Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bågstarr

Organismgrupp Kärlväxter Carex maritima
Bågstarr Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bågstarr är ett lågvuxet (3–15 cm) halvgräs med trinda, bågböjda stjälkar som bär en tät, rund axsamling i toppen. Vegetativa skott ofta mycket längre än axbärande skott. Ax består av 3–5 tättsittande ax eller axgyttringar. Fruktgömmena är 4–5 mm långa, något uppblåsta och glänsande bruna.
Utbredning
Länsvis förekomst för bågstarr Observationer i  Sverige för bågstarr
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Bågstarr förekommer i Sverige huvudsakligen på västkusten; dels i Skåne på Bjärehalvön (1 lokal) och mycket sällsynt i södra Halland (2001 hittades den på en lokal här), dels från nordligaste Halland och norrut genom Göteborgsområdet i Västergötland (2 lokaler) till norra Bohuslän. Dessutom finns en förekomst vid Äpartjåkkå i Sarek, Lule lappmark och en vid Abisko i Torne Lappmark. I Danmark förekom arten tidigare mycket sällsynt på nordligaste Jylland, varifrån den dock numera synes vara försvunnen, medan den är vanligare i Norge, huvudsakligen på havsstränder utmed hela norska kusten men även uppe i fjällen, mest i Jotunheimen och Dovre. Bågstarr saknas i Finland men förekommer på Färöarna och Island. För övrigt förekommer arten akrtiskt cirkumpolärt samt i Skottland, Alperna, Kaukasus, Atlas, Pamir, Klippiga bergen, södra Sydamerika m fl områden.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer i två väl skilda utbredningsområden, Skåne, Halland, Västergötland och Bohuslän i söder samt Torne och Lule lappmark i norr. I söder förekommer den på grusiga till sandiga havsstränder, företrädesvis där bete, tramp eller andra störningar hindrar vegetationen att helt sluta sig. I norr växer den bland annat på fuktigare partier längs en gammal väg. Minskar främst genom igenväxning på grund av upphört, minskande och förändrat strandbete. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (1000-15000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 148 (100-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iv)).
Ekologi
Bågstarr förekommer huvudsakligen på grusiga till sandiga havsstränder, företrädesvis på platser där bete, tramp eller andra störningar hindrar vegetationen att helt sluta sig. Arten växer i regel på relativt fuktig mark, men sällan så långt ned på stranden att vågorna ensamma förmår hålla dess ståndorter öppna. Den förefaller vara missgynnad av allt för stor salthalt i marken. Äpartjåkkålokalen utgörs av öppet magnesitgrus i svackor mellan magnesithällar, medan arten på de sydnorska fjällokalerna förekommer på grusiga älvstränder och stigar. I Abisko förekommer bågstarr på fuktiga partier intill en gammal väg och liknande ståndorter är även kända från åtskilliga ställen i Norge. Alla kända alpina förekomster i Skandinavien förefaller vara bundna till basiskt berg.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Havsstrand
Havsstrand
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Cyperaceae (halvgräs), Släkte Carex (starrar), Art Carex maritima Gunnerus - bågstarr Synonymer Carex setina (H. Christ) V. I. Krecz., Carex incurva Lightf.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer i två väl skilda utbredningsområden, Skåne, Halland, Västergötland och Bohuslän i söder samt Torne och Lule lappmark i norr. I söder förekommer den på grusiga till sandiga havsstränder, företrädesvis där bete, tramp eller andra störningar hindrar vegetationen att helt sluta sig. I norr växer den bland annat på fuktigare partier längs en gammal väg. Minskar främst genom igenväxning på grund av upphört, minskande och förändrat strandbete. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (1000-15000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 148 (100-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iv)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Bågstarr är ett lågvuxet (3–15 cm) halvgräs med trinda, bågböjda stjälkar som bär en tät, rund axsamling i toppen. Vegetativa skott ofta mycket längre än axbärande skott. Ax består av 3–5 tättsittande ax eller axgyttringar. Fruktgömmena är 4–5 mm långa, något uppblåsta och glänsande bruna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för bågstarr

Länsvis förekomst och status för bågstarr baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för bågstarr

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Bågstarr förekommer i Sverige huvudsakligen på västkusten; dels i Skåne på Bjärehalvön (1 lokal) och mycket sällsynt i södra Halland (2001 hittades den på en lokal här), dels från nordligaste Halland och norrut genom Göteborgsområdet i Västergötland (2 lokaler) till norra Bohuslän. Dessutom finns en förekomst vid Äpartjåkkå i Sarek, Lule lappmark och en vid Abisko i Torne Lappmark. I Danmark förekom arten tidigare mycket sällsynt på nordligaste Jylland, varifrån den dock numera synes vara försvunnen, medan den är vanligare i Norge, huvudsakligen på havsstränder utmed hela norska kusten men även uppe i fjällen, mest i Jotunheimen och Dovre. Bågstarr saknas i Finland men förekommer på Färöarna och Island. För övrigt förekommer arten akrtiskt cirkumpolärt samt i Skottland, Alperna, Kaukasus, Atlas, Pamir, Klippiga bergen, södra Sydamerika m fl områden.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex maritimaGunnerus - bågstarr
    Synonymer
    Carex setina (H. Christ) V. I. Krecz.
    Carex incurva Lightf.

Bågstarr förekommer huvudsakligen på grusiga till sandiga havsstränder, företrädesvis på platser där bete, tramp eller andra störningar hindrar vegetationen att helt sluta sig. Arten växer i regel på relativt fuktig mark, men sällan så långt ned på stranden att vågorna ensamma förmår hålla dess ståndorter öppna. Den förefaller vara missgynnad av allt för stor salthalt i marken. Äpartjåkkålokalen utgörs av öppet magnesitgrus i svackor mellan magnesithällar, medan arten på de sydnorska fjällokalerna förekommer på grusiga älvstränder och stigar. I Abisko förekommer bågstarr på fuktiga partier intill en gammal väg och liknande ståndorter är även kända från åtskilliga ställen i Norge. Alla kända alpina förekomster i Skandinavien förefaller vara bundna till basiskt berg.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Fjällbiotoper, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark, Havsstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Bågstarr hotas allvarligt av igenväxning, framför allt p g a upphörande strandbete i Sydsverige. Även allt för omfattande slitage på populära badstränder har på flera ställen skadat artens förekomster, den är dock gynnad av viss störning och växer gärna mitt på grusiga stigar. Vid Äpartjåkkå föreligger däremot knappast något hot så länge som nationalparken respekteras och ingen magnesitbrytning påbörjas.

Påverkan
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Kvarvarande något så när rika lokaler för bågstarr bör avsättas som naturreservat, i den mån det inte redan skett. Det är viktigt att skötselföreskrifterna anpassas efter bågstarrens miljökrav, främst genom att lokalerna betas. Arten bör övervakas genom floraväktarna.
Bågstarr är fridlyst. Äpartjåkkå-lokalen utgör en tämligen unik ståndort för bågstarr, i det att den inte ligger vare sig vid havet eller vid vattendrag. Utländska namn – NO: Bogestorr, DK: Krum Star, GB: Curved Sedge.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Bergqvist, S. & Blomgren, E. 1994. Sotenäsets flora. Lund.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Björkman, G. 1937. Floran i trakten av Äpartjåkkos magnesitfält. Kungl. Sv. Vetenskapsakademiens skrifter i naturskyddsärenden 33.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Johansson, Y. 1975. Plock ur floran på Hallandsås. Skånes Natur. 1975: 70–79.

Laine, U. 1997. Käyräsara. I Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Olsson K.-A. 2004. Floraväktarrapport 2004. Bot. Not. 137 (3): 1–36.

Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2):1–49.

Suneson, S. 1968. Vegetation och flora i Skaftö socken i mellersta Bohuslän. Svensk Bot. Tidskr. 62: 1–120.

Suneson, S. 1980. Tillägg till Skaftö flora. Svensk Bot. Tidskr. 74: 195–207.

Suneson, S. 1986. Nya bidrag till Skaftö flora. Svensk Bot. Tidskr. 80: 411–420.

Weimarck, H. & Weimarck, G. 1985. Atlas över Skånes flora. Lund.

Wiinstedt, K. 1945. Cyperaceernes Udbredelse i Danmark II. Caricoideae. Bot. Tidsskr. 47. 143–244.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex maritima, Gunnerus - bågstarr
    Synonymer
    Carex setina (H. Christ) V. I. Krecz.
    Carex incurva Lightf.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.