Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svartnande kantarell

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Craterellus melanoxeros
Svartnande kantarell Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Svartnande kantarell är trattformig och uppträder oftast i grupper. Hatten är oregelbunden, upp till 10 cm bred, vågig i kanten och nedsänkt i mitten, gul, senare smutsigt gul. Åsarna på hattens undersida är låga, förgrenade och gulgrå till grålila. Foten är 3–4 cm lång, 1–1,5 cm bred, slät, fylld eller så småningom ihålig, renare gul än hatten. Sporerna är brett ellipsoida och släta. Arten saknar utpräglad lukt och smak. Gamla exemplar svartnar med början i hattkanten. Arten svartnar även vid tumning och torkning. Störst likhet visar svampen med gula former av trattkantarell (Cantharellus tubaeformis). Denna har dock längre och smalare, helt ihålig fot, mindre och mer regelbunden hatt och den växer sent på hösten i mossig barrskog. I torkat skick liknar den även kruskantarell (Pseudocraterellus sinuosus), som kan växa i liknande biotoper. Den skiljer sig genom sina något större och mer rundade sporer.
Utbredning
Länsvis förekomst för svartnande kantarell Observationer i  Sverige för svartnande kantarell
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Svartnande kantarell upptäcktes första gången i Sverige 1974 (Uppland). Sedan dess har flera lokaler tillkommit, och arten är nu även funnen på Öland, i Skåne, Småland, Västergötland, Östergötland, Närke och Södermanland. 50 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500, vilket motsvarar ungefär 1 000 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 10 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a. avverkningar men också upphört bete med påföljande igenväxning. Minskningen bedöms fortgå framöver. I övrigt är den känd från Danmark, Norge, Schweiz, Frankrike, Tyskland och Belgien. Den tycks överallt vara sällsynt och finns upptagen på rödlistorna från Danmark, Norge och Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c; C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Bildar mykorrhiza med ek, hassel och bok. Påträffas på mull- och lerjord i ädellövskog, helst örtrik ek- och hasselblandskog eller bokskog. Troligen något kalkgynnad. Total population i landet bedöms ha minskat och minskar, p.g.a. avverkningar men också upphört bete med påföljande igenväxning. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (1000-10000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (50-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 750 (264-750) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (A2c+3c+4c; C2a(i)).
Ekologi
Bildar mykorrhiza med ek och hassel. Påträffas på mull- och lerjord i lövskog, helst örtrik ek- och hasselblandskog. Troligen något kalkgynnad. Markvegetationen utgörs av örter, t.ex. blåsippa, och gräs. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar av svartnande kantarell bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som ofta fragmenterats till uppemot 10 frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
· ekar
· ekar
· hassel
· hassel
· skogsek
· skogsek
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Cantharellales, Familj Hydnaceae, Släkte Craterellus (trumpetsvampar), Art Craterellus melanoxeros (Desm.:Fr.) Pérez-De-Greg. - svartnande kantarell Synonymer Cantharellus ianthinoxanthus, Cantharellus melanoxeros Desm.:Fr.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c; C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med ek, hassel och bok. Påträffas på mull- och lerjord i ädellövskog, helst örtrik ek- och hasselblandskog eller bokskog. Troligen något kalkgynnad. Total population i landet bedöms ha minskat och minskar, p.g.a. avverkningar men också upphört bete med påföljande igenväxning. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (1000-10000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (50-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 750 (264-750) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (A2c+3c+4c; C2a(i)).
Svartnande kantarell är trattformig och uppträder oftast i grupper. Hatten är oregelbunden, upp till 10 cm bred, vågig i kanten och nedsänkt i mitten, gul, senare smutsigt gul. Åsarna på hattens undersida är låga, förgrenade och gulgrå till grålila. Foten är 3–4 cm lång, 1–1,5 cm bred, slät, fylld eller så småningom ihålig, renare gul än hatten. Sporerna är brett ellipsoida och släta. Arten saknar utpräglad lukt och smak. Gamla exemplar svartnar med början i hattkanten. Arten svartnar även vid tumning och torkning. Störst likhet visar svampen med gula former av trattkantarell (Cantharellus tubaeformis). Denna har dock längre och smalare, helt ihålig fot, mindre och mer regelbunden hatt och den växer sent på hösten i mossig barrskog. I torkat skick liknar den även kruskantarell (Pseudocraterellus sinuosus), som kan växa i liknande biotoper. Den skiljer sig genom sina något större och mer rundade sporer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svartnande kantarell

Länsvis förekomst och status för svartnande kantarell baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svartnande kantarell

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Svartnande kantarell upptäcktes första gången i Sverige 1974 (Uppland). Sedan dess har flera lokaler tillkommit, och arten är nu även funnen på Öland, i Skåne, Småland, Västergötland, Östergötland, Närke och Södermanland. 50 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500, vilket motsvarar ungefär 1 000 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 10 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a. avverkningar men också upphört bete med påföljande igenväxning. Minskningen bedöms fortgå framöver. I övrigt är den känd från Danmark, Norge, Schweiz, Frankrike, Tyskland och Belgien. Den tycks överallt vara sällsynt och finns upptagen på rödlistorna från Danmark, Norge och Tyskland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Cantharellales  
  • Familj
    Hydnaceae  
  • Släkte
    Craterellus - trumpetsvampar 
  • Art
    Craterellus melanoxeros(Desm.:Fr.) Pérez-De-Greg. - svartnande kantarell
    Synonymer
    Cantharellus ianthinoxanthus
    Cantharellus melanoxeros Desm.:Fr.

Bildar mykorrhiza med ek och hassel. Påträffas på mull- och lerjord i lövskog, helst örtrik ek- och hasselblandskog. Troligen något kalkgynnad. Markvegetationen utgörs av örter, t.ex. blåsippa, och gräs. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar av svartnande kantarell bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som ofta fragmenterats till uppemot 10 frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Viktig)
· hassel - Corylus avellana (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Svartnande kantarell hotas främst av rationell skogsskötsel, upphörande bete och plantering med gran.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Skogen på artens kända växtplatser måste bevaras med nuvarande slutenhet. Två av lokalerna betas av kor, och det är värdefullt om betet fortsätter. I andra fall kan lätt röjning behövas. Artens ekologi bör undersökas ytterligare för att man bättre ska kunna precisera erforderliga, mer generella skyddsåtgärder.
Utländska namn – NO: Svartnende kantarell, DK: Sværtende kantarel, FI: Nuhruvahvero.

Monthoux, P. O. & Röllin, O. 1978. Cantharellus ianthinoxanthus et melanoxeros, deux espèces distinctes.

Schweizerische Zeitschrift für Pilzkunde 56: 145–149.

Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar. En fälthandbok. Interpublishing, Stockholm.

Vesterholt J. 2004. Danmarks svampe. Gyldendal Fakta. Köpenhamn

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Åke Strid 1992.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Cantharellales  
  • Familj
    Hydnaceae  
  • Släkte
    Craterellus - trumpetsvampar 
  • Art
    Craterellus melanoxeros, (Desm.:Fr.) Pérez-De-Greg. - svartnande kantarell
    Synonymer
    Cantharellus ianthinoxanthus
    Cantharellus melanoxeros Desm.:Fr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Åke Strid 1992.