Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  korsvattensten

Organismgrupp Alger, Rödalger Hydrolithon cruciatum
Korsvattensten Alger, Rödalger

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Korsvattensten är en liten, rosafärgad och förkalkad rödalgskrusta (ca 2 mm bred, upp till 22 µm tjock) som i Nordeuropa hittats på blad av ålgräs (bandtång) Zostera, främst i grunda vikar. Bålen, som har en slät kant, med eller utan koncentriska ringar, består av två skikt och är något glänsande. Korsvattensten är den enda arten i släktet vattenstenar Hydrolithon som med säkerhet har påträffats i Sverige. Släktet känns igen på att sporerna gror ut till en disk bestående av fyra centrala celler, som hos denna art senare omges av åtta celler, vilket dock kan vara svårt att se i fältinsamlat material. Vidare har släktet terminala trichocyter (celler som kan bära hår) samlade i ett fält i de basala filamenten medan sekundära ”pit connections” saknas utan cellerna förbinds istället genom sammansmältningar. Korsvattensten är samkönad och har de könliga fortplantningsorganen, liksom tetrasporangierna, inuti upphöjda kupolformade konceptakler, vilka i detta släkte alla öppnas med en enda por (Irvine & Chamberlain 1994, där det också finns förklaringar till de mer specifika termerna, alternativt se ordlistan i www.algaebase.org ). Plantor med bisporangier är okända. Athanasiadis (1996, s. 50) har valt att för denna art behålla synonymen Fosliella cruciata, med motiveringen att släktet Fosliella saknar perithallium och växer epifytiskt, medan släktet Hydrolithon växer epilitiskt och har ett tydligt perithallium.

Det finns flera små förkalkade rödalgskrustor med vilka korsvattensten kan förväxlas, och metoderna att få fram de anatomiska särdragen är tekniskt komplicerade. Foslie (1905 citerad av Athanasiadis 1996 som tog upp den som Fosliella borealis) hade sett två små epifytiska krustor av arten Hydrolithon boreale (som Melobesia farinosa f. borealis) i Danmark, medan han angav att det var osäkert om arten fanns i Norge eller Sverige. Inom det till samma underfamilj (Mastophoroidae) hörande krustbildande släktet kalkplättar Pneophyllum listade Athanasiadis (1996, inkluderande flera tidigare synonymer) tre epifytiska arter som ofta påträffats på svenska västkusten: kalkplätt P. confervicola, liten kalkplätt P. fragile och P. limitatum samt ytterligare två epifytiska, något mindre vanliga, arter som hittats i Norge och/eller i Danmark (P. caulerpae, nu synonym till P. coronatum, i Norge och Danmark; samt P. subplanum i Danmark). Släktet kalkplättar, som också har en por från alla typer av konceptakler, liksom att sekundära ”pit connections” saknas och att cellerna istället förbinds genom sammansmältningar, skiljer sig från vattenstenar genom att disken som bildas när sporerna gror består av åtta centrala celler och att trichocyterna i de basala filamenten är interkalära. Dessa karaktärer kan dock vara svåra se.
Utbredning
Länsvis förekomst för korsvattensten Observationer i  Sverige för korsvattensten
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Enligt Athanasiadis (1996; som Fosliella cruciata) var korsvattensten insamlad i augusti 1905 och bestämd av Kylin (som Lithophyllum macrocarpum f. intermedia, nu Titanoderma pustulatum), växande på ålgräsblad från Kristineberg (Kylin 1907). Enligt Kjøsterud (1997) hade Chamberlain personligen meddelat henne att Kylin funnit arten (som Melobesia lejolisii, nu Pneophyllum fragile) på ålgräsblad 1905 och 1933. Inga fynd av korsvattensten finns rapporterade i Artportalen under perioden 2000-2015 (Artportalen 2016). I Norge hittades den för första, och hittills troligen enda gången, i augusti 1992 på ålgräsblad insamlade av Jan Rueness från en grund (0-3 m), varm vik på norska sydkusten (Kjøsterud 1997). Korsvattensten har varken hittats i Danmark (Nielsen 2005) eller i Tyskland (Schories m.fl. 2009). Från Brittiska öarna rapporterade Irvine & Chamberlain (1994) om ett skotskt fynd från 1890, och ett från Irland, men också att arten nu är ganska vanlig som epifyt på smal bandtång Zostera angustifolia (då Z. hornemanniana) i Dorset i södra England. De skrev också att arten inte är ovanlig i Medelhavet och andra sydligare hav inklusive i södra Australien (se även Jones & Woelkerling 1983, 1984).

Med tanke på det ganska sena fyndet i södra Norge är det sannolikt att denna sydliga art (Rueness m.fl. 2001) även hos oss kan vara vanligare än vad som rapporterats, då man som icke-expert på kalkalger ofta har svårt att få fram de karaktärer som behövs för att kunna särskilja dessa små epifytiska kalkkrustor. Brist på dokumenterade svenska nutida förekomster är anledningen till rödlistningen och den har därför klassificerats som Kunskapsbrist (DD).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Den förkalkade rödkalgskrustan Hydrolithon cruciatum är i Sverige endast känd som ett fynd på Zosterablad vid Kristineberg 1905 (Chamberlain 1991). Arten kan på grunda av sin ringa storlek mycket väl vara förbisedd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Denna marina krusta kan i Medelhavet och Australien påträffas året runt (Irvine & Chamberlain 1994), och de angav även att den i England hittats sublitoralt ner till 3 m djup, åtminstone från juni-november, medan de skandinaviska förekomsterna är för få för att dra några slutsatser. I Skandinavien och på Brittiska öarna är korsvattensten huvudsakligen epifyt på blad av Zostera, men den har en gång också noterats på havssallater/tarmalger Ulva (Irvine & Chamberlain 1994, Kjøsterud 1997; som enda kalkkrusta på ålgräset från en lokal), medan man i andra hav har den på andra arter av submersa fanerogamer som t.ex. Amphibolis antarctica (Jones & Woelkerling 1983, 1984). Bressan m.fl. (1977) beskrev arten från Triestebukten (som Fosliella cruciata) och att den utöver att växa på marina kärlväxter som Posidonia, Cymococea och Zostera, även växte på alger av släkten som Cystoseira, tång Fucus, Dicyota, sargassotång Sargassum, Udotea, Valonia, rödblad Phyllophora och Rhodymenia, från ytan ned till 30 m djup. Enligt Irvine & Chamberlain (1994) växer krustan över krustor av liten kalkplätt. Jones och Woelkerling (1983) visade också att tillväxthastigheten är tillräckligt snabb för att den ska kunna växa och bli fertil på blad och alger som inte är perenna. Vidare fann de att tillväxten vid 10°C var betydligt sämre än vid 15 och 22°C, och att tillväxten var högre i starkare ljus (15-25 µmol m-2 s-1) än i svagare (3-6,5 µmol m-2 s-1).
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bandtångssläktet
· bandtångssläktet
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Florideophyceae, Ordning Corallinales, Familj Corallinaceae, Släkte Hydrolithon (vattenstenar), Art Hydrolithon cruciatum (Bressan) Y.M.Chamberlain - korsvattensten Synonymer Fosliella cruciata Bressan

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Den förkalkade rödkalgskrustan Hydrolithon cruciatum är i Sverige endast känd som ett fynd på Zosterablad vid Kristineberg 1905 (Chamberlain 1991). Arten kan på grunda av sin ringa storlek mycket väl vara förbisedd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Korsvattensten är en liten, rosafärgad och förkalkad rödalgskrusta (ca 2 mm bred, upp till 22 µm tjock) som i Nordeuropa hittats på blad av ålgräs (bandtång) Zostera, främst i grunda vikar. Bålen, som har en slät kant, med eller utan koncentriska ringar, består av två skikt och är något glänsande. Korsvattensten är den enda arten i släktet vattenstenar Hydrolithon som med säkerhet har påträffats i Sverige. Släktet känns igen på att sporerna gror ut till en disk bestående av fyra centrala celler, som hos denna art senare omges av åtta celler, vilket dock kan vara svårt att se i fältinsamlat material. Vidare har släktet terminala trichocyter (celler som kan bära hår) samlade i ett fält i de basala filamenten medan sekundära ”pit connections” saknas utan cellerna förbinds istället genom sammansmältningar. Korsvattensten är samkönad och har de könliga fortplantningsorganen, liksom tetrasporangierna, inuti upphöjda kupolformade konceptakler, vilka i detta släkte alla öppnas med en enda por (Irvine & Chamberlain 1994, där det också finns förklaringar till de mer specifika termerna, alternativt se ordlistan i www.algaebase.org ). Plantor med bisporangier är okända. Athanasiadis (1996, s. 50) har valt att för denna art behålla synonymen Fosliella cruciata, med motiveringen att släktet Fosliella saknar perithallium och växer epifytiskt, medan släktet Hydrolithon växer epilitiskt och har ett tydligt perithallium.

Det finns flera små förkalkade rödalgskrustor med vilka korsvattensten kan förväxlas, och metoderna att få fram de anatomiska särdragen är tekniskt komplicerade. Foslie (1905 citerad av Athanasiadis 1996 som tog upp den som Fosliella borealis) hade sett två små epifytiska krustor av arten Hydrolithon boreale (som Melobesia farinosa f. borealis) i Danmark, medan han angav att det var osäkert om arten fanns i Norge eller Sverige. Inom det till samma underfamilj (Mastophoroidae) hörande krustbildande släktet kalkplättar Pneophyllum listade Athanasiadis (1996, inkluderande flera tidigare synonymer) tre epifytiska arter som ofta påträffats på svenska västkusten: kalkplätt P. confervicola, liten kalkplätt P. fragile och P. limitatum samt ytterligare två epifytiska, något mindre vanliga, arter som hittats i Norge och/eller i Danmark (P. caulerpae, nu synonym till P. coronatum, i Norge och Danmark; samt P. subplanum i Danmark). Släktet kalkplättar, som också har en por från alla typer av konceptakler, liksom att sekundära ”pit connections” saknas och att cellerna istället förbinds genom sammansmältningar, skiljer sig från vattenstenar genom att disken som bildas när sporerna gror består av åtta centrala celler och att trichocyterna i de basala filamenten är interkalära. Dessa karaktärer kan dock vara svåra se.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för korsvattensten

Länsvis förekomst och status för korsvattensten baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för korsvattensten

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Enligt Athanasiadis (1996; som Fosliella cruciata) var korsvattensten insamlad i augusti 1905 och bestämd av Kylin (som Lithophyllum macrocarpum f. intermedia, nu Titanoderma pustulatum), växande på ålgräsblad från Kristineberg (Kylin 1907). Enligt Kjøsterud (1997) hade Chamberlain personligen meddelat henne att Kylin funnit arten (som Melobesia lejolisii, nu Pneophyllum fragile) på ålgräsblad 1905 och 1933. Inga fynd av korsvattensten finns rapporterade i Artportalen under perioden 2000-2015 (Artportalen 2016). I Norge hittades den för första, och hittills troligen enda gången, i augusti 1992 på ålgräsblad insamlade av Jan Rueness från en grund (0-3 m), varm vik på norska sydkusten (Kjøsterud 1997). Korsvattensten har varken hittats i Danmark (Nielsen 2005) eller i Tyskland (Schories m.fl. 2009). Från Brittiska öarna rapporterade Irvine & Chamberlain (1994) om ett skotskt fynd från 1890, och ett från Irland, men också att arten nu är ganska vanlig som epifyt på smal bandtång Zostera angustifolia (då Z. hornemanniana) i Dorset i södra England. De skrev också att arten inte är ovanlig i Medelhavet och andra sydligare hav inklusive i södra Australien (se även Jones & Woelkerling 1983, 1984).

Med tanke på det ganska sena fyndet i södra Norge är det sannolikt att denna sydliga art (Rueness m.fl. 2001) även hos oss kan vara vanligare än vad som rapporterats, då man som icke-expert på kalkalger ofta har svårt att få fram de karaktärer som behövs för att kunna särskilja dessa små epifytiska kalkkrustor. Brist på dokumenterade svenska nutida förekomster är anledningen till rödlistningen och den har därför klassificerats som Kunskapsbrist (DD).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Biliphyta  
  • Infrarike
    Rhodophyta  
  • Stam
    Rhodophyta - rödalger 
  • Understam
    Rhodophytina  
  • Klass
    Florideophyceae  
  • Underklass
    Corallinophycidae  
  • Ordning
    Corallinales  
  • Familj
    Corallinaceae  
  • Släkte
    Hydrolithon - vattenstenar 
  • Art
    Hydrolithon cruciatum(Bressan) Y.M.Chamberlain - korsvattensten
    Synonymer
    Fosliella cruciata Bressan

Denna marina krusta kan i Medelhavet och Australien påträffas året runt (Irvine & Chamberlain 1994), och de angav även att den i England hittats sublitoralt ner till 3 m djup, åtminstone från juni-november, medan de skandinaviska förekomsterna är för få för att dra några slutsatser. I Skandinavien och på Brittiska öarna är korsvattensten huvudsakligen epifyt på blad av Zostera, men den har en gång också noterats på havssallater/tarmalger Ulva (Irvine & Chamberlain 1994, Kjøsterud 1997; som enda kalkkrusta på ålgräset från en lokal), medan man i andra hav har den på andra arter av submersa fanerogamer som t.ex. Amphibolis antarctica (Jones & Woelkerling 1983, 1984). Bressan m.fl. (1977) beskrev arten från Triestebukten (som Fosliella cruciata) och att den utöver att växa på marina kärlväxter som Posidonia, Cymococea och Zostera, även växte på alger av släkten som Cystoseira, tång Fucus, Dicyota, sargassotång Sargassum, Udotea, Valonia, rödblad Phyllophora och Rhodymenia, från ytan ned till 30 m djup. Enligt Irvine & Chamberlain (1994) växer krustan över krustor av liten kalkplätt. Jones och Woelkerling (1983) visade också att tillväxthastigheten är tillräckligt snabb för att den ska kunna växa och bli fertil på blad och alger som inte är perenna. Vidare fann de att tillväxten vid 10°C var betydligt sämre än vid 15 och 22°C, och att tillväxten var högre i starkare ljus (15-25 µmol m-2 s-1) än i svagare (3-6,5 µmol m-2 s-1).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bandtångssläktet - Zostera (Viktig)
Då släktet Hydrolithon är förkalkade krustor kommer korsvattensten troligen att missgynnas av den inledda försurningen av havet som den globalt förhöjda koldioxidhalten medför (Semesi m.fl. 2009, som dock gjort mätningarna på en frilevande rhodolitisk art av släktet). Vid undersökningar längs en pH-gradient, från ett vulkaniskt utsläpp vid ön Ischia i sydvästra Italien (Porzio m.fl. 2011), saknades korsvattensten på lokalen med lägst pH (6,57), men hade högre täckningsgrad vid pH 7,83 än vid pH 8,14. Då arten också finns i uppvärmda vikar och i varmare hav skulle den, å andra sidan, sannolikt gynnas av en temperaturökning. Som epifyt på ålgräsblad eller andra submersa fanerogamer blir substratet knappast begränsande, om inte kustområdena lider av eutrofiering som minskar ålgräsvegetationen. Under slutet av 1930-talet när ålgräspopulationerna blev utslagna på svenska västkusten, troligen orsakat av någon labyrinthulid, påpekade Suneson (1943) att han då inte hittade Melobesia lejolisii (nu kalkplätt) under den perioden. Men när ålgräset kom tillbaka under 1940-talet påträffade han den igen.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
Eftersom kalkalger påverkas negativt av försurning, är det ett hot som inte är enkelt att åtgärda. Det vore önskvärt att fler studerade små epifytiska rödalgskrustor på ålgräs, även på gamla blad (Kylin 1907), från grunda vikar, även om artidentifieringen inte är lätt.

Artportalen. 2016. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se] [uttag 2016-01-21]

Athanasiadis, A. 1996. Taxonomisk litteratur och biogeografi av skandinaviska rödalger och brunalger. Algologia, Göteborg: 1-280.

Foslie, M. 1905. Remarks on northern Lithothamnia. Det Kongelige Norske Videnskabers Selskabs Skrifter 1905(3): 1-138.

Irvine, L.M. & Chamberlain, Y.M. 1994. Seaweeds of the British Isles. Volume 1 Rhodophyta. Part 2B Corallinales, Hildenbrandiales. HMSO, London: 1-276.

Jones, P.L. & Woelkerling, W.J. 1983. Some effects of light and temperature on growth and conceptacle production in Fosliella cruciata Bressan (Corallinaceae, Rhodophyta). Phycologia 22: 449-452.

Jones, P.L. & Woelkerling, W.J. 1984. An analysis of trichocyte and spore germination attributes as taxonomic characters in the Pneophyllum-Fosliella complex (Corallinales, Rhodophyta). Phycologia 23: 183-194.

Kjøsterud, A-B. 1997. Epiphytic coralline crusts (Corallinales, Rhodophyta) from south Norway. Sarsia 82: 23-37.

Kylin, H. 1907. Studien über die Algenflora der schwedischen Westküste. Avhandling. K.W. Appelbergs Buchdruckerei, Uppsala: 1-288 + 7 planscher.

Nielsen, R. 2005. Danish seaweeds. Distributional Index. Botanical Museum, Köpenhamn. [http://www.nathimus.ku.dk/bot/seaweeds.htm]

Porzio, L., Buia, M.C. & Hall-Spencer, J.M. 2011. Effects of ocean acidification on macroalgal communities. Journal of Experimental Marine Biology and Ecology 400: 278-287.

Rueness, J., Brattegard, T., Lein, T.E., Küfner, R., Pedersen, A. & Sørli, A.C. 2001. Class Rhodophyceae (Division Rhodophyta). I: Brattegard, T. & Holthe, T. (red.), Distribution of marine, benthic macro-organisms in Norway. A tabulated catalogue. Revised edition. Research Report 2001-3. Directorate for Nature Management, Trondheim.

Schories, D., Selig, U. & Schubert, H. 2009. Species and synonym list of the German marine macroalgae based on historical and recent records. Rostocker Meeresbiologische Beiträge 21: 7-135.

Semesi, I.S., Kangwe, J. & Björk, M. 2009. Alterations in seawater pH and CO2 affect calcification and photosynthesis in the tropical coralline alga, Hydrolithon sp. (Rhodophyta). Estuarine Coastal Shelf Science 84: 337-341.

Suneson, S. 1943. The structure, life history and taxonomy of the Swedish Corallinaceae. Lunds Universitets Årsskrift. Andra avdelningen, Medicin samt matematiska och naturvetenskapliga ämnen 39(9): 1-66 + 9 planscher.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus 2012, rev. 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Biliphyta  
  • Infrarike
    Rhodophyta  
  • Stam
    Rhodophyta - rödalger 
  • Understam
    Rhodophytina  
  • Klass
    Florideophyceae  
  • Underklass
    Corallinophycidae  
  • Ordning
    Corallinales  
  • Familj
    Corallinaceae  
  • Släkte
    Hydrolithon - vattenstenar 
  • Art
    Hydrolithon cruciatum, (Bressan) Y.M.Chamberlain - korsvattensten
    Synonymer
    Fosliella cruciata Bressan
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus 2012, rev. 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016