Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  småsvalting

Organismgrupp Kärlväxter Alisma wahlenbergii
Småsvalting Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Småsvalting är en flerårig, 10–45 cm hög undervattensväxt med upp till femton bandformiga blad i rosett. Bladen är 1–3 mm breda, platta i genomskärning och når över blomställningen. Blommorna sitter på långa skaft i en kransgrenig blomställning med 1–3 kransar. Småsvalting blommar under vattenytan med kleistogama (slutna) blommor. Blomningen sker i juli och augusti. Växten förökar sig i huvudsak med frö. Vegetativ förökning sker bara över mycket korta avstånd (några centimeter) genom skott från jordstammen. Småsvalting är lik grässvalting men är mindre i alla delar.
Utbredning
Länsvis förekomst för småsvalting Observationer i  Sverige för småsvalting
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Småsvalting har haft sin svenska utbredning koncentrerad till östra Mellansverige. Två äldre, senare obekräftade uppgifter finns från Östergötland, fem lokaler i brackvatten har funnits utanför Nyköping i Sörmland, samt 23 lokaler i Mälarens nordöstra delar inom Uppland. Utanför Nyköping fanns arten kvar ännu 1966 men har förgäves eftersökts under 1970-talet och senare. I Uppland finns arten kvar på en av de gamla lokalerna samt är under 1990-talet funnen på ett flertal nya lokaler, varav tre är mycket individrika. På senare år har den även hittats på en lokal i den sörmländska delen av Mälaren i anslutning till några av de uppländska lokalerna och inom tre områden i Norrbottens skärgård i anslutning till det finska utbredningsområdet. Småsvalting minskade i huvudsak under mitten av 1900-talet, i samband med att utsläppen i Mälaren ökade dramatiskt. Småsvalting är endemisk för Östersjöområdet och förekommer förutom i Sverige också i Finland och Ryssland. De omkring 50 finska lokalerna finns utmed Bottenvikskusten. Den ryska utbredningen är koncentrerad till Sankt Petersburgsområdet. Arten betecknas som hänsynskrävande i Finland och akut hotad i Ryssland. Småsvalting tros ha uppkommit under postglacial tid genom att den isolerats från den närstående men mer sydliga arten grässvalting, A. gramineum.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Två skilda utbredningsområden (Mälaren) Södermanland/Uppland och i (Bottenviken)Norrbotten. Småsvalting växer helt nedsänkt på sandiga bottnar på 20-350 cm djup i naturligt näringsrikt sötvatten eller svag bräckt vatten. Försämrad vattenkvalitet är ett av hoten mot arten. Arten får sänkt hotkategori jämfört med 2000-2010 då den enligt populationsövervakning bedöms ha en relativt stabil (men fluktuerande) population under senare år, med ca 140 000 individ i Mälaren och 10 000 i inre Bottenviken. Det finns ett åtgärdsprogram som är framtaget för att gynna småsvalting, som även ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4 där den klassas som Sveriges enda prioriterade kärlväxtart. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 39012 km² och förekomstarean (AOO) till 80 (72-100) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Småsvalting växer helt nedsänkt på mellan 20 och 200 cm djup i naturligt näringsrikt sötvatten eller svagt bräckt vatten. Bottenmaterialet är vanligtvis sand eller sandblandad lera. Den kan även växa på stenigare stränder om lämpligt bottenmaterial finns mellan stenarna. I Mälarområdet har växtplatserna till stor del legat utmed rullstensåsarnas stränder. Småsvalting är konkurrenssvag och dess växtplatser är oftast fria från storvuxna vattenväxter såsom vass, säv och näckrosor. Den förekommer däremot ofta tillsammans med andra småväxta undervattensväxter med liknande miljökrav, t ex hårsärv Zannichellia palustris, höstlånke Callitriche hermaphroditica och trådnate Potamogeton filiformis. Arten gynnas troligtvis av måttligt strandbete som håller undan vassarna.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Sjöar
Sjöar
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Alismatales (svaltingordningen), Familj Alismataceae (svaltingväxter), Släkte Alisma (kranssvaltingar), Art Alisma wahlenbergii (Holmb.) Juz. - småsvalting Synonymer Wahlenbergs grässvalting, Alisma gramineum subsp. wahlenbergii Holmb., Alisma gramineum ssp. wahlenbergii Holmb.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Två skilda utbredningsområden (Mälaren) Södermanland/Uppland och i (Bottenviken)Norrbotten. Småsvalting växer helt nedsänkt på sandiga bottnar på 20-350 cm djup i naturligt näringsrikt sötvatten eller svag bräckt vatten. Försämrad vattenkvalitet är ett av hoten mot arten. Arten får sänkt hotkategori jämfört med 2000-2010 då den enligt populationsövervakning bedöms ha en relativt stabil (men fluktuerande) population under senare år, med ca 140 000 individ i Mälaren och 10 000 i inre Bottenviken. Det finns ett åtgärdsprogram som är framtaget för att gynna småsvalting, som även ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4 där den klassas som Sveriges enda prioriterade kärlväxtart. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 39012 km² och förekomstarean (AOO) till 80 (72-100) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Habitatdirektivets bilaga 2 (Prioriterad art), Habitatdirektivets bilaga 4, Bernkonventionens bilaga I
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5, 7. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Global rödlistning VU B2b(iii,iv,v)c(iv) (2013)
Småsvalting är en flerårig, 10–45 cm hög undervattensväxt med upp till femton bandformiga blad i rosett. Bladen är 1–3 mm breda, platta i genomskärning och når över blomställningen. Blommorna sitter på långa skaft i en kransgrenig blomställning med 1–3 kransar. Småsvalting blommar under vattenytan med kleistogama (slutna) blommor. Blomningen sker i juli och augusti. Växten förökar sig i huvudsak med frö. Vegetativ förökning sker bara över mycket korta avstånd (några centimeter) genom skott från jordstammen. Småsvalting är lik grässvalting men är mindre i alla delar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för småsvalting

Länsvis förekomst och status för småsvalting baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för småsvalting

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Småsvalting har haft sin svenska utbredning koncentrerad till östra Mellansverige. Två äldre, senare obekräftade uppgifter finns från Östergötland, fem lokaler i brackvatten har funnits utanför Nyköping i Sörmland, samt 23 lokaler i Mälarens nordöstra delar inom Uppland. Utanför Nyköping fanns arten kvar ännu 1966 men har förgäves eftersökts under 1970-talet och senare. I Uppland finns arten kvar på en av de gamla lokalerna samt är under 1990-talet funnen på ett flertal nya lokaler, varav tre är mycket individrika. På senare år har den även hittats på en lokal i den sörmländska delen av Mälaren i anslutning till några av de uppländska lokalerna och inom tre områden i Norrbottens skärgård i anslutning till det finska utbredningsområdet. Småsvalting minskade i huvudsak under mitten av 1900-talet, i samband med att utsläppen i Mälaren ökade dramatiskt. Småsvalting är endemisk för Östersjöområdet och förekommer förutom i Sverige också i Finland och Ryssland. De omkring 50 finska lokalerna finns utmed Bottenvikskusten. Den ryska utbredningen är koncentrerad till Sankt Petersburgsområdet. Arten betecknas som hänsynskrävande i Finland och akut hotad i Ryssland. Småsvalting tros ha uppkommit under postglacial tid genom att den isolerats från den närstående men mer sydliga arten grässvalting, A. gramineum.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Alismatales - svaltingordningen 
  • Familj
    Alismataceae - svaltingväxter 
  • Släkte
    Alisma - kranssvaltingar 
  • Art
    Alisma wahlenbergii(Holmb.) Juz. - småsvalting
    Synonymer
    Wahlenbergs grässvalting
    Alisma gramineum subsp. wahlenbergii Holmb.
    Alisma gramineum ssp. wahlenbergii Holmb.

Småsvalting växer helt nedsänkt på mellan 20 och 200 cm djup i naturligt näringsrikt sötvatten eller svagt bräckt vatten. Bottenmaterialet är vanligtvis sand eller sandblandad lera. Den kan även växa på stenigare stränder om lämpligt bottenmaterial finns mellan stenarna. I Mälarområdet har växtplatserna till stor del legat utmed rullstensåsarnas stränder. Småsvalting är konkurrenssvag och dess växtplatser är oftast fria från storvuxna vattenväxter såsom vass, säv och näckrosor. Den förekommer däremot ofta tillsammans med andra småväxta undervattensväxter med liknande miljökrav, t ex hårsärv Zannichellia palustris, höstlånke Callitriche hermaphroditica och trådnate Potamogeton filiformis. Arten gynnas troligtvis av måttligt strandbete som håller undan vassarna.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Brackvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Sjöar, Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Främsta hotet är dålig vattenkvalitet till följd av eutrofiering, vilket leder till försämrade ljusförhållanden genom grumling och påväxt av alger samt till ökad igenväxning av strandzonen. Erosion från båtars vågsvall utgör ett hot mot småsvalting och dess livsmiljö eftersom arten växer på lätteroderade bottnar, liksom exploatering av lokalerna. Vattenståndsreglering, upphörd vasslåtter och minskat strandbete kan också ha haft betydelse för artens tillbakagång, då dessa förändringar leder till att högvuxen, konkurrerande vegetation gynnas.

Påverkan
  • Vattengrumling (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
Småsvalting är den enda kärlväxten i Sverige som är prioriterad i EU:s Habitatdirektiv, vilket bland annat innebär att den har ett extra starkt lagstadgat skydd. Flera av de svenska lokalerna ligger inom Natura 2000 områden som i några fall är skyddade som naturreservat eller nationalpark. Samtliga kärnområden (individrika förekomster) ska skyddas. Några av de redan skyddade områdena är för små för att långsiktigt trygga arten och dessa bör utvidgas. En förutsättning för att arten skall kunna fortleva i Sverige är att näringsläckaget till Mälarens vatten från omgivande jordbruksmarker och tätorter minskas. Sker en sådan förbättring kan småsvalting förväntas att återhämta sig. Det är därför viktigt att förhindra exploatering och störning genom bebyggelse, grustäkt, båthamnar, båttrafik och badplatser längs lämpliga strandsträckor inom det forna utbredningsområdet. Ett åtgärdsprogram för småsvalting har upprättats och ger förslag på fler lämpliga åtgärder.

Åtgärdsprogram Fastställt
Småsvalting är fridlyst. Svenskt material finns i odling i Uppsala universitets botaniska trädgård. Småsvalting är globalt rödlistad som sällsynt och omfattas av EU:s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000. Utländska namn – NO: Småvassgro, DK: Liden Skeblad, FI: Upossarpio.

Almqvist, E. 1965. Flora Upsaliensis – Uppsalatraktens växter. Uppsala.

Björkqvist, I. 1967. Studies in Alisma L. I. Distribution, variation and germination. Opera Bot. 17.

Hammarsjö, C. & Zethraeus, U. 1998. Rapport – 1998. Småsvalting Alisma wahlenbergii i Bottenviken?. Hammarsjö, C. & Zethraeus, U. 2000. Rapport – 2000. Småsvalting Alisma wahlenbergii runt Haparanda Sandskär. Länsstyrelsen i Norrbottens län. Rapport 14/2000.

Jacobson, A. 1996. Småsvalting (Alisma wahlenbergii) - en förbisedd sällsynthet i vår flora? Daphne 7: 6–8.

Jacobson, A. 2005. Åtgärdsprogram för bevarande av småsvalting (Alisma wahlenbergii). Naturvårdsverket. Rapport 5499.

Kotiranta, H., Uotila, P. Sulkava, S. & Peltonen, S.-L. (eds.) 1998. Red Data Book of East Fennoscandia.

Ministry of the Environment, Finnish Environment Institute & Botanical Museum, Finnish Museum of Natural History. Helsinki.

Martinsson, K. & Jacobsson, A. 1997. Småsvalting Alisma wahlenbergii i Sverige - förr och nu. Svensk Bot. Tidskr. 91 (6): 599–614.

Naturvatten i Roslagen AB 2005. Inventering av småsvalting i Mälaren 2005. Länsstyrelsen i Stockholms län. Rapport 2005:22.

Naturvatten i Roslagen AB 2006. Inventering av småsvalting i Mälaren 2006. Länsstyrelsen i Stockholms län. Rapport 2006:15.

Naturvatten i Roslagen AB 2006. Eftersök av nya lokaler för småsvalting i Mälaren 2006. Länsstyrelsen i Stockholms län. Rapport 2006:15, Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1978. Projekt Linné rapporterar 80–92. Svensk Bot. Tidskr. 72: 189–203.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Savela, O. 1994. Upossarpion levinneisyydestä ja ekologiasta. Aquilo Ser. Bot. 33: 81–91.

Zethraeus, U. 2000. Rapport – 2000. Småsvalting Alisma wahlenbergii i Rånefjärden. Länsstyrelsen i Norrbottens län. Rapport 13/2000.

Zethraeus, U. 2003. Småsvalting 2003. Inventering i delar av Piteå och Kalix skärgård. Länsstyrelsen i Norrbottens län. Rapport 12/2003.

Ulvinen, T. 1997. Upossarpio. I. Ryttäri, T & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset kasvimme. Helsingfors.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Martinsson 1994. Rev. Anders Jacobson & Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2016

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Alismatales - svaltingordningen 
  • Familj
    Alismataceae - svaltingväxter 
  • Släkte
    Alisma - kranssvaltingar 
  • Art
    Alisma wahlenbergii, (Holmb.) Juz. - småsvalting
    Synonymer
    Wahlenbergs grässvalting
    Alisma gramineum subsp. wahlenbergii Holmb.
    Alisma gramineum ssp. wahlenbergii Holmb.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Martinsson 1994. Rev. Anders Jacobson & Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2016