Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Antalis occidentalis

Organismgrupp Blötdjur, Tandsnäckor Antalis occidentalis
  Blötdjur, Tandsnäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En tandsnäcka vars koniska och svagt bågböjda skal blir upp till 5,5 cm långt. Skalet är matt gråvitt till benvitt till färgen, men kan även skifta svagt i rosa. En distinkt artkaraktär är 12-16 längsgående ribbor på skalet. Dessa ribbor kan sträcka sig utmed skalets hela längd, men oftast syns de tydligast i skalets övre, smalare del. Mynningen i skalets övre del är cirkulär. Djurets mjukdelar är vitaktiga. Foten är cylindrisk med en rundad och aningen konisk ände. Den använder den muskulösa foten för förankring och för att gräva i botten. Det finns inget tydligt avsatt huvud och heller inga ögon eller ordinära huvudtentakler. Vid munöppningen sitter dock ett stort antal mycket tunna tentakler, s k captacula. Dessa är extremt elastiska och från några få millimeters längd som sammandragna, kan de sträckas ut till flera centimeter. Captacula används för att samla födopartiklar till munnen. I ytteränden har de en klibbig, klubblik förtjockning som även är sensorisk. Captacula har innervering men inga blodkärl och förbrukas snabbt. Då lossnar de och ersätts av nya. Den smala apikala delen av skalet sticker vanligen upp ur bottensedimentet. En vattenström för syresättning leds från mantelkanten, genom skalet och ut genom den apikala öppningen. Vattenströmmen drivs med hjälp av ett band med flimmerhår, ungefär halvvägs på kroppen. Det finns inga gälar utan gasutbytet sker genom hela mantelytan.

Arten förekommer tillsammans med tandsnäckan Entalina tetragona, som även den har längsgående ribbor på skalet. Den har dock fler ribbor, 25-30 stycken, och fem av dessa ribbor är påtagligt kraftiga så att skalet blir femhörnigt i tvärsnitt. Skalet blir dessutom bara 15 mm långt. En annan art av tandsnäcka i våra vatten är den allmänt förekommande Antalis entalis som har ett helt slätt skal, och därför knappast kan förväxlas. Den lever dessutom grundare än A. occidentalis.
Utbredning
Länsvis förekomst för Antalis occidentalis Observationer i  Sverige för Antalis occidentalis
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En djuplevande art som i våra vatten är sällsynt förekommande i Skagerrak på mjukbotten från 70 meters djup och nedåt. Den har på andra håll påträffats på djup ända ned till 2300 meter. Den totala utbredningen är i tempererade delar av nordatlanten. På den europeiska sidan finns den från Azorerna och norrut längs de brittiska öarna, vidare i Nordsjön och längs hela den norska kusten. På den amerikanska sidan finns arten från North Carolina i söder och norrut längs östkusten upp till New Foundland och St Lawrenceviken. Arten har troligen aldrig varit vanlig i våra vatten, men den tycks ha minskat i förekomst. L.A. Jägerskiöld påträffade arten vid 26 stationer vid hans marina undersökningar under 1930-talet.
Inga fynd gjordes under Svenska Artprojektets marina inventering 2006-2009.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
En ganska stor tandsnäcka som kan bli upp till 60 mm lång. Arten lever delvis nedgrävd i mjuka till sandiga bottnar från ca 70 meter till mer än 2300 meters djup. Födobiologin och fortplantningen är i stort sett okända, men man vet att arten är skildkönad med yttre befruktning. Larvstadiet torde vara pelagiskt, liksom hos andra närbesläktade arter. Arten är känd från Bohusläns kust samt längs hela Norges fastlandskust. Arten fångades frekvent i Kosterområdet för några årtionden sedan, men tycks sedan dess ha blivit ovanligare. Återfanns såvitt är känt senast 1994 vid Henrys berg samt i Säcken i norra Koster under en kurs. Inga fynd gjordes inom Svenska artprojektets marina inventering eller Kosterhavsinventeringen, således ingen ny information sedan rödlistan 2005. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Artens ekologi är dåligt känd. Den är skildkönad med yttre befruktning och har troligen ett kortvarigt pelagiskt larvstadium
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Vatten
Vatten
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Scaphopoda (tandsnäckor), Ordning Dentaliida, Familj Dentaliidae, Släkte Antalis, Art Antalis occidentalis (Stimpson, 1851) Synonymer Antalis abyssorum (M.Sars, 1859), Dentalium occidentale Stimpson, 1851, Antalis striolata G.O.Sars, 1878 non (Stimpson, 1851)

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation En ganska stor tandsnäcka som kan bli upp till 60 mm lång. Arten lever delvis nedgrävd i mjuka till sandiga bottnar från ca 70 meter till mer än 2300 meters djup. Födobiologin och fortplantningen är i stort sett okända, men man vet att arten är skildkönad med yttre befruktning. Larvstadiet torde vara pelagiskt, liksom hos andra närbesläktade arter. Arten är känd från Bohusläns kust samt längs hela Norges fastlandskust. Arten fångades frekvent i Kosterområdet för några årtionden sedan, men tycks sedan dess ha blivit ovanligare. Återfanns såvitt är känt senast 1994 vid Henrys berg samt i Säcken i norra Koster under en kurs. Inga fynd gjordes inom Svenska artprojektets marina inventering eller Kosterhavsinventeringen, således ingen ny information sedan rödlistan 2005. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En tandsnäcka vars koniska och svagt bågböjda skal blir upp till 5,5 cm långt. Skalet är matt gråvitt till benvitt till färgen, men kan även skifta svagt i rosa. En distinkt artkaraktär är 12-16 längsgående ribbor på skalet. Dessa ribbor kan sträcka sig utmed skalets hela längd, men oftast syns de tydligast i skalets övre, smalare del. Mynningen i skalets övre del är cirkulär. Djurets mjukdelar är vitaktiga. Foten är cylindrisk med en rundad och aningen konisk ände. Den använder den muskulösa foten för förankring och för att gräva i botten. Det finns inget tydligt avsatt huvud och heller inga ögon eller ordinära huvudtentakler. Vid munöppningen sitter dock ett stort antal mycket tunna tentakler, s k captacula. Dessa är extremt elastiska och från några få millimeters längd som sammandragna, kan de sträckas ut till flera centimeter. Captacula används för att samla födopartiklar till munnen. I ytteränden har de en klibbig, klubblik förtjockning som även är sensorisk. Captacula har innervering men inga blodkärl och förbrukas snabbt. Då lossnar de och ersätts av nya. Den smala apikala delen av skalet sticker vanligen upp ur bottensedimentet. En vattenström för syresättning leds från mantelkanten, genom skalet och ut genom den apikala öppningen. Vattenströmmen drivs med hjälp av ett band med flimmerhår, ungefär halvvägs på kroppen. Det finns inga gälar utan gasutbytet sker genom hela mantelytan.

Arten förekommer tillsammans med tandsnäckan Entalina tetragona, som även den har längsgående ribbor på skalet. Den har dock fler ribbor, 25-30 stycken, och fem av dessa ribbor är påtagligt kraftiga så att skalet blir femhörnigt i tvärsnitt. Skalet blir dessutom bara 15 mm långt. En annan art av tandsnäcka i våra vatten är den allmänt förekommande Antalis entalis som har ett helt slätt skal, och därför knappast kan förväxlas. Den lever dessutom grundare än A. occidentalis.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Antalis occidentalis

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Antalis occidentalis

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En djuplevande art som i våra vatten är sällsynt förekommande i Skagerrak på mjukbotten från 70 meters djup och nedåt. Den har på andra håll påträffats på djup ända ned till 2300 meter. Den totala utbredningen är i tempererade delar av nordatlanten. På den europeiska sidan finns den från Azorerna och norrut längs de brittiska öarna, vidare i Nordsjön och längs hela den norska kusten. På den amerikanska sidan finns arten från North Carolina i söder och norrut längs östkusten upp till New Foundland och St Lawrenceviken. Arten har troligen aldrig varit vanlig i våra vatten, men den tycks ha minskat i förekomst. L.A. Jägerskiöld påträffade arten vid 26 stationer vid hans marina undersökningar under 1930-talet.
Inga fynd gjordes under Svenska Artprojektets marina inventering 2006-2009.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Scaphopoda - tandsnäckor 
  • Ordning
    Dentaliida  
  • Familj
    Dentaliidae  
  • Släkte
    Antalis  
  • Art
    Antalis occidentalis(Stimpson, 1851)
    Synonymer
    Antalis abyssorum (M.Sars, 1859)
    Dentalium occidentale Stimpson, 1851
    Antalis striolata G.O.Sars, 1878 non (Stimpson, 1851)

Artens ekologi är dåligt känd. Den är skildkönad med yttre befruktning och har troligen ett kortvarigt pelagiskt larvstadium

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Vatten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Eftersom kunskapen om artens ekologi, utbredning och status i dagsläget är synnerligen bristfällig är det svårt att identifiera specifika hot.
Det behövs mer kunskap om artens ekologi, utbredning och status innan mer specifika åtgärder kan föreslås. Det är dock viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen och miljögifter till havet fortsätter och intensifieras.
Etymologi, Antalis är möjligen en ordlek på dentalium eller entalis grundad på Gr. ant- = mot, i betydelsen att det är en annan form, skild från dessa. occidentalis L. occidentalis = västlig, vilket troligen syftar på att arten ursprungligen beskrevs från New England i USA.

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. (Webb-upplaga. www.tmbl.gu.se/

Gainey, L. F. 1972. The use of the foot and the captacula in the feeding of Dentalium (Mollusca : Scaphopoda). Veliger 15: 29-34

Jägerskiöld, L.A. 1971. A survey of the marine benthonic macro-fauna along the Swedish west coast 1921-1938. Hubendick, B., Hyle, G. & Svärd, S. (Eds.). Acta regiae societatis scientiarum et litterarum gothoborgensis, Zoologica 6.

Karlsson, A., Berggren, M., Lundin, K. & Sundin, R. 2014. Svenska artprojektets marina inventering - slutrapport. ArtDatabanken rapporterar 16. Artdatabanken, SLU. Uppsala

Muus, B.J. 1959. Skallus, søtænder, blæksprutter. Danmarks Fauna Bd. 65. 239 pp.

Stimpson, W. 1851. On several new species of shells from the northern coast of New England. Proceedings of the Boston Society of Natural History 4: 113-114

http://www.marinespecies.org/aphia.php?p=taxdetails&id=196377

http://www.eu-nomen.eu/portal/taxon.php?GUID=urn:lsid:marinespecies.org:taxname:196377

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Scaphopoda - tandsnäckor 
  • Ordning
    Dentaliida  
  • Familj
    Dentaliidae  
  • Släkte
    Antalis  
  • Art
    Antalis occidentalis, (Stimpson, 1851)
    Synonymer
    Antalis abyssorum (M.Sars, 1859)
    Dentalium occidentale Stimpson, 1851
    Antalis striolata G.O.Sars, 1878 non (Stimpson, 1851)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015