Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kornknutmossa

Organismgrupp Mossor Odontoschisma denudatum
Kornknutmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En gulgrön-mörkgrön eller brunröd rundbladig bladlevermossa som främst växer i små mattor på murken ved i södra halvan av Sverige. Skotten är 1-2 (-4) cm långa och 1,0-1,9 mm breda, krypande nästan bladlösa nedtill, den nedliggande delen med normala blad och de upprätta skotten med deformerade blad på grund av den rikliga alstringen av groddkorn. Stoloner finns alltid. Rhizoiderna är färglösa och förekommer ymnigt längs stammens nedliggande del samt vid stolonerna. Bladen är olikstora, längs skottens mellersta parti störst, ganska tättsittande, snett vidfästade, tvåsidigt utbredda eller något uppåtriktade, konkava, äggrunt cirkelformiga till runda hela eller då och då urnupna i spetsen. Celler likartade i hela bladet (dvs. kantceller ej större), 20-28 µm stora, cirkelrunda, med färglösa svällande hörnförtjockningar (trigoner), som sammanflyter omkring de stjärnformiga, till formen växlande cellhåligheterna. Oljekroppar finns alltid. Dessa är (1-) 2-3 (-5) per cell. Kutikulan är fint papillös till distinkt vårtig. Stipler finns alltid och är bäst utvecklade i skottspetsen. Dessa är triangulära till lansettlika, 3-4 × 6-8 celler stora, ofta tvåflikade och vid kanten med flera korta slemhår. Arten är Dioik. Fertila skott är sällsynta, utom i Norge, där hanplantor och sporkapslar inte tycks vara ovanliga. Svepet är smalt äggformigt till spolformigt, långt utskjutande, gradvis avsmalnande och djupt trekantigt i tvärsnitt upptill. Arten har i stort sett alltid groddkorn. Dessa är äggformiga, tvåcelliga och tunnväggiga. De alstras från själva stamspetsen och dvärgblad i spetsen av de upprätta skotten. I fält är den vanligtvis lätt skild från andra arter genom de vitgula groddkornshoparna på spetsen av de upprätta skotten i kombination med hela runda blad. Ifall sådana groddkorn saknas, får man undersöka närvaron av stoloner, hur trigoner ser ut liksom kutikula. Kornknutmossa liknar mycket sin närmaste släkting mörk knutmossa O. elongatum eftersom även den kan ha groddkorn. Kornknutmossa skiljer sig från mörk knutmossa genom att 1) saknar en pigmenterade mellersta cellvägg, medan celler hos mörk knutmossa alltid kännetecknas av en skarpt definierad mörkare mittersta lamellen, 2) har en ofta distinkt vårtig (papillös) kutikula, medan kutikula hos mörk knutmossa är slät, och 3) har stipler med endast enstaka slemhår i kanten, medan mörk knutmossa har slemhår från både kanten och ofta också ytan av stiplerna. Dessutom växer vanligtvis mörk knutmossa blötare än kornknutmossa. Kornknutmossa skiljer sig från den något spädare myrknutmossa O. sphagni på 1) nästan alltid har groddkorn, 2) saknas en kantlist på bladet och 3) genom att vara mindre, 1-2 (-4) cm långa skott, medan myrknutmossa är 2-8 cm lång. Den kan något likna rörsvepemossa Jungermannia subulata och höstöronmossa Jamesoniella autumnalis som båda kan växa på fuktig murken ved men dessa båda saknar alltid stoloner samt har blad som vanligen är längre än breda och trigoner som är mindre.
Utbredning
Länsvis förekomst för kornknutmossa Observationer i  Sverige för kornknutmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd från Skåne till Ångermanland. Uppgifter från nordligaste Norrland och fjällen syftar sannolikt på en förväxling med groddkornsbärande exemplar av mörk knutmossa O. elongatum. I de Nordiska grannländerna ej ovanlig i södra halvan av Finland och i nedre sydvästra kustområdet av Norge, upp till 160-170 m höjd. I Norge saknas den eller är mycket sällsynt upptill trädgränsen i bergen och i nordligaste delarna. I Danmark är den mycket sällsynt. Arten är känd från i stort sett hela Europa (inklusive Azorerna och Madeira), dock med undantag för Medelhavsområdet. I Asien är den rapporterad från Japan, Taiwan samt Himalaya. I Nordamerika finns uppgifter från Quebec i norr till Florida i söder, västerut till Michigan, Wisconsin och Minnesota. Tveksamma rapporter finns från British Columbia. Den är också känd från Mexiko, Karibien och Sydamerika söder ut till Brasilien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Kornknutmossa växer främst på fuktig död ved i sumpskog, mindre ofta på torv i myrkanter. Arten är sydlig och många av sumpskogarna i södra Sverige har senaste åren blivit negativt påverkade av skyddsdikning och underhållsdikning. Därtill fortsätter murken grov ved att vara en bristvara i fuktig skogsmiljö. Antalet lokalområden i landet skattas till 300. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1300 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-20) % under de senaste 20 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c).
Ekologi
Kornknutmossa växer på ganska fuktiga ställen, oftast murken ved, mera sällan på torvjord eller sandiga sjöstränder och mycket sällsynt på fuktiga, översilade berghällar. Sydliga förekomster finns vanligen på omkullfallna trädstammar och nordliga på torvmark. I centrala Europa är arten funnen på sandsten. På omkullfallna trädstammar i sydvästra Sverige växer den ofta tillsammans med vedblekmossa Lophocolea heterophylla och långfliksmossa Nowellia curvifolia eller på torvrik jord längs stigar i kanten av myrar tillsammans med myrmylia Mylia anomala, späd trådmossa Cephalozia leucantha och myrtrådmossa C. macrostachya.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
· gran
· gran
· tall
· tall
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Marchantiopsida, Ordning Jungermanniales, Familj Cephaloziaceae, Släkte Odontoschisma (knutmossor), Art Odontoschisma denudatum (Mart.) Dum. - kornknutmossa Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Kornknutmossa växer främst på fuktig död ved i sumpskog, mindre ofta på torv i myrkanter. Arten är sydlig och många av sumpskogarna i södra Sverige har senaste åren blivit negativt påverkade av skyddsdikning och underhållsdikning. Därtill fortsätter murken grov ved att vara en bristvara i fuktig skogsmiljö. Antalet lokalområden i landet skattas till 300. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1300 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-20) % under de senaste 20 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c).
Konventioner Typisk art i 9010 Taiga (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9740 Skogsbevuxen myr (Boreal region (BOR)), Skogsstyrelsens signalart
En gulgrön-mörkgrön eller brunröd rundbladig bladlevermossa som främst växer i små mattor på murken ved i södra halvan av Sverige. Skotten är 1-2 (-4) cm långa och 1,0-1,9 mm breda, krypande nästan bladlösa nedtill, den nedliggande delen med normala blad och de upprätta skotten med deformerade blad på grund av den rikliga alstringen av groddkorn. Stoloner finns alltid. Rhizoiderna är färglösa och förekommer ymnigt längs stammens nedliggande del samt vid stolonerna. Bladen är olikstora, längs skottens mellersta parti störst, ganska tättsittande, snett vidfästade, tvåsidigt utbredda eller något uppåtriktade, konkava, äggrunt cirkelformiga till runda hela eller då och då urnupna i spetsen. Celler likartade i hela bladet (dvs. kantceller ej större), 20-28 µm stora, cirkelrunda, med färglösa svällande hörnförtjockningar (trigoner), som sammanflyter omkring de stjärnformiga, till formen växlande cellhåligheterna. Oljekroppar finns alltid. Dessa är (1-) 2-3 (-5) per cell. Kutikulan är fint papillös till distinkt vårtig. Stipler finns alltid och är bäst utvecklade i skottspetsen. Dessa är triangulära till lansettlika, 3-4 × 6-8 celler stora, ofta tvåflikade och vid kanten med flera korta slemhår. Arten är Dioik. Fertila skott är sällsynta, utom i Norge, där hanplantor och sporkapslar inte tycks vara ovanliga. Svepet är smalt äggformigt till spolformigt, långt utskjutande, gradvis avsmalnande och djupt trekantigt i tvärsnitt upptill. Arten har i stort sett alltid groddkorn. Dessa är äggformiga, tvåcelliga och tunnväggiga. De alstras från själva stamspetsen och dvärgblad i spetsen av de upprätta skotten. I fält är den vanligtvis lätt skild från andra arter genom de vitgula groddkornshoparna på spetsen av de upprätta skotten i kombination med hela runda blad. Ifall sådana groddkorn saknas, får man undersöka närvaron av stoloner, hur trigoner ser ut liksom kutikula. Kornknutmossa liknar mycket sin närmaste släkting mörk knutmossa O. elongatum eftersom även den kan ha groddkorn. Kornknutmossa skiljer sig från mörk knutmossa genom att 1) saknar en pigmenterade mellersta cellvägg, medan celler hos mörk knutmossa alltid kännetecknas av en skarpt definierad mörkare mittersta lamellen, 2) har en ofta distinkt vårtig (papillös) kutikula, medan kutikula hos mörk knutmossa är slät, och 3) har stipler med endast enstaka slemhår i kanten, medan mörk knutmossa har slemhår från både kanten och ofta också ytan av stiplerna. Dessutom växer vanligtvis mörk knutmossa blötare än kornknutmossa. Kornknutmossa skiljer sig från den något spädare myrknutmossa O. sphagni på 1) nästan alltid har groddkorn, 2) saknas en kantlist på bladet och 3) genom att vara mindre, 1-2 (-4) cm långa skott, medan myrknutmossa är 2-8 cm lång. Den kan något likna rörsvepemossa Jungermannia subulata och höstöronmossa Jamesoniella autumnalis som båda kan växa på fuktig murken ved men dessa båda saknar alltid stoloner samt har blad som vanligen är längre än breda och trigoner som är mindre.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kornknutmossa

Länsvis förekomst och status för kornknutmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kornknutmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd från Skåne till Ångermanland. Uppgifter från nordligaste Norrland och fjällen syftar sannolikt på en förväxling med groddkornsbärande exemplar av mörk knutmossa O. elongatum. I de Nordiska grannländerna ej ovanlig i södra halvan av Finland och i nedre sydvästra kustområdet av Norge, upp till 160-170 m höjd. I Norge saknas den eller är mycket sällsynt upptill trädgränsen i bergen och i nordligaste delarna. I Danmark är den mycket sällsynt. Arten är känd från i stort sett hela Europa (inklusive Azorerna och Madeira), dock med undantag för Medelhavsområdet. I Asien är den rapporterad från Japan, Taiwan samt Himalaya. I Nordamerika finns uppgifter från Quebec i norr till Florida i söder, västerut till Michigan, Wisconsin och Minnesota. Tveksamma rapporter finns från British Columbia. Den är också känd från Mexiko, Karibien och Sydamerika söder ut till Brasilien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Cephaloziaceae  
  • Underfamilj
    Odontoschismatoideae  
  • Släkte
    Odontoschisma - knutmossor 
  • Art
    Odontoschisma denudatum(Mart.) Dum. - kornknutmossa

Kornknutmossa växer på ganska fuktiga ställen, oftast murken ved, mera sällan på torvjord eller sandiga sjöstränder och mycket sällsynt på fuktiga, översilade berghällar. Sydliga förekomster finns vanligen på omkullfallna trädstammar och nordliga på torvmark. I centrala Europa är arten funnen på sandsten. På omkullfallna trädstammar i sydvästra Sverige växer den ofta tillsammans med vedblekmossa Lophocolea heterophylla och långfliksmossa Nowellia curvifolia eller på torvrik jord längs stigar i kanten av myrar tillsammans med myrmylia Mylia anomala, späd trådmossa Cephalozia leucantha och myrtrådmossa C. macrostachya.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Lövskog, Triviallövskog, Myrbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Mark/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Samtliga skogsskötselåtgärder på eller i omedelbar närhet av lokalerna utgör ett hot. Fragmenteringen av skogslandskapet liksom minskad mängd död ved är ett långsiktigt hot mot denna art.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Artens utbredning och ekologi behöver utredas bättre. I väntan på en klarare bild av artens status bör kända lokaler där arten finns kvar undantas från rationell skogsskötsel.

Arnell, H.W. 1928. Levermossor. I: Skandinaviens Flora I. red. O R Holmberg II a. Stockholm 224 p.

Damsholt, K. 2002. Illustrated flora of Nordic liverworts and hornworts. -- Nordic Bryological Society, Copenhagen and Lund.

Jørgensen, E. 1934. Norges Levermoser.- Bergens Mus. Skr. 16: 343 pp.

Schuster, R.M. 1974. The Hepaticae and Anthocerotae of North America III. New York & London.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Cephaloziaceae  
  • Underfamilj
    Odontoschismatoideae  
  • Släkte
    Odontoschisma - knutmossor 
  • Art
    Odontoschisma denudatum, (Mart.) Dum. - kornknutmossa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck