Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  strandbräsma

Organismgrupp Kärlväxter Cardamine parviflora
Strandbräsma Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Strandbräsma är en ettårig korsblommig ört, 5–20 cm hög, utan rosettblad men med parbladiga stjälkblad med 3–6 par, smala och killika småblad. Blommorna är små och vita. Fruktskaften är utspärrade med uppåtriktade ganska långa skidor. Den förväxlas främst med skogsbräsma C. flexuosa, som dock är hårig och har 6 ståndare. Förväxlingsrisk föreligger också beträffande lundbräsma C. impatiens, men denna har bladskaft med stipler, och bergbräsma samt ängsbräsma Cardamine pratensis ssp. pratensis men dessa båda har bladrosett.
Utbredning
Länsvis förekomst för strandbräsma Observationer i  Sverige för strandbräsma
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Strandbräsma förekommer i Sverige i ett stråk över de stora sjöarna Vänern, Hjälmaren och Mälaren. Den förekommer även vid sjösystemen utefter Motala ström i Östergötland samt i södra Dalarna. Den har på senare tid hittats även på Falsterbohalvön i Skåne. Förekomsterna är ofta tillfälliga och består oftast av enstaka plantor, undantag finns som t ex lokalen i Dalarna där den förekommit till och från på samma plats sedan 1806. De säkraste förekomsterna är längs Vänerns södra stränder, vid stränder i Östergötland och vid Hjälmaren och Mälaren. Den finns i södra Finland och är vitt spridd i övriga Europa men den är överallt sällsynt och mycket lokal.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer främst i ett stråk vid de stora sjöarna Vänern, Hjälmaren och Mälaren samt mer sällsynt i Skåne och i södra Dalarna, samt i Östergötland. Strandbräsma växer längs stränder med varierande vattenstånd och som hålls fria från konkurrerande vegetation av bete eller isdrift. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (500-50000). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (20-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 140 (100-300) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Strandbräsma växer på lerjord och ibland på torv- eller mulljord. Den är konkurrenssvag och föredrar stränder med varierande vattenstånd och som hålls fria från konkurrerande vegetation av isdrift eller liknande störningar. Den kan också förekomma i nygrävda diken och vid vattensamlingar nära sjöar. Den har även hittats på strandnära åkerkanter i Södermanland och Västergötland.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Brassicales (kålordningen), Familj Brassicaceae (korsblommiga), Släkte Cardamine (bräsmor), Art Cardamine parviflora L. - strandbräsma Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer främst i ett stråk vid de stora sjöarna Vänern, Hjälmaren och Mälaren samt mer sällsynt i Skåne och i södra Dalarna, samt i Östergötland. Strandbräsma växer längs stränder med varierande vattenstånd och som hålls fria från konkurrerande vegetation av bete eller isdrift. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (500-50000). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (20-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 140 (100-300) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Strandbräsma är en ettårig korsblommig ört, 5–20 cm hög, utan rosettblad men med parbladiga stjälkblad med 3–6 par, smala och killika småblad. Blommorna är små och vita. Fruktskaften är utspärrade med uppåtriktade ganska långa skidor. Den förväxlas främst med skogsbräsma C. flexuosa, som dock är hårig och har 6 ståndare. Förväxlingsrisk föreligger också beträffande lundbräsma C. impatiens, men denna har bladskaft med stipler, och bergbräsma samt ängsbräsma Cardamine pratensis ssp. pratensis men dessa båda har bladrosett.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för strandbräsma

Länsvis förekomst och status för strandbräsma baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för strandbräsma

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Strandbräsma förekommer i Sverige i ett stråk över de stora sjöarna Vänern, Hjälmaren och Mälaren. Den förekommer även vid sjösystemen utefter Motala ström i Östergötland samt i södra Dalarna. Den har på senare tid hittats även på Falsterbohalvön i Skåne. Förekomsterna är ofta tillfälliga och består oftast av enstaka plantor, undantag finns som t ex lokalen i Dalarna där den förekommit till och från på samma plats sedan 1806. De säkraste förekomsterna är längs Vänerns södra stränder, vid stränder i Östergötland och vid Hjälmaren och Mälaren. Den finns i södra Finland och är vitt spridd i övriga Europa men den är överallt sällsynt och mycket lokal.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Brassicales - kålordningen 
  • Familj
    Brassicaceae - korsblommiga 
  • Släkte
    Cardamine - bräsmor 
  • Art
    Cardamine parvifloraL. - strandbräsma

Strandbräsma växer på lerjord och ibland på torv- eller mulljord. Den är konkurrenssvag och föredrar stränder med varierande vattenstånd och som hålls fria från konkurrerande vegetation av isdrift eller liknande störningar. Den kan också förekomma i nygrävda diken och vid vattensamlingar nära sjöar. Den har även hittats på strandnära åkerkanter i Södermanland och Västergötland.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Vattendrag, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Myrbiotoper, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Det mest uppenbara hotet är igenväxning av lämpliga biotoper. Reglering av vattenståndet i sjöar med högvatten under olämplig årstid kan också vara ett hot. Några lokaler finns på betesmarker, där kreaturen håller strandlinjen öppen och upphörande bete kan där vara ett hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Det är av stor vikt att hävden fortsätter på de lokaler för strandbräsma som hävdas. Reglering av vattenståndet bör undvikas eller utföras på ett sådant sätt att arten inte missgynnas. Strandbräsman bör övervakas genom floraväktarna.
Strandbräsma är fridlyst. Utländska namn – NO: Damkarse, DK: Småblomstret Springklap, FI: Rantalitukka.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska. Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Clemedsson, C-J. 1979. Strandbräsmans (Cardamine parviflora) förekomst i Södermanland. Svensk Bot. Tidskr. 73: 189-197.

Jones, B.M.G. 1964. Cardamine in Tutin et al. (red.). Flora Europaea 1.

Kemppainen, E. 1995. Mitä kuuluu uhanalaisille putkilokasveille ja niiden suojelulle. Lutukka 11: 3–20.

Kraft, J. 1987. Falsterbohalvöns flora. Växterna vid kusten mellan Malmö och Trelleborg. Lund.

Laine, U. 1997. Rantalitukka. I Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Bertilsson 1994. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Brassicales - kålordningen 
  • Familj
    Brassicaceae - korsblommiga 
  • Släkte
    Cardamine - bräsmor 
  • Art
    Cardamine parviflora, L. - strandbräsma
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Bertilsson 1994. ©ArtDatabanken, SLU 2007.