Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Pseudoclavellaria amerinae

Organismgrupp Steklar, Växtsteklar Pseudoclavellaria amerinae
  Steklar, Växtsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 16–21 mm. Huvud och mellankropp svart med utspärrad och relativt lång gråvit behåring. Antenner klubbformade, svarta med brun spets. Ögon stora och parallella sett framifrån. Huvudet är tydligt vidgat bakom ögonen. Överläppen är stor, spadlik och helt vit. Låren svarta, skenben och fötter ljusare. Bakkroppen med betydligt glesare och kortare hår. Bakkroppen hos honan är svart med vit bakkant på ryggplåt 4–7, på fjärde plåten avbrutet i mitten. Hanens bakkropp är svart med rödbrun spets.

De vuxna djuren blandas emellanåt ihop med andra klubbhornsteklar, t.ex. arter ur släktet Trichiosoma eller den större Pseudoclavellaria amerinae, men skiljs lätt från dessa på den karakteristiska överläppen.

Larvens utseende är dåligt känt. Den ca 3 cm stora kokongen består av en nätliknande struktur.
Utbredning
Länsvis förekomst för Pseudoclavellaria amerinae Observationer i  Sverige för Pseudoclavellaria amerinae
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har ett stort utbredningsområde men det finns totalt väldigt få fynd av den. I flera länder anses den försvunnen eller har inte siktats på många decennier. I Sverige noterades arten senast i Boden 1938 och det finns ett fynd från norra Lappland 1908. Det finns också fynd av arten i Skåne under 1800-talet. Dahlbom anger t.ex. att arten var vanlig på pil (1828–1829) men att den fluktuerar mellan åren. Thomson (1871) skriver att arten är "Sällsynt på Pil i södra Sverige, äfven funnen i Lappland af Prof. Wahlberg".

Den anses försvunnen i Norge men har noterats i Finland i relativt modern tid. Den har siktats i Mellaneuropa och söderut till Algeriet och hela vägen österut till östra Sibirien och Korea. Några fynd under 2000-talet i Tyskland, Österrike och Polen väcker hopp om att den kan ha en stabil eller växande population i Mellaneuropa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)
Inga moderna fynd av arten föreligger, senast säkert påträffad 1938. En stor tillbakagång i artens hela utbredningsområde har noterats och dess status i vårt land är okänd. Larven lever av Salix- och möjligen asplöv. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Larven av denna art anses föredra löv av slätbladiga Salix-arter, särskilt vitpil Salix alba och "knäckepil" Salix fragilis agg. Det finns också uppgifter om andra viden såsom sälg Salix caprea. Den verkar också kunna nyttja popplar där asp Populus tremula och svartpoppel Populus nigra nämns i litteraturen. Uppgifter om björk Betula grundar sig förmodligen på förväxling med någon Trichiosoma-art.

Valet av värdväxt knyter arten till de stora floderna i Europa som kantats av svämlövskogar, en naturtyp som nästan helt försvunnit. Eftersom arten även noterats i norra Skandinavien bör även andra Salix-arter kunna tjäna som värdväxt.

Arten kan reproducera sig med hjälp av jungfrufödsel.

I Skandinavien verkar djuren flyga i slutet av maj eller början av juni.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· knäckepil
· knäckepil
· sälg
· sälg
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Cimbicidae (klubbhornsteklar), Släkte Pseudoclavellaria, Art Pseudoclavellaria amerinae (Linnaeus, 1758) Synonymer Tenthredo amerinae Linnaeus, 1758

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Inga moderna fynd av arten föreligger, senast säkert påträffad 1938. En stor tillbakagång i artens hela utbredningsområde har noterats och dess status i vårt land är okänd. Larven lever av Salix- och möjligen asplöv. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Längd 16–21 mm. Huvud och mellankropp svart med utspärrad och relativt lång gråvit behåring. Antenner klubbformade, svarta med brun spets. Ögon stora och parallella sett framifrån. Huvudet är tydligt vidgat bakom ögonen. Överläppen är stor, spadlik och helt vit. Låren svarta, skenben och fötter ljusare. Bakkroppen med betydligt glesare och kortare hår. Bakkroppen hos honan är svart med vit bakkant på ryggplåt 4–7, på fjärde plåten avbrutet i mitten. Hanens bakkropp är svart med rödbrun spets.

De vuxna djuren blandas emellanåt ihop med andra klubbhornsteklar, t.ex. arter ur släktet Trichiosoma eller den större Pseudoclavellaria amerinae, men skiljs lätt från dessa på den karakteristiska överläppen.

Larvens utseende är dåligt känt. Den ca 3 cm stora kokongen består av en nätliknande struktur.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Pseudoclavellaria amerinae

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Pseudoclavellaria amerinae

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har ett stort utbredningsområde men det finns totalt väldigt få fynd av den. I flera länder anses den försvunnen eller har inte siktats på många decennier. I Sverige noterades arten senast i Boden 1938 och det finns ett fynd från norra Lappland 1908. Det finns också fynd av arten i Skåne under 1800-talet. Dahlbom anger t.ex. att arten var vanlig på pil (1828–1829) men att den fluktuerar mellan åren. Thomson (1871) skriver att arten är "Sällsynt på Pil i södra Sverige, äfven funnen i Lappland af Prof. Wahlberg".

Den anses försvunnen i Norge men har noterats i Finland i relativt modern tid. Den har siktats i Mellaneuropa och söderut till Algeriet och hela vägen österut till östra Sibirien och Korea. Några fynd under 2000-talet i Tyskland, Österrike och Polen väcker hopp om att den kan ha en stabil eller växande population i Mellaneuropa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Symphyta - växtsteklar 
  • Överfamilj
    Tenthredinoidea  
  • Familj
    Cimbicidae - klubbhornsteklar 
  • Underfamilj
    Cimbicinae  
  • Tribus
    Trichiosomatini  
  • Släkte
    Pseudoclavellaria  
  • Art
    Pseudoclavellaria amerinae(Linnaeus, 1758)
    Synonymer
    Tenthredo amerinae Linnaeus, 1758

Larven av denna art anses föredra löv av slätbladiga Salix-arter, särskilt vitpil Salix alba och "knäckepil" Salix fragilis agg. Det finns också uppgifter om andra viden såsom sälg Salix caprea. Den verkar också kunna nyttja popplar där asp Populus tremula och svartpoppel Populus nigra nämns i litteraturen. Uppgifter om björk Betula grundar sig förmodligen på förväxling med någon Trichiosoma-art.

Valet av värdväxt knyter arten till de stora floderna i Europa som kantats av svämlövskogar, en naturtyp som nästan helt försvunnit. Eftersom arten även noterats i norra Skandinavien bör även andra Salix-arter kunna tjäna som värdväxt.

Arten kan reproducera sig med hjälp av jungfrufödsel.

I Skandinavien verkar djuren flyga i slutet av maj eller början av juni.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· knäckepil - Salix euxina (Viktig)
· sälg - Salix caprea (Viktig)
Det är okänt varför arten är så sällsynt i vårt land, men det är sannolikt att decimeringen av svämlövskogarna i Mellaneuropa bidrog till artens försvinnande där.
En naturlig dynamik längs våra vattendrag bör upprätthållas, d.v.s. man bör tillåta översvämningar och uppkomst av Salix-vegetation längs stränder och våtmarker.

Liston, A. & Skacel, P. 2015. The reappearance of Pseudoclavellaria amerinae (Linnaeus, 1758) in Germany (Hymenoptera, Cimbicidae). Contributions to entomology: Beiträge zur entomologie 65(1): 125–129.

Taeger, A. 1998. Bestimmungsschlüssel der Keulhornblattwespen Deutschlands (Hymenoptera: Cimbicidae). I: Taeger, A. & Blank, S. Pflanzenwespen Deutschlands (Hymenoptera, Symphyta). Kommentierte Bestandsaufnahme. Goecke & Evers, Keltern.

Thomson, C.G. 1871. Skandinaviens Hymenoptera. 1:a delen. Innehållande de Linneanska Genera. Tenthredo och Sirex. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Artur Larsson 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Symphyta - växtsteklar 
  • Överfamilj
    Tenthredinoidea  
  • Familj
    Cimbicidae - klubbhornsteklar 
  • Underfamilj
    Cimbicinae  
  • Tribus
    Trichiosomatini  
  • Släkte
    Pseudoclavellaria  
  • Art
    Pseudoclavellaria amerinae, (Linnaeus, 1758)
    Synonymer
    Tenthredo amerinae Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Artur Larsson 2018.