Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  grustrådormstjärna

Organismgrupp Tagghudingar, Ormstjärnor Amphiura securigera
Grustrådormstjärna Tagghudingar, Ormstjärnor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten ormstjärna med en skiva som är nästan kal. De parallella radialsköldarna och ett fåtal små fjällika plåtar vid radialsköldarnas inre kant är dock synliga.
Skivan är upp till 8 mm i diameter. Den är olivgrön till brungrön och oftast till synes helt kal, med undantag för de långsmala, vita radialsköldarna som ligger tätt intill varandra. Radialsköldarna är ungefär fyra gånger så långa som breda. En liten ansamling med små plåtar kan förekomma runt radialsköldarnas inre delar. Armarna är mörkbruna, men något ljusare vid basen. De kan bli upp till 10 cm långa, och på varje armsegment sitter grupper om vardera tre taggar. Taggarna är tillplattade, och den näst understa är yxformig. Fotpapiller finns men är starkt reducerade och svåra att se. Ett par infradentalpapiller sitter på käkspetsen, och det finns en munpapill på vardera sidan av käkarna, tydligt skilda från infradentalpapillerna.
Utbredning
Länsvis förekomst för grustrådormstjärna Observationer i  Sverige för grustrådormstjärna
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Förekomsten av grustrådormstjärna är mycket dåligt dokumenterad. Några få fynd finns från Kosterhavet. Arten är också påträffad runt västra Brittiska öarna inklusive Irland, Engelska kanalen, vid franska atlantkusten samt från sydvästra Portugal in i norra Medelhavet inklusive Adriatiska havet.
Från svenska vatten föreligger endast två fynd, båda från Grisbådarna i Kosterområdet (2007).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Ormstjärnan Amphiura securigera lever till skillnad från de andra arterna i släktet nedgrävd i grova grus- och sandbottnar på runt 40 meters djup. Arten är ovanligt förekommande i Norge. Från svenska vatten föreligger endast två fynd, båda från Grisbådarna i Kosterområdet (2007). Eftersom arten lever nedgrävd kan den dock vara förbisedd. Även om habitatet sannolikt är tämligen ovanligt i våra vatten, och det har pågått en omfattande inventeringsverksamhet under de senaste åren (Svenska artprojektets marina inventering) så har alltför lite provtagning skett på grunda grusbottnar för att artens status ska kunna fastställas. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Grustrådormstjärna lever på 20-600 meters djup. Den lever halvt nedgrävd bland skal eller i grov grusbotten med någon eller några av armarna uppstickande för att leta efter ätbara partiklar ovanpå bottenmaterialet. Den har också påträffats i tomma snäck- eller musselskal. Arten är dåligt känd, men man vet att ett larvstadium existerar - den genomgår alltså inte direktutveckling. Den förekommer ofta tillsammans med grävsvanssjögurka Neopentadactyla mixta.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Filtrerare
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· blötdjur
· blötdjur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Ophiuroidea (ormstjärnor), Ordning Ophiurida, Familj Amphiuridae (trådormstjärnor), Släkte Amphiura, Art Amphiura securigera (Düben & Koren, 1846) - grustrådormstjärna Synonymer Ophiopeltis securigera Düben & Koren, 1846

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Ormstjärnan Amphiura securigera lever till skillnad från de andra arterna i släktet nedgrävd i grova grus- och sandbottnar på runt 40 meters djup. Arten är ovanligt förekommande i Norge. Från svenska vatten föreligger endast två fynd, båda från Grisbådarna i Kosterområdet (2007). Eftersom arten lever nedgrävd kan den dock vara förbisedd. Även om habitatet sannolikt är tämligen ovanligt i våra vatten, och det har pågått en omfattande inventeringsverksamhet under de senaste åren (Svenska artprojektets marina inventering) så har alltför lite provtagning skett på grunda grusbottnar för att artens status ska kunna fastställas. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En liten ormstjärna med en skiva som är nästan kal. De parallella radialsköldarna och ett fåtal små fjällika plåtar vid radialsköldarnas inre kant är dock synliga.
Skivan är upp till 8 mm i diameter. Den är olivgrön till brungrön och oftast till synes helt kal, med undantag för de långsmala, vita radialsköldarna som ligger tätt intill varandra. Radialsköldarna är ungefär fyra gånger så långa som breda. En liten ansamling med små plåtar kan förekomma runt radialsköldarnas inre delar. Armarna är mörkbruna, men något ljusare vid basen. De kan bli upp till 10 cm långa, och på varje armsegment sitter grupper om vardera tre taggar. Taggarna är tillplattade, och den näst understa är yxformig. Fotpapiller finns men är starkt reducerade och svåra att se. Ett par infradentalpapiller sitter på käkspetsen, och det finns en munpapill på vardera sidan av käkarna, tydligt skilda från infradentalpapillerna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för grustrådormstjärna

Länsvis förekomst och status för grustrådormstjärna baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för grustrådormstjärna

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Förekomsten av grustrådormstjärna är mycket dåligt dokumenterad. Några få fynd finns från Kosterhavet. Arten är också påträffad runt västra Brittiska öarna inklusive Irland, Engelska kanalen, vid franska atlantkusten samt från sydvästra Portugal in i norra Medelhavet inklusive Adriatiska havet.
Från svenska vatten föreligger endast två fynd, båda från Grisbådarna i Kosterområdet (2007).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Ophiuroidea - ormstjärnor 
  • Ordning
    Ophiurida  
  • Underordning
    Ophiurina  
  • Familj
    Amphiuridae - trådormstjärnor 
  • Släkte
    Amphiura  
  • Art
    Amphiura securigera(Düben & Koren, 1846) - grustrådormstjärna
    Synonymer
    Ophiopeltis securigera Düben & Koren, 1846

Grustrådormstjärna lever på 20-600 meters djup. Den lever halvt nedgrävd bland skal eller i grov grusbotten med någon eller några av armarna uppstickande för att leta efter ätbara partiklar ovanpå bottenmaterialet. Den har också påträffats i tomma snäck- eller musselskal. Arten är dåligt känd, men man vet att ett larvstadium existerar - den genomgår alltså inte direktutveckling. Den förekommer ofta tillsammans med grävsvanssjögurka Neopentadactyla mixta.

Ekologisk grupp: Filtrerare

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Efterlämningar av djur (Viktig)
· blötdjur - Mollusca (Har betydelse)
Då så få fynd av arten föreligger är det svårt att säga något om eventuella hot. Dess habitat är dock sannolikt ganska ovanligt i våra vatten, så det är viktigt att grunda grusbottnar kartläggs och ges ett relevant skydd.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Det är svårt att föreslå specifika åtgärder eftersom kunskapen om artens utbredning och status är så bristfällig.
Namngivning: Amphiura securigera (Düben & Koren, 1846). Originalbeskrivning: Ophiopeltis securigera. Öfversigt af kongliga Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1845 (1846) II (3): 74.
Etymologi: securigera = ung. försedd med yxa; securis (lat.) = yxa, bila; gero (lat.) = bära. Syftar på att den andra underifrån i grupperna av tillplattade armtaggar är utvidgad vid spetsen som ett yxhuvud.
Uttal: [Amfiúra sekurígera]

Hansson, H. G. 1998. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater. Utgåva 2.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Picton, B. 1993. A Field Guide to the Shallow-water Echinoderms of the British Isles. Immel Publishing Limited.

Southward, E. C & Campbell, A. C. 2006. Echinoderms. Synopses of the British Fauna (New Series) No 56. Linnean Society of London.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Ophiuroidea - ormstjärnor 
  • Ordning
    Ophiurida  
  • Underordning
    Ophiurina  
  • Familj
    Amphiuridae - trådormstjärnor 
  • Släkte
    Amphiura  
  • Art
    Amphiura securigera, (Düben & Koren, 1846) - grustrådormstjärna
    Synonymer
    Ophiopeltis securigera Düben & Koren, 1846
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).