Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  nordsaltgräs

Organismgrupp Kärlväxter Puccinellia nutkaënsis
Nordsaltgräs Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Nordsaltgräs är ett flerårigt cirka 2 dm högt tuvat gräs. Det liknar närmast kustsaltgräs Puccinellia capillaris (som det tidigare har räknats som underart till), men skiljer sig från den genom smalare vippa där grenarna är upprätta till utåtböjda, ej delvis slutligen nedåtböjda som hos kustsaltgräs. Normalt finns fem eller färre småax per vippgren och bladen är släta på ovansidan, sträva hos kustsaltgräset (Lid & Lid 2005, Aronsson m.fl. 2015, Alsos m.fl. 2017).
Utbredning
Länsvis förekomst för nordsaltgräs Observationer i  Sverige för nordsaltgräs
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Atoklimpen i Lycksele lappmark, Västerbottens län, är den enda kända svenska lokalen idag, men äldre fynd finns från Abisko i Torne lappmark (senast funnen på 1950-talet). I det sistnämnda fallet rörde det sig om tillfälliga förekomster som troligen kommit in från Norge i samband med transporter. Arten förekommer även efter norska kusten samt på Svalbard, Island och Grönland samt vidare österut till Novaya Zemlya (Lid & Lid 2005, Aronsson m.fl. 2015, Alsos m.fl. 2017).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Populationen av nordsaltgräs har varit känt på sin enda lokal, den skyddade Atoklinten, i Lycksele lappmark sedan början av 1900-talet. Först härom året identifierades den som en ny art för Sverige. Arten växer i fjällsluttningar och bergbranter (på Atoklinten på serpentinberg). Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (300-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 km² och förekomstarean (AOO) till 4 km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
På den aktuella lokalen på Atoklimpen växer den på en sydvästexponerad klippvägg av serpentin, som är bitvis kraftigt fågelgödslad, samt på en sydostvänd klippäng, även den på serpentinberggrund. I Norge växer den främst på havsstränder, strandängar, grusstränder och kustklippor. En lokal på grus i fjällmiljö är känd från Norge. I Abisko växte saltgräset i vägkanter och ruderatmark (Rune 1988, Aronsson m.fl. 2015).
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Blottad mark
Blottad mark
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Poaceae (gräs), Släkte Puccinellia (saltgrässläktet), Art Puccinellia nutkaënsis (J. Presl) Fernald & Weath - nordsaltgräs Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Dokumentation Populationen av nordsaltgräs har varit känt på sin enda lokal, den skyddade Atoklinten, i Lycksele lappmark sedan början av 1900-talet. Först härom året identifierades den som en ny art för Sverige. Arten växer i fjällsluttningar och bergbranter (på Atoklinten på serpentinberg). Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (300-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 km² och förekomstarean (AOO) till 4 km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Nordsaltgräs är ett flerårigt cirka 2 dm högt tuvat gräs. Det liknar närmast kustsaltgräs Puccinellia capillaris (som det tidigare har räknats som underart till), men skiljer sig från den genom smalare vippa där grenarna är upprätta till utåtböjda, ej delvis slutligen nedåtböjda som hos kustsaltgräs. Normalt finns fem eller färre småax per vippgren och bladen är släta på ovansidan, sträva hos kustsaltgräset (Lid & Lid 2005, Aronsson m.fl. 2015, Alsos m.fl. 2017).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för nordsaltgräs

Länsvis förekomst och status för nordsaltgräs baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för nordsaltgräs

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Atoklimpen i Lycksele lappmark, Västerbottens län, är den enda kända svenska lokalen idag, men äldre fynd finns från Abisko i Torne lappmark (senast funnen på 1950-talet). I det sistnämnda fallet rörde det sig om tillfälliga förekomster som troligen kommit in från Norge i samband med transporter. Arten förekommer även efter norska kusten samt på Svalbard, Island och Grönland samt vidare österut till Novaya Zemlya (Lid & Lid 2005, Aronsson m.fl. 2015, Alsos m.fl. 2017).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Puccinellia - saltgrässläktet 
  • Art
    Puccinellia nutkaënsis(J. Presl) Fernald & Weath - nordsaltgräs

På den aktuella lokalen på Atoklimpen växer den på en sydvästexponerad klippvägg av serpentin, som är bitvis kraftigt fågelgödslad, samt på en sydostvänd klippäng, även den på serpentinberggrund. I Norge växer den främst på havsstränder, strandängar, grusstränder och kustklippor. En lokal på grus i fjällmiljö är känd från Norge. I Abisko växte saltgräset i vägkanter och ruderatmark (Rune 1988, Aronsson m.fl. 2015).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Blottad mark, Fjällbiotoper, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Atoklimpen är skyddad som kulturreservat och det skyddet bör vara tillräckligt för att indirekt skydda även nordsaltgräset. Annars är flertalet serpentinförekomster attraktiva för gruvbrytning, men Atoklimpen har åtminstone i dagsläget ett för högt skyddsvärde för den samiska kulturen för att ens prospektering skulle komma på fråga (Rune 1988, Aronsson m.fl. 2015).

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
Det är på sikt önskvärt att Atoklimpen blev skyddad även för sina naturvärden. Berget hyser även en del andra sällsynta växter som oppdalsbräcka Saxifraga × opdalensis och skrednarv Arenaria norvegica. Ett ökat besökstryck av turister borde inte påverka nordsaltgräset negativt, men påverkan av turismen bör hållas under uppsikt. Arten bör övervakas och populationen följas med några års mellanrum.
Arten har varit dåligt uppmärksammad både taxonomisk och växtgeografiskt och det vore bra att få den aktuella förekomsten undersökt med moderna molekylära metoder, för att försöka utröna dess historia. Arten bör eftersökas på andra liknande lokaler.

Alsos, I.G., Arnesen, G. & Elven, R. 2017. The flora of Svalbard [http://svalbardflora.no/index.php?id=577]

Aronsson, M, Gardfjell, H. & Sjödin, M. 2015. Serpentinfloran i Tärnaby - endemiskt växtsamhälle hotat av gruvnäring. Fauna & Flora 110(2): 12-24.

Lid, J. & Lid, D.T. (R. Elven, red.). 2005. Norsk flora. Det Norske Samlaget. Oslo.

Rune, O. 1988. Serpentinfloran i Skandinavien. Blyttia 46: 43-51.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2017.  © ArtDatabanken, SLU 2017-12-21

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Puccinellia - saltgrässläktet 
  • Art
    Puccinellia nutkaënsis, (J. Presl) Fernald & Weath - nordsaltgräs
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2017.  © ArtDatabanken, SLU 2017-12-21