Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kungsspindling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Cortinarius elegantior
Kungsspindling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kungsspindlingen tillhör undersläktet Phlegmacium bland spindelskivlingarna. Kännetecknande är den i väta slemmiga hatten, medan foten är torr och nedtill har en kantad bulb. Det är en storvuxen, i det närmaste luktlös art, där hattbredden ofta överstiger 10 cm och kan uppgå till ca 15 cm. Den tvärt avsatta basalknölen, som vanligen är ungefär dubbelt så tjock som foten ovanför bulben, har inte sällan en diameter på 4 (–5) cm. Hatten är mer eller mindre gulbrun, ofta invuxet trådig eller fläckig. Skivorna är från början vaxgula (- olivgula) men brunfärgas snart av sporerna. Foten är blekgul, medan köttet är gulvitt, i foten ofta mera rödaktigt gult. Kungsspindlingen kan lätt förväxlas med den likaså vanligen i rik barrskog växande persiljespindlingen (Cortinarius sulfurinus), som bortsett från den särpräglade lukten, skiljer sig genom blekare, mer dämpade hattfärger med grågrönare toner. Den bästa skiljekaraktären är dock de stora, citronformade, grovt vårtiga sporerna hos kungsspindlingen samt dess kemi, där det räcker med ammoniakångor för att framkalla en vackert rosaröd reaktion i fotbasen. Arten kan också, om än sällsynt, förekomma i rik lövskog. Då finns förväxlingsmöjligheter med vissa lövskogsarter, närmast med mjölspindlingen (Cortinarius flavovirens), hos vilken köttet dock har en tydlig mjölsmak. Ännu större är likheten med stenekspindlingen (Cortinarius quercilicis) och Cortinarius xanthochlorus, vilken senare dessutom har sporer med samma storlek och utseende som hos kungsspindlingen. Båda är dock i vårt land mycket sällsynta.
Utbredning
Länsvis förekomst för kungsspindling Observationer i  Sverige för kungsspindling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ett hundratal lokaler (varav cirka 50 är aktuella) är kända från Sverige, varav ett fyrtiotal från Västra Götalands län (dock inga fynd från Bohuslän). Det finns ett tiotal rapporterade fyndlokaler från vardera Öland och Gotland, men inga förekomster är ännu kända från fastlandsdelarna väster därom, dvs Skåne, Blekinge, Halland och Småland. Den är funnen upp till Norrland, men därifrån finns bara uppgifter om ett ströfynd i Medelpad. Arten är hotklassad i Finland men inte i Norge. I Danmark är den ännu inte funnen. Arten är vitt utbredd i Europa. I kalkrika bergsområden i södra Tyskland, Österrike, Schweiz och Frankrike är den ganska vanlig, medan förekomsterna i större delen av mellersta och norra Tyskland är fåtaliga. Kungsspindlingen är upptagen på den nationella rödlistan för Finland, där den betecknas som starkt hotad (EN).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med gran och tall samt med hassel i hässlen, sällsynt troligen även med björk. Påträffas i ängsgranskog och kalktallskog, men också i betade hässlen. Total population i landet bedöms ha minskat främst och fortsatt minska p.g.a. f.f.a.slutavverkningar men även förtätning av artens biotoper. Antalet reproduktiva individer skattas till 12000 (2400-24000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (600). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 600 (120-1200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (628-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Arten växer enbart på näringsrikare, helst kalkhaltig mark, nästan alltid i barrskog, där den bildar mykorrhiza med gran och tall, mera sällan insprängd hassel. Förekommer sällsynt även i rik lövskog. Bör utredas om barr- och lövskogsformerna är samma art. Typiska förekomster för arten är t ex ängsgranskogar på Dalslandsformationens kalkrika lerskiffrar eller på Kinnekulles kalksten, dvs mer eller mindre extrema rikmarker, där ofta krävande kärlväxter som blåsippa, ormbär, trolldruva och sårläka ingår i markvegetationen. Utanför sådana biotoper är fynden mycket sparsamma eller saknas helt. Vanliga följearter bland svamparna är t ex svavelriska (Lactarius scrobiculatus), krusbärskremla (Russula queletii) och besk vaxskivling (Hygrophorus erubescens). Som exempel på följeslagare bland spindelskivlingarna kan nämnas kryddspindling (Cortinarius percomis) och persiljespindling (Cortinarius sulfurinus).
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· björkar
· björkar
· ekar
· ekar
· gran
· gran
· hassel
· hassel
· skogsek
· skogsek
· tall
· tall
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Cortinariaceae, Släkte Cortinarius (spindlingar), Art Cortinarius elegantior (Fr.) Fr. - kungsspindling Synonymer Agaricus multiformis var. elegantior Fr.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med gran och tall samt med hassel i hässlen, sällsynt troligen även med björk. Påträffas i ängsgranskog och kalktallskog, men också i betade hässlen. Total population i landet bedöms ha minskat främst och fortsatt minska p.g.a. f.f.a.slutavverkningar men även förtätning av artens biotoper. Antalet reproduktiva individer skattas till 12000 (2400-24000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (600). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 600 (120-1200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (628-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Kungsspindlingen tillhör undersläktet Phlegmacium bland spindelskivlingarna. Kännetecknande är den i väta slemmiga hatten, medan foten är torr och nedtill har en kantad bulb. Det är en storvuxen, i det närmaste luktlös art, där hattbredden ofta överstiger 10 cm och kan uppgå till ca 15 cm. Den tvärt avsatta basalknölen, som vanligen är ungefär dubbelt så tjock som foten ovanför bulben, har inte sällan en diameter på 4 (–5) cm. Hatten är mer eller mindre gulbrun, ofta invuxet trådig eller fläckig. Skivorna är från början vaxgula (- olivgula) men brunfärgas snart av sporerna. Foten är blekgul, medan köttet är gulvitt, i foten ofta mera rödaktigt gult. Kungsspindlingen kan lätt förväxlas med den likaså vanligen i rik barrskog växande persiljespindlingen (Cortinarius sulfurinus), som bortsett från den särpräglade lukten, skiljer sig genom blekare, mer dämpade hattfärger med grågrönare toner. Den bästa skiljekaraktären är dock de stora, citronformade, grovt vårtiga sporerna hos kungsspindlingen samt dess kemi, där det räcker med ammoniakångor för att framkalla en vackert rosaröd reaktion i fotbasen. Arten kan också, om än sällsynt, förekomma i rik lövskog. Då finns förväxlingsmöjligheter med vissa lövskogsarter, närmast med mjölspindlingen (Cortinarius flavovirens), hos vilken köttet dock har en tydlig mjölsmak. Ännu större är likheten med stenekspindlingen (Cortinarius quercilicis) och Cortinarius xanthochlorus, vilken senare dessutom har sporer med samma storlek och utseende som hos kungsspindlingen. Båda är dock i vårt land mycket sällsynta.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kungsspindling

Länsvis förekomst och status för kungsspindling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kungsspindling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ett hundratal lokaler (varav cirka 50 är aktuella) är kända från Sverige, varav ett fyrtiotal från Västra Götalands län (dock inga fynd från Bohuslän). Det finns ett tiotal rapporterade fyndlokaler från vardera Öland och Gotland, men inga förekomster är ännu kända från fastlandsdelarna väster därom, dvs Skåne, Blekinge, Halland och Småland. Den är funnen upp till Norrland, men därifrån finns bara uppgifter om ett ströfynd i Medelpad. Arten är hotklassad i Finland men inte i Norge. I Danmark är den ännu inte funnen. Arten är vitt utbredd i Europa. I kalkrika bergsområden i södra Tyskland, Österrike, Schweiz och Frankrike är den ganska vanlig, medan förekomsterna i större delen av mellersta och norra Tyskland är fåtaliga. Kungsspindlingen är upptagen på den nationella rödlistan för Finland, där den betecknas som starkt hotad (EN).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius elegantior(Fr.) Fr. - kungsspindling
    Synonymer
    Agaricus multiformis var. elegantior Fr.

Arten växer enbart på näringsrikare, helst kalkhaltig mark, nästan alltid i barrskog, där den bildar mykorrhiza med gran och tall, mera sällan insprängd hassel. Förekommer sällsynt även i rik lövskog. Bör utredas om barr- och lövskogsformerna är samma art. Typiska förekomster för arten är t ex ängsgranskogar på Dalslandsformationens kalkrika lerskiffrar eller på Kinnekulles kalksten, dvs mer eller mindre extrema rikmarker, där ofta krävande kärlväxter som blåsippa, ormbär, trolldruva och sårläka ingår i markvegetationen. Utanför sådana biotoper är fynden mycket sparsamma eller saknas helt. Vanliga följearter bland svamparna är t ex svavelriska (Lactarius scrobiculatus), krusbärskremla (Russula queletii) och besk vaxskivling (Hygrophorus erubescens). Som exempel på följeslagare bland spindelskivlingarna kan nämnas kryddspindling (Cortinarius percomis) och persiljespindling (Cortinarius sulfurinus).

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Ädellövskog, Lövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
· gran - Picea abies (Viktig)
· hassel - Corylus avellana (Har betydelse)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Rationellt skogsbruk med åtgärder som kalavverkning, markberedning eller kraftig gallring är ogynnsamma för arten. En fortlöpande försämring av kungsspindlingens livsmiljöer sker därför med minskande populationer som följd. Minskningen bedöms pågå fortlöpande. Utbredningen anses dessutom vara kraftigt fragmenterad. Dessa båda faktorer kan på lång sikt utgöra ett hot mot kungsspindlingens fortlevnad.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Ett modifierat skogsbruk, som tar naturvårdshänsyn, är nödvändigt. Kalavverkningar måste helt undvikas på lokaler med kungsspindling. Tillåts avverkningar bör dessa ske med stor försiktighet för att undvika markskador. Ett tillräckligt stort antal äldre träd måste lämnas kvar i ett bestånd för att säkerställa artens fortbestånd. Överhuvudtaget bör allt skogsbruk i äldre kalkgranskogar ske med stor naturvårdshänsyn, eftersom de ofta hyser många andra skyddsvärda arter. Markberedande och vattenavledande åtgärder får inte förekomma. Helst borde endast blädningsskogsbruk tillåtas i sådana skogar.
Utländska namn – FI: leijonaseikki.

Brandrud, T.E., Lindström, H., Marklund, H., Melot, J. & Muskos, S. 1992. Cortinarius , Flora Fotographica. Blad D01. Härnösand.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anita & Leif Stridvall 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius elegantior, (Fr.) Fr. - kungsspindling
    Synonymer
    Agaricus multiformis var. elegantior Fr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anita & Leif Stridvall 2005.