Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  öselskallra

Organismgrupp Kärlväxter Rhinanthus osiliensis
Öselskallra Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Öselskallra är en ettårig, gulblommig, halvparisitisk ört. Den skiljer sig från de övriga svenska arterna i släktet genom att foder och blommor är glandelhåriga. Den har normalt färre och kortare grenar än de andra skallrorna, samt är ofta mer eller mindre antocyanfärgad. Den blommar senare än de andra skallrorna, normalt i slutet av juli - augusti. Liksom de andra arterna i släktet förökar den sig uteslutande med frön som troligen kan ligga i jorden åtskilliga år innan de gror.
Utbredning
Länsvis förekomst för öselskallra Observationer i  Sverige för öselskallra
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är i Sverige endast känd från två områden på Gotland, dels på Lojsta hajd, främst på Mallgårds källmyr och Botes källmyr, dels söder om Suderbys i Hangvar. Utanför Gotland är arten endast känd från västra delen av Ösel i Estland. Att öselskallra finns i Sverige bekräftades inte förrän 2007. Redan på 1950-talet misstänkte Bengt Pettersson i samband med sitt avhandlingsarbete om Gotlands vegetation att det kunde röra sig om öselskallra, men då fanns ingen möjlighet att få tag i information från Ösel. Det dröjde ända till 2005 tills Torbjörn Lindell, som tidigare inventerat källkärr på Gotland, under ett besök i Estland började misstänka att de gotländska skallrorna är de samma som de som växer i källkärr på Ösel. Vid de tillfällen arten räknats har cirka 10 000 ex hittats, merparten på Lojsta hajd. Den estniska populationen är jämstor med, eller något större, än den svenska.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1a+2a; D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Öselskallra är ny för Gotland, tidigare ansågs den vara en variant av höskallra. Öselskallra växer i rikkärr inom två områden på Gotland. På en lokal har arten inte återfunnits sedan upptäckten, möjligen beroende på för hårt bete. Förekomsten är troligen stabil i dag, merparten av växtplatserna är skyddade som naturreservat. Den gotländska öselskallrans taxonomiska status är osäker då den är morfologiskt identisk med öselskallra som växer på ön Ösel men avviker genetiskt. Molekylärgenetiska studier är på gång och får utvisa den gotländska öselskallrans status i förhållande till den på Ösel samt till höskallra och dess underarter. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (5000-15000). Antalet lokalområden i landet skattas till 2. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 228 (200-250) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (20-30) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Utbredningens storlek är nära gränsvärdena för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Därför rödlistas arten som Nära hotad (NT). (B1a+2a; D2).
Ekologi
Öselskallra växer uteslutande i källkärr tillsammans med axag. Ofta sitter den på tuvorna alldeles intill källflödena. Utöver axag så växer den ofta tillsammans med majviva, brun ögontröst, fjälltätört, ängsgentiana, sumpgentiana, svarthö, kärrlilja och ängsvädd.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande), Parasit
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Orobanchaceae (snyltrotsväxter), Släkte Rhinanthus (skallror), Art Rhinanthus osiliensis (Ronniger & Saarsoo) Vassilcz. - öselskallra Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1a+2a; D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Öselskallra är ny för Gotland, tidigare ansågs den vara en variant av höskallra. Öselskallra växer i rikkärr inom två områden på Gotland. På en lokal har arten inte återfunnits sedan upptäckten, möjligen beroende på för hårt bete. Förekomsten är troligen stabil i dag, merparten av växtplatserna är skyddade som naturreservat. Den gotländska öselskallrans taxonomiska status är osäker då den är morfologiskt identisk med öselskallra som växer på ön Ösel men avviker genetiskt. Molekylärgenetiska studier är på gång och får utvisa den gotländska öselskallrans status i förhållande till den på Ösel samt till höskallra och dess underarter. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (5000-15000). Antalet lokalområden i landet skattas till 2. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 228 (200-250) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (20-30) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Utbredningens storlek är nära gränsvärdena för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Därför rödlistas arten som Nära hotad (NT). (B1a+2a; D2).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Habitatdirektivets bilaga 4
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 7. Bestämmelsen gäller hela landet
Öselskallra är en ettårig, gulblommig, halvparisitisk ört. Den skiljer sig från de övriga svenska arterna i släktet genom att foder och blommor är glandelhåriga. Den har normalt färre och kortare grenar än de andra skallrorna, samt är ofta mer eller mindre antocyanfärgad. Den blommar senare än de andra skallrorna, normalt i slutet av juli - augusti. Liksom de andra arterna i släktet förökar den sig uteslutande med frön som troligen kan ligga i jorden åtskilliga år innan de gror.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för öselskallra

Länsvis förekomst och status för öselskallra baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för öselskallra

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Sverige endast känd från två områden på Gotland, dels på Lojsta hajd, främst på Mallgårds källmyr och Botes källmyr, dels söder om Suderbys i Hangvar. Utanför Gotland är arten endast känd från västra delen av Ösel i Estland. Att öselskallra finns i Sverige bekräftades inte förrän 2007. Redan på 1950-talet misstänkte Bengt Pettersson i samband med sitt avhandlingsarbete om Gotlands vegetation att det kunde röra sig om öselskallra, men då fanns ingen möjlighet att få tag i information från Ösel. Det dröjde ända till 2005 tills Torbjörn Lindell, som tidigare inventerat källkärr på Gotland, under ett besök i Estland började misstänka att de gotländska skallrorna är de samma som de som växer i källkärr på Ösel. Vid de tillfällen arten räknats har cirka 10 000 ex hittats, merparten på Lojsta hajd. Den estniska populationen är jämstor med, eller något större, än den svenska.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Orobanchaceae - snyltrotsväxter 
  • Släkte
    Rhinanthus - skallror 
  • Art
    Rhinanthus osiliensis(Ronniger & Saarsoo) Vassilcz. - öselskallra

Öselskallra växer uteslutande i källkärr tillsammans med axag. Ofta sitter den på tuvorna alldeles intill källflödena. Utöver axag så växer den ofta tillsammans med majviva, brun ögontröst, fjälltätört, ängsgentiana, sumpgentiana, svarthö, kärrlilja och ängsvädd.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande), Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Större delen av den svenska populationen är i dag skyddad inom Natura 2000-områden. De rikaste lokalerna betas idag av russen på Lojsta hajd, men denna typ av extremrika källkärr är troligen stabila på lång sikt även utan hävd. Det enda potentiella hotet är störning av hydrologin genom utdikning och annan ändrad markanvändning.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Eftersom merparten av de svenska öselskallrorna växer inom skyddade områden och att arten är listad i Habitatdirektivets Annex 2 och 4, finns det inget direkt åtgärdsbehov förutom att floraväktare bör övervaka arten. En av de stora förekomsterna inom det norra området (Hangvar) både dikades och markbereddes på 1980-talet, men det verkar inte ha påverkat arten eller den övriga källkärrsfloran i någon högre grad. Sedan området blev Natura 2000-område ska en försiktig restuarering av området ske.
Öselskallra beskrevs först på 1930-talet, då som underart till den östliga Rhinanthus rumelicus. Sedan dess har det varit många diskussionerna om vad öselskallra närmast är släkt med och om den ska vara art, underart eller varitet. Släktet Rhinanthus är tämligen plastiskt och många karaktärer överlappar mellan arterna. Enzymundersökningar under 1990-talet förkastade i stort ett släktskap med R. rumelicus, men det är fortfarande osäkert vilka andra skallror öselskallrorna är närmast släkt med. Det pågår även en diskussion om hurvida den gotländska skallran är identisk med öselskallra.

Kuusk, V., Tabaka, L. & Jankeviciene, R. 1996. Flora of the Baltic countries volym II. Tartu.

Lindell, T. 2006. Finns öselskallra på Gotland. Svensk Bot. Tidskr. 100: 261-262.

Pettersson, B. 1958. Dynamik och konstans i Gotlands flora och vegetation. Acta Phytogeogr. Suec. 40: 1-288.

Petersson, J. 2008. Nyheter i Gotlands flora 2007. Rindi 28: 3-17.

Talve, T. 2007. Saarema robirohu (Rhinanthus osliliensis) geneetiline mitmekesisus ja taksonoomia. Tartu.

Vibaste, K. (red.) 2005. Internationally important species in Estonia: Natura 2000. Tallin.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Orobanchaceae - snyltrotsväxter 
  • Släkte
    Rhinanthus - skallror 
  • Art
    Rhinanthus osiliensis, (Ronniger & Saarsoo) Vassilcz. - öselskallra
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2011.