Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brokstarr

Organismgrupp Kärlväxter Carex bicolor
Brokstarr Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Brokstarr är ett flerårigt, glest tuvat, 5–20 cm högt halvgräs. Strån är veka och ofta till slut nedliggande. Bladen är 1–2 mm breda, ljusgröna och kortare än strået. 2–4 ax är gyttrade i toppen av strået. Axen är 5–10 mm långa, det översta med hanblommor vid basen. Stödbladen är korta. Pistillen har två märken. Axfjällen är svartbruna och trubbiga med ljus nerv. Fruktgömmen är cirka 2 mm, ljust blågröna (vitaktiga), papillösa, trubbiga, utan näbb och nerver och med en plan och en konvex sida. Brokstarren blommar kort tid efter det att växtplatsen smält fram ur snön, normalt i juli.
Utbredning
Länsvis förekomst för brokstarr Observationer i  Sverige för brokstarr
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Brokstarr är känd från cirka 35 lokaler i Härjedalen (endast 1 lokal), Pite, Lule och Torne lappmark. Merparten av artens lokaler ligger i Padjelanta nationalpark i Lule lappmark. På några lokaler har den ej kunnat återfinnas på senare år. Troligen är detta betingat av naturliga orsaker, arten kan fluktuera och även försvinna (och återkomma) på vissa lokaler. Brokstarr har en utpräglad bicentrisk utbredning i Skandinavien och lokalen i Härjedalen är även isolerade i förhållande till lokalerna i Sydnorge. I övriga Norden finns den i Norge (cirka 100 förekomster) och på Island. I övriga Europa finns den sällsynt i Alperna, Pyrenéerna och Karpaterna. Världsutbredningen är nordligt cirkumpolär (Ryssland, Alaska, Kanada och Grönland).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Brokstarr förekommer sällsynt i Härjedalen, Pite, Lule och Torne lappmarker. Den varierar kraftigt mellan åren men verkar än så länge vara stabil i sina förekomster. Brokstarr växer på kalkrik, fuktig mark. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (25-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (19000-25000) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (56-100) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ac(iv)).
Ekologi
Brokstarr växer på kalkrik, fuktig mark, dels primärt på vattenöversilade flytjordsvalkar, fuktiga grussluttningar, jäsjord och fuktsvackor, dels sekundärt på sandiga översvämmade stränder, jokkdeltan mm. Artens ekologi och invandringshistoria har diskuterats åtskilligt bland annat på grund av att den endast är känd från sekundärlokaler i södra fjällområdet. Den är en av de arter som förekommit i debatten kring istidsövervintrare.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Cyperaceae (halvgräs), Släkte Carex (starrar), Art Carex bicolor Bellardi ex All. - brokstarr Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Brokstarr förekommer sällsynt i Härjedalen, Pite, Lule och Torne lappmarker. Den varierar kraftigt mellan åren men verkar än så länge vara stabil i sina förekomster. Brokstarr växer på kalkrik, fuktig mark. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (25-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (19000-25000) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (56-100) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ac(iv)).
Konventioner Typisk art i 7240 Alpina översilningskärr (Alpin region (ALP))
Brokstarr är ett flerårigt, glest tuvat, 5–20 cm högt halvgräs. Strån är veka och ofta till slut nedliggande. Bladen är 1–2 mm breda, ljusgröna och kortare än strået. 2–4 ax är gyttrade i toppen av strået. Axen är 5–10 mm långa, det översta med hanblommor vid basen. Stödbladen är korta. Pistillen har två märken. Axfjällen är svartbruna och trubbiga med ljus nerv. Fruktgömmen är cirka 2 mm, ljust blågröna (vitaktiga), papillösa, trubbiga, utan näbb och nerver och med en plan och en konvex sida. Brokstarren blommar kort tid efter det att växtplatsen smält fram ur snön, normalt i juli.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brokstarr

Länsvis förekomst och status för brokstarr baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brokstarr

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Brokstarr är känd från cirka 35 lokaler i Härjedalen (endast 1 lokal), Pite, Lule och Torne lappmark. Merparten av artens lokaler ligger i Padjelanta nationalpark i Lule lappmark. På några lokaler har den ej kunnat återfinnas på senare år. Troligen är detta betingat av naturliga orsaker, arten kan fluktuera och även försvinna (och återkomma) på vissa lokaler. Brokstarr har en utpräglad bicentrisk utbredning i Skandinavien och lokalen i Härjedalen är även isolerade i förhållande till lokalerna i Sydnorge. I övriga Norden finns den i Norge (cirka 100 förekomster) och på Island. I övriga Europa finns den sällsynt i Alperna, Pyrenéerna och Karpaterna. Världsutbredningen är nordligt cirkumpolär (Ryssland, Alaska, Kanada och Grönland).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex bicolorBellardi ex All. - brokstarr

Brokstarr växer på kalkrik, fuktig mark, dels primärt på vattenöversilade flytjordsvalkar, fuktiga grussluttningar, jäsjord och fuktsvackor, dels sekundärt på sandiga översvämmade stränder, jokkdeltan mm. Artens ekologi och invandringshistoria har diskuterats åtskilligt bland annat på grund av att den endast är känd från sekundärlokaler i södra fjällområdet. Den är en av de arter som förekommit i debatten kring istidsövervintrare.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Öppna strandbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Vattendrag

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Lokalen i Härjedalen ligger i ett utsatt läge för olika typer av exploatering. Största hotet idag är fortsatt utvidgning med iordningsställande av husvagnsuppställningsplatser och risk för övergrusning av växtplatserna. I övrigt är inga akuta hot kända mot brokstarren. Ett för hårt renbete kan möjligen vara negativt lokalt. Artens reaktion på en uppvärmning till följd av klimatförändring är möjligen till en del negativ. Högre liggande förekomster kommer troligen ej att beröras medan lägre liggande förekomster kan arten bli utkonkurrerad av bättre anpassad vegetation. En troligen viktigare faktor än temperaturklimatet är fuktigheten, där arten troligen gynnas av ett fuktigare klimat än ett torrare.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Mer än hälften av de svenska förekomsterna av brokstarr ligger inom Padjelanta nationalpark och bör ha ett fullgott skydd. Det vore önskvärt att några av lokalerna i Torne lappmark blev skyddade, exempelvis Pältsa, Torneträsks nordsida och/eller Låktatjåkka. Förekomster om vilka aktuella uppgifter saknas bör återinventeras och arten bör övervakas.
Utländska namn – NO: Kvitstorr, DK: Tofarvet Star.

Arwidsson, T. 1943. Studien über Gefässpflanzen in den Hochgebirgen der Pite lappmark. Acta Phytogeographica Suecica 17.

Danielsson, B. 1994. Härjedalens kärlväxtflora. Lund.

Danielsson, B. 1997. Rapport från Härjedalen 1997. Rödbläran 9 (3–4): 8–10.

Gjaerevoll, O. 1950. Contribution to the Ecology of Carex bicolor All. in Scandinavia. Det Kongelige Norske Videnskabers Selskab, Forhandlinger, Bd 23, Nr 4: 11–15.

Gjaerevoll, O. 1990. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants Vol. II. Alpine Plants. Trondheim.

Jakobsson, A. 1997. Sällsynta fjällväxter i Torne lappmark. Examensarbete på Biologisk-Geovetenskaplig linje. Stockholms Universitet.

Löf, Å. 1994. Hotade fjällväxter i Lule lappmark. Examensarbete på Biologisk-Geovetenskaplig linje. Stockholms Universitet.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1978. Projekt Linné rapporterar 64–79. Svensk Bot. Tidskr. 72: 1–24.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Selander, S. 1950. Floristic Phytogeogrpahy of South-Western Lule Lappmark I-II. Acta Phytogeographica Suecica 27–28.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 1995. Rev. Mora Aronsson & Maregareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex bicolor, Bellardi ex All. - brokstarr
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 1995. Rev. Mora Aronsson & Maregareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.