt försedda med brunt ludd av rhizoider. Bladen är 3-4 mm långa, upprätta, från en oval bas jämnt, långt och smalt tillspetsade. I själva spetsen finns enstaka, små tänder. Nerven är, liksom hos andra arter i släktet, mycket bred och fyller ut större delen av bladbasen, men saknar band av stereider. Bladskivan når åtminstone ovanför mitten på bladet. Kapslar är inte kända från Norden. Specialiserad vegetativ förökning är vanlig och sker genom avbrutna skottspetsar eller smala, flagellika, kortbladiga grenar i toppen av skotten.
Fjällnervmossa liknar något grusnervmossa C. subulatus, men bladskivans övre celler är mer långsmala, nervens undersida helt slät och tuvorna mycket täta.
Utbredning
Länsvis förekomst för fjällnervmossa Observationer i  Sverige för fjällnervmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Artens utbredning är västlig och samtidigt arktisk-alpin. Den är påträffad på endast en lokal i Sverige - i Lule lappmark. Liksom övriga arter i släktet är fjällnervmossa beroende av ett fuktigt klimat; växtbetingelserna för den finns därför endast inom delar av fjällvärlden med extremt hög nederbörd. I Norge finns ett flertal lokaler från havsnivå upp till 1 400 m ö.h. Fjällnervmossa förekommer även på Island med ett flertal stora förekomster på lägre höjd över havet, samt på Svalbard. Utanför Norden finns arten på Irland, i Skottland, Alperna, Pyrenéerna och Kaukasus. Utanför Europa tillkommer Himalaya, de arktiska och alpina delarna av Nordamerika samt Grönland. Därtill är enstaka fynd uppgivna från alpina zoner i Mexiko och Venezuela.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
I Sverige endast känd från en lokal i västligaste Lule lappmark 1975. Arten tycks växa enbart i extremt oceaniska fjällavsnitt vilket gör att endast en begränsad del av fjällkedjan kan utgöra dess möjliga livsmiljö. Arten kan hotas av slumpfaktorer, exempelvis extremt väder eller klimatförändring. Den är inte eftersökt på senare år. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (0-600). Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (0-80) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Fjällnervmossa växer på den svenska lokalen på lodräta bergväggar av silikatsten. På de norska och isländska lokalerna växer den även på humushaltig jord. Arten tycks i Nordeuropa sky kalk, men uppgifter från östra Asien antyder att arten där kan växa på kalkrika underlag.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Dicranales, Familj Leucobryaceae, Släkte Campylopus (nervmossor), Art Campylopus schimperi Milde - fjällnervmossa Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation I Sverige endast känd från en lokal i västligaste Lule lappmark 1975. Arten tycks växa enbart i extremt oceaniska fjällavsnitt vilket gör att endast en begränsad del av fjällkedjan kan utgöra dess möjliga livsmiljö. Arten kan hotas av slumpfaktorer, exempelvis extremt väder eller klimatförändring. Den är inte eftersökt på senare år. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (0-600). Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (0-80) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Arten växer i upp till 5 cm höga, ofta välvda, kompakta och gulgröna tuvor. Skotten är rikligt försedda med brunt ludd av rhizoider. Bladen är 3-4 mm långa, upprätta, från en oval bas jämnt, långt och smalt tillspetsade. I själva spetsen finns enstaka, små tänder. Nerven är, liksom hos andra arter i släktet, mycket bred och fyller ut större delen av bladbasen, men saknar band av stereider. Bladskivan når åtminstone ovanför mitten på bladet. Kapslar är inte kända från Norden. Specialiserad vegetativ förökning är vanlig och sker genom avbrutna skottspetsar eller smala, flagellika, kortbladiga grenar i toppen av skotten.
Fjällnervmossa liknar något grusnervmossa C. subulatus, men bladskivans övre celler är mer långsmala, nervens undersida helt slät och tuvorna mycket täta.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fjällnervmossa

Länsvis förekomst och status för fjällnervmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fjällnervmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Artens utbredning är västlig och samtidigt arktisk-alpin. Den är påträffad på endast en lokal i Sverige - i Lule lappmark. Liksom övriga arter i släktet är fjällnervmossa beroende av ett fuktigt klimat; växtbetingelserna för den finns därför endast inom delar av fjällvärlden med extremt hög nederbörd. I Norge finns ett flertal lokaler från havsnivå upp till 1 400 m ö.h. Fjällnervmossa förekommer även på Island med ett flertal stora förekomster på lägre höjd över havet, samt på Svalbard. Utanför Norden finns arten på Irland, i Skottland, Alperna, Pyrenéerna och Kaukasus. Utanför Europa tillkommer Himalaya, de arktiska och alpina delarna av Nordamerika samt Grönland. Därtill är enstaka fynd uppgivna från alpina zoner i Mexiko och Venezuela.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Dicranales  
  • Familj
    Leucobryaceae  
  • Släkte
    Campylopus - nervmossor 
  • Art
    Campylopus schimperiMilde - fjällnervmossa

Fjällnervmossa växer på den svenska lokalen på lodräta bergväggar av silikatsten. På de norska och isländska lokalerna växer den även på humushaltig jord. Arten tycks i Nordeuropa sky kalk, men uppgifter från östra Asien antyder att arten där kan växa på kalkrika underlag.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Fjällbiotoper, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark

Substrat/Föda:
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Den svenska lokalen ligger visserligen i en nationalpark, men förekomsten är mycket liten och hotas främst av slumpfaktorer, exempelvis extremt väder. Dessutom kan anläggandet av nya leder och övernattningskojor påverka förekomsten negativt.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Ett återbesök till växtplatsen bör ske snarast. Om arten finns kvar bör berörda myndigheter informeras så att de kan bevaka att inga ingrepp sker nära eller på lokalen.
Utländska namn - NO: Filtsåtemose, IS: Deigluburst, GB: Schimper´s Swan-neck.

Etymologi: schimperi (lat.) = efter Wilhelm Philipp Schimper (1808-1880), tysk bryolog som var författare till många mossfloror.
Uttal: [Kampýlopus schimpéri]

KEY FACTS Schimper’s Swan-neck Moss. Shoots up to 5 cm long, forming compact, often domed, yellowish-green, tomentose tufts. Nerve very stout, stereids absent. Capsules unknown in the Nordic countries. Vegetative propagation by caducous shoot tips or flagelliform branches in upper part of shoots. - Found at the Swedish sites on vertical siliceous rock faces, in Norway and Iceland also on humus-rich soil. A species with a western and arctic-alpine distribution, in Sweden known only from one locality in the northernmost region. In Norway occurring from sea level to an altitude of 1,400 m. Also found in Iceland and Svalbard.

Hallingbäck, T. 2006. Campylopus schimperi fjällnervmossa s. 385. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Størmer, P. 1969. Mosses with a Western and Southern Distribution in Norway. Oslo, Bergen & Tromsö.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Rev. Tomas Hallingbäck 2006. uppdaterad 2010, 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Dicranales  
  • Familj
    Leucobryaceae  
  • Släkte
    Campylopus - nervmossor 
  • Art
    Campylopus schimperi, Milde - fjällnervmossa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Rev. Tomas Hallingbäck 2006. uppdaterad 2010, 2016.