Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blå glansguldstekel

Organismgrupp Steklar, Guldsteklar Philoctetes truncatus
Blå glansguldstekel Steklar, Guldsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Denna lilla guldstekel har brett avrundad kroppsform och en kroppslängd på 4-5 mm. Färgen är starkt metallglänsande och varierar i olika gröna och blå nyanser på huvud, mellankropp och bakkropp. Bakkroppen är ofta blågrön med mer violett glans i mitten. Hanarna har en del svarta partier utan metallglans. Mellankroppsryggens bakre del (postskutellen) är trekantig med utdraget bakhörn. Bakkroppen är blank med mycket fin punktur. Kroppens behåring är kort och mycket sparsam. Tredje bakkroppssegmentet (tergit 3) är kluvet i spetsen som flera Omalus-arter. Inskärningen är tydlig och bred (nära vinkelrät) och dess kanter är listaktigt förstärkta. Tergitens bakkant är något utdragen och brunaktigt transparent, på sidorna om den centrala inskärningen svagt konkav fram till ett markerat hörn vid mitten av sidokanten, varifrån kanten är konvex. Denna utformning av tredje tergiten skiljer arten från den allmänna och likaledes blåglänsande Omalus aeneus som i övrigt har samma storlek och kroppsform. Vingarna är förmörkade i spetsen. Arten kan bestämmas med Kunz (1994) eller Linsenmaier (1997).
Utbredning
Länsvis förekomst för blå glansguldstekel Observationer i  Sverige för blå glansguldstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är beskriven från Skåne (Lund tidigt 1830-tal). Även påträffad i antal på flera lokaler i Skåne, [Västergötland?, Småland? Vestrogothia. D. Gyllenhal, in Smolandia, D. Boheman (Dahlbom 1854)], på en lokal i Blekinge, samt på Öland under mitten av 1800-talet. Arten är på de senaste 150 åren endast känd i ett exemplar från Blekinge (Bergkvara 1996). Från våra nordiska grannländer finns också äldre uppgifter från Norge och Danmark. Arten har sitt huvudutbredningsområde från Västeuropa (England, Spanien) genom Syd- och Centraleuropa samt Nordafrika till västra Asien (Agnoli & Rosa, 2012; Archer, 2005).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Denna vackert djupblå guldstekel är från Skandinavien endast känd från Danmark och Sverige. Från båda länderna rör det sig mestadels om sekelgamla fynd men ett överraskande återfynd gjordes 1996 i Bergkvara i Sydöstra Småland, vilket är det hittills enda kända moderna fyndet. Artens ekologi är inte närmare känd men vissa litteraturuppgifter indikerar en koppling till rovstekelsläktet Diodontus och i synnerhet den sällsynta D. tristis. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (1-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 500 (4-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 5 (1-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,v)).
Ekologi
Levnadssättet är oklart. Arten tycks vara knuten till habitat som innehåller död ved och ihåliga växtstänglar i soliga och varma lägen (Archer 2005). Valet av värdart är inte klarlagt, men möjligen lever den som boparasit hos små rovsteklar, vilka anlägger bona i död ved, kvistar eller ihåliga växtstänglar t.ex. Psenulus atratus (Betts, 1986). Andra författare misstänker att den bor som boparasit hos marklevande rovsteklar (Linsenmaier 1997) som t.ex. släktet Diodontus (Kunz 1994). Tekniken att samla in död ved och ihåliga växtslänglar har praktiserats under lång tid bland entomologer för att bestämma värd-parasit relationer. Bristen på framkläckta individer av blå glansguldstekel antyder att arten faktiskt lever hos markboende värdarter. Arten kan håvas på blommande flockblommiga växter i juni-juli (Trautmann 1927).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· Diodontus
· Diodontus
· rovsteklar
· rovsteklar
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· flockblommiga
· flockblommiga
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Chrysididae (guldsteklar), Släkte Philoctetes, Art Philoctetes truncatus (Dahlbom, 1831) - blå glansguldstekel Synonymer Omalus truncatus (Dahlbom, 1831), Chrysis truncata Dahlbom, 1831, Elampus truncatus (Dahlbom, 1831), Chrysellampus truncatus (Dahlbom, 1831)

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Denna vackert djupblå guldstekel är från Skandinavien endast känd från Danmark och Sverige. Från båda länderna rör det sig mestadels om sekelgamla fynd men ett överraskande återfynd gjordes 1996 i Bergkvara i Sydöstra Småland, vilket är det hittills enda kända moderna fyndet. Artens ekologi är inte närmare känd men vissa litteraturuppgifter indikerar en koppling till rovstekelsläktet Diodontus och i synnerhet den sällsynta D. tristis. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (1-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 500 (4-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 5 (1-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,v)).
Denna lilla guldstekel har brett avrundad kroppsform och en kroppslängd på 4-5 mm. Färgen är starkt metallglänsande och varierar i olika gröna och blå nyanser på huvud, mellankropp och bakkropp. Bakkroppen är ofta blågrön med mer violett glans i mitten. Hanarna har en del svarta partier utan metallglans. Mellankroppsryggens bakre del (postskutellen) är trekantig med utdraget bakhörn. Bakkroppen är blank med mycket fin punktur. Kroppens behåring är kort och mycket sparsam. Tredje bakkroppssegmentet (tergit 3) är kluvet i spetsen som flera Omalus-arter. Inskärningen är tydlig och bred (nära vinkelrät) och dess kanter är listaktigt förstärkta. Tergitens bakkant är något utdragen och brunaktigt transparent, på sidorna om den centrala inskärningen svagt konkav fram till ett markerat hörn vid mitten av sidokanten, varifrån kanten är konvex. Denna utformning av tredje tergiten skiljer arten från den allmänna och likaledes blåglänsande Omalus aeneus som i övrigt har samma storlek och kroppsform. Vingarna är förmörkade i spetsen. Arten kan bestämmas med Kunz (1994) eller Linsenmaier (1997).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blå glansguldstekel

Länsvis förekomst och status för blå glansguldstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blå glansguldstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är beskriven från Skåne (Lund tidigt 1830-tal). Även påträffad i antal på flera lokaler i Skåne, [Västergötland?, Småland? Vestrogothia. D. Gyllenhal, in Smolandia, D. Boheman (Dahlbom 1854)], på en lokal i Blekinge, samt på Öland under mitten av 1800-talet. Arten är på de senaste 150 åren endast känd i ett exemplar från Blekinge (Bergkvara 1996). Från våra nordiska grannländer finns också äldre uppgifter från Norge och Danmark. Arten har sitt huvudutbredningsområde från Västeuropa (England, Spanien) genom Syd- och Centraleuropa samt Nordafrika till västra Asien (Agnoli & Rosa, 2012; Archer, 2005).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Chrysidoidea  
  • Familj
    Chrysididae - guldsteklar 
  • Underfamilj
    Chrysidinae  
  • Tribus
    Elampini  
  • Släkte
    Philoctetes  
  • Art
    Philoctetes truncatus(Dahlbom, 1831) - blå glansguldstekel
    Synonymer
    Omalus truncatus (Dahlbom, 1831)
    Chrysis truncata Dahlbom, 1831
    Elampus truncatus (Dahlbom, 1831)
    Chrysellampus truncatus (Dahlbom, 1831)

Levnadssättet är oklart. Arten tycks vara knuten till habitat som innehåller död ved och ihåliga växtstänglar i soliga och varma lägen (Archer 2005). Valet av värdart är inte klarlagt, men möjligen lever den som boparasit hos små rovsteklar, vilka anlägger bona i död ved, kvistar eller ihåliga växtstänglar t.ex. Psenulus atratus (Betts, 1986). Andra författare misstänker att den bor som boparasit hos marklevande rovsteklar (Linsenmaier 1997) som t.ex. släktet Diodontus (Kunz 1994). Tekniken att samla in död ved och ihåliga växtslänglar har praktiserats under lång tid bland entomologer för att bestämma värd-parasit relationer. Bristen på framkläckta individer av blå glansguldstekel antyder att arten faktiskt lever hos markboende värdarter. Arten kan håvas på blommande flockblommiga växter i juni-juli (Trautmann 1927).

Ekologisk grupp: Kleptoparasit

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Har betydelse)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· Diodontus (Viktig)
· rovsteklar - Spheciformes (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· flockblommiga - Apiaceae (Har betydelse)
Eftersom levnadssättet är ofullständigt känt är det också osäkert vilka hot som är de mest betydelsefulla. Dock utgör igenväxning av torrängar och ruderatmarker med uppbrutet växttäcke och liknande torrvarma habitat sannolikt ett hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Arten bör främst eftersökas på solvarma lokaler i Smålands och Blekinges äldre kulturbygder. Det är också önskvärt att att artens biologi bättre klarlägga om åtgäder för dess bevarande ska kunna föreslås.

Agnoli G.L. & Rosa P. 2012. Philoctetes truncatus (Dahlbom, 1831). In: Chrysis.net Database of the Italian Chrysididae, interim version 13 September 2012. URL: http://www.chrysis.net/database/.

Archer, M.E. 2005. Philoctetes truncatus (Dahlbom, 1831). In: Edwards, R. & Broad, G. 2005. Provisional atlas of the aculeate Hymenoptera of Britain and Ireland. Part 5. Centre for Ecology and Hydrology, Huntington.

Betts, 1986.

Falk, S.J. 1991. A review of the scarce and threatened bees, wasps and ants of Great Britain. Research and survey in nature conservation, no. 61. Peterborough.

Kunz, P.X. 1994. Die Goldwespen (Chrysididae) Baden-Württembergs. Taxonomie, Bestimmung, Verbreitung, Kartierung und Ökologie. Mit einem Bestimmungsschlüssel für die deutschen Arten. Beih. Veröff. Naturschutz Landschaftspflege Bad.-Württ. 77, 188pp.

Linsenmaier, W. 1997. Die Goldwespen der Schweiz. Ver. Nat.-Mus. Luzern 9. 140 pp

Trautmann, W. 1927. Die Goldwespen Europas. Weimer.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Chrysidoidea  
  • Familj
    Chrysididae - guldsteklar 
  • Underfamilj
    Chrysidinae  
  • Tribus
    Elampini  
  • Släkte
    Philoctetes  
  • Art
    Philoctetes truncatus, (Dahlbom, 1831) - blå glansguldstekel
    Synonymer
    Omalus truncatus (Dahlbom, 1831)
    Chrysis truncata Dahlbom, 1831
    Elampus truncatus (Dahlbom, 1831)
    Chrysellampus truncatus (Dahlbom, 1831)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2012.