Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  spetsfotad champinjon

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Agaricus litoralis
Spetsfotad champinjon Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Spetsfotad champinjon är tämligen lättbestämd, kompakt och ”köttig” champinjon med vit-gråvit, 5–12 cm bred hatt, som gammal något mörkare tilltryckta fjäll på ljusare botten. Har ofta karakteristisk hattform med slutligen något nedtryckt mitt och med ringrester på den ned-/inrullad kanten Hatt köttet tjockt (15–25 mm) och ofta påfallande tjockare än lamellbredden. Lamellerna har först en skär ton men blir snart mörkt svartbruna med påfallande ljus egg. Foten är kort och knubbig, 5–6 x 1.5–2 cm, oftast betydligt kortare än hattbredden och med förtjockad nedre del som ofta är tillspetsad och slutar i en tydlig myceltåga. Tydlig men klen, hängande ring som är kraftigt strierad på ovansidan. Köttet rodnar snabbt och intensivt rött-brunrött-orangebrunt i fotkött liksom vid skrapning av foten. Hattkött rodnar betydligt svagare. Lukt är svagt till tydligt obehaglig på äldre fruktkroppar, men är som ung svår att känna och kan ibland då påminna om ätliga champinjoner. Sporer är äggrunda, mörkt bruna, på en öländsk kollekt i snitt 6.8 x 4.6 µm långa (Q=1.48). Cheilocystider (cystider i lamelleggen) mer eller mindre rikliga, cylindriska-tydligt klubbformade. Arten är tämligen lätt att känna igen på sin kompakta habitus, det rodnande och slutligen illaluktande köttet samt den karakteristiskt formade foten med den vita myceltågan. Dessa karaktärer skiljer den bl.a från den ibland snarlika vanliga ängschampinjonen A. campestris medan bl.a den hängande ringen skiljer den från den mera närbesläktade strandängschampinjonen A. bernardii.
Utbredning
Länsvis förekomst för spetsfotad champinjon Observationer i  Sverige för spetsfotad champinjon
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är arten känd från ett 20-tal aktuella lokaler i Skåne, Blekinge, Västergötland, på Öland och på Gotland. Uppträder vissa år tämligen allmänt på Ölands alvar och andra torra, betade gräsmarker på ön men är i andra delar av Norden mycket sällsynt. Mörkertalet för antalet lokaler bedöms vara betydande och det potentiellt maximala antalet lokaler för arten i Sverige bedöms vara 2500. I övriga nordiska länder är den endast känd från Danmark där den är upptagen som hänsynskrävande i den s.k. ”gulelisten”. Den finns i övrigt spridd över nästan hela Europa men är på de flesta håll ansedd som sällsynt, undantaget sydöstra Europa, där den beroende på synonymisering av närstående taxa, bedöms vara relativt allmän.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare på gräs- och örtrika torrängar, alvarmarker, sandiga stäpp- och hedmiljöer. Landets totala population har med största sannolikhet minskat p.g.a. försämrad habitatkvalitet, och minskningen ser ut att fortgå. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (1250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 1250 (50-2500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3000 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 20 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Spetsfotad champinjon växer som nedbrytare (saprotrof) på gräs- och örtrika torrängar, alvarmarker, sandiga stäpp- och hedmiljöer. Även på betade, stäppartade torrängar med rikligt med enbuskar och hassel i hässlen på mellersta Öland. Ibland även på strandnära, torra stabiliserade gamla sanddyner liksom på gamla, sandiga trädesåkrar. Populationsmaxima verkar uppträda på kalkrika, sandblandade jordar och gamla, något urlakade strandvallar på alvarmark. Den är troligen en stäpprelikt. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras i flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Agaricaceae, Släkte Agaricus (champinjoner), Art Agaricus litoralis (Wakef. & A.Pearson) Pilát - spetsfotad champinjon Synonymer Psalliota litoralis Wakef. & A.Pearson, Agaricus spissicaulis F.H.Møller, Psalliota spissa F.H.Møller, stor ängschampinjon

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare på gräs- och örtrika torrängar, alvarmarker, sandiga stäpp- och hedmiljöer. Landets totala population har med största sannolikhet minskat p.g.a. försämrad habitatkvalitet, och minskningen ser ut att fortgå. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (1250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 1250 (50-2500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3000 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 20 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Spetsfotad champinjon är tämligen lättbestämd, kompakt och ”köttig” champinjon med vit-gråvit, 5–12 cm bred hatt, som gammal något mörkare tilltryckta fjäll på ljusare botten. Har ofta karakteristisk hattform med slutligen något nedtryckt mitt och med ringrester på den ned-/inrullad kanten Hatt köttet tjockt (15–25 mm) och ofta påfallande tjockare än lamellbredden. Lamellerna har först en skär ton men blir snart mörkt svartbruna med påfallande ljus egg. Foten är kort och knubbig, 5–6 x 1.5–2 cm, oftast betydligt kortare än hattbredden och med förtjockad nedre del som ofta är tillspetsad och slutar i en tydlig myceltåga. Tydlig men klen, hängande ring som är kraftigt strierad på ovansidan. Köttet rodnar snabbt och intensivt rött-brunrött-orangebrunt i fotkött liksom vid skrapning av foten. Hattkött rodnar betydligt svagare. Lukt är svagt till tydligt obehaglig på äldre fruktkroppar, men är som ung svår att känna och kan ibland då påminna om ätliga champinjoner. Sporer är äggrunda, mörkt bruna, på en öländsk kollekt i snitt 6.8 x 4.6 µm långa (Q=1.48). Cheilocystider (cystider i lamelleggen) mer eller mindre rikliga, cylindriska-tydligt klubbformade. Arten är tämligen lätt att känna igen på sin kompakta habitus, det rodnande och slutligen illaluktande köttet samt den karakteristiskt formade foten med den vita myceltågan. Dessa karaktärer skiljer den bl.a från den ibland snarlika vanliga ängschampinjonen A. campestris medan bl.a den hängande ringen skiljer den från den mera närbesläktade strandängschampinjonen A. bernardii.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för spetsfotad champinjon

Länsvis förekomst och status för spetsfotad champinjon baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för spetsfotad champinjon

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är arten känd från ett 20-tal aktuella lokaler i Skåne, Blekinge, Västergötland, på Öland och på Gotland. Uppträder vissa år tämligen allmänt på Ölands alvar och andra torra, betade gräsmarker på ön men är i andra delar av Norden mycket sällsynt. Mörkertalet för antalet lokaler bedöms vara betydande och det potentiellt maximala antalet lokaler för arten i Sverige bedöms vara 2500. I övriga nordiska länder är den endast känd från Danmark där den är upptagen som hänsynskrävande i den s.k. ”gulelisten”. Den finns i övrigt spridd över nästan hela Europa men är på de flesta håll ansedd som sällsynt, undantaget sydöstra Europa, där den beroende på synonymisering av närstående taxa, bedöms vara relativt allmän.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Agaricus - champinjoner 
  • Art
    Agaricus litoralis(Wakef. & A.Pearson) Pilát - spetsfotad champinjon
    Synonymer
    Psalliota litoralis Wakef. & A.Pearson
    Agaricus spissicaulis F.H.Møller
    Psalliota spissa F.H.Møller
    stor ängschampinjon

Spetsfotad champinjon växer som nedbrytare (saprotrof) på gräs- och örtrika torrängar, alvarmarker, sandiga stäpp- och hedmiljöer. Även på betade, stäppartade torrängar med rikligt med enbuskar och hassel i hässlen på mellersta Öland. Ibland även på strandnära, torra stabiliserade gamla sanddyner liksom på gamla, sandiga trädesåkrar. Populationsmaxima verkar uppträda på kalkrika, sandblandade jordar och gamla, något urlakade strandvallar på alvarmark. Den är troligen en stäpprelikt. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras i flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Artens växtmiljöer gör den känslig för förändringar i betestryck, igenväxning, urlakning av kalkrika, sandiga marker etc. och den har troligen tillsammans med andra arter i samma miljöer minskat i takt med att dess växtmiljöer förändrats. Landets, och kanske norra Europas, största populationer finns idag på Öland där arten i dagsläget fortfarande har många lämpliga växtplatser, främst på Stora alvaret. I samtliga övriga miljöer och landskap hotas arten starkt av försämrad hävdsituation.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Arten bör uppmärksammas och eftersökas i lämpliga miljöer i södra och mellersta Sverige. Dess ekologi medför att den ofta växer på samma lokaler som en lång rad andra rödlistade och ovanliga svampar gör att den bör passa utmärkt som signalart för värdefulla torrängsmiljöer. Extensivt betade mosaikskogar på torra, kalkhaltiga marker bör alltid ges någon form av skydd och skötselråd. De bör dessutom erkännas som värdefulla betesmarker och berättigas ersättning i miljöersättningsprogrammet (LBU). Olika typer av sandiga betesmarker med arten bör ägnas särskild uppmärksamhet då en lång rad andra svampar (t.ex. gasteromyceter) finns i samma miljöer.
Arten anses ätlig och plockas i vissa delar av Europa som matsvamp. Enligt senare taxonomiska studier är arten placerad i sektionen Spissicaules och de närmaste europeiska släktingarna är ullfotschampinjon A. lanipes (NT) samt A. bresadolanus (ej anträffad i Sverige). Taxonomin för arten är trots senare arbete av Nauta (2001) fortfarande preliminär. Den synonymiserade A. maskae skiljer sig främst på att ha tydligt avlånga, elliptiska och större sporer och cheilocystider. Då variationen i denna karaktär hos A. litoralis/spissicaulis ännu är dåligt känd synonymiseras oftast de båda. De öländska kollekterna som studerats hör till den kort- och rundsporig typen (”A. spissicaulis s.str.”).

Capelli, A. 1984. Agaricus. Fungi Europaei Vol. 1. M. Candusso.

Courtecuisse & Duhem. 1995. Mushrooms & toadstools of Britain & Europé. Collins.

Hansen & Knudsen (ed.). 1992. Nordic macromycetes, Vol. 2. Copenhagen.

Nauta, M. 2001. Agaricus. In Noordeloos, M. m.fl. Flora Agaricina Neerlandica. Volume 5. Balkema Publishers.

Nylén, B. 2000. Svampar i Norden och Europa. Natur och Kultur/LTs förlag.

Stoltze, M. & Pihl, S. (red.). 1998. Gulliste 1997 over planter og dyr i Danmark. Miljø- og Energi ministeriet, Danmarks Miljøundersøgelser og Skov- og Naturstyrelsen.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tommy Knutsson 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Agaricus - champinjoner 
  • Art
    Agaricus litoralis, (Wakef. & A.Pearson) Pilát - spetsfotad champinjon
    Synonymer
    Psalliota litoralis Wakef. & A.Pearson
    Agaricus spissicaulis F.H.Møller
    Psalliota spissa F.H.Møller
    stor ängschampinjon
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tommy Knutsson 2005.