Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blodkula

Organismgrupp Alger, Cyanobakterier Rivularia haematites
Blodkula Alger, Cyanobakterier

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Blodkula är kolonibildande och består av utbredda kompakta kuddar med en storlek upp till flera decimeter. Kolonierna består av tätt sittande filament som utgår radiärt från en bas och bildar en solfjäderliknande form. Filamenten är mer eller mindre cylindriska och gradvis avsmalnande mot toppen. Filamenten är omgivna av ett hölje, ofta färglöst. Vid basen varierar filamentbredden mellan 3 och 11 µm medan den översta delen (apex) övergår i en tunn hårbildning. Heterocyster (kvävefixerande celler) sitter vid basen av filamenten, vanligen solitärt även om 2-3 på rad kan förekomma. Heterocysterna varierar i storlek, där litteraturen anger 5,5-18,8 × 4,5-14 µm (Komárek 2013). Arten kan bli kraftigt kalkinkrusterad. Inkrusteringen ger en bandlik struktur genom att den fortgår inåt från kolonins ytterskikt och skapar något som liknar årsringar med utfällning av kalk i kolonins gelatinösa skidor. Mellan de tydligare banden bildas finare sekundära band som har sin grund i artens säsongsbundna fotosyntesaktivitet (Pentecost & Franke 2010).

Blodkula är svår att skilja från den vanligare R. biasolettiana, vilket också påpekas från Jämtland liksom i vissa floror (Johansson 1982, John m.fl. 2011). Kann (1978) betraktar de båda arterna som en och samma.
Utbredning
Länsvis förekomst för blodkula Observationer i  Sverige för blodkula
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är i vårt land känd från Jämtland och Gotland. Den första noteringen från Gotland härrör från ett fynd i Klinte (Borge 1906).

Blodkula finns rapporterad från bl.a. Storbritannien (John m.fl. 2011), Österrike (Fetzmann 1962, Kann 1978), Rumänien (Caraus 2003), Spanien, Nordamerika (Wehr & Sheath 2003), Australien, Nya Zeeland, Hawaii men också från kanadensiska Arktis. Främst finns arten noterad i artlistor utan ekologiska noteringar. Från övriga nordiska länder är informationen ofullständig. Arten har dock angivits med ett indikatortal i ett surhetsindex gällande norska fastsittande alger utan att övrig information än ett högt indikator-pH anges (Schneider & Lindstrøm 2009).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Cyanobakterien Rivularia haematites bildar relativt stora runda kolonier i mycket kalkrika rinnande vatten. Arten är känd från en handfull lokaler i Jämtland samt några lokaler på Gotland. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Blodkula sitter fästad på sten eller organiskt material, ofta i rinnande kalkrika vatten, men också i källor, i litoralzonen i sjöar och på våta kalkklippor med oförorenat vatten. På Gotland uppträder arten frekvent i källbäckar vars bottnar kan vara helt belagda med krustor av blodkula (Pettersson 1958, 1963). De små vattendrag i Sverige där arten hittats är näringsfattiga, mycket kalkrika och har som följd av detta ett pH >7 och en hög ledningsförmåga. Blodkula uppträder vanligen i lätt skuggade vatten och är känslig för stark strömhastighet (Johansson 1982). I kalkutfällningar som blir mycket hårda (kalktuff) bidrar blodkula och andra cyanobakterier och förstärker tuffbildningen, vilket är särskilt omnämnt från Gotland (Pettersson 1963). I Jämtland finns den företrädesvis på lägre höjder, som i fjällvärlden avser <600 m.ö.h. I rena fjällområden har den inte hittats (Johansson 1982). Där habitatet finns angivet från fynd i övriga världen framstår små bäckar/vattendrag eller små gölar i kalkrika områden som vanliga. Noteringar finns också om förekomst i samband med sippervatten i kalkklippor.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Vattendrag
Vattendrag
Småvatten
Småvatten
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Cyanophyceae, Ordning Nostocales, Familj Rivulariaceae, Släkte Rivularia, Art Rivularia haematites C.Agardh ex Bornet & Flahault - blodkula Synonymer Rivularia chrysocoma Kirchn.

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Dokumentation Cyanobakterien Rivularia haematites bildar relativt stora runda kolonier i mycket kalkrika rinnande vatten. Arten är känd från en handfull lokaler i Jämtland samt några lokaler på Gotland. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Blodkula är kolonibildande och består av utbredda kompakta kuddar med en storlek upp till flera decimeter. Kolonierna består av tätt sittande filament som utgår radiärt från en bas och bildar en solfjäderliknande form. Filamenten är mer eller mindre cylindriska och gradvis avsmalnande mot toppen. Filamenten är omgivna av ett hölje, ofta färglöst. Vid basen varierar filamentbredden mellan 3 och 11 µm medan den översta delen (apex) övergår i en tunn hårbildning. Heterocyster (kvävefixerande celler) sitter vid basen av filamenten, vanligen solitärt även om 2-3 på rad kan förekomma. Heterocysterna varierar i storlek, där litteraturen anger 5,5-18,8 × 4,5-14 µm (Komárek 2013). Arten kan bli kraftigt kalkinkrusterad. Inkrusteringen ger en bandlik struktur genom att den fortgår inåt från kolonins ytterskikt och skapar något som liknar årsringar med utfällning av kalk i kolonins gelatinösa skidor. Mellan de tydligare banden bildas finare sekundära band som har sin grund i artens säsongsbundna fotosyntesaktivitet (Pentecost & Franke 2010).

Blodkula är svår att skilja från den vanligare R. biasolettiana, vilket också påpekas från Jämtland liksom i vissa floror (Johansson 1982, John m.fl. 2011). Kann (1978) betraktar de båda arterna som en och samma.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blodkula

Länsvis förekomst och status för blodkula baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blodkula

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i vårt land känd från Jämtland och Gotland. Den första noteringen från Gotland härrör från ett fynd i Klinte (Borge 1906).

Blodkula finns rapporterad från bl.a. Storbritannien (John m.fl. 2011), Österrike (Fetzmann 1962, Kann 1978), Rumänien (Caraus 2003), Spanien, Nordamerika (Wehr & Sheath 2003), Australien, Nya Zeeland, Hawaii men också från kanadensiska Arktis. Främst finns arten noterad i artlistor utan ekologiska noteringar. Från övriga nordiska länder är informationen ofullständig. Arten har dock angivits med ett indikatortal i ett surhetsindex gällande norska fastsittande alger utan att övrig information än ett högt indikator-pH anges (Schneider & Lindstrøm 2009).
  • Rike
    Bacteria - eubakterier 
  • Stam
    Cyanobacteria - cyanobakterier 
  • Klass
    Cyanophyceae  
  • Underklass
    Nostocophycidae  
  • Ordning
    Nostocales  
  • Familj
    Rivulariaceae  
  • Släkte
    Rivularia  
  • Art
    Rivularia haematitesC.Agardh ex Bornet & Flahault - blodkula
    Synonymer
    Rivularia chrysocoma Kirchn.

Blodkula sitter fästad på sten eller organiskt material, ofta i rinnande kalkrika vatten, men också i källor, i litoralzonen i sjöar och på våta kalkklippor med oförorenat vatten. På Gotland uppträder arten frekvent i källbäckar vars bottnar kan vara helt belagda med krustor av blodkula (Pettersson 1958, 1963). De små vattendrag i Sverige där arten hittats är näringsfattiga, mycket kalkrika och har som följd av detta ett pH >7 och en hög ledningsförmåga. Blodkula uppträder vanligen i lätt skuggade vatten och är känslig för stark strömhastighet (Johansson 1982). I kalkutfällningar som blir mycket hårda (kalktuff) bidrar blodkula och andra cyanobakterier och förstärker tuffbildningen, vilket är särskilt omnämnt från Gotland (Pettersson 1963). I Jämtland finns den företrädesvis på lägre höjder, som i fjällvärlden avser <600 m.ö.h. I rena fjällområden har den inte hittats (Johansson 1982). Där habitatet finns angivet från fynd i övriga världen framstår små bäckar/vattendrag eller små gölar i kalkrika områden som vanliga. Noteringar finns också om förekomst i samband med sippervatten i kalkklippor.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Vattendrag, Småvatten

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Främsta hoten är eutrofiering och förstörelse av källflöden och bäckar genom olämplig markhantering. Givetvis är torrläggning och dränering av lämpliga habitat ett stort hot. Här är försurning ingen påtaglig risk då blodkula bara finns i mycket välbuffrade vatten.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
Kunskapen om artens utbredning i Sverige gäller bara Gotland och Jämtland och därför är riktade inventeringar i andra landskap, där kalkrika bäckar av näringsfattig karaktär förekommer, en första åtgärd. Arten har så speciella miljökrav vad gäller särskilt kalciumkoncentrationer att källflöden i kalkområden bör vara en passande miljö.
Fotosyntesens betydelse för kalkinlagringen observeras redan av Pettersson (1958) som anger att blodkulans trådar växer utan nämnvärd kalkinlagring vintertid men att kalk fälls ut då temperaturen stiger och fotosyntesaktiviteten tilltar.

Borge, O. 1906. Beiträge zur Algenflora von Schweden. Arkiv för Botanik 6 no. 1.

Caraus, I. 2003. Algae of Romania. A distributional checklist of actual algae. Biologie 7: 1-694. Universitatea Bacau.

Fetzmann, E. 1962. Zur Algenvegetation der Wasserfälle im Maltatal (Kärnten). Verhandlungen der Zoologisch-Botanischen Gesellschaft, Wien 101: 144-153.

Johansson, C. 1982. Attached algal vegetation in running waters of Jämtland, Sweden. Acta Phytogeographica Suecica 71: 1-80.

John, D.M., Whitton, B.A. & Brook, A.J. (red.) 2011. The freshwater algal flora of the British Isles. An identification guide to freshwater and terrestrial algae. 2:a uppl. Cambridge University Press, Cambridge.

Kann, E. 1978. Systematik und Ökologie der Algen österreichischer Bergbäche. Archiv für Hydrobiologie, Supplementum 53: 405-643.

Komárek, J. 2013. Cyanoprokaryota, 3. Heterocytous genera. I: Büdel, B., Gärtner, G., Krienitz, L. & Schagerl, M. (red.), Freshwater flora of Central Europe: 598.

Pentecost, A. & Franke, U. 2010. Photosynthesis and calcification of the stromatolithic freshwater cyanobacterium Rivularia. European Journal of Phycology 45: 345-353.

Pettersson, B. 1958. Dynamik och konstans i Gotlands flora och vegetation. Acta Phytogeographica Suecica 40: 1-288.

Pettersson, B. 1963. Gotlandsmyrarna och deras växtvärld. Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens Årsbok 1963: 123-136.

Schneider, S. & Lindstrøm, E-A. 2009. Bioindications in Norwegian rivers using non-diatomaceous benthic algae: the acidification index of periphyton (AIP). Ecological Indicators 9: 1206-1211.

Wehr, J.D. & Sheath, R. (red.) 2003. Freshwater algae of North America. Ecology and classification. Academic Press, Elsevier Science, San Diego: 169.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Eva Willén 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Bacteria - eubakterier 
  • Stam
    Cyanobacteria - cyanobakterier 
  • Klass
    Cyanophyceae  
  • Underklass
    Nostocophycidae  
  • Ordning
    Nostocales  
  • Familj
    Rivulariaceae  
  • Släkte
    Rivularia  
  • Art
    Rivularia haematites, C.Agardh ex Bornet & Flahault - blodkula
    Synonymer
    Rivularia chrysocoma Kirchn.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Eva Willén 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015