Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  raggarv

Organismgrupp Kärlväxter Cerastium brachypetalum
Raggarv Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Raggarv är en vinterannuell, 10–25 cm hög nejlikväxt med upprätt, vanligen från basen grenig stjälk. Stjälken är utspärrat styvhårig av upp till 2 mm långa, flercelliga hår, upptill (hos vår underart) blandade med glandelhår. Bladen är äggrunda, omkring 1 cm långa och tätt långhåriga. Blommorna sitter i ett glest spärrgrenigt knippe vars stödblad helt saknar hinnkanter. Fruktskaften är vanligen mer än två gånger så långa som kapseln och hakformigt böjda intill fodret. Foderbladen är hinnkantade i övre hälften och håriga ända ut i spetsen. Kronbladen är vita och vanligen något kortare än fodret. Vid basen är kronbladen fint kanthåriga. Ståndarna är vanligen tio och ståndarsträngarna är håriga. Kapseln är smalt cylindrisk och endast något längre än fodret. Arten blommar i maj-juni och sprider sig med frön. Raggarv är mest lik knipparv Cerastium glomeratum. Till skillnad från våra övriga ettåriga Cerastium-arter har även knipparv stödblad utan hinnkant, foderblad som är håriga ända ut i spetsen och kronblad som är håriga vid basen. Knipparv har emellertid en tät blomställning, fruktskaft som är kortare än kapseln och kala ståndarsträngar.
Utbredning
Länsvis förekomst för raggarv Observationer i  Sverige för raggarv
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Raggarv har aktuella förekomster i Skåne, på Öland, Gotland, i Småland, Östergötland, Södermanland och Uppland. På Gotland finns den på drygt 25-tal lokaler medan den i övriga landskap endast har enstaka förekomster. Från Blekinge och Halland (exakt lokal ej känd) är arten försvunnen. Raggarv är en sällsynt växt i Danmark men är känd från åtskilliga lokaler, främst på nordöstra Själland och på norra Bornholm. I Norge har raggarv en förekomst på Skåtøy vid Telemarkens kust. Arten är inte känd från Finland. Raggarv är en i huvudsak sydeuropeisk art som saknas eller är mycket ovanlig i de västra och norra delarna av Europa. Den har ett mera sammanhängande utbredningsområde i Medelhavsområdet från centrala Spanien i väster till Svarta havsområdet i öster. Arten är även känd från nordvästra Afrika och från Mindre Asien. Raggarv är en mångformig art som i Flora Europaea delas upp i åtta underarter. Vår växt tillhör den mer eller mindre glandelhåriga ssp. tauricum som är den dominerande underarten i sydöstra Europa. I Danmark finns både ssp. tauricum och nominatunderarten ssp. brachypetalum som saknar glandelhår och har kortare fruktskaft. Från Bornholm har alla fynd hänförts till den senare underarten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer i södra delarna av landet upp till Stockholmstrakten samt på Öland och Gotland. Raggarv växer på öppen, torr, kalkrik mark. Den är konkurrenssvag och försvinner om lokalerna växer igen med högre och kraftigare vegetation. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (1000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 112 (75-204) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Raggarv växer på öppen, torr, kalkrik mark. Biotoperna kan vara betade torrbackar och gräshedar, alvarhällar och torra slänter vid havet som hålles öppna genom ras och tramp. Den kan emellertid även förekomma på helt kulturskapade ståndorter som banvallar, vägkanter, militära övningsfält mm. Raggarv är en subkontinental växt som är anpassad till områden med varma och torra somrar. Den undviker därför områden där det råder ett mera atlantiskt klimat med fuktiga och svala somrar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Caryophyllaceae (nejlikväxter), Släkte Cerastium (arvar), Art Cerastium brachypetalum Pers. - raggarv Synonymer Cerastium strigosum Fr.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer i södra delarna av landet upp till Stockholmstrakten samt på Öland och Gotland. Raggarv växer på öppen, torr, kalkrik mark. Den är konkurrenssvag och försvinner om lokalerna växer igen med högre och kraftigare vegetation. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (1000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 112 (75-204) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Raggarv är en vinterannuell, 10–25 cm hög nejlikväxt med upprätt, vanligen från basen grenig stjälk. Stjälken är utspärrat styvhårig av upp till 2 mm långa, flercelliga hår, upptill (hos vår underart) blandade med glandelhår. Bladen är äggrunda, omkring 1 cm långa och tätt långhåriga. Blommorna sitter i ett glest spärrgrenigt knippe vars stödblad helt saknar hinnkanter. Fruktskaften är vanligen mer än två gånger så långa som kapseln och hakformigt böjda intill fodret. Foderbladen är hinnkantade i övre hälften och håriga ända ut i spetsen. Kronbladen är vita och vanligen något kortare än fodret. Vid basen är kronbladen fint kanthåriga. Ståndarna är vanligen tio och ståndarsträngarna är håriga. Kapseln är smalt cylindrisk och endast något längre än fodret. Arten blommar i maj-juni och sprider sig med frön. Raggarv är mest lik knipparv Cerastium glomeratum. Till skillnad från våra övriga ettåriga Cerastium-arter har även knipparv stödblad utan hinnkant, foderblad som är håriga ända ut i spetsen och kronblad som är håriga vid basen. Knipparv har emellertid en tät blomställning, fruktskaft som är kortare än kapseln och kala ståndarsträngar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för raggarv

Länsvis förekomst och status för raggarv baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för raggarv

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Raggarv har aktuella förekomster i Skåne, på Öland, Gotland, i Småland, Östergötland, Södermanland och Uppland. På Gotland finns den på drygt 25-tal lokaler medan den i övriga landskap endast har enstaka förekomster. Från Blekinge och Halland (exakt lokal ej känd) är arten försvunnen. Raggarv är en sällsynt växt i Danmark men är känd från åtskilliga lokaler, främst på nordöstra Själland och på norra Bornholm. I Norge har raggarv en förekomst på Skåtøy vid Telemarkens kust. Arten är inte känd från Finland. Raggarv är en i huvudsak sydeuropeisk art som saknas eller är mycket ovanlig i de västra och norra delarna av Europa. Den har ett mera sammanhängande utbredningsområde i Medelhavsområdet från centrala Spanien i väster till Svarta havsområdet i öster. Arten är även känd från nordvästra Afrika och från Mindre Asien. Raggarv är en mångformig art som i Flora Europaea delas upp i åtta underarter. Vår växt tillhör den mer eller mindre glandelhåriga ssp. tauricum som är den dominerande underarten i sydöstra Europa. I Danmark finns både ssp. tauricum och nominatunderarten ssp. brachypetalum som saknar glandelhår och har kortare fruktskaft. Från Bornholm har alla fynd hänförts till den senare underarten.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Cerastium - arvar 
  • Art
    Cerastium brachypetalumPers. - raggarv
    Synonymer
    Cerastium strigosum Fr.

Raggarv växer på öppen, torr, kalkrik mark. Biotoperna kan vara betade torrbackar och gräshedar, alvarhällar och torra slänter vid havet som hålles öppna genom ras och tramp. Den kan emellertid även förekomma på helt kulturskapade ståndorter som banvallar, vägkanter, militära övningsfält mm. Raggarv är en subkontinental växt som är anpassad till områden med varma och torra somrar. Den undviker därför områden där det råder ett mera atlantiskt klimat med fuktiga och svala somrar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Raggarv är en konkurrenssvag art som försvinner om lokalerna växer igen med högre och kraftigare vegetation. Utebliven hävd är tillsammans med konstgödning därför det främsta hotet mot arten. För sitt fortbestånd på en lokal förefaller den gynnas av viss markstörning genom tramp och ras så att öppna, vegetationsfria fläckar uppstår.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
De få återstående lokalerna för raggarv får inte tillåtas att växa igen. De måste hållas öppna genom en lämpligt utformad hävd eventuellt kombinerad med röjningar av buskar. Eventuella förekomster på vägkanter och banvallar bör få en skötsel anpassad till denna art. Ogräsmedel bör inte användas på sådana lokaler. En viss markbearbetning på raggarvens lokaler kan vara en lämplig åtgärd för att gynna arten och underlätta dess frögroning. Raggarv bör övervakas av floraväktare.
Raggarv är fridlyst. Utländska namn – NO: Raggarve, DK: Stivhåret Hønsetarm, FI: Lyhytterähärkki, GB: Grey Mouse-ear.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands Botaniska förening. Krutbrännaren 115 (1): 3–49.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Bot. Förenings medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Bot. Förenings medlemsblad 1997 (1).

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Edqvist, M. & Rühling, Å. 1996. Floraväktarverksamheten i Småland. Årsrapport 1995. Parnassia 9 (1): 4–15.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteri I Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Fægri, K. 1960. Maps of Distribution of Norwegian Plants. I. Costal Plants. Universitet i Bergen Skrifter Nr. 26.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Kraft, J. 1996. Floran i Landskrona kommun. Lund Pedersen, A. 1959. Caryophyllaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 55: 157–267.

Petersson, J. 1989. Nyheter i Gotlands flora 1988. Rindi 9: 3–15.

Petersson, J. 1994. Nyheter i Gotlands flora 1993. Rindi 14: 4–18.

Petersson, J. 1999. Hotade växter på Gotland. Del 2: Sårbara arter. Rindi 19: 59–118.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Cerastium - arvar 
  • Art
    Cerastium brachypetalum, Pers. - raggarv
    Synonymer
    Cerastium strigosum Fr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2007.