Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hedjungfrulin

Organismgrupp Kärlväxter Polygala serpyllifolia
Hedjungfrulin Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hedjungfrulin är en relativt svåridentifierad art. I fält bör man spana efter lågvuxna, spensliga, få- och småblommiga jungfrulin med blå blommor. För att vara säker på bestämningen måste man kontrollera att de nedersta bladen på skotten är motsatta, eller åtminstone nästan motsatta (Ljungstrand 2012).
Utbredning
Länsvis förekomst för hedjungfrulin Observationer i  Sverige för hedjungfrulin
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hedjungfrulin är i Sverige blott känt från två lokaler på Västkusten, dels föreligger en äldre insamling från Varberg av år 1842, dels upptäcktes den på Älgön i södra Bohuslän år 2012 (Ljungstrand 2012). På denna senare lokal, på östra delen av Älgöns ljunghed, räknades i början av juni 2015 ca 1000 individ av hedjungfrulin (Artportalen 2015). Inom övriga Norden har arten ett relativt stort antal lokaler på Jylland, huvudsakligen på västra delen (Pedersen 1956), medan den är vittspridd och ofta vanlig på norska Vestlandet, ungefär från Kristiansand till Kristiansund (Fægri 1960, Lid m.fl. 2005). Därtill förekommer arten även på Färöarna (Hultén & Fries 1986). För övrigt har hedjungfrulin en oceanisk utbredning i Västeuropa från norra Portugal till danska gränsen med spridda bergsförekomster i Centraleuropa, som östligast i Österrike och Slovenien (Hultén & Fries 1986). Hedjungfrulin är rödlistad som Starkt hotad (EN) i Tjeckien (Grulich 2012), som Sårbar (VU) i Tyskland (”3 Gefährdet”; Ludwig & Schnittler 1996) och i Luxemburg (Colling 2005), samt som Nära hotad (NT) i Danmark (Wind & Pihl 2010).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Hedjungfrulin hittades första gången på en ö i Bohuslän 2012. Vid genomgång av herbariematerial upptäcktes att den tidigare samlats från en lokal i Halland. Arten är fåtalig på sin enda växtplats. Man kan misstänka att den finns på ytterigare ett fåtal lokaler längs Västkusten, där den bör eftersökas i gräsmarker och hedar. Hedjungfrulin bör vara hotad av utebliven hävd och igenväxning. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (10-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 km² och förekomstarean (AOO) till 12 (4-40) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Hedjungfrulin är inom Norden framför allt en karaktärsart för kalk- och näringsfattiga fukthedar. Arten påträffas även i fattigkärr och (åtminstone i kanten av) mossar, och kan också uppträda på torrare ljunghed (vilket är fallet på Älgön) samt på gräsdominerade betesmarker, ofta bland borsttåg Juncus squarrosus. Arten är mycket betestolerant, och kan fortleva även i mycket hårt betade marker (Fægri 1960, Pedersen 1956).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Levande djur
Levande djur
· myror
· myror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Fabales (ärtordningen), Familj Polygalaceae (jungfrulinsväxter), Släkte Polygala (jungfrulinssläktet), Art Polygala serpyllifolia Hosé - hedjungfrulin Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Dokumentation Hedjungfrulin hittades första gången på en ö i Bohuslän 2012. Vid genomgång av herbariematerial upptäcktes att den tidigare samlats från en lokal i Halland. Arten är fåtalig på sin enda växtplats. Man kan misstänka att den finns på ytterigare ett fåtal lokaler längs Västkusten, där den bör eftersökas i gräsmarker och hedar. Hedjungfrulin bör vara hotad av utebliven hävd och igenväxning. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (10-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 km² och förekomstarean (AOO) till 12 (4-40) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Hedjungfrulin är en relativt svåridentifierad art. I fält bör man spana efter lågvuxna, spensliga, få- och småblommiga jungfrulin med blå blommor. För att vara säker på bestämningen måste man kontrollera att de nedersta bladen på skotten är motsatta, eller åtminstone nästan motsatta (Ljungstrand 2012).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hedjungfrulin

Länsvis förekomst och status för hedjungfrulin baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hedjungfrulin

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hedjungfrulin är i Sverige blott känt från två lokaler på Västkusten, dels föreligger en äldre insamling från Varberg av år 1842, dels upptäcktes den på Älgön i södra Bohuslän år 2012 (Ljungstrand 2012). På denna senare lokal, på östra delen av Älgöns ljunghed, räknades i början av juni 2015 ca 1000 individ av hedjungfrulin (Artportalen 2015). Inom övriga Norden har arten ett relativt stort antal lokaler på Jylland, huvudsakligen på västra delen (Pedersen 1956), medan den är vittspridd och ofta vanlig på norska Vestlandet, ungefär från Kristiansand till Kristiansund (Fægri 1960, Lid m.fl. 2005). Därtill förekommer arten även på Färöarna (Hultén & Fries 1986). För övrigt har hedjungfrulin en oceanisk utbredning i Västeuropa från norra Portugal till danska gränsen med spridda bergsförekomster i Centraleuropa, som östligast i Österrike och Slovenien (Hultén & Fries 1986). Hedjungfrulin är rödlistad som Starkt hotad (EN) i Tjeckien (Grulich 2012), som Sårbar (VU) i Tyskland (”3 Gefährdet”; Ludwig & Schnittler 1996) och i Luxemburg (Colling 2005), samt som Nära hotad (NT) i Danmark (Wind & Pihl 2010).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Polygalaceae - jungfrulinsväxter 
  • Släkte
    Polygala - jungfrulinssläktet 
  • Art
    Polygala serpyllifoliaHosé - hedjungfrulin

Hedjungfrulin är inom Norden framför allt en karaktärsart för kalk- och näringsfattiga fukthedar. Arten påträffas även i fattigkärr och (åtminstone i kanten av) mossar, och kan också uppträda på torrare ljunghed (vilket är fallet på Älgön) samt på gräsdominerade betesmarker, ofta bland borsttåg Juncus squarrosus. Arten är mycket betestolerant, och kan fortleva även i mycket hårt betade marker (Fægri 1960, Pedersen 1956).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· myror - Formicidae (Viktig)
Hedjungfrulin missgynnas av upphörande hävd med därpå följande igenväxning, liksom av konstgödning eller annan ökad näringstillförsel. Arten har i Sverige förmodligen missgynnats av trädplantering av tidigare öppna ljunghedar.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
Inom Älgöns naturreservat förefaller hävden, med bränning och nötbete, vara lämpad för hedjungfrulinets fortlevnad, men arten bör följas på lokalen av floraväktare. Om fler lokaler skulle påträffas i Sverige bör de få adekvat skötsel som tar hänsyn till artens ekologiska krav.

Artportalen 2015. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se] [uttag 2015-11-09].

Colling, G. 2005. Red list of the vascular plants of Luxembourg - Pteridophyta and Spermatophyta. [https://ps.mnhn.lu/recherche/redbook/vascplants/default.htm]

Fægri, K. (m.fl.) 1960. Coast plants. I: Fægri, K., Gjærevoll, O., Lid, J. & Nordhagen, R. (red.), Maps of distribution of Norwegian vascular plants. Volume I. Oslo University press.

Grulich, V. 2012. Red list of vascular plants of the Czech Republic: 3rd edition. Preslia 84: 631-645.

Hultén, E. & Fries, M. 1986. Atlas of North European vascular plants north of the Tropic of Cancer. [Volume] II. Koeltz Scientific Books, Königstein.

Lid, J., Lid, D.T. [& Elven, R.] (m.fl.) 2005. Norsk flora. 7. utgåva. Det Norske Samlaget, Oslo.

Ljungstrand, E. 2012. Hedjungfrulin äntligen påvisat i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift 106(6): 298-308.

Ludwig, G. & Schnittler, M. 1996. Rote Liste gefährdeter Pflanzen Deutschlands. Bundesamt für Naturschutz, Bonn.

Pedersen, A. 1956. Danmarks Topografisk-Botaniske Undersøgelse iværksat af Dansk Botanisk Forening. Nr. 21. Rubiaceernes, Polygalaceernes, Linaceernes, Oxalidaceernes og Balsaminaceernes udbredelse i Danmark. Botanisk Tidsskrift 53(2): 137-196.

Wind, P. & Pihl, S. (red.) 2010. The Danish red list. The National Environmental Research Institute, Aarhus University. [http://redlist.dmu.dk]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 2015. © Artdatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Polygalaceae - jungfrulinsväxter 
  • Släkte
    Polygala - jungfrulinssläktet 
  • Art
    Polygala serpyllifolia, Hosé - hedjungfrulin
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 2015. © Artdatabanken, SLU 2015