Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svavelskinn

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Rhizochaete sulphurina
Svavelskinn Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En utbredd, ganska kraftig skinnsvamp med en membranliknande fruktkropp som sitter löst fästad vid substratet. Den har ett svavelgult subiculum medan hymeniet som utvuxet antar sämskfärgade till violetta färgtoner. Kanten är gärna fransig och där finns gott om mörkgula myceltågor. I hymeniet förekommer glest med cylindriska, kristallförsedda cystider. Arten liknar mikroskopiskt sina släktingar strävt flakskinn (C. cystidiatus) och flakskinn (C. violascens) men åtskiljs genom den gula färgen hos delar av fruktkroppen. En del arter i släktet Phanerochaete har ett liknande makroskopiskt utseende, framför allt P. filamentosa, men hos arterna i detta släkte saknas söljor hos hymeniets hyfer och inga kända arter i Norden har en starkt gul färg i de basala delarna av fruktkroppen.
Utbredning
Länsvis förekomst för svavelskinn Observationer i  Sverige för svavelskinn
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Funnen två gånger i Sverige, 1940 en bokskog i Femsjö socken i Småland samt i Halland 2004. Iögonfallande art. Övriga europeiska fynd härrör från Spanien och Frankrike. I Nordamerika är den betydligt vanligare och registrerad från 15 delstater i Canada och USA och från Mexiko. Det finns också ett fynd från Sibirien. Den svenska lokalen är inte inventerad under senare år. Arten har väl utvecklade fruktkroppar med en framträdande färg varför den sannolikt inte undgår att observeras. Hotbild oklar, men uppenbarligen en mycket sällsynt art. Arten anges som akut hotad i Finland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Nedbrytare på liggande, grova stammar av bok i hedbokskog. Söderut i Europa på såväl barr- som lövved (asp, bok, tall). Uppträder som regel bara på någon enstaka till ett par lågor på varje lokal. Funnen två gånger i Sverige, i Småland 1940 samt i Halland 2004. Konstaterad i Finland under 1960-talet. Sällsynt i hela Europa. Iögonfallande art. Hotbild oklar, men uppenbarligen en mycket sällsynt art. Antalet reproduktiva individer skattas till 250 (10-500). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (25). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (1-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (10-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (4-100) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Nedbrytare på liggande, grova stammar av bok i hedbokskog. Svavelskinn växer i Europa på såväl barr- som lövved (asp, bok, tall) medan den i Nordamerika huvudsakligen växer på ved av barrträd. Den tycks ha en förkärlek för torra lokaler. Den uppträder som regel bara på någon enstaka till ett par lågor på varje lokal. Varje låga rymmer troligtvis bara en genetiskt unik svampindivid (genet). Fruktkropparna är ettåriga, men mycelets livslängd kan vara lång, potentiellt lika lång som veden finns kvar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· bok
· bok
· bokar
· bokar
· popplar
· popplar
· tallar
· tallar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Polyporales, Familj Phanerochaetaceae, Släkte Rhizochaete, Art Rhizochaete sulphurina (P.Karst.) K.H.Larss. - svavelskinn Synonymer Tomentella sulphurina P.Karst., Ceraceomyces sulphurinus (P.Karst.) J.Erikss. & Ryvarden, Membranicium sulphurinum (P.Karst.) Y.Hayashi, Peniophora sulphurina (P.Karst.) Höhn. & Litsch., Phanerochaete sulphurina (P.Karst.) Budington & Gilb.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Nedbrytare på liggande, grova stammar av bok i hedbokskog. Söderut i Europa på såväl barr- som lövved (asp, bok, tall). Uppträder som regel bara på någon enstaka till ett par lågor på varje lokal. Funnen två gånger i Sverige, i Småland 1940 samt i Halland 2004. Konstaterad i Finland under 1960-talet. Sällsynt i hela Europa. Iögonfallande art. Hotbild oklar, men uppenbarligen en mycket sällsynt art. Antalet reproduktiva individer skattas till 250 (10-500). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (25). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (1-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (10-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (4-100) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
En utbredd, ganska kraftig skinnsvamp med en membranliknande fruktkropp som sitter löst fästad vid substratet. Den har ett svavelgult subiculum medan hymeniet som utvuxet antar sämskfärgade till violetta färgtoner. Kanten är gärna fransig och där finns gott om mörkgula myceltågor. I hymeniet förekommer glest med cylindriska, kristallförsedda cystider. Arten liknar mikroskopiskt sina släktingar strävt flakskinn (C. cystidiatus) och flakskinn (C. violascens) men åtskiljs genom den gula färgen hos delar av fruktkroppen. En del arter i släktet Phanerochaete har ett liknande makroskopiskt utseende, framför allt P. filamentosa, men hos arterna i detta släkte saknas söljor hos hymeniets hyfer och inga kända arter i Norden har en starkt gul färg i de basala delarna av fruktkroppen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svavelskinn

Länsvis förekomst och status för svavelskinn baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svavelskinn

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Funnen två gånger i Sverige, 1940 en bokskog i Femsjö socken i Småland samt i Halland 2004. Iögonfallande art. Övriga europeiska fynd härrör från Spanien och Frankrike. I Nordamerika är den betydligt vanligare och registrerad från 15 delstater i Canada och USA och från Mexiko. Det finns också ett fynd från Sibirien. Den svenska lokalen är inte inventerad under senare år. Arten har väl utvecklade fruktkroppar med en framträdande färg varför den sannolikt inte undgår att observeras. Hotbild oklar, men uppenbarligen en mycket sällsynt art. Arten anges som akut hotad i Finland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Phanerochaetaceae  
  • Släkte
    Rhizochaete  
  • Art
    Rhizochaete sulphurina(P.Karst.) K.H.Larss. - svavelskinn
    Synonymer
    Tomentella sulphurina P.Karst.
    Ceraceomyces sulphurinus (P.Karst.) J.Erikss. & Ryvarden
    Membranicium sulphurinum (P.Karst.) Y.Hayashi
    Peniophora sulphurina (P.Karst.) Höhn. & Litsch.
    Phanerochaete sulphurina (P.Karst.) Budington & Gilb.

Nedbrytare på liggande, grova stammar av bok i hedbokskog. Svavelskinn växer i Europa på såväl barr- som lövved (asp, bok, tall) medan den i Nordamerika huvudsakligen växer på ved av barrträd. Den tycks ha en förkärlek för torra lokaler. Den uppträder som regel bara på någon enstaka till ett par lågor på varje lokal. Varje låga rymmer troligtvis bara en genetiskt unik svampindivid (genet). Fruktkropparna är ettåriga, men mycelets livslängd kan vara lång, potentiellt lika lång som veden finns kvar.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
· bokar - Fagus (Viktig)
· popplar - Populus (Har betydelse)
· tallar - Pinus (Har betydelse)
Förändringar av skogslandskapet på den svenska växtplatsen som leder till att mängden död ved minskar utgör det främsta hotet

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Lokalen i Femsjö måste inventeras. Återfinns arten måste platsen skyddas.
Utländska namn – FI: Rikkilämäkkä.

Eriksson, J. & Ryvarden, L. 1978. The Corticiaceae of North Europe. Vol. 5. Fungiflora, Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karl-Henrik Larsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Phanerochaetaceae  
  • Släkte
    Rhizochaete  
  • Art
    Rhizochaete sulphurina, (P.Karst.) K.H.Larss. - svavelskinn
    Synonymer
    Tomentella sulphurina P.Karst.
    Ceraceomyces sulphurinus (P.Karst.) J.Erikss. & Ryvarden
    Membranicium sulphurinum (P.Karst.) Y.Hayashi
    Peniophora sulphurina (P.Karst.) Höhn. & Litsch.
    Phanerochaete sulphurina (P.Karst.) Budington & Gilb.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karl-Henrik Larsson 1997.