Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ryl

Organismgrupp Kärlväxter Chimaphila umbellata
Ryl Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Rylen är ett flerårigt, vintergrönt ris, som utan blommor lätt förväxlas med lingon. Den skiljer sig dock genom sina större, sågade blad som sitter tillsammans på stjälken. Blommorna är skära och liknar pyrola-blommor. Blomningen infaller under senare delen av juli och större delen av augusti. Fröspridningen börjar under slutet av september. Arten bildar underjordiska utlöpare, som tillväxer med någon dm per år. De vegetativa skotten, som anläggs i spetsen av utlöparna eller vid basen av tidigare skott, börjar blomma under 5–6:e året och kan uppnå en ålder av ca 10 år. Den underjordiska stammen uppnår en ålder av ungefär 15 år. Rylen förekommer vanligen i väl avgränsade kloner, vilka är glest spridda även på optimala ståndorter.
Utbredning
Länsvis förekomst för ryl Observationer i  Sverige för ryl
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Rylen förekommer sällsynt från Skåne till södra Värmland, södra Dalarna och mellersta Gästrikland. Vidare förekommer den i södra Norrlands kustland i ett smalt område efter Bottenhavskusten norrut till Ångermanland. Utbredningen är ojämn och arten saknas i stora delar av västra Götaland. Exempelvis i Småland så förekommer rylen huvudsakligen i nordöstra delen med ca 150 lokaler. Minst ovanlig torde den idag vara längs Ostkusten upp t.o.m. Gästrikland. Trots de senaste årtiondenas omfattande floristiska aktivitet har antalet lokaler för rylen snarast minskat. I Ångermanland har arten inte setts sen 1927. I Medelpad finns 3 aktuella lokaler. I Hälsingland och Gästrikland har 15 års omfattande florainventeringar inte resulterat i fler aktuella lokaler än vad som var känt för 100 år sedan. I Dalarna finns drygt 40 kända lokaler men bara 8 aktuella. Rylen tycks vara på tillbakagång i stora delar av Norden. Den finns sällsynt i sydöstra Norge där den räknas som sårbar. I Danmark förekommer enstaka lokaler och arten klassas här som sällsynt. Utbredningen i Norden är sydöstlig och rylen är därför något talrikare i södra Finland och i de Baltiska staterna. Världsutbredningen är cirkumpolär och sträcker sig från Norden, Central- och Östeuropa österut i ett allt smalare bälte till Japan. I Nordamerika representeras den av andra underarter.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
A2ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer från Skåne till Medelpad samt på Öland och Gotland. Ryl växer i huvudsak i glesa tallskogar på genomsläppliga mineraljordar eller hällmarker. Vid skogsbruk måste man ta hänsyn till arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (10000-30000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2344 (2000-2800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 50 (30-60) % under de senaste 80 åren. Under de kommande 80 åren förväntas minskningstakten uppgå till 30 (15-50) %. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2ac).
Ekologi
Rylen är en ljuskrävande skogsväxt som kräver magra men inte alltför sura och gärna kalkpåverkade jordar. Den är därför i huvudsak knuten till glesa tallskogar på genomsläppliga mineraljordar eller hällmarker. Den utgör t.ex. en sällsynt karaktärsväxt i örtrika, något glesa kustbarrskogar, på sand eller svallad morän vid Östersjöns och södra Bottenhavets stränder. Kännetecknande för dessa tallskogar är att de är tämligen öppna och att blåbärsriset spelar en underordnad roll. Ofta växer knärot, linnea, tallört och pyrolor tillsammans med ryl. När tallskogen sluter sig och granen etablerar sig brukar blomning och fruktsättning upphöra. Detsamma sker även när blåbärsriset blir för tätt. Vid stormfällning av enstaka träd och lätt gallring kan arten återigen blomma. Påfallande ofta påträffas den längs stigar, vid rotvältor eller andra smärre markblottor. Detta förklaras av att den har mycket små frön och behöver naken jord för kunna etablera sig. Sannolikt är den gynnad av skogsbete och bränder som skapar öppna skogar med tunt humustäcke. Artens ståndortskrav liknar delvis mosippans.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· humlor
· humlor
· åkerhumla
· åkerhumla
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· Amphinema
· Amphinema
· Tylospora
· Tylospora
· Agaricomycetes
· Agaricomycetes
· filtskinn
· filtskinn
· musseroner
· musseroner
· spindlingar
· spindlingar
· trådingar
· trådingar
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Ericales (ljungordningen), Familj Ericaceae (ljungväxter), Släkte Chimaphila (rylar), Art Chimaphila umbellata (L.) W. P. C. Barton - ryl Synonymer Pyrola umbellata L.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier A2ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer från Skåne till Medelpad samt på Öland och Gotland. Ryl växer i huvudsak i glesa tallskogar på genomsläppliga mineraljordar eller hällmarker. Vid skogsbruk måste man ta hänsyn till arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (10000-30000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2344 (2000-2800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 50 (30-60) % under de senaste 80 åren. Under de kommande 80 åren förväntas minskningstakten uppgå till 30 (15-50) %. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2ac).
Konventioner Typisk art i 2180 Trädklädda dyner (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9010 Taiga (Boreal region (BOR)), Skogsstyrelsens signalart
Rylen är ett flerårigt, vintergrönt ris, som utan blommor lätt förväxlas med lingon. Den skiljer sig dock genom sina större, sågade blad som sitter tillsammans på stjälken. Blommorna är skära och liknar pyrola-blommor. Blomningen infaller under senare delen av juli och större delen av augusti. Fröspridningen börjar under slutet av september. Arten bildar underjordiska utlöpare, som tillväxer med någon dm per år. De vegetativa skotten, som anläggs i spetsen av utlöparna eller vid basen av tidigare skott, börjar blomma under 5–6:e året och kan uppnå en ålder av ca 10 år. Den underjordiska stammen uppnår en ålder av ungefär 15 år. Rylen förekommer vanligen i väl avgränsade kloner, vilka är glest spridda även på optimala ståndorter.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ryl

Länsvis förekomst och status för ryl baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ryl

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Rylen förekommer sällsynt från Skåne till södra Värmland, södra Dalarna och mellersta Gästrikland. Vidare förekommer den i södra Norrlands kustland i ett smalt område efter Bottenhavskusten norrut till Ångermanland. Utbredningen är ojämn och arten saknas i stora delar av västra Götaland. Exempelvis i Småland så förekommer rylen huvudsakligen i nordöstra delen med ca 150 lokaler. Minst ovanlig torde den idag vara längs Ostkusten upp t.o.m. Gästrikland. Trots de senaste årtiondenas omfattande floristiska aktivitet har antalet lokaler för rylen snarast minskat. I Ångermanland har arten inte setts sen 1927. I Medelpad finns 3 aktuella lokaler. I Hälsingland och Gästrikland har 15 års omfattande florainventeringar inte resulterat i fler aktuella lokaler än vad som var känt för 100 år sedan. I Dalarna finns drygt 40 kända lokaler men bara 8 aktuella. Rylen tycks vara på tillbakagång i stora delar av Norden. Den finns sällsynt i sydöstra Norge där den räknas som sårbar. I Danmark förekommer enstaka lokaler och arten klassas här som sällsynt. Utbredningen i Norden är sydöstlig och rylen är därför något talrikare i södra Finland och i de Baltiska staterna. Världsutbredningen är cirkumpolär och sträcker sig från Norden, Central- och Östeuropa österut i ett allt smalare bälte till Japan. I Nordamerika representeras den av andra underarter.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ericales - ljungordningen 
  • Familj
    Ericaceae - ljungväxter 
  • Släkte
    Chimaphila - rylar 
  • Art
    Chimaphila umbellata(L.) W. P. C. Barton - ryl
    Synonymer
    Pyrola umbellata L.

Rylen är en ljuskrävande skogsväxt som kräver magra men inte alltför sura och gärna kalkpåverkade jordar. Den är därför i huvudsak knuten till glesa tallskogar på genomsläppliga mineraljordar eller hällmarker. Den utgör t.ex. en sällsynt karaktärsväxt i örtrika, något glesa kustbarrskogar, på sand eller svallad morän vid Östersjöns och södra Bottenhavets stränder. Kännetecknande för dessa tallskogar är att de är tämligen öppna och att blåbärsriset spelar en underordnad roll. Ofta växer knärot, linnea, tallört och pyrolor tillsammans med ryl. När tallskogen sluter sig och granen etablerar sig brukar blomning och fruktsättning upphöra. Detsamma sker även när blåbärsriset blir för tätt. Vid stormfällning av enstaka träd och lätt gallring kan arten återigen blomma. Påfallande ofta påträffas den längs stigar, vid rotvältor eller andra smärre markblottor. Detta förklaras av att den har mycket små frön och behöver naken jord för kunna etablera sig. Sannolikt är den gynnad av skogsbete och bränder som skapar öppna skogar med tunt humustäcke. Artens ståndortskrav liknar delvis mosippans.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· humlor - Bombus (Viktig)
· åkerhumla - Bombus pascuorum (Viktig)
Svampar och lavar (Har betydelse)
· Amphinema (Har betydelse)
· Tylospora (Har betydelse)
· Agaricomycetes (Viktig)
· filtskinn - Tomentella (Har betydelse)
· musseroner - Tricholoma (Har betydelse)
· spindlingar - Cortinarius (Har betydelse)
· trådingar - Inocybe (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Orsaken till rylens tillbakagång är gåtfull. Slutavverkning utan kvarlämnande av fröträd medför oftast att rylen försvinner, särskilt om hyggesrensning också företas. Detta tycks bero på att den har dålig tolerans mot alltför kraftig exponering med bl.a. risk för vårvintertorka och dålig konkurrensförmåga gentemot tät och högvuxen hyggesvegetation. Troligen har även en ökad slutenhet hos skogen, p.g.a. minskat och upphört skogsbete, missgynnat arten. Körskador, markberedning och mycket hyggesavfall på själva växtplatsen kan också slå ut växten. Arten hotas även av att granen etablerar sig och bildar en tät underväxt i den öppna tallskog där rylen trivs bäst. På blåbärsrika ståndorter kan den konkurreras ut av blåbärsriset. Ökad kvävebelastning genom luftföroreningar och skogsgödsling är sannolikt ett allvarligt hot då detta medför ökad humustillväxt och en succession från lingontallskog till blåbärstyper.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Lokaler för ryl bör undantas kalavverkning, markberedning och skogsgödsling. Där så är möjligt kan en successiv förnyelse av trädskiktet vara ett effektivt sätt att klara rylen. Möjligen kan den trivas under en tät skärmträdsställning. Det är samtidigt viktigt att lokalerna inte tillåts växa igen. Uppväxande granar bör hållas efter. Tidiga röjningar och gallringar torde vara gynnsamma. Kända växtplatser bör märkas ut så att arten lätt kan återfinnas vid planering av skogsskötseln och körskador från skogsmaskiner kan undvikas. Försök att stimulera föryngringen med naturvårdsbränning bör genomföras. Arten bör övervakas av floraväktare.
Utländska namn – NO: Bittergrøn, DK: Skaerm-Vintergrøn, FI: Sarjatalvikki, GB: Umbellate Wintergreen.

Andersen, A. 1947. Pyrolaceernes og Plumbaginaceernes Udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 47: 123–142.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Boratynski, A. 1974. Chimaphila umbellata (L.) Barton w Polsce – Chimaphila umbellata (L.) Barton in Poland. Fragm. Florist. Geobot. 20: 319–332.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Delin, A. 1996. Ryl i Gävleborgs län. VÄX 14 (3): 18–28.

Fægri, K. & Danielsen, A. 1996. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. III. The southeastern element. Bergen.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Ingmansson, G. & Petersson, J. 1989. Växter på Gotska Sandön. Rindi 9: 51–136.

Janson, O. 1991. Ryl Chimaphila umbellata i Västergötland. Calluna 8 (1): 14–26.

Kessler, A. 1997. Möten med en raritet. Rindi 17: 24–27.

Rühling, Å. 1997. Floran i Oskarshamns kommun. Lund.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Wojterski, T. 1964. Bory sosnowe na wydmach nadmorskich na polskim wybrzezu (Pine forest of sand dunes at the Polish Baltic coast). Poznanskie Towarzystwo przyjaciot nauk. Wyd. Mat.-Przyd. Biol. 28 (2).

Wraber, M. 1970. Zur Chorologie, Ökologie und Soziologie von Chimaphila umbellata (L.) Bart. in Slowenien (Jugoslavien). Chorologia, ekologia i socjologia Chimaphila umbellata (L.) Bart. w Slowenia (Jugoslavia). Fragm. Florist. Geobot. 16: 171–182.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Ericson & Torleif Ingelög 1984. Rev. Peter Ståhl 1997. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ericales - ljungordningen 
  • Familj
    Ericaceae - ljungväxter 
  • Släkte
    Chimaphila - rylar 
  • Art
    Chimaphila umbellata, (L.) W. P. C. Barton - ryl
    Synonymer
    Pyrola umbellata L.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Ericson & Torleif Ingelög 1984. Rev. Peter Ståhl 1997. ©ArtDatabanken, SLU 2006.