Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bymålla

Organismgrupp Kärlväxter Oxybasis urbica
Bymålla Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bymålla är en ettårig, omkring halvmeterhög ört. Bladen är ganska tätt tandade och blanka på ovansidan. Blommorna är samlade i stjälk- och grentopparna och är mycket små och grönaktiga. Blomningen infaller från juli till september. Arten är vindpollinerad och sprids med frön.
Utbredning
Länsvis förekomst för bymålla Observationer i  Sverige för bymålla
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Bymållan är idag försvunnen från landet. Den fanns på en lokal i Västmanland fram till 1987. Tillfälliga förekomster har noterats på flera platser i landet sedan 1989, främst som adventivväxt. Tidigare har bymållan varit spridd i södra Sverige och tillfälligt på barlastplatser längs norrlandskusten. Fynd har gjorts i norra Skåne och Blekinge fram till 1960-talet. Den har på 1980-talet förgäves eftersökts på lokalerna i norra Skåne. I övriga Norden har bymållan genom m el m tillfälliga fynd varit känd från Norge, Finland och Danmark. Numera är den mycket sällsynt eller helt försvunnen från dessa länder. I Mellaneuropa betraktas bymållan som akut hotad. Totalutbredningen omfattar större delen av Europa och västra Asien; som införd är arten även känd från Amerika och Nya Zealand.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Senast funnen 1987 som bofast. Tillfälliga förekomster har observerats sedan dess, främst på ruderatlokaler, soptippar etc. Första uppgift är från 1732, ansågs under 1700-talet och senare vara mindre allmän i delar av t ex. Södermanland, var troligen en mycket vanlig stadsväxt. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1987.
Ekologi
Bymållan är kulturbunden och har vuxit på gödselstäder, i trädgårdsland, vid gårdar och på andra kulturskapade lokaler. Dess uppträdande har ibland varit tillfälligt på diverse skräpmarker.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Amaranthaceae (amarantväxter), Släkte Oxybasis (flottmållor), Art Oxybasis urbica (L.) S.Fuentes, Uotila & Borsch - bymålla Synonymer Chenopodium urbicum L.

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Senast funnen 1987 som bofast. Tillfälliga förekomster har observerats sedan dess, främst på ruderatlokaler, soptippar etc. Första uppgift är från 1732, ansågs under 1700-talet och senare vara mindre allmän i delar av t ex. Södermanland, var troligen en mycket vanlig stadsväxt. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1987.
Bymålla är en ettårig, omkring halvmeterhög ört. Bladen är ganska tätt tandade och blanka på ovansidan. Blommorna är samlade i stjälk- och grentopparna och är mycket små och grönaktiga. Blomningen infaller från juli till september. Arten är vindpollinerad och sprids med frön.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för bymålla

Länsvis förekomst och status för bymålla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för bymålla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Bymållan är idag försvunnen från landet. Den fanns på en lokal i Västmanland fram till 1987. Tillfälliga förekomster har noterats på flera platser i landet sedan 1989, främst som adventivväxt. Tidigare har bymållan varit spridd i södra Sverige och tillfälligt på barlastplatser längs norrlandskusten. Fynd har gjorts i norra Skåne och Blekinge fram till 1960-talet. Den har på 1980-talet förgäves eftersökts på lokalerna i norra Skåne. I övriga Norden har bymållan genom m el m tillfälliga fynd varit känd från Norge, Finland och Danmark. Numera är den mycket sällsynt eller helt försvunnen från dessa länder. I Mellaneuropa betraktas bymållan som akut hotad. Totalutbredningen omfattar större delen av Europa och västra Asien; som införd är arten även känd från Amerika och Nya Zealand.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Amaranthaceae - amarantväxter 
  • Släkte
    Oxybasis - flottmållor 
  • Art
    Oxybasis urbica(L.) S.Fuentes, Uotila & Borsch - bymålla
    Synonymer
    Chenopodium urbicum L.

Bymållan är kulturbunden och har vuxit på gödselstäder, i trädgårdsland, vid gårdar och på andra kulturskapade lokaler. Dess uppträdande har ibland varit tillfälligt på diverse skräpmarker.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Orsakerna till växtens försvinnande är ofullständigt kända. Försvinnandet omfattar enligt talrika rapporter större delen av Europa. Ett skäl till att den blivit så sällsynt i Sverige kan vara att frötillförseln utifrån nästan har upphört. En annan orsak kan vara att lämpliga växtplatser blivit ovanligare.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
Bymållans senast kända lokal i Västmanland bör om möjligt restaureras; troligen blev arten utkonkurrerad av bl a svinmålla Chenopodium album där. Växten är lättodlad men den måste skördas och sås årligen. Arten kan odlas t ex vid hembygdsgårdar och i botaniska trädgårdar. Efter uppförökning i botanisk trädgård kan växten sås ut, under kontrollerade former, på lämpliga platser.
Förväxling mellan bymålla och andra mållor har skett, kanske framför allt med trädgårdsmålla Atriplex hortensis. Trädgårdsmålla har dock motsatta blad med V-formig framkant, medan bymålla har spiralställda blad med U-formig framkant. Flertalet av 1990-tals rapporterna av bymålla har visat sig vara trädgårdsmålla. Utländska namn – NO: Bymelde, DK: Rank Gåsefod, FI: Kyläsavikka, GB: Uprigth Goosefoot.

Ahlm, J. & Stenberg, L. 1998. Utdöd målla funnen i Kalix. Nordrutan 3: 52–54.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Edqvist, M. 2000. Fyndhörnan. Parnassia 13 (1): 8–9.

Ekman, J, Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Hansen, A. & Pedersen, A. 1965. Chenopodiaceernes og Amaranthaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 63: 205–288.

Hård av Segerstad, F. 1924. Sydsvenska florans växtgeografiska huvudgrupper. Malmö.

Jørgensen, P. M. 1973. The Genus Chenopodium in Norway. Norw. J. Bot. 20: 303–319.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Malmgren, U. 1982. Västmanlands flora. Stockholm.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1979. Projekt Linné rapporterar 106–120. Svensk Bot. Tidskr. 73: 353–372.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Petersson, J. 1998. Hotade växter på Gotland. Del 1: Försvunna och akut hotade arter. Rindi 18: 4–43.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sterner, R. 1986. Ölands kärlväxtflora. 2:a rev. uppl. utgiven av Åke Lundqvist. Stockholm.

Uotila, P. 1997. Kyläsavikka. I Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Uotila, P. & Suominen, J. 1976. The Chenopodium species in Finland, their occurence and means of immigration. Ann. Bot. Fenn. 13: 1–25.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1992. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Amaranthaceae - amarantväxter 
  • Släkte
    Oxybasis - flottmållor 
  • Art
    Oxybasis urbica, (L.) S.Fuentes, Uotila & Borsch - bymålla
    Synonymer
    Chenopodium urbicum L.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1992. ©ArtDatabanken, SLU 2006.