Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kolstarr

Organismgrupp Kärlväxter Carex holostoma
Kolstarr Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kolstarr är en flerårig, löst tuvad starr med korta utlöpare och styvt upprätta 10–25 cm höga strån. Bladen är i huvudsak koncentrerade till stråbaserna, grågröna, nästan upprätta och ca 2 mm breda. Axsamlingen i stråtoppen är tät och består av ett hanax och 2–3 nästan oskaftade honax. Honaxen är 6–8 mm långa, kortcylindriska med mycket korta stödblad. Fjällen i honaxen är trubbiga, något kortare än fruktgömmena, nästan svarta med en ljusare mittnerv och smala vita kanter. Fruktgömmena är till en början blekgröna men blir senare sotsvarta och har en tätt papillös, glanslös yta. De saknar spröt och blir till formen omvänt äggrunda, 1,8–2 mm långa. De längre kvarsittande stiften är tre. Kolstarr blommar i augusti. Den kan förväxlas med fjällstarr, Carex norvegica, som dock saknar ett fritt hanax men har tydliga stödblad och fruktgömmen med ett kort spröt.
Utbredning
Länsvis förekomst för kolstarr Observationer i  Sverige för kolstarr
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kolstarr är endast känd från några förekomster i västra och norra Torne lappmark. Den upptäcktes som svensk 1936 på Katteråive (Riksgränsfjället), där den växer i smärre spridda grupper. Vidare finns en 3–4 lokalgrupper mellan Pältsan och Kilpisjärvi längst i norr. Vid en inventering 2005 inom det nordliga området hittades närmare 5000 fertila skott utan att alla tidigare kända populationer besöktes. I norra Norge är arten känd från flera platser från norra Nordland till östra Finnmark liksom i norra Finland och angränsande delar av Ryssland. Arten är i Europa inskränkt till detta område, om man bortser från en osäker uppgift från Island. Dess utbredning sträcker sig i övrigt via norra Sibirien till arktiska Nordamerika och västra Grönland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1a+2a; D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer inom två begränsade områden i Torne lappmark. Ett av områdena berörs av en skidanläggning men troligen har ingen negativ påverkan skett de senaste decennierna. Kolstarr ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4. Antalet reproduktiva individer skattas till 6000 (5000-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 6 (4-8). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 412 (400-450) km² och förekomstarean (AOO) till 24 (20-32) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Utbredningens storlek är nära gränsvärdena för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Därför rödlistas arten som Nära hotad (NT). (B1a+2a; D2).
Ekologi
Kolstarren växer på fuktig, kalkfattig mark, på vittringsgrus eller klippor, gärna översilade av smältvatten. De flesta svenska förekomsterna är nordvända och sent framsmälta klippor. Ofta växer kolstarren tillsammans med tuvsäv Trichophorum cespitosum. De svenska förekomsterna är lågalpina men den kan även växa subalpint (Norge).
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Cyperaceae (halvgräs), Släkte Carex (starrar), Art Carex holostoma Drejer - kolstarr Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1a+2a; D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer inom två begränsade områden i Torne lappmark. Ett av områdena berörs av en skidanläggning men troligen har ingen negativ påverkan skett de senaste decennierna. Kolstarr ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4. Antalet reproduktiva individer skattas till 6000 (5000-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 6 (4-8). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 412 (400-450) km² och förekomstarean (AOO) till 24 (20-32) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Utbredningens storlek är nära gränsvärdena för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Därför rödlistas arten som Nära hotad (NT). (B1a+2a; D2).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Habitatdirektivets bilaga 4
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5, 7. Bestämmelsen gäller hela landet
Kolstarr är en flerårig, löst tuvad starr med korta utlöpare och styvt upprätta 10–25 cm höga strån. Bladen är i huvudsak koncentrerade till stråbaserna, grågröna, nästan upprätta och ca 2 mm breda. Axsamlingen i stråtoppen är tät och består av ett hanax och 2–3 nästan oskaftade honax. Honaxen är 6–8 mm långa, kortcylindriska med mycket korta stödblad. Fjällen i honaxen är trubbiga, något kortare än fruktgömmena, nästan svarta med en ljusare mittnerv och smala vita kanter. Fruktgömmena är till en början blekgröna men blir senare sotsvarta och har en tätt papillös, glanslös yta. De saknar spröt och blir till formen omvänt äggrunda, 1,8–2 mm långa. De längre kvarsittande stiften är tre. Kolstarr blommar i augusti. Den kan förväxlas med fjällstarr, Carex norvegica, som dock saknar ett fritt hanax men har tydliga stödblad och fruktgömmen med ett kort spröt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kolstarr

Länsvis förekomst och status för kolstarr baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kolstarr

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kolstarr är endast känd från några förekomster i västra och norra Torne lappmark. Den upptäcktes som svensk 1936 på Katteråive (Riksgränsfjället), där den växer i smärre spridda grupper. Vidare finns en 3–4 lokalgrupper mellan Pältsan och Kilpisjärvi längst i norr. Vid en inventering 2005 inom det nordliga området hittades närmare 5000 fertila skott utan att alla tidigare kända populationer besöktes. I norra Norge är arten känd från flera platser från norra Nordland till östra Finnmark liksom i norra Finland och angränsande delar av Ryssland. Arten är i Europa inskränkt till detta område, om man bortser från en osäker uppgift från Island. Dess utbredning sträcker sig i övrigt via norra Sibirien till arktiska Nordamerika och västra Grönland.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex holostomaDrejer - kolstarr

Kolstarren växer på fuktig, kalkfattig mark, på vittringsgrus eller klippor, gärna översilade av smältvatten. De flesta svenska förekomsterna är nordvända och sent framsmälta klippor. Ofta växer kolstarren tillsammans med tuvsäv Trichophorum cespitosum. De svenska förekomsterna är lågalpina men den kan även växa subalpint (Norge).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtplatserna på Riksgränsfjället är belägna invid starkt frekventerade vintersportanläggningar och har delvis skadats vid anläggningsarbetena. Information har dock givits till dem som driver anläggningarna om den ovanliga växtens förekomster. Slitage på vegetationen har observerats. Även gnagarskador har iakttagits. På övriga växtplatser föreligger inget uppenbart hot.

Påverkan
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Växtens utveckling på Riksgränsfjället behöver följas och om så bedöms bör växtplatserna ytterligare skyddas, främst mot slitage. Mellan Pältsa och Kilpisjärvi kan vidare efterforskning vara angelägen eftersom områdena är floristiskt sparsamt inventerade.
Kolstarr är fridlyst. Den omfattas av EU´s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000. Utländska namn – NO: Kluftstorr, DK: Gaffelstar, FI: Tundrasara.

Gjærevoll, O. 1990. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. II. Alpine Plants. Trondheim.

Hedberg, O., Mårtensson, O. & Rudberg, S. 1952. Botanical investigations in the Pältsa region of northernmost Sweden. Bot. Notiser, Suppl. 3 (2).

Jakobsson, A.. 1997. Sällsynta fjällväxter i Torne lappmark. Examensarbete på Biologisk-Geovetenskaplig linje. Stockholms Universitet.

Jalas, J. 1949. Floristisches aus Lapponia Enontekiensis, Lapponia Tornensis und Troms Fylke. Arch. Soc. Zool. Bot. Fenn. Vanamo 2 (1947).

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L-Å. 1979. Projekt Linné rapporterar 93–105. Svensk Bot. Tidskr. 73: 71–85.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Nygren, A. 1936. Carex holostoma Drejer, en för Sverige ny fanerogam, funnen i Torne Lappmark. Svensk Bot. Tidskr. 30: 137–153.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1995. Rev. Mora Aronsson 2007. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex holostoma, Drejer - kolstarr
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1995. Rev. Mora Aronsson 2007. ©ArtDatabanken, SLU 2007.