Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kronguldstekel

Organismgrupp Steklar, Guldsteklar Hedychridium caputaureum
Kronguldstekel Steklar, Guldsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En mellanstor (5–7,5 mm) art, relativt bred och med satt kroppsbyggnad samt med rundad, rödfärgad (icke-metallisk) bakkropp. Framkropp och huvud är blåa eller blågröna med insprängda kopparfärgade eller gyllengula partier. Bakre delen av bakkroppens andra ryggplåt är grovt punkterad. Denna egenskap skiljer den från den mer utbredda och tämligen allmänna arten Hedychridium roseum, vilken är fint och sparsamt punkterad, men är i övrigt i det närmaste identisk i utseende.
Utbredning
Länsvis förekomst för kronguldstekel Observationer i  Sverige för kronguldstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En i Sverige och östra Fennoskandien sällsynt art med begränsad utbredning. På senare år har den dokumenterats från en handfull platser i sydöstra Sverige inkluderande Gotland, Öland, Småland, Skåne och Blekinge. Aktuella fynd finns också från Revingehed och Limhamn vilket indikerar att det skånska utbredningsområdet även omfattar de västliga delarna. Arten har i vårt land i övrigt en utpräglat sydöstlig utbredning vilket indikerar att det är en värmeälskande art som gynnas av låg årsmedelnederbörd. På förekomstlokalerna för H. caputaureum återfinns ofta ett flertal andra hotade och rödlistade insektsarter. Sannolikt överensstämmer den idag kända utbredningen i landet ganska bra med kända data om värdartens utbredning och mörkertalet torde inte vara stort även om nya lokaler torde kunna påvisas, framför allt längs den småländska Östersjökusten och de åssystem som finns där, samt i Skåne. Svenska populationer förefaller vara isolerade från de kontinentala då aktuella fynd saknas från de norra delarna av Tyskland. I övriga nordiska länder är den bara känd från södra Finland (samt de ryska delarna av Fennoskandien). I övrigt är den närmast påträffad i Baltikum och Tyskland. Utbredningen är svårtydd då arten tidigare varit sammanslagen med det mellan- och sydeuropeiska taxonet Hedychridium chloropygum, men utbredningen omfattar troligen Mellan- och Nordeuropa samt Västra Asien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(ii,iii)
Kronguldstekel lever som kleptoparasit hos rovsteklar, främst den på exklusiva torrmarker i sydöstra Sverige förekommande sällsynta arten Astata minor. På senare år har den dokumenterats från lokaler framför allt i sydöstra Sverige: Gotland (Ganthem 1997, Tofta 2010), Öland (Aledal 2001, Sandby 2000, Höge ås 2008, Lindby 2008), östra Småland (Runtorp 1975, Nybroåsen (flera lokaler 2013) och Blekinge (Gö 2007). Därutöver finns också flera fynd från Skåne (Revinge och Kullaberg 2010-2013). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (15000-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 250 (30-300) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii)).
Ekologi
Arten är aktiv under högsommaren. Larven utvecklas som kleptoparasit hos rovsteklar, enligt utländska uppgifter och observationer i Småland främst den på exklusiva torrmarker i sydöstra Sverige förekommande, sällsynta arten Astata minor. Värdarten är i vårt land bara känd från Skåne, Blekinge, Småland, Öland, Gotland, Södermanland och Uppland, en utbredning som i åtminstone södra Sverige överensstämmer bra med H. caputaureum. I Sverige är H. caputaureum främst dokumenterad från varma, öppna till halvöppna sandmarker, varma bryn, sandiga torrängar, vägskärningar, täkter och liknande miljöer. Vuxna djur observeras ofta i anslutning till värdartens boområden där de gärna sitter på stenar, liggande grenar och blottade trädrötter. Renodlade alvarmarksfynd är inte kända. Det är känt att värdarten ibland uppträder i gamla sand- och grustäkter, det är därför möjligt att H. caputaureum i stor utsträckning även nyttjar artificiellt störda sandmiljöer som täkter, skjutbanor och vägbankar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Buskmark
Buskmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande djur
Levande djur
· Astata minor
· Astata minor
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Chrysididae (guldsteklar), Släkte Hedychridium, Art Hedychridium caputaureum Trautmann & Trautmann, 1919 - kronguldstekel Synonymer Hedychridium chloropygum spatium Linsenmaier, 1959, Hedychridium chloropygum ssp. spatium Linsenmaier, 1959, Hedychridium roseum var. caputaureum Trautmann & Trautmann, 1919, Hedychridium chloropygum caputaureum Trautmann & Trautmann, 1919, Hedychridium chloropygum R. du Buysson, 1888

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(ii,iii)
Dokumentation Kronguldstekel lever som kleptoparasit hos rovsteklar, främst den på exklusiva torrmarker i sydöstra Sverige förekommande sällsynta arten Astata minor. På senare år har den dokumenterats från lokaler framför allt i sydöstra Sverige: Gotland (Ganthem 1997, Tofta 2010), Öland (Aledal 2001, Sandby 2000, Höge ås 2008, Lindby 2008), östra Småland (Runtorp 1975, Nybroåsen (flera lokaler 2013) och Blekinge (Gö 2007). Därutöver finns också flera fynd från Skåne (Revinge och Kullaberg 2010-2013). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (15000-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 250 (30-300) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii)).
En mellanstor (5–7,5 mm) art, relativt bred och med satt kroppsbyggnad samt med rundad, rödfärgad (icke-metallisk) bakkropp. Framkropp och huvud är blåa eller blågröna med insprängda kopparfärgade eller gyllengula partier. Bakre delen av bakkroppens andra ryggplåt är grovt punkterad. Denna egenskap skiljer den från den mer utbredda och tämligen allmänna arten Hedychridium roseum, vilken är fint och sparsamt punkterad, men är i övrigt i det närmaste identisk i utseende.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kronguldstekel

Länsvis förekomst och status för kronguldstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kronguldstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En i Sverige och östra Fennoskandien sällsynt art med begränsad utbredning. På senare år har den dokumenterats från en handfull platser i sydöstra Sverige inkluderande Gotland, Öland, Småland, Skåne och Blekinge. Aktuella fynd finns också från Revingehed och Limhamn vilket indikerar att det skånska utbredningsområdet även omfattar de västliga delarna. Arten har i vårt land i övrigt en utpräglat sydöstlig utbredning vilket indikerar att det är en värmeälskande art som gynnas av låg årsmedelnederbörd. På förekomstlokalerna för H. caputaureum återfinns ofta ett flertal andra hotade och rödlistade insektsarter. Sannolikt överensstämmer den idag kända utbredningen i landet ganska bra med kända data om värdartens utbredning och mörkertalet torde inte vara stort även om nya lokaler torde kunna påvisas, framför allt längs den småländska Östersjökusten och de åssystem som finns där, samt i Skåne. Svenska populationer förefaller vara isolerade från de kontinentala då aktuella fynd saknas från de norra delarna av Tyskland. I övriga nordiska länder är den bara känd från södra Finland (samt de ryska delarna av Fennoskandien). I övrigt är den närmast påträffad i Baltikum och Tyskland. Utbredningen är svårtydd då arten tidigare varit sammanslagen med det mellan- och sydeuropeiska taxonet Hedychridium chloropygum, men utbredningen omfattar troligen Mellan- och Nordeuropa samt Västra Asien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Chrysidoidea  
  • Familj
    Chrysididae - guldsteklar 
  • Underfamilj
    Chrysidinae  
  • Tribus
    Elampini  
  • Släkte
    Hedychridium  
  • Art
    Hedychridium caputaureumTrautmann & Trautmann, 1919 - kronguldstekel
    Synonymer
    Hedychridium chloropygum spatium Linsenmaier, 1959
    Hedychridium chloropygum ssp. spatium Linsenmaier, 1959
    Hedychridium roseum var. caputaureum Trautmann & Trautmann, 1919
    Hedychridium chloropygum caputaureum Trautmann & Trautmann, 1919
    Hedychridium chloropygum R. du Buysson, 1888

Arten är aktiv under högsommaren. Larven utvecklas som kleptoparasit hos rovsteklar, enligt utländska uppgifter och observationer i Småland främst den på exklusiva torrmarker i sydöstra Sverige förekommande, sällsynta arten Astata minor. Värdarten är i vårt land bara känd från Skåne, Blekinge, Småland, Öland, Gotland, Södermanland och Uppland, en utbredning som i åtminstone södra Sverige överensstämmer bra med H. caputaureum. I Sverige är H. caputaureum främst dokumenterad från varma, öppna till halvöppna sandmarker, varma bryn, sandiga torrängar, vägskärningar, täkter och liknande miljöer. Vuxna djur observeras ofta i anslutning till värdartens boområden där de gärna sitter på stenar, liggande grenar och blottade trädrötter. Renodlade alvarmarksfynd är inte kända. Det är känt att värdarten ibland uppträder i gamla sand- och grustäkter, det är därför möjligt att H. caputaureum i stor utsträckning även nyttjar artificiellt störda sandmiljöer som täkter, skjutbanor och vägbankar.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Biotoper där arten kan förekomma: Buskmark, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Levande djur (Viktig)
Upphörd hävd, igenplantering m.m. av öppna sandmarker i solexponerade, varma lägen där värdarten har sina bon innebär förlust av artens habitat. Upphörd verksamhet och återställning av f.d. täkter och liknande artificiella sandmiljöer är negativt för arten. Pålagring med stenkross på sandiga körvägar samt dikeskanter påverkar också arten negativt.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
Förhindra igenväxning eller aktiv igenplantering av öppna, varma solexponerade sandmarker, inkl. f.d. täkter, skjutbanor, ridbanor m.fl. artificiella sandmiljöer med potential att hysa värdarten. Ytor som är under igenväxning bör pinnharvas eller utsättas för någon lämplig form av slitage med syfte att blotta mer sand och återföra marken till tidiga successionsstadier. I f.d. täkter och liknande artificiella miljöer bör aktiviteter som resulterar i ökat slitage och förhindrad igenväxning återupptas.
Arten har tidigare betraktats som underart, dels till Hedychridium roseum och senare till Hedychridium chloropygum, och har i Sverige till nyligen behandlats under det senare namnet. Det har dock visat sig att de två tidigare underarterna till Hedychridium chloropygum (ssp. chloropygum samt ssp. caputaureum) som listas i en omfattande revision av Arens (2010) skall betraktas som varande goda arter. Enligt denna artavgränsning finns inte H. chloropygum i Sverige, utan vårt taxon ska heta H. caputaureum. Således är det i Sverige samma population som även tidigare var rödlistad under namnet Hedychridium chloropygum s.lat.

Agnoli, G.L. & Rosa, P. 2004. Hedychridium roseum caputaureum Trautmann, 1919. In: Chrysis.net database of the Italian Chrysididae. Interim version 1 October 2008. URL: [http://www.chrysis.net/database/].

Arens, W. 2010. Revision der Hedychridium roseum-Gruppe in Kleinasien (Hymenoptera: Chrysididae), mit Neubewertung zahlreicher europäischer Taxa und Beschreibung zweier neuer Arten. Linzer biologische Beiträge, 42: 401-458.

Franzén, M. & Norén, L. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge - en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007-2008. Länsstyrelsen Blekinge län, rapport 2009:16, 58 pp.

Ivarsson, T. 2010. Insekter vid Kungsladugårdshällarna. Visby.

Johansson, N. 2014. Vildbin och andra skyddsvärda insekter på sandmarker utmed Nybroåsen. Länsstyrelsen i Kalmar län 2014:15.

Johansson, N. 2014. Inventering av skyddsvärda insekter på sandmarker och torrängar i Nybro kommun. Teknik- och Samhällsbyggnadsnämnden i Nybro kommun 2014.

Kunz, P.X. 1994. Die Goldwespen Baden-Württembergs. Beihefte zu den Veröffentlichungen für Naturschutz und Landschaftspflege in Baden-Württemberg 77: 1-188.

Linsenmaier, W. 1968. Revision der Familie Chrysididae (Hymenoptera) zweiter Nachtrag. Mitt. Schweiz. Ent. Gesellschaft 41. Lausanne.

Linsenmaier, W. 1997. Die Goldwespen der Schweiz. Ver. Nat.-Mus. Luzern 9. 140 pp.

Molander, M. 2011. Inventering av gaddstekelfaunan i Limhamns kalkbrott 2008-2011. Inventeringsrapport, Gatukontoret, Malmö stad.

Paukkunen, J., Rosa, P., Soon, V., Johansson, N. & Ödegaard, F. 2014. Faunistic review of the cuckoo wasps of Fennoscandia, Denmark and the Balticcountries (Hymenoptera: Chrysididae) [http://tuhat.halvi.helsinki.fi/portal/sv/publications/faunistic-review-of(dfc2881e-5b21-4be4-82ea-e865df7a1f89).html]. Zootaxa. 3864(1):1-67.

Saure, C. 1998. Beobachtungen und Anmerkungen zur Wirtsbindung einiger Goldwespenarten in norddeutschen Raum (Hymenoptera: Chrysididae: Chrysidinae). Bembix 10: 15-18.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 2008, rev. Niklas Johansson 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Chrysidoidea  
  • Familj
    Chrysididae - guldsteklar 
  • Underfamilj
    Chrysidinae  
  • Tribus
    Elampini  
  • Släkte
    Hedychridium  
  • Art
    Hedychridium caputaureum, Trautmann & Trautmann, 1919 - kronguldstekel
    Synonymer
    Hedychridium chloropygum spatium Linsenmaier, 1959
    Hedychridium chloropygum ssp. spatium Linsenmaier, 1959
    Hedychridium roseum var. caputaureum Trautmann & Trautmann, 1919
    Hedychridium chloropygum caputaureum Trautmann & Trautmann, 1919
    Hedychridium chloropygum R. du Buysson, 1888
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 2008, rev. Niklas Johansson 2015.