Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bredarun

Organismgrupp Kärlväxter Centaurium erythraea
Bredarun Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Flockarun är en ettårig, sannolikt höstgroende ört. Stjälken är upprätt, enkel eller nedtill grenig. Den kan bli upp till 3 dm hög och är därigenom den största i sitt släkte i Sverige. Rosettbladen är 1–2 cm långa och tunglika till smalt spadlika medan stjälkbladen är mindre. De mellersta stjälkbladen är smalt ovala. Blommorna är flocklikt gyttrade. Kronan är röd och kronpipen är mycket längre än fodret. Inkluderad i flockarun är huvudarun som normalt behandlas som varitet (var. capitata). Denna skiljer sig från huvudarten genom att vara mindre (högst 5 cm), genom att ståndarna sitter fästade långt ned i kronpipen och genom att blommorna är mer huvudlikt samlade. Flockarun skiljer sig från huvudarun genom storleken (normalt över 1 dm hög), genom att ståndarna sitter fästade överst i kronpipen och genom att blommorna inte är huvudlikt samlade. Flockarun blommar från juni till oktober.
Utbredning
Länsvis förekomst för bredarun Observationer i  Sverige för bredarun
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Flockarun förekommer främst i Skåne och på Öland och Gotland. Utanför Skåne finns på fastlandet idag enstaka lokaler i Blekinge, Småland, Bohuslän, Västergötland, Dalsland, Östergötland och Södermanland. Den är försvunnen från många lokaler. Flockarun förekommer i övriga Norden endast i Danmark. Världsutbredningen omfattar hela Europa, västra Asien och Nordafrika. Den är dessutom införd i Nordamerika, södra Australien, Nya Zeeland och Chile. Huvudarun är endemisk i Sverige och är endast känd från Öland och Skäggenäshalvön på Smålands kust. Den finns numer bara kvar på fem lokaler på Öland och är försvunnen från Skäggenäshalvön.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,ii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer främst i Skåne samt på Öland och Gotland, enstaka förekomster i andra landskap. Flockarun är beroende av ett ytligt markvatten för att kunna utvecklas, växer i många olika miljöer, bland annat på havsstränder, naturbetesmarker och vägslänter. Igenväxning utgör ett stort hot mot flockarun. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 175 (125-225). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 730 (600-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iv)c(iv)).
Ekologi
Flockarun är inte bunden till havsstränder även om de flesta förekomsterna är belägna nära kusten. Även om den ofta uppträder på mycket torra växtplatser är den beroende av ett ytligt markvatten för att kunna utvecklas. Eftersom vattentillgången växlar mellan åren, varierar även antalet individ kraftigt mellan åren. Den växer på ogödslade, magra ängsmarker eller naturbetesmarker, ofta på sand över kalkhällmark. I Bohuslän också på berghyllor i sprickrik metabasit vid havet. Flockarun hade tidigare en spridd förekomst i slåttermarker. Ofta växer flockarun dessutom i vägkanter, vägslänter, dikeskanter, på bottnar av gamla grustag, nygrävda bevattningsdamamr och liknande biotoper där skärningar i marken gjort att rörligt grundvatten bryter fram. Sällsynt kan den uppträda som åkerogräs.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Gentianales (gentianaordningen), Familj Gentianaceae (gentianaväxter), Släkte Centaurium (aruner), Art Centaurium erythraea Rafn - bredarun Synonymer flockarun

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,ii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer främst i Skåne samt på Öland och Gotland, enstaka förekomster i andra landskap. Flockarun är beroende av ett ytligt markvatten för att kunna utvecklas, växer i många olika miljöer, bland annat på havsstränder, naturbetesmarker och vägslänter. Igenväxning utgör ett stort hot mot flockarun. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 175 (125-225). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 730 (600-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iv)c(iv)).
Flockarun är en ettårig, sannolikt höstgroende ört. Stjälken är upprätt, enkel eller nedtill grenig. Den kan bli upp till 3 dm hög och är därigenom den största i sitt släkte i Sverige. Rosettbladen är 1–2 cm långa och tunglika till smalt spadlika medan stjälkbladen är mindre. De mellersta stjälkbladen är smalt ovala. Blommorna är flocklikt gyttrade. Kronan är röd och kronpipen är mycket längre än fodret. Inkluderad i flockarun är huvudarun som normalt behandlas som varitet (var. capitata). Denna skiljer sig från huvudarten genom att vara mindre (högst 5 cm), genom att ståndarna sitter fästade långt ned i kronpipen och genom att blommorna är mer huvudlikt samlade. Flockarun skiljer sig från huvudarun genom storleken (normalt över 1 dm hög), genom att ståndarna sitter fästade överst i kronpipen och genom att blommorna inte är huvudlikt samlade. Flockarun blommar från juni till oktober.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för bredarun

Länsvis förekomst och status för bredarun baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för bredarun

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Flockarun förekommer främst i Skåne och på Öland och Gotland. Utanför Skåne finns på fastlandet idag enstaka lokaler i Blekinge, Småland, Bohuslän, Västergötland, Dalsland, Östergötland och Södermanland. Den är försvunnen från många lokaler. Flockarun förekommer i övriga Norden endast i Danmark. Världsutbredningen omfattar hela Europa, västra Asien och Nordafrika. Den är dessutom införd i Nordamerika, södra Australien, Nya Zeeland och Chile. Huvudarun är endemisk i Sverige och är endast känd från Öland och Skäggenäshalvön på Smålands kust. Den finns numer bara kvar på fem lokaler på Öland och är försvunnen från Skäggenäshalvön.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Gentianales - gentianaordningen 
  • Familj
    Gentianaceae - gentianaväxter 
  • Släkte
    Centaurium - aruner 
  • Art
    Centaurium erythraeaRafn - bredarun
    Synonymer
    flockarun

Flockarun är inte bunden till havsstränder även om de flesta förekomsterna är belägna nära kusten. Även om den ofta uppträder på mycket torra växtplatser är den beroende av ett ytligt markvatten för att kunna utvecklas. Eftersom vattentillgången växlar mellan åren, varierar även antalet individ kraftigt mellan åren. Den växer på ogödslade, magra ängsmarker eller naturbetesmarker, ofta på sand över kalkhällmark. I Bohuslän också på berghyllor i sprickrik metabasit vid havet. Flockarun hade tidigare en spridd förekomst i slåttermarker. Ofta växer flockarun dessutom i vägkanter, vägslänter, dikeskanter, på bottnar av gamla grustag, nygrävda bevattningsdamamr och liknande biotoper där skärningar i marken gjort att rörligt grundvatten bryter fram. Sällsynt kan den uppträda som åkerogräs.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Igenväxning utgör ett stort hot mot flockarun. Den hotas möjligen även av gödsling.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
Marker med flockarun måste hållas öppna genom lämplig hävd och gödsling undvikas. Arten bör övervakas av floraväktarna.
Flockarun är fridlyst. Den är mycket variabel; i Flora europaea upptas sex underarter. Några av dessa har dock begränsad utbredning. I Sverige förekommer endast ssp. erythraea. Utländska namn – NO: Skjermgyllen, DK: Mark-Tusindgylden, GB: Common Centaury.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Edqvist, M. & Rühling, Å. 1996. Floraväktarverksamheten i Småland. Årsrapport 1995. Parnassia 9 (1): 4–15.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Ekstam, U., Jacobson, R., Mattson, M. & Porsne, T. 1984. Ölands och Gotlands växtvärld. Natur och Kultur. Stockholm.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Hansen, A. 1958. Gentianaceernes, Menyanthaceernes, Asclepiadaceernea og Apocynaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 54: 305–332.

Ingmansson, G. 1995. Stora Karlsös kärlväxtflora. Rindi 15: 55–150.

Janson, O. 1988. Flockarun på Kållandsö. Calluna 5 (2): 29–32.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Kraft, J. 1987. Falsterbohalvöns flora. Växterna vid kusten mellan Malmö och Trelleborg. Lund.

Rühling, Å. 1997. Floran i Oskarshamns kommun. Lund.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sterner, R. 1986. Ölands kärlväxtflora. 2:a rev. uppl. utgiven av Åke Lundqvist. Stockholm.

Weimarck, H. & Weimarck, G. 1985. Atlas över Skånes flora. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Gentianales - gentianaordningen 
  • Familj
    Gentianaceae - gentianaväxter 
  • Släkte
    Centaurium - aruner 
  • Art
    Centaurium erythraea, Rafn - bredarun
    Synonymer
    flockarun
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.