Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  högnordisk grynsnäcka

Organismgrupp Blötdjur, Landlevande snäckor Vertigo ultimathule
Högnordisk grynsnäcka Blötdjur, Landlevande snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skalet är högervridet och tämligen brett pelarformigt till cylindriskt. Det når en höjd av 2,1-2,2 mm och en bredd av 1,3-1,4 mm. Toppen är flackt koniskt avsatt. Antalet vindlingar är 4,5-5. Dessa är tydligt välvda och åtskiljs av en djup fog. Den sista vindlingen smalnar av basalt ganska långsamt. Skalet har ljusgul, gulbrun eller ljusbrun färg och är närmast genomskinligt. Skalytan har en oregelbunden, gles striering och är glänsande. Nackvalk saknas. Mynningsläppen är tämligen smal, svagt förtjockad och föga utböjd. Mynningen är något snett fyrkantig. Mynningen saknar oftast helt tänder, men det kan finnas en djupt liggande, tagglik parietaltand. Denna är alltid svagt utvecklad eller endast antydd. Tanden kommer direkt från skalväggen, mynningsvalk (callus) saknas. Vertigo ultimathule är i form och storlek mycket lik V. ronnebyensis, men den senare arten har grundare fog, mörkare skalfärg, regelbunden fin striering, matt skalyta och välutvecklade mynningständer.
Utbredning
Länsvis förekomst för högnordisk grynsnäcka Observationer i  Sverige för högnordisk grynsnäcka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är högnordisk grynsnäcka bara funnen på två platser i Pältsan-området i nordligaste Torne Lappmark. Ytterligare sju kända lokaler finns i Tana älvs och dess biflöde Anarjohkas dalgångar i östra delen av Finnmark fylke i Norge. Utbredningen för denna, relativt sent beskrivna art, är dåligt känd, men troligtvis är den endemisk för nordligaste Skandinavien. I och med att både förekomstområdet i Sverige och det i Norge är väl undersökta vad gäller landmolluskfaunan måste arten anses vara ett mycket sällsynt och lokalt element.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Nybeskriven art med mycket begränsad utbredning längst i norr. Med stor sannolikhet känslig för varmare klimat. Klassad som NT på global nivå av IUCN. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
De svenska lokalerna för högnordisk grynsnäcka är belägna i fjällbjörkskog på 620-650 m ö.h. I det ena fallet rör det sig om fuktig, örtrik mark, i det andra fallet om fattigare, något torrare mark med örter, gräs och bärris. I Norge lever arten på fjällbjörksluttningar eller i bäckdalar med videsnår på 180-200 m ö.h. Den ger inte intryck av att vara krävande, lokalerna varierar från att vara mycket artrika med en mängd örter, till fattigare områden dominerade av bärris. För samtliga lokaler ligger pH- värdet i intervallet 5,75-6,75.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Stylommatophora (landlungsnäckor), Familj Vertiginidae (grynsnäckor), Släkte Vertigo, Art Vertigo ultimathule von Proschwitz, 2007 - högnordisk grynsnäcka Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nybeskriven art med mycket begränsad utbredning längst i norr. Med stor sannolikhet känslig för varmare klimat. Klassad som NT på global nivå av IUCN. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Global rödlistning NT (2011)
Skalet är högervridet och tämligen brett pelarformigt till cylindriskt. Det når en höjd av 2,1-2,2 mm och en bredd av 1,3-1,4 mm. Toppen är flackt koniskt avsatt. Antalet vindlingar är 4,5-5. Dessa är tydligt välvda och åtskiljs av en djup fog. Den sista vindlingen smalnar av basalt ganska långsamt. Skalet har ljusgul, gulbrun eller ljusbrun färg och är närmast genomskinligt. Skalytan har en oregelbunden, gles striering och är glänsande. Nackvalk saknas. Mynningsläppen är tämligen smal, svagt förtjockad och föga utböjd. Mynningen är något snett fyrkantig. Mynningen saknar oftast helt tänder, men det kan finnas en djupt liggande, tagglik parietaltand. Denna är alltid svagt utvecklad eller endast antydd. Tanden kommer direkt från skalväggen, mynningsvalk (callus) saknas. Vertigo ultimathule är i form och storlek mycket lik V. ronnebyensis, men den senare arten har grundare fog, mörkare skalfärg, regelbunden fin striering, matt skalyta och välutvecklade mynningständer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för högnordisk grynsnäcka

Länsvis förekomst och status för högnordisk grynsnäcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för högnordisk grynsnäcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är högnordisk grynsnäcka bara funnen på två platser i Pältsan-området i nordligaste Torne Lappmark. Ytterligare sju kända lokaler finns i Tana älvs och dess biflöde Anarjohkas dalgångar i östra delen av Finnmark fylke i Norge. Utbredningen för denna, relativt sent beskrivna art, är dåligt känd, men troligtvis är den endemisk för nordligaste Skandinavien. I och med att både förekomstområdet i Sverige och det i Norge är väl undersökta vad gäller landmolluskfaunan måste arten anses vara ett mycket sällsynt och lokalt element.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Pulmonata - lungsnäckor 
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Orthurethra  
  • Överfamilj
    Pupilloidea  
  • Familj
    Vertiginidae - grynsnäckor 
  • Släkte
    Vertigo  
  • Art
    Vertigo ultimathulevon Proschwitz, 2007 - högnordisk grynsnäcka

De svenska lokalerna för högnordisk grynsnäcka är belägna i fjällbjörkskog på 620-650 m ö.h. I det ena fallet rör det sig om fuktig, örtrik mark, i det andra fallet om fattigare, något torrare mark med örter, gräs och bärris. I Norge lever arten på fjällbjörksluttningar eller i bäckdalar med videsnår på 180-200 m ö.h. Den ger inte intryck av att vara krävande, lokalerna varierar från att vara mycket artrika med en mängd örter, till fattigare områden dominerade av bärris. För samtliga lokaler ligger pH- värdet i intervallet 5,75-6,75.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Sötvattensstrand, Fjällbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)


Påverkan
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
Arten är för dåligt känd för att några åtgärder skall kunna anges.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz, 2017.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Pulmonata - lungsnäckor 
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Orthurethra  
  • Överfamilj
    Pupilloidea  
  • Familj
    Vertiginidae - grynsnäckor 
  • Släkte
    Vertigo  
  • Art
    Vertigo ultimathule, von Proschwitz, 2007 - högnordisk grynsnäcka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz, 2017.