Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  väddstekel

Organismgrupp Steklar, Växtsteklar Abia sericea
Väddstekel Steklar, Växtsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Det vuxna djuret har en rundad kroppsform med mörk färg som i olika vinklar har en lyster av grönt, violett eller kopparbrunt. Den är relativt svår att skilja från andra Abia-arter, särskilt de som lever på väddväxter (ofta samlade i undersläktet Abia), d.v.s. A. nitens, A. candens och A. fulgens (ej i Sverige). Till skillnad mot honan hos A. nitens är låren övervägande mörka och punkturen på mellanryggen är tätare. Antennbaserna är gula till skillnad från A. candens svarta. Hos hanen är avståndet mellan fasettögonen (i överkanten) lika stort som ett punktöga, medan avståndet hos släktingarna är större eller mindre. Hanarna av samtliga väddätande arter har filtfläckar på bakkroppens ryggplåt 4–7.
Larven är dock lättare att artbestämma, dels med hjälp av värdväxten och på utseendet. Grundfärgen på undersidan är vitaktig och på översidan blåaktig. Huvudet är mörkt brunt till grått. Längs ryggens mittlinje löper en rad av 11–12 mörka fläckar, på båda sidorna omgivna av gula fläckar vilket den delar med A. nitens. Utanför de gula fläckarna, längs kroppssidorna, löper ytterligare en rad av stora, svarta fläckar som är runda eller hjärtformiga. Strax ovanför bukfötterna finns också en rad av svarta fläckar vilket A. candens saknar.
Utbredning
Länsvis förekomst för väddstekel Observationer i  Sverige för väddstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten verkar följa ängsväddens utbredning och fynd finns från Skåne till Dalarna. Ingenstans tycks den dock vara vanlig och bara enstaka exemplar har siktats. Man kan inte heller utesluta förväxling med andra Abia-arter så utbredningen är något osäker. Världsutbredningen omfattar Palearktis och den orientaliska regionen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)
Arten är främst knuten till ängsvädd på vars blad larven äter, men kan också nyttja andra arter (även trädgårdsväxter) bland väddarna. Såväl det vuxna djuret som larven kan vara svår att skilja från andra Abia-arter som lever på väddväxter. Arten kan förmodligen lokalt vara relativt vanlig på strandängar, mader och slåtterängar med riklig förekomst av ängsvädd. Det finns få rapporter av arten, vilket antingen kan tolkas som att arten är sällsynt eller underrepresenterad i inventeringar. Det finns tydliga indikationer på att värdväxten ängsvädd minskar, vilket föder misstanken att även stekeln minskar. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (20-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (50-10000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii,iv)).
Ekologi
Artens larv är främst knuten till ängsvädd Succisa pratensis och i viss mån möjligen också åkervädd Knautia arvensis. Troligen kan den utnyttja även andra väddväxter då den vid ett tillfälle också är funnen i en trädgård på kardvädd Dipsacus, vilket också stöds av litteraturen (Harizanova m.fl. 2012). Arten bör eftersökas på ängar och andra gräsmarker med en stark population av ängsvädd. Även på sådana marker kan den dock vara mycket svår att finna trots tidigare belägg, man kan därför anta att arten förekommer i väldigt låg täthet och kanske också har stora svängningar mellan åren.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· flikig kardvädd
· flikig kardvädd
· kardvädd
· kardvädd
· kardväddar
· kardväddar
· ängsvädd
· ängsvädd
· åkervädd
· åkervädd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Cimbicidae (klubbhornsteklar), Släkte Abia, Art Abia sericea (Linnaeus, 1767) - väddstekel Synonymer Abia dorsalis Costa, 1859, Tenthredo sericea Linnaeus, 1767

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Arten är främst knuten till ängsvädd på vars blad larven äter, men kan också nyttja andra arter (även trädgårdsväxter) bland väddarna. Såväl det vuxna djuret som larven kan vara svår att skilja från andra Abia-arter som lever på väddväxter. Arten kan förmodligen lokalt vara relativt vanlig på strandängar, mader och slåtterängar med riklig förekomst av ängsvädd. Det finns få rapporter av arten, vilket antingen kan tolkas som att arten är sällsynt eller underrepresenterad i inventeringar. Det finns tydliga indikationer på att värdväxten ängsvädd minskar, vilket föder misstanken att även stekeln minskar. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (20-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (50-10000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii,iv)).
Det vuxna djuret har en rundad kroppsform med mörk färg som i olika vinklar har en lyster av grönt, violett eller kopparbrunt. Den är relativt svår att skilja från andra Abia-arter, särskilt de som lever på väddväxter (ofta samlade i undersläktet Abia), d.v.s. A. nitens, A. candens och A. fulgens (ej i Sverige). Till skillnad mot honan hos A. nitens är låren övervägande mörka och punkturen på mellanryggen är tätare. Antennbaserna är gula till skillnad från A. candens svarta. Hos hanen är avståndet mellan fasettögonen (i överkanten) lika stort som ett punktöga, medan avståndet hos släktingarna är större eller mindre. Hanarna av samtliga väddätande arter har filtfläckar på bakkroppens ryggplåt 4–7.
Larven är dock lättare att artbestämma, dels med hjälp av värdväxten och på utseendet. Grundfärgen på undersidan är vitaktig och på översidan blåaktig. Huvudet är mörkt brunt till grått. Längs ryggens mittlinje löper en rad av 11–12 mörka fläckar, på båda sidorna omgivna av gula fläckar vilket den delar med A. nitens. Utanför de gula fläckarna, längs kroppssidorna, löper ytterligare en rad av stora, svarta fläckar som är runda eller hjärtformiga. Strax ovanför bukfötterna finns också en rad av svarta fläckar vilket A. candens saknar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för väddstekel

Länsvis förekomst och status för väddstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för väddstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten verkar följa ängsväddens utbredning och fynd finns från Skåne till Dalarna. Ingenstans tycks den dock vara vanlig och bara enstaka exemplar har siktats. Man kan inte heller utesluta förväxling med andra Abia-arter så utbredningen är något osäker. Världsutbredningen omfattar Palearktis och den orientaliska regionen.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Symphyta - växtsteklar 
  • Överfamilj
    Tenthredinoidea  
  • Familj
    Cimbicidae - klubbhornsteklar 
  • Underfamilj
    Abiinae  
  • Tribus
    Abiini  
  • Släkte
    Abia  
  • Art
    Abia sericea(Linnaeus, 1767) - väddstekel
    Synonymer
    Abia dorsalis Costa, 1859
    Tenthredo sericea Linnaeus, 1767

Artens larv är främst knuten till ängsvädd Succisa pratensis och i viss mån möjligen också åkervädd Knautia arvensis. Troligen kan den utnyttja även andra väddväxter då den vid ett tillfälle också är funnen i en trädgård på kardvädd Dipsacus, vilket också stöds av litteraturen (Harizanova m.fl. 2012). Arten bör eftersökas på ängar och andra gräsmarker med en stark population av ängsvädd. Även på sådana marker kan den dock vara mycket svår att finna trots tidigare belägg, man kan därför anta att arten förekommer i väldigt låg täthet och kanske också har stora svängningar mellan åren.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· flikig kardvädd - Dipsacus laciniatus (Viktig)
· kardvädd - Dipsacus fullonum (Viktig)
· kardväddar - Dipsacus (Viktig)
· ängsvädd - Succisa pratensis (Viktig)
· åkervädd - Knautia arvensis (Har betydelse)
Värdväxten ängsvädd minskar i landskapet, troligen till följd av upphörd slåtter och reglering av vattendrag, vilket leder till igenväxning av ängar och mader.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
Marker med en påtaglig population av ängsvädd bör få en ändamålsenlig skötsel som gynnar värdväxten.

Harizanova, V., Stoeva, A. & Rector, B. 2012. Host range testing and biology of Abia sericea (Cimbicidae), a candidate for biological control of invasive teasels (Dipsacus spp.) in North America. – Journal of Hymenoptera research 28:1–11.

Savina, H. & Liston, A.D. 2009. European Abia species feeding on Dipsacaceae, with description of the larva of A. fulgens Zaddach, 1863 (Hymenoptera, Symphyta, Cimbicidae). – Bulletin de la Societe Entomologique de France 114:265–276.

Taeger, A. 1998: Bestimmungsschlüssel der Keulhornblattwespen Deutschlands (Hymenoptera: Cimbicidae). I: Taeger, A. & Blank, S. M. 1998 (red.): Pflanzenwespen Deutschlands (Hymenoptera, Symphyta). Kommentierte Bestandsaufnahme. Goecke & Evers, Keltern. 364 sid.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Artur Larsson 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Symphyta - växtsteklar 
  • Överfamilj
    Tenthredinoidea  
  • Familj
    Cimbicidae - klubbhornsteklar 
  • Underfamilj
    Abiinae  
  • Tribus
    Abiini  
  • Släkte
    Abia  
  • Art
    Abia sericea, (Linnaeus, 1767) - väddstekel
    Synonymer
    Abia dorsalis Costa, 1859
    Tenthredo sericea Linnaeus, 1767
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Artur Larsson 2015.