Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Chrysis iris

Organismgrupp Steklar, Guldsteklar Chrysis iris
  Steklar, Guldsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Denna guldstekel är en mycket vacker och lätt igenkänd art. Hela kroppen är metalliskt mörkt koboltblå med blågröna och mörkvioletta skiftningar, även guldglans kan förekomma på vissa partier. Den saknar således helt de röda teckningar som de flesta Chrysis-arterna har. Kroppslängden är 7-13 mm. Bakkroppens spets slutar med fyra distinkta, skarpa tänder. De arter som eventuellt kan innebära en förväxlingsrisk i fält är den allmänna Trichrysis cyanea som har tre ganska svaga tänder där bak och en kroppslängd på 4-6(8) mm och Chrysis equestris med kroppslängd på 7-10 mm, ofta mer färggrant skiftande blå bakkropp med ett avslutanade band i grönt, guld och guldrött samt förutom de avslutande fyra tänderna, på var sida ibland en utvidgning, ibland dessutom med en svag antydan till ytterligare en tand.
Utbredning
Länsvis förekomst för Chrysis iris Observationer i  Sverige för Chrysis iris
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Irisguldstekel är utbredd i södra och östra delen av landet upp till Uppland. Inga belägg är kända från Halland och Västra Götaland eller Gotland. Antal aktuella fynd är dock ytterst fåtaliga och det finns anledning att misstänka att arten har gått tillbaka kraftigt under senare decennier. Under senare tid har arten påträffats under en följd av år (1992-2000, B. Ehnström) i ett ringbarkat bestånd av grov asp i Rasbo (NO om Uppsala), i Harg, Kogrundet (2008-06-02 på asphögstubbe i betesmark, E. Sjödin) i nordöstra Uppland, i Södermanland Fogdö, Kråktorp (2010-06-19 på en tallhögstubbe på hygge, E. Sjödin) och i Gnesta, samt i ett naturskogsområde mycket rikt på vedinseker i Småland (Hornsöområdet). Tillbakagång har också noterats i Finland, där arten tidigare varit utbredd i hela södra delen av landet, men under den senaste 40-årsperioden endast påträffats i fyra individer i Tavastehus (senast 1978) trots omfattande insamlingsverksamhet med fällor för vedinsekter. Utbredningen omfattar även Mellaneuropa samt Frankrike, Norditalien. Arten är också mycket sällsynt i Frankrike, Tyskland (Kunz 1994) och Schweiz, även om den där kan uppträda i antal på enskilda lokaler (Linsenmaier 1997).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(i,ii,iv,v); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
Historiskt känd från stora delar av Götaland och Svealand, men försvunnen från Skåne, Västsverige och Öland. Under senare decennier är arten endast påträffad i Uppland, Södermanland (Gnesta) samt i ett naturskogsområde i Småland (Hornsöområdet). Arten är lätt att känna igen på sin storlek och helblå färg, men har trots detta inte påvisats på andra platser i de mycket stora fällmaterial för vedinsekter som samlats in under senare tids forskning och inventeringsarbete. I skogsområden där man aktivt utvecklat naturhänsynen kan den dock ha starka populationer. Arten tycks föredra glesa blandskogar med mycket död ved, där den parasiterar större vedgeting Symmorphus murarius. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (500-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (15000-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (20-2000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Populationen kan ha stabiliserats på en låg nivå. Nuvarande habitat är stabilt. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2ab(i,ii,iv,v); D1).
Ekologi
Irisguldstekeln är kleptoparasit i bon av solitära getingar av släktet Symmorphus. Vanligtvis anges större vedgeting S. murarius som den huvudsakliga värdarten (Linsenmaier 1997). I Finland har guldstekeln kläcks fram ur bon av laduvedgeting S. allobrogus (Paukkunen 2009) och i Frankrike nämns också ekvedgeting S. crassicornis som värdart (Berland & Bernard 1938). I Sverige har irisguldstekel huvudsakligen påträffats i dödvedsrika aspbestånd, i skogsbryn, trädklädda betesmarker, på hyggen, samt på timmerväggar. En stor andel av de individer som samlats i Finland har påträffats på timmerväggar samt enstaka i björkbestånd enligt en genomgång av museimaterial (Paukkonen 2010?).
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
Levande djur
Levande djur
· större vedgeting
· större vedgeting
· vedgetingar
· vedgetingar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Chrysididae (guldsteklar), Släkte Chrysis, Art Chrysis iris Christ, 1791 Synonymer Chrysogona soluta Mocsáry, 1889, Tetrachrysis nitidula Jansson, 1922, Chrysis soluta Dahlbom, 1854, Chrysis purpurata Kimsey & Bohart, 1991, Chrysis nitidula Jansson, 1922

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(i,ii,iv,v); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)

Dokumentation Historiskt känd från stora delar av Götaland och Svealand, men försvunnen från Skåne, Västsverige och Öland. Under senare decennier är arten endast påträffad i Uppland, Södermanland (Gnesta) samt i ett naturskogsområde i Småland (Hornsöområdet). Arten är lätt att känna igen på sin storlek och helblå färg, men har trots detta inte påvisats på andra platser i de mycket stora fällmaterial för vedinsekter som samlats in under senare tids forskning och inventeringsarbete. I skogsområden där man aktivt utvecklat naturhänsynen kan den dock ha starka populationer. Arten tycks föredra glesa blandskogar med mycket död ved, där den parasiterar större vedgeting Symmorphus murarius. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (500-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (15000-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (20-2000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Populationen kan ha stabiliserats på en låg nivå. Nuvarande habitat är stabilt. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2ab(i,ii,iv,v); D1).
Denna guldstekel är en mycket vacker och lätt igenkänd art. Hela kroppen är metalliskt mörkt koboltblå med blågröna och mörkvioletta skiftningar, även guldglans kan förekomma på vissa partier. Den saknar således helt de röda teckningar som de flesta Chrysis-arterna har. Kroppslängden är 7-13 mm. Bakkroppens spets slutar med fyra distinkta, skarpa tänder. De arter som eventuellt kan innebära en förväxlingsrisk i fält är den allmänna Trichrysis cyanea som har tre ganska svaga tänder där bak och en kroppslängd på 4-6(8) mm och Chrysis equestris med kroppslängd på 7-10 mm, ofta mer färggrant skiftande blå bakkropp med ett avslutanade band i grönt, guld och guldrött samt förutom de avslutande fyra tänderna, på var sida ibland en utvidgning, ibland dessutom med en svag antydan till ytterligare en tand.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Chrysis iris

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Chrysis iris

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Irisguldstekel är utbredd i södra och östra delen av landet upp till Uppland. Inga belägg är kända från Halland och Västra Götaland eller Gotland. Antal aktuella fynd är dock ytterst fåtaliga och det finns anledning att misstänka att arten har gått tillbaka kraftigt under senare decennier. Under senare tid har arten påträffats under en följd av år (1992-2000, B. Ehnström) i ett ringbarkat bestånd av grov asp i Rasbo (NO om Uppsala), i Harg, Kogrundet (2008-06-02 på asphögstubbe i betesmark, E. Sjödin) i nordöstra Uppland, i Södermanland Fogdö, Kråktorp (2010-06-19 på en tallhögstubbe på hygge, E. Sjödin) och i Gnesta, samt i ett naturskogsområde mycket rikt på vedinseker i Småland (Hornsöområdet). Tillbakagång har också noterats i Finland, där arten tidigare varit utbredd i hela södra delen av landet, men under den senaste 40-årsperioden endast påträffats i fyra individer i Tavastehus (senast 1978) trots omfattande insamlingsverksamhet med fällor för vedinsekter. Utbredningen omfattar även Mellaneuropa samt Frankrike, Norditalien. Arten är också mycket sällsynt i Frankrike, Tyskland (Kunz 1994) och Schweiz, även om den där kan uppträda i antal på enskilda lokaler (Linsenmaier 1997).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Chrysidoidea  
  • Familj
    Chrysididae - guldsteklar 
  • Underfamilj
    Chrysidinae  
  • Tribus
    Chrysidini  
  • Släkte
    Chrysis  
  • Art
    Chrysis irisChrist, 1791
    Synonymer
    Chrysogona soluta Mocsáry, 1889
    Tetrachrysis nitidula Jansson, 1922
    Chrysis soluta Dahlbom, 1854
    Chrysis purpurata Kimsey & Bohart, 1991
    Chrysis nitidula Jansson, 1922

Irisguldstekeln är kleptoparasit i bon av solitära getingar av släktet Symmorphus. Vanligtvis anges större vedgeting S. murarius som den huvudsakliga värdarten (Linsenmaier 1997). I Finland har guldstekeln kläcks fram ur bon av laduvedgeting S. allobrogus (Paukkunen 2009) och i Frankrike nämns också ekvedgeting S. crassicornis som värdart (Berland & Bernard 1938). I Sverige har irisguldstekel huvudsakligen påträffats i dödvedsrika aspbestånd, i skogsbryn, trädklädda betesmarker, på hyggen, samt på timmerväggar. En stor andel av de individer som samlats i Finland har påträffats på timmerväggar samt enstaka i björkbestånd enligt en genomgång av museimaterial (Paukkonen 2010?).

Ekologisk grupp: Kleptoparasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Löv-/barrblandskog, Lövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· större vedgeting - Symmorphus murarius (Viktig)
· vedgetingar - Symmorphus (Viktig)
Bristen på äldre skadade träd med skalbaggsgångar främst i skogsbryn, betesmarker, samt kyrkogårdar och parker tillika med bristen på döda eller skadade kvarstående träd i hyggesmiljöer har medfört att bomiljöerna för solitära getingar som de stora Symmorphus-arterna har blivit mindre allmänna. Timmerbyggnader som lador mm i odlingsslandskapet har minskat över en längre tid. Bland entomologer har man också märkt en minskning av antalet observationer av större vedgeting under senare decennier. En minskning av bosubstrat för värdarten därmed utglesning av populationen är sannolikt den viktigaste förklaringen av irisguldstekelns nedgång. Minskningen av timmerbyggnader som hölador i odlingslandskapets kantzoner och bryn har under lång tid även bidragit till minska bomöjligheterna. Flödig målning av äldre timmerbyggnader med slamfärger (som Falu röd) proppar igen äldre skalbaggsgångar i veden och gör dessa mindre användbara för vedboende gaddsteklar som solitära getingar och bin. Dessa gnager normalt inte själva gångar i timmer.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att öka acceptansen för döda och stamskadade lövträd med mjukare ved som björk och asp i kantzoner, skogsbryn och på hyggen.
Som svenskt namn föreslås irisguldstekel.

Berland, L. & Bernard, F. 1938. Hyménoptères Vespiformes III (Cleptidae, Chrysididae, Trigonalidae). Faune France 34: 1-145. Paris.

Flügel, H.-J. 2008. Ersten Nachweis der Goldwespe Chrysis iris Christ, 1791 in Hessen nach 1900 (Hymenoptera: Chrysididae). Bembix 27: 5-9.

Kunz, P.X. 1994. Die Goldwespen Baden-Württembergs. Beih. Veröff. Naturschutz Landschaftspflege Bad.-Württ. Karlsruhe.

Linsenmaier, W. 1997. Die Goldwespen Schweiz. Veröffentlichungen aus dem Natur-Museum Luzern, Nr. 9.

Paukkunen, J. 2010. Finnish cucuckoo-wasps associated with dead wood (Hymenoptera: Chrysididae). Sahlbergia?

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Chrysidoidea  
  • Familj
    Chrysididae - guldsteklar 
  • Underfamilj
    Chrysidinae  
  • Tribus
    Chrysidini  
  • Släkte
    Chrysis  
  • Art
    Chrysis iris, Christ, 1791
    Synonymer
    Chrysogona soluta Mocsáry, 1889
    Tetrachrysis nitidula Jansson, 1922
    Chrysis soluta Dahlbom, 1854
    Chrysis purpurata Kimsey & Bohart, 1991
    Chrysis nitidula Jansson, 1922
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2011.