Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rävsvansmossa

Organismgrupp Mossor Thamnobryum alopecurum
Rävsvansmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bildar luckra mörkgröna mattor på sten i skuggiga miljöer. Mossan består av krypande primärskott med upprätta sekundärskott. Dessa skott är upp till 10 cm långa och är överst trädlikt förgrenade med 3-4 cm långa utstående grenar. Grenverket bildar svagt plattade plymer. Stambladen är triangulära och spetsiga. Grenbladen är ovala, svagt kupade, uddspetsade och med grova, såglika tänder i bladspetsen. Cellerna i bladmitten är 10-17 × 8-12 µm. Arten är skildkönad och kapslar är sällsynta. Kapselskaften är 10-15 mm långa. Utanför Sverige kan de bli upp till 24 mm långa.
De praktfulla skotten är i regel lätta att känna igen i fält. Upprätta skott kan dock likna palmmossa Climacium dendroides, som dock har en mer allsidig förgrening (mer lik en palm), mer långsmala celler och blad som är rundspetsade, inte uddspetsade. Små exemplar kan påminna om råttsvansmossa Isothecium alopecuroides, men denna har fintandade bladkanter. Se också övriga rävsvansmossor för skillnader.
Utbredning
Länsvis förekomst för rävsvansmossa Observationer i  Sverige för rävsvansmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Rävsvansmossa förekommer mindre allmänt i de västra landskapen från Skåne till Värmland, medan den finns mer sällsynt i de östra landskapen norrut till Gästrikland. Dessutom finns ett äldre fynd i en grotta i Hälsingland. I övriga Norden förekommer den främst i de västligaste delarna, i synnerhet i Norge, på Färöarna och Island medan den är sällsynt i Danmark och sydvästligaste Finland. Världsutbredningen omfattar stora delar av Europa, Nordafrika, Makaronesien och delar av Asien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Arten finns framför allt på två typer av växtplatser. Den vanligaste naturtypen, i sydvästra Sverige, utgörs av skuggade bergväggar, såväl i kalkfattig som i kalkrik miljö, i och intill bäckar, vattenfall, i kanjoner och fuktiga grottor. I östra Sverige växer den i klippskrevor, enbart i kalkhaltiga miljöer och i skärgårdsmiljö. Detta är en av få mossor som är påträffad på botten av sjöar med klart vatten, ned till ett 30-tal meters djup (i Vättern).
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Hypnales, Familj Neckeraceae, Släkte Thamnobryum (rävsvansmossor), Art Thamnobryum alopecurum (Hedw.) Nieuwl. ex Gangulee - rävsvansmossa Synonymer Thamnobryum alopecurum var. alopecurum, Thamnobryum alopecurum (Hedw.) Gang., Hypnum alopecurum Hedw., Thamnium alopecurum (Hedw.) Schimp.

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Bildar luckra mörkgröna mattor på sten i skuggiga miljöer. Mossan består av krypande primärskott med upprätta sekundärskott. Dessa skott är upp till 10 cm långa och är överst trädlikt förgrenade med 3-4 cm långa utstående grenar. Grenverket bildar svagt plattade plymer. Stambladen är triangulära och spetsiga. Grenbladen är ovala, svagt kupade, uddspetsade och med grova, såglika tänder i bladspetsen. Cellerna i bladmitten är 10-17 × 8-12 µm. Arten är skildkönad och kapslar är sällsynta. Kapselskaften är 10-15 mm långa. Utanför Sverige kan de bli upp till 24 mm långa.
De praktfulla skotten är i regel lätta att känna igen i fält. Upprätta skott kan dock likna palmmossa Climacium dendroides, som dock har en mer allsidig förgrening (mer lik en palm), mer långsmala celler och blad som är rundspetsade, inte uddspetsade. Små exemplar kan påminna om råttsvansmossa Isothecium alopecuroides, men denna har fintandade bladkanter. Se också övriga rävsvansmossor för skillnader.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rävsvansmossa

Länsvis förekomst och status för rävsvansmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rävsvansmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Rävsvansmossa förekommer mindre allmänt i de västra landskapen från Skåne till Värmland, medan den finns mer sällsynt i de östra landskapen norrut till Gästrikland. Dessutom finns ett äldre fynd i en grotta i Hälsingland. I övriga Norden förekommer den främst i de västligaste delarna, i synnerhet i Norge, på Färöarna och Island medan den är sällsynt i Danmark och sydvästligaste Finland. Världsutbredningen omfattar stora delar av Europa, Nordafrika, Makaronesien och delar av Asien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Neckeraceae  
  • Släkte
    Thamnobryum - rävsvansmossor 
  • Art
    Thamnobryum alopecurum(Hedw.) Nieuwl. ex Gangulee - rävsvansmossa
    Synonymer
    Thamnobryum alopecurum var. alopecurum
    Thamnobryum alopecurum (Hedw.) Gang.
    Hypnum alopecurum Hedw.
    Thamnium alopecurum (Hedw.) Schimp.

Arten finns framför allt på två typer av växtplatser. Den vanligaste naturtypen, i sydvästra Sverige, utgörs av skuggade bergväggar, såväl i kalkfattig som i kalkrik miljö, i och intill bäckar, vattenfall, i kanjoner och fuktiga grottor. I östra Sverige växer den i klippskrevor, enbart i kalkhaltiga miljöer och i skärgårdsmiljö. Detta är en av få mossor som är påträffad på botten av sjöar med klart vatten, ned till ett 30-tal meters djup (i Vättern).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)


Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)

Hallingbäck, T. 2014. Thamnobryum alopecurum rävsvansmossa s. 322. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 37-57], Bladmossor: skirmossor-baronmossor : Bryophyta: Hookeria-Anomodon. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 2014

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Neckeraceae  
  • Släkte
    Thamnobryum - rävsvansmossor 
  • Art
    Thamnobryum alopecurum, (Hedw.) Nieuwl. ex Gangulee - rävsvansmossa
    Synonymer
    Thamnobryum alopecurum var. alopecurum
    Thamnobryum alopecurum (Hedw.) Gang.
    Hypnum alopecurum Hedw.
    Thamnium alopecurum (Hedw.) Schimp.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 2014