Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mindre sammetssnäcka

Organismgrupp Blötdjur, Marina snäckor Velutina plicatilis
Mindre sammetssnäcka Blötdjur, Marina snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En tunnskalig och rundad snäcka med en stor skalmynning som är långsträckt oval. Skalet blir upp till 15 mm högt och 12 mm brett, samt utgörs till största delen av den sista skalvindlingen. Skalet är rent vitt eller med en ljust rosa ton, men det täcks av ett gulaktigt yttre skalskinn (periostracum) som skyler skalets färg och finare konturer. Skalskinnet är relativt tjockt jämfört med andra snäckor och det är dessutom tätt besatt med mycket små korta utskott vilket ger hela skalet ett finludet, sammetsliknande utseende. Då själva skalet är så tunt blir den ovala skalöppningen ofta deformerad på torkade exemplar. Snäckans mjukdelar är vitaktiga till gulaktiga, eller orange. Fotsulan är åttakantig, med en brett avhuggen främre kant. Huvudet är trubbigt och utskjutande mundelar saknas. De två huvudtentaklerna sitter på en tvärgående list på huvudet. Tentaklerna är relativt långa, men kan dras in nästan helt. Vid basen av var tentakel sitter ett öga.

Förväxlingsrisk råder med den andra arten av sammetssnäcka i svenska vatten, den betydligt allmännare Större sammetssnäcka, Velutina velutina som blir upp till 2 cm hög och bred. Den har till skillnad från Mindre sammetssnäcka en nästan cirkelrund skalmynning.
Utbredning
Länsvis förekomst för mindre sammetssnäcka Observationer i  Sverige för mindre sammetssnäcka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är spridd i de nordligaste delarna av både Atlanten och Stilla Havet. I Stilla havet är arten rapporterad från Alaska, British Columbia och nordvästra staten Washington. I nordatlanten finns arten vid den östra sidan från Barents Hav ned till Iberiska halvön. På den västra sidan av Atlanten finns den ned från Devis Strait till New Foundland och Nova Scotia. I våra vatten är arten känd från hela västkusten ned till norra Öresund. Arten verkar alltid ha varit sällsynt i våra hav, men under 1960- och 70-talen hittades ändå så gott som årligen något eller några exemplar. Under 2000-talet har så vitt är känt endast ett fynd gjorts, det var under Utsjöbanksinventeringen II, i augusti 2009, då ett exemplar påträffades vid grundet Makrillbåden utanför Stigfjordens mynning, mellan Tjörn och Orust.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
En tunnskalig snäcka som lever på hårdbottnar från ca 10 meter ner till ca 375 meters djup. I våra hav ligger den övre gränsen sannolikt aningen djupare. Arten är vanligen associerad med sammansatta sjöpungar, vilka utgör dess föda, men även med hydroiden Tubularia indivisa. Utbredningen är arktisk, i våra vatten är arten känd från norra Öresund upp längs Bohusläns kust vidare till Nordsjön och Norge. Arten är sällsynt i våra hav, men under 1960- och 70-talen hittades så gott som årligen något eller några exemplar. Under senare år har dock såvitt är känt inga fynd gjorts. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Arten lever på hårdbottnar från ca 10 meter ner till ca 375 meters djup. I våra hav ligger den övre gränsen sannolikt aningen djupare. Arten är vanligen associerad med kolonilevande sjöpungar, som utgör dess föda, men kan även påträffas med hydroider. Arten är simultan hermafrodit vilket innebär att den samtidigt har hanliga och honliga könsorgan. Den har troligen ett pelagiskt larvstadium, men föga övrigt är känt om artens ekologi.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· Tubularia indivisa
· Tubularia indivisa
· sjöpungar
· sjöpungar
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Littorinimorpha, Familj Velutinidae (sammetssnäckor), Släkte Velutina, Art Velutina plicatilis (O.F.Müller, 1776) - mindre sammetssnäcka Synonymer Velutina flexilis (Montagu, 1808)

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation En tunnskalig snäcka som lever på hårdbottnar från ca 10 meter ner till ca 375 meters djup. I våra hav ligger den övre gränsen sannolikt aningen djupare. Arten är vanligen associerad med sammansatta sjöpungar, vilka utgör dess föda, men även med hydroiden Tubularia indivisa. Utbredningen är arktisk, i våra vatten är arten känd från norra Öresund upp längs Bohusläns kust vidare till Nordsjön och Norge. Arten är sällsynt i våra hav, men under 1960- och 70-talen hittades så gott som årligen något eller några exemplar. Under senare år har dock såvitt är känt inga fynd gjorts. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En tunnskalig och rundad snäcka med en stor skalmynning som är långsträckt oval. Skalet blir upp till 15 mm högt och 12 mm brett, samt utgörs till största delen av den sista skalvindlingen. Skalet är rent vitt eller med en ljust rosa ton, men det täcks av ett gulaktigt yttre skalskinn (periostracum) som skyler skalets färg och finare konturer. Skalskinnet är relativt tjockt jämfört med andra snäckor och det är dessutom tätt besatt med mycket små korta utskott vilket ger hela skalet ett finludet, sammetsliknande utseende. Då själva skalet är så tunt blir den ovala skalöppningen ofta deformerad på torkade exemplar. Snäckans mjukdelar är vitaktiga till gulaktiga, eller orange. Fotsulan är åttakantig, med en brett avhuggen främre kant. Huvudet är trubbigt och utskjutande mundelar saknas. De två huvudtentaklerna sitter på en tvärgående list på huvudet. Tentaklerna är relativt långa, men kan dras in nästan helt. Vid basen av var tentakel sitter ett öga.

Förväxlingsrisk råder med den andra arten av sammetssnäcka i svenska vatten, den betydligt allmännare Större sammetssnäcka, Velutina velutina som blir upp till 2 cm hög och bred. Den har till skillnad från Mindre sammetssnäcka en nästan cirkelrund skalmynning.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mindre sammetssnäcka

Länsvis förekomst och status för mindre sammetssnäcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mindre sammetssnäcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är spridd i de nordligaste delarna av både Atlanten och Stilla Havet. I Stilla havet är arten rapporterad från Alaska, British Columbia och nordvästra staten Washington. I nordatlanten finns arten vid den östra sidan från Barents Hav ned till Iberiska halvön. På den västra sidan av Atlanten finns den ned från Devis Strait till New Foundland och Nova Scotia. I våra vatten är arten känd från hela västkusten ned till norra Öresund. Arten verkar alltid ha varit sällsynt i våra hav, men under 1960- och 70-talen hittades ändå så gott som årligen något eller några exemplar. Under 2000-talet har så vitt är känt endast ett fynd gjorts, det var under Utsjöbanksinventeringen II, i augusti 2009, då ett exemplar påträffades vid grundet Makrillbåden utanför Stigfjordens mynning, mellan Tjörn och Orust.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Littorinimorpha  
  • Överfamilj
    Cypraeoidea  
  • Familj
    Velutinidae - sammetssnäckor 
  • Släkte
    Velutina  
  • Art
    Velutina plicatilis(O.F.Müller, 1776) - mindre sammetssnäcka
    Synonymer
    Velutina flexilis (Montagu, 1808)

Arten lever på hårdbottnar från ca 10 meter ner till ca 375 meters djup. I våra hav ligger den övre gränsen sannolikt aningen djupare. Arten är vanligen associerad med kolonilevande sjöpungar, som utgör dess föda, men kan även påträffas med hydroider. Arten är simultan hermafrodit vilket innebär att den samtidigt har hanliga och honliga könsorgan. Den har troligen ett pelagiskt larvstadium, men föga övrigt är känt om artens ekologi.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Levande djur (Har betydelse)
· sjöpungar - Ascidiacea (Har betydelse)
Vatten (Viktig)
Det är möjligt att den omfattande sedimentationen av hårdbottnar till följd av övergödning har haft en negativ inverkan på arten.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
Det är svårt att föreslå specifika åtgärder eftersom kunskapen om artens utbredning och status är bristfällig.
Etymologi, Velutina, Lat. ”den sammetslena”, vilket syftar till det finludna skalskinnet. Plicatilis, Lat. ”försedd med små veck”. Artnamnet beror troligen på att danske O.F. Müller baserade sin artbeskrivning på ett torkat skal som blivit veckat vid öppningen.

Hayward, P.J., Wigham, G.D. & N. Yonow, 1990. Mollusca I: Polyplacophora, Scaphopoda, and Gastropoda. In: The Marine Fauna of the British Isles and North-West Europe. Eds. P.J. Hayward & J.S. Ryland. Clarendon Press, Oxford: 628-730.

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga. http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf

Marine species identification portal. http://species-identification.org.

World register of marine species. 2015. www.marinespecies.org.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2009.Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Littorinimorpha  
  • Överfamilj
    Cypraeoidea  
  • Familj
    Velutinidae - sammetssnäckor 
  • Släkte
    Velutina  
  • Art
    Velutina plicatilis, (O.F.Müller, 1776) - mindre sammetssnäcka
    Synonymer
    Velutina flexilis (Montagu, 1808)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2009.Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015.