Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fjällprasiola

Organismgrupp Alger, Grönalger Prasiola fluviatilis
Fjällprasiola Alger, Grönalger

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Grönalgen fjällprasiola är vanligen smal med en skaftlik nederdel som fäster vid underlaget med rhizoider. Från bålens bas breddas den långsamt och går från band till lansettform, i övre delen sällan mer utbredd. Längd upp till 11 cm och bredd 2 cm, i kanten jämn eller bara svagt vågig med avrundad, trubbig topp. Färgen är ljus- eller klargrön. Celler är iögonfallande grupperade i paket med 4 eller 16, som omges av gelé. En stjärnformad axial kloroplast finns i varje cell. Bålen är i tvärsnitt 13-19 µm tjock. I rinnande vatten i Norden kan fjällprasiola bara förväxlas med Prasiola velutina som den skiljs från genom sin skaftförsedda nederdel.
Utbredning
Länsvis förekomst för fjällprasiola Observationer i  Sverige för fjällprasiola
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Fjällprasiola har en cirkumpolär utbredning på norra halvklotet. Publicerade fynd finns från tre platser i Sverige. Det första exemplaret hittades 1901 i en bäck i norra Sarek, men identifierades först 20 år senare (Borge 1922). I början av 1960-talet hittades arten i Tarfaladalen, där den var ganska vanlig i glaciärbäckar (Stork 1963, Skuja 1964). Skuja (op. cit.) anger den tredje fyndlokalen - ett tillflöde från berget Keron till Abiskojåkk (muntligt meddelande från professor G.E. DuRietz). I Gunnar Israelsons opublicerade material från en resa 1940 finns två fynd av arten från källbäckar vid Lapporten, Abisko, och två från bäckar i Sarek.
Förekomsterna i Norge tycks vara lika sparsamma som i Sverige, även om det var där den först påträffades i Lerdalelfen (Lagerstedt 1869). Wille (1901) har noterat den på 1500 m.ö.h. i Gaustafjeld i södra Norge. Borge (1899) noterade förekomst i Frans Josef-Land, Ryssland och Potapova (1996) i Sibirien. Larsen (1904) fann arten på östra Grönland. Det senast gjorda kända fyndet av fjällprasiola kommer från Österrike där den hittades i Ötztal på över 2000 m höjd år 2005 (Eugen Rott och Peter Pfister, muntl. meddel.).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Grönalgen Prasiola fluviatilis är endast påträffad i Tarfaladalen samt i ett tillflöde från Giron till Abiskojåkka. Inga fynd finns rapporterade sedan 1960-talet. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Printz (1964) skriver: ”I kalla, särskilt arktiska-alpina källor och bäckar, vitt utbredd.” Två av de svenska fyndlokalerna närs av glaciärvatten, liksom flertalet av alla gjorda fynd. Hamilton & Edlund (1994), som fann fjällprasiola i tre bäckar med glaciärt smältvatten i arktiska Kanada (Ellesmere Island), anger följande fysikalisk-kemiska data för lokalerna: temperatur 3,0-4,1°C, pH 7,3-8,2, konduktivitet 5,2-15,9 ms/m och extremt låga halter av fosfor och kväve. Förutom fjällprasiola var makroalgfloran i dessa bäckar ringalg Oedogonium sp. och hantelalg Microspora cf. tumidula samt cyanobakterierna Heteroleibleinia leptonema och Leptolyngbya tenuis. En studie av parallella bäckar som dränerade samma reservoar visade att reglerade bäckar hade större kiselalgtäckning och större populationer av fjällprasiola än de som saknade flödeskontroll. De senare hade istället stinksvans Hydrurus foetidus samt skvalpalg Ulothrix zonata och högre artantal, men lägre biomassa av kiselalger (Kawecka 1990 refererad av Wehr & Sheath 2003).
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Vattendrag
Vattendrag
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Trebouxiophyceae, Ordning Prasiolales, Familj Prasiolaceae, Släkte Prasiola, Art Prasiola fluviatilis (Sommerf.) Aresch. ex Lagerst. - fjällprasiola Synonymer Ulva fluviatilis Sommerf., Prasiola sauteri Menegh.

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Grönalgen Prasiola fluviatilis är endast påträffad i Tarfaladalen samt i ett tillflöde från Giron till Abiskojåkka. Inga fynd finns rapporterade sedan 1960-talet. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Grönalgen fjällprasiola är vanligen smal med en skaftlik nederdel som fäster vid underlaget med rhizoider. Från bålens bas breddas den långsamt och går från band till lansettform, i övre delen sällan mer utbredd. Längd upp till 11 cm och bredd 2 cm, i kanten jämn eller bara svagt vågig med avrundad, trubbig topp. Färgen är ljus- eller klargrön. Celler är iögonfallande grupperade i paket med 4 eller 16, som omges av gelé. En stjärnformad axial kloroplast finns i varje cell. Bålen är i tvärsnitt 13-19 µm tjock. I rinnande vatten i Norden kan fjällprasiola bara förväxlas med Prasiola velutina som den skiljs från genom sin skaftförsedda nederdel.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fjällprasiola

Länsvis förekomst och status för fjällprasiola baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fjällprasiola

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Fjällprasiola har en cirkumpolär utbredning på norra halvklotet. Publicerade fynd finns från tre platser i Sverige. Det första exemplaret hittades 1901 i en bäck i norra Sarek, men identifierades först 20 år senare (Borge 1922). I början av 1960-talet hittades arten i Tarfaladalen, där den var ganska vanlig i glaciärbäckar (Stork 1963, Skuja 1964). Skuja (op. cit.) anger den tredje fyndlokalen - ett tillflöde från berget Keron till Abiskojåkk (muntligt meddelande från professor G.E. DuRietz). I Gunnar Israelsons opublicerade material från en resa 1940 finns två fynd av arten från källbäckar vid Lapporten, Abisko, och två från bäckar i Sarek.
Förekomsterna i Norge tycks vara lika sparsamma som i Sverige, även om det var där den först påträffades i Lerdalelfen (Lagerstedt 1869). Wille (1901) har noterat den på 1500 m.ö.h. i Gaustafjeld i södra Norge. Borge (1899) noterade förekomst i Frans Josef-Land, Ryssland och Potapova (1996) i Sibirien. Larsen (1904) fann arten på östra Grönland. Det senast gjorda kända fyndet av fjällprasiola kommer från Österrike där den hittades i Ötztal på över 2000 m höjd år 2005 (Eugen Rott och Peter Pfister, muntl. meddel.).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Chlorophyta  
  • Stam
    Chlorophyta - grönalger 
  • Klass
    Trebouxiophyceae  
  • Ordning
    Prasiolales  
  • Familj
    Prasiolaceae  
  • Släkte
    Prasiola  
  • Art
    Prasiola fluviatilis(Sommerf.) Aresch. ex Lagerst. - fjällprasiola
    Synonymer
    Ulva fluviatilis Sommerf.
    Prasiola sauteri Menegh.

Printz (1964) skriver: ”I kalla, särskilt arktiska-alpina källor och bäckar, vitt utbredd.” Två av de svenska fyndlokalerna närs av glaciärvatten, liksom flertalet av alla gjorda fynd. Hamilton & Edlund (1994), som fann fjällprasiola i tre bäckar med glaciärt smältvatten i arktiska Kanada (Ellesmere Island), anger följande fysikalisk-kemiska data för lokalerna: temperatur 3,0-4,1°C, pH 7,3-8,2, konduktivitet 5,2-15,9 ms/m och extremt låga halter av fosfor och kväve. Förutom fjällprasiola var makroalgfloran i dessa bäckar ringalg Oedogonium sp. och hantelalg Microspora cf. tumidula samt cyanobakterierna Heteroleibleinia leptonema och Leptolyngbya tenuis. En studie av parallella bäckar som dränerade samma reservoar visade att reglerade bäckar hade större kiselalgtäckning och större populationer av fjällprasiola än de som saknade flödeskontroll. De senare hade istället stinksvans Hydrurus foetidus samt skvalpalg Ulothrix zonata och högre artantal, men lägre biomassa av kiselalger (Kawecka 1990 refererad av Wehr & Sheath 2003).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Vattendrag

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Ett varmare klimat och negativ påverkan på fjällens källor.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
Minskat klimatutsläpp av växthusgaser till atmosfären och ökat skydd av källor i alpin miljö.
Släktet Prasiola ingår som fotobionter i lavfamiljen Verrucariaceae, och Printz (1964) misstänkte att P. tesselata är delvis licheniserade exemplar av P. fluviatilis. Hamilton & Edlund (1994) misstänkte att fjällprasiola och P. velutina, som båda förekommer i rinnande vatten, kan vara samma art. Denna fråga diskuterade redan Wille (1897).

Borge, O. 1922. Prasiola fluviatilis (Sommerf.) Aresch. funnen i Sverige. Botaniska Notiser 22: 174.

Borge, O. 1899. Süsswasseralgen von Frans Josefs-Land, gesammelt von der Jackson-Harmswort‘schen Expedition. Öfersigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1899, 7: 751-766. Stockholm.

Hamilton, P. & Edlund, S. 1994. Occurrence of Prasiola fluviatilis (Chlorophyta) on Ellesmere Island in the Canadian Arctic. Journal of Phycology 30: 217-221.

Kawecka, B. 1990. The effect of flood-control regulation of a montane stream on the communities of sessile algae. Acta Hydrobiologica 32: 345-354.

Lagerstedt, N.G.W. 1869. Om algsläktet Prasiola. Försök till en monographie. Akademisk avhandling. Uppsala.

Larsen, E. 1904. The freshwater algae of East Greenland. Arbejder fra den Botaniske Have i København. Nr. 19. Köpenhamn.

Potapova, M. 1996. Epilithic algal communities in rivers of the Kolyma Mountains, NE Siberia, Russia. Nova Hedwigia 63: 309-334.

Printz, H. 1964. Die Chaetophoralen der Binnengewässer. Eine systematische Übersicht. Hydrobiologia 24: 1-376.

Skuja, H. 1964. Grundzüge der Algenflora und Algenvegetation der Fjeldgegenden um Abisko in Schwedisch-Lappland. Nova Acta Regiae Societatis Scientiarum Upsaliensis serie 4, 18(3): 1-465.

Stork, A. 1963. Några bidrag till kännedomen om Kebnekajseområdets kryptogamflora. Botaniska Notiser 116: 11-15.

Thüs, H., Muggia, L., Pérez-Ortega, S., Favero-Longo, S.E., Joneson, S., O’Brien, H., Nelsen, M.P., Duque-Thüs, R., Grube, M., Friedl, T., Brodie, J., Andrew, C.J., Lücking, R., Lutzoni, F. & Gueidan, C. 2011. Revisiting photobiont diversity in the lichen family Verrucariaceae (Ascomycota). European Journal of Phycology 46: 399-415.

Wehr. J.D. & Sheath, R.G. (red.) 2003. Freshwater algae of North America. Ecology and classification. Elsevier.

Wille, N. 1901. Algologische Notizen VII, VIII. Separatavtryck af Nyt Magazin for Naturvidenskab 39(1). Kristiania.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Bengtsson 2015, rev. 2016. ©ArtDatabanken, SLU 2016

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Chlorophyta  
  • Stam
    Chlorophyta - grönalger 
  • Klass
    Trebouxiophyceae  
  • Ordning
    Prasiolales  
  • Familj
    Prasiolaceae  
  • Släkte
    Prasiola  
  • Art
    Prasiola fluviatilis, (Sommerf.) Aresch. ex Lagerst. - fjällprasiola
    Synonymer
    Ulva fluviatilis Sommerf.
    Prasiola sauteri Menegh.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Bengtsson 2015, rev. 2016. ©ArtDatabanken, SLU 2016