Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gatmålla

Organismgrupp Kärlväxter Chenopodiastrum murale
Gatmålla Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Gatmållan är en någon till några decimeter hög, upprätt, kal, grenig, ettårig ört. Bladen är mörkgröna, skaftade, äggrunda eller nästan rombiska med tandade kanter. Blommorna, som är små, gröna och oansenliga, sitter i klaselika ställningar i toppen och bladvecken. Gatmållan blommar vanligen från juli och fram till dess att frosten blir mer ihållande; under milda vintrar kan den blomma även i december och januari. Den tycks vara självfertil och självpollinerande, men är förmodligen även vindpollinerad. Fruktsättningen är normalt mycket god, men spridningsförmågan tycks vara ringa. Fröna verkar ha lång överlevnad.
Utbredning
Länsvis förekomst för gatmålla Observationer i  Sverige för gatmålla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Gatmålla är känd från åtskilliga lokaler i södra Sverige, framför allt längs Västkusten och i Skånes kustbygder. En del spridda förekomster har funnits även i södra Sveriges inland och längs Östkusten från Blekinge till Norrbotten, de flesta tillfälliga. I nutiden är den känd från enstaka platser i västra Skåne, varav endast tre tycks vara tämligen konstanta men med successivt minskande individantal och från Västergötland (2 lokaler). I Småland (Jönköping) visade den sig efter många års frånvaro återigen 2006, sist den sågs i samma kvarter var på 1970-talet. Gatmållan har sannolikt från början införts med människan. Den har förekommit på många lokaler i Danmark samt på enstaka platser i sydligaste Norge och sydligaste Finland. Den är ursprunglig från Nordafrika samt Väst- och Sydeuropa österut till Sydasien. Den är spridd med kulturen till Nord- och Sydamerika samt Australien och Nya Zeeland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer i ett fåtal landskap, oftast tillfällig. Gatmålla växer numera på soptippar, i rabatter, vid växthus och på gårdar, där växtligheten inte röjs eller bekämpas på annats sätt. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (10-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 12 (6-25). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (15000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 48 (24-100) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Gatmållan växer numera på soptippar, i rabatter, vid växthus och på gårdar, där växtligheten inte röjs eller bekämpas på annat sätt. Den är tidigare känd från exempelvis vägkanter och annan kulturmark och även från havsstränder. Den är mycket konkurrenssvag och känslig för frost. Den tycks vara gynnad av långa, varma och fuktiga somrar och höstar samt milda vintrar. Den är också bunden till jordar med god näringstillgång.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Amaranthaceae (amarantväxter), Släkte Chenopodiastrum (vassmållor), Art Chenopodiastrum murale (L.) S.Fuentes, Uotila & Borsch - gatmålla Synonymer Chenopodium murale L.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer i ett fåtal landskap, oftast tillfällig. Gatmålla växer numera på soptippar, i rabatter, vid växthus och på gårdar, där växtligheten inte röjs eller bekämpas på annats sätt. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (10-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 12 (6-25). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (15000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 48 (24-100) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Gatmållan är en någon till några decimeter hög, upprätt, kal, grenig, ettårig ört. Bladen är mörkgröna, skaftade, äggrunda eller nästan rombiska med tandade kanter. Blommorna, som är små, gröna och oansenliga, sitter i klaselika ställningar i toppen och bladvecken. Gatmållan blommar vanligen från juli och fram till dess att frosten blir mer ihållande; under milda vintrar kan den blomma även i december och januari. Den tycks vara självfertil och självpollinerande, men är förmodligen även vindpollinerad. Fruktsättningen är normalt mycket god, men spridningsförmågan tycks vara ringa. Fröna verkar ha lång överlevnad.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gatmålla

Länsvis förekomst och status för gatmålla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gatmålla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Gatmålla är känd från åtskilliga lokaler i södra Sverige, framför allt längs Västkusten och i Skånes kustbygder. En del spridda förekomster har funnits även i södra Sveriges inland och längs Östkusten från Blekinge till Norrbotten, de flesta tillfälliga. I nutiden är den känd från enstaka platser i västra Skåne, varav endast tre tycks vara tämligen konstanta men med successivt minskande individantal och från Västergötland (2 lokaler). I Småland (Jönköping) visade den sig efter många års frånvaro återigen 2006, sist den sågs i samma kvarter var på 1970-talet. Gatmållan har sannolikt från början införts med människan. Den har förekommit på många lokaler i Danmark samt på enstaka platser i sydligaste Norge och sydligaste Finland. Den är ursprunglig från Nordafrika samt Väst- och Sydeuropa österut till Sydasien. Den är spridd med kulturen till Nord- och Sydamerika samt Australien och Nya Zeeland.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Amaranthaceae - amarantväxter 
  • Släkte
    Chenopodiastrum - vassmållor 
  • Art
    Chenopodiastrum murale(L.) S.Fuentes, Uotila & Borsch - gatmålla
    Synonymer
    Chenopodium murale L.

Gatmållan växer numera på soptippar, i rabatter, vid växthus och på gårdar, där växtligheten inte röjs eller bekämpas på annat sätt. Den är tidigare känd från exempelvis vägkanter och annan kulturmark och även från havsstränder. Den är mycket konkurrenssvag och känslig för frost. Den tycks vara gynnad av långa, varma och fuktiga somrar och höstar samt milda vintrar. Den är också bunden till jordar med god näringstillgång.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mineraljord/sediment (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Gatmållans beroende av milda och fuktiga klimattyper, dess känslighet för konkurrens och förkärlek för näringsrika substrat gör att den har svårt att överleva i nutidens Sverige. Samtidigt som den missgynnas av att växtplatserna ogräsbekämpas är den konkurrenssvag gentemot många andra ogräs.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
De ytterst få kvarvarande lokalerna bör om möjligt bevaras och kontinuerligt inventeras. För lokalen i Lund finns en överenskommelse om skötseln med markägaren sedan flera år.
Gatmålla är fridlyst. Arten förekommer i odling (från skånskt material) i några privata trädgårdar. Utländska namn – NO: Gatemelde, DK: Mur-Gåsefod, FI: Rauniosavikka, GB: Nettle-leaved Goosefoot.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Hansen, A. & Pedersen, A. 1965. Chenopodiaceernes og Amaranthaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 63: 205–288.

Hultén, E. & Fries, M. 1986. Atlas of North European vascular plants north of the tropic of cancer. Koeltz Scientific Books, Königstein.

Hård av Segerstad, F. 1924. Sydsvenska florans växtgeografiska huvudgrupper. Malmö.

Janson, O. 1997. Gatmålla Chenopodium murale kvar i Västergötland. Calluna 14 (2): 5–6.

Jørgensen, P. M. 1973. The Genus Chenopodium in Norway. Norw. J. Bot. 20: 303–319.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Olsson, K.-A. & Tyler, T. 2001. Skånes rödlistade kärlväxter i ett historiskt perspektiv II: Bot. Not. 134 (3): 1–35.

Petersson, J. 1998. Hotade växter på Gotland. Del 1: Försvunna och akut hotade arter. Rindi 18: 4–43.

Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2): 1–49.

Sjödahl, M. 2005. Torpa – en stadsdel i Jönköping med bland annat gatmålla. Parnassia 18 (2): 1–7.

Stenberg, L. 1997. Flera återfunna växter i Norrbotten 1996. Nordrutan 2: 29–31.

Uotila, P. & Suominen, J. 1976. The Chenopodium species in Finland, their occurence and means of immigration. Ann. Bot. Fenn. 13: 1–25.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan-Thomas Johansson 1995. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Amaranthaceae - amarantväxter 
  • Släkte
    Chenopodiastrum - vassmållor 
  • Art
    Chenopodiastrum murale, (L.) S.Fuentes, Uotila & Borsch - gatmålla
    Synonymer
    Chenopodium murale L.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan-Thomas Johansson 1995. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.