Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  nunnespindling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Cortinarius foetens
Nunnespindling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Nunnespindling är en ovanligt färglös art i undersläktet Phlegmacium. Hatten är 5-10 cm bred, gråbrunaktig med ljust gråblå eller beige ton, oftast med fastsittande hyllerester på den slemmiga hatten. Lamellerna är täta och gråaktiga. Även foten är ljust gulgrå eller svagt violett (framförallt upptill) och har en kantad bulb vid basen. En säker bestämning kräver mikroskopering av dess sporer. Nunnespindling är skiljbar från andra, liknande arter genom att ha mandelformade sporer, 9–10,5 x 5–6 µm. Den bildar fruktkroppar i september – oktober. Nunnespindling är förvillande lik munkspindling, C. coerulescentium, till utseende och ekologi, men den senare skiljer sig från denna dels genom att hatten i regel saknar fastsittande hylleplättar och är mer gulbrun i tonen dels genom att sporerna är brett ellipsoida, 9–11 x 5,5–6,5 µm. Munkspindlingen kan liknas vid en grå praktspindling C. eucaeruleus. Nunnespindlingen kan också förväxlas med bleka fruktkroppar av blå lökspindling, C. caerulescens som den anses vara mycket nära släkt med, men som har mandel - till nästan citronformade sporer. En annan möjlig förväxlingsart är duvspindling C. caesiocanescens som dock är bunden till tall på kalkrik mark.
Utbredning
Länsvis förekomst för nunnespindling Observationer i  Sverige för nunnespindling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Nunnespindlingen är en ovanlig lövskogsart med en sydlig utbredning. Det första fyndet i Sverige gjordes 1984 i Degeberga och för närvarande är den känd från 5 aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 80, vilket motsvarar ungefär omkring 150 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 1 500 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Artens förekomstarea i Sverige beräknas som mest till omkring 320 km2. Den totala populationen i landet bedöms ha minskat med mellan 5 och 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a. att avverkningar resulterat i minskad areal av äldre ängsbokskog. Nunnespindling som den uppfattas här, verkar ha sin utbredning begränsad till Danmark och sydligaste Sverige I Danmark finns 30–40 kända lokaler.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med bok i bokskog på kalkrik mark. Förefaller knuten till ängsbokskogar med lång trädkontinuitet. Total population i landet litenoch bedöms ha minskat och fortsatt minska p.g.a. slutavverkningar och försämrad habitatkvalité. Rödlistades 2005 under namnet C. boudierii. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (80-800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (20). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (4-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (1544-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (20-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Ekologi
Nunnespindlingen bildar mykorrhiza med bok, möjligen också med ek och lind. De kända växtmiljöerna i Sverige är gamla ängsbokskogar med lång trädkontinuitet. Markerna är närings- och basrika, men inte nödvändigtvis kalkrika. På flera av lokalerna utvecklas fruktkropparna på platser där marken saknar vegetation, t ex på Herremöllan där den oftast växer på lerig vegetationslös mark. Däremot i Skäralid uppträder den där det bland annat växer blåsippa, trolldruva, häxört. I Sverige har den påträffats tillsammans med citronspindling C. citrinus, och brunskivig citronspindling C fulvocitrinus. De svenska lokalerna har endast en känd mycelindivid vardera och oftast kommer det bara ett fåtal fruktkroppar per mycel. Dessa mycel har uppträtt och bildat fruktkroppar under mer än 10 år på samma platser. Mycelindivider av spindelskivlingar är, bland annat beroende på deras ålder, mellan flera 10 tals till flera hundra kvadratmeter stora. Varje mycelindivid (genet) kan upprepat ha fragmenterats till flera frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ, schablonmässigt översätts 1 genet av mykorrhizasvampar till 10 rameter vid den svenska rödlistningen). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bok
· bok
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Cortinariaceae, Släkte Cortinarius (spindlingar), Art Cortinarius foetens M. M. Moser - nunnespindling Synonymer Cortinarius subalbescens Reumaux, Cortinarius boudieri Rob. Henry ss. Moser et al.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med bok i bokskog på kalkrik mark. Förefaller knuten till ängsbokskogar med lång trädkontinuitet. Total population i landet litenoch bedöms ha minskat och fortsatt minska p.g.a. slutavverkningar och försämrad habitatkvalité. Rödlistades 2005 under namnet C. boudierii. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (80-800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (20). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (4-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (1544-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (20-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Nunnespindling är en ovanligt färglös art i undersläktet Phlegmacium. Hatten är 5-10 cm bred, gråbrunaktig med ljust gråblå eller beige ton, oftast med fastsittande hyllerester på den slemmiga hatten. Lamellerna är täta och gråaktiga. Även foten är ljust gulgrå eller svagt violett (framförallt upptill) och har en kantad bulb vid basen. En säker bestämning kräver mikroskopering av dess sporer. Nunnespindling är skiljbar från andra, liknande arter genom att ha mandelformade sporer, 9–10,5 x 5–6 µm. Den bildar fruktkroppar i september – oktober. Nunnespindling är förvillande lik munkspindling, C. coerulescentium, till utseende och ekologi, men den senare skiljer sig från denna dels genom att hatten i regel saknar fastsittande hylleplättar och är mer gulbrun i tonen dels genom att sporerna är brett ellipsoida, 9–11 x 5,5–6,5 µm. Munkspindlingen kan liknas vid en grå praktspindling C. eucaeruleus. Nunnespindlingen kan också förväxlas med bleka fruktkroppar av blå lökspindling, C. caerulescens som den anses vara mycket nära släkt med, men som har mandel - till nästan citronformade sporer. En annan möjlig förväxlingsart är duvspindling C. caesiocanescens som dock är bunden till tall på kalkrik mark.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för nunnespindling

Länsvis förekomst och status för nunnespindling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för nunnespindling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Nunnespindlingen är en ovanlig lövskogsart med en sydlig utbredning. Det första fyndet i Sverige gjordes 1984 i Degeberga och för närvarande är den känd från 5 aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 80, vilket motsvarar ungefär omkring 150 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 1 500 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Artens förekomstarea i Sverige beräknas som mest till omkring 320 km2. Den totala populationen i landet bedöms ha minskat med mellan 5 och 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a. att avverkningar resulterat i minskad areal av äldre ängsbokskog. Nunnespindling som den uppfattas här, verkar ha sin utbredning begränsad till Danmark och sydligaste Sverige I Danmark finns 30–40 kända lokaler.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius foetensM. M. Moser - nunnespindling
    Synonymer
    Cortinarius subalbescens Reumaux
    Cortinarius boudieri Rob. Henry ss. Moser et al.

Nunnespindlingen bildar mykorrhiza med bok, möjligen också med ek och lind. De kända växtmiljöerna i Sverige är gamla ängsbokskogar med lång trädkontinuitet. Markerna är närings- och basrika, men inte nödvändigtvis kalkrika. På flera av lokalerna utvecklas fruktkropparna på platser där marken saknar vegetation, t ex på Herremöllan där den oftast växer på lerig vegetationslös mark. Däremot i Skäralid uppträder den där det bland annat växer blåsippa, trolldruva, häxört. I Sverige har den påträffats tillsammans med citronspindling C. citrinus, och brunskivig citronspindling C fulvocitrinus. De svenska lokalerna har endast en känd mycelindivid vardera och oftast kommer det bara ett fåtal fruktkroppar per mycel. Dessa mycel har uppträtt och bildat fruktkroppar under mer än 10 år på samma platser. Mycelindivider av spindelskivlingar är, bland annat beroende på deras ålder, mellan flera 10 tals till flera hundra kvadratmeter stora. Varje mycelindivid (genet) kan upprepat ha fragmenterats till flera frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ, schablonmässigt översätts 1 genet av mykorrhizasvampar till 10 rameter vid den svenska rödlistningen). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Artens sällsynthet motiverar att alla kända lokaler av arten skyddas. Fyra av de fem hittills kända lokalerna är skyddade. De kända lokalerna (Herremöllan, biotopskydd; Övedskloster, Natura 2000-område; Skäralid, nationalpark; Blåherremölla, naturreservat; Kiaby-lokalen saknar direkt skydd men gränsar till Natura 2000-område). Avverkning med efterföljande markberedning och gallring utan att beakta artens förekomster eller dålig naturvårdshänsyn i skogar med arten innebär med stor sannolikhet att arten försvinner. Arten är ytterst känslig eftersom den verkar uppträda endast med något enstaka mycel per lokal.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Artens ekologi och förekomst i Sverige bör klargöras bättre. Den bör eftersökas på potentiella lokaler. Artens sällsynthet motiverar att alla stora ingrepp på artens kända växtplatser bör undvikas.

Moser, M. 1960. Die Gattung Phlegmacium (Schleimköpfe). Vaduz Stjerngaard T & Frøslev T. 1999-2006. The Phlegmacium Website. www.cortinarius.com

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sigvard Svensson 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius foetens, M. M. Moser - nunnespindling
    Synonymer
    Cortinarius subalbescens Reumaux
    Cortinarius boudieri Rob. Henry ss. Moser et al.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sigvard Svensson 2006.