Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  persiljespindling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Cortinarius sulfurinus
Persiljespindling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Medelstor spindling med slemmig, beigegul hatt och svag olivton mot kanten. På hattens mitt finns ofta mörkare plättar av velumrester. Foten är ljust gulgrön med avsatt, upp till 3 cm tjock, bulb. På unga exemplar bildar velumrester en smal gröngul zon på bulbkanten, men som äldre blir zonen brun. Skivorna är gröngula. Köttet är ljust gulgrönt. Sporer är 11,5-13 x 6,5-7,5 µm. KOH-reaktion på hatthud och snittyta i hatt och fot är negativ eller svagt ljusbrunt. Karaktäristiskt för persiljespindlingen är den egenartade lukten, som av grönsaker (persilja eller selleri). Ibland har persiljespinglingen en mörkare hatt och påminner då om kungsspindling, Cortinarius elegantior, men denna skiljer sig från persiljespindlingen genom obetydlig lukt, större sporer, avsaknad av gröngula färger och får röd färg i fotbasens kött med KOH. Hattovansidan påminner om odörspindling, Cortinarius mussivus, som i barrskog kan växa sida vid sida med persiljespindlingen. Men odörspindlingen har fot utan bulb. I bokskog växer mullspindling, Cortinarius humolens, som skiljer sig från persiljespindling på sin blekare fot, vitaktiga kött, jordartad lukt och något mindre sporer.
Utbredning
Länsvis förekomst för persiljespindling Observationer i  Sverige för persiljespindling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Persiljespindlingen är en sällsynt art som är funnen från Skåne till Västernorrlands och Jämtlands län. De flesta fynden i Sverige är av barrskogsformen, medan bokskogsformen endast är funnen på några få lokaler i Skåne och Bohuslän. Nyligen visades att Cortinarius fageticola är en bokskogsform av C. sulfurinus. Den avförs därför som art från rödlistan och behandlas som en form av persiljespindling. 25 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 1000, vilket motsvarar ungefär 2 000 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 20 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Populationen bedöms ha minskat med 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a. slutavverkning av äldre skog. Minskningen bedöms pågå fortlöpande. Arten är känd från Danmark, Norge och Finland samt i Syd- och Mellaneuropa, men verkar överallt vara relativt ovanlig. I Danmark och Norge är den rödlistad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med tall, gran och bok i ängsgranskog, kalktallskog och i ängsbokskog på kalkrik mark. Minst 90 % av den svenska populationen förekommer i barrskog, resterande 10 % avser var. fageticola som växer i bokskog. Total population i landet bedöms ha minskat och fortsatt minska p.g.a. slutavverkningar. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (2000-30000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (750). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 750 (100-1500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (500-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Persiljespindling bildar mykorrhiza med tall, gran och bok i ängsgranskog, kalktallskog och i ängsbokskog på kalkrik mark. Ibland förekommer den även under gran i blandskogar med stort inslag av t.ex. björk och asp. Vegetationen är vanligtvis av lågörttyp med t.ex. blåsippa, vispstarr och harsyra, ofta på torr eller frisk, mossrik mark, men ibland även i mossiga sluttningar med rörligt markvatten. I Skåne och Bohuslän är den funnen under bok på kalkrik mark. Tillsammans med persiljespindlingen, både i barr- och bokskog, kan andra ovanliga följearter påträffas, t.ex. violgubbe, korallfingersvampar och spindlingar av undersläktet Phegmacium. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bok
· bok
· gran
· gran
· tall
· tall
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Cortinariaceae, Släkte Cortinarius (spindlingar), Art Cortinarius sulfurinus Quél. - persiljespindling Synonymer Cortinarius sulphurinus Quél., Cortinarius pelitnocephalus Rob.Henry, Cortinarius personatus M.M.Moser, Cortinarius fageticola Brandrud, Cortinarius sulfurinus ssp. fageticola, Cortinarius sulfurinus var. fageticola Brandrud, Cortinarius sulfurinus var. sulfurinus Quél., Cortinarius sulphurinus var. fageticola, Cortinarius sulphurinus var. sulphurinus Quél., luktlös persiljespindling

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med tall, gran och bok i ängsgranskog, kalktallskog och i ängsbokskog på kalkrik mark. Minst 90 % av den svenska populationen förekommer i barrskog, resterande 10 % avser var. fageticola som växer i bokskog. Total population i landet bedöms ha minskat och fortsatt minska p.g.a. slutavverkningar. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (2000-30000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (750). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 750 (100-1500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (500-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Medelstor spindling med slemmig, beigegul hatt och svag olivton mot kanten. På hattens mitt finns ofta mörkare plättar av velumrester. Foten är ljust gulgrön med avsatt, upp till 3 cm tjock, bulb. På unga exemplar bildar velumrester en smal gröngul zon på bulbkanten, men som äldre blir zonen brun. Skivorna är gröngula. Köttet är ljust gulgrönt. Sporer är 11,5-13 x 6,5-7,5 µm. KOH-reaktion på hatthud och snittyta i hatt och fot är negativ eller svagt ljusbrunt. Karaktäristiskt för persiljespindlingen är den egenartade lukten, som av grönsaker (persilja eller selleri). Ibland har persiljespinglingen en mörkare hatt och påminner då om kungsspindling, Cortinarius elegantior, men denna skiljer sig från persiljespindlingen genom obetydlig lukt, större sporer, avsaknad av gröngula färger och får röd färg i fotbasens kött med KOH. Hattovansidan påminner om odörspindling, Cortinarius mussivus, som i barrskog kan växa sida vid sida med persiljespindlingen. Men odörspindlingen har fot utan bulb. I bokskog växer mullspindling, Cortinarius humolens, som skiljer sig från persiljespindling på sin blekare fot, vitaktiga kött, jordartad lukt och något mindre sporer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för persiljespindling

Länsvis förekomst och status för persiljespindling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för persiljespindling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Persiljespindlingen är en sällsynt art som är funnen från Skåne till Västernorrlands och Jämtlands län. De flesta fynden i Sverige är av barrskogsformen, medan bokskogsformen endast är funnen på några få lokaler i Skåne och Bohuslän. Nyligen visades att Cortinarius fageticola är en bokskogsform av C. sulfurinus. Den avförs därför som art från rödlistan och behandlas som en form av persiljespindling. 25 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 1000, vilket motsvarar ungefär 2 000 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 20 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Populationen bedöms ha minskat med 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a. slutavverkning av äldre skog. Minskningen bedöms pågå fortlöpande. Arten är känd från Danmark, Norge och Finland samt i Syd- och Mellaneuropa, men verkar överallt vara relativt ovanlig. I Danmark och Norge är den rödlistad.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius sulfurinusQuél. - persiljespindling
    Synonymer
    Cortinarius sulphurinus Quél.
    Cortinarius pelitnocephalus Rob.Henry
    Cortinarius personatus M.M.Moser
    Cortinarius fageticola Brandrud
    Cortinarius sulfurinus ssp. fageticola
    Cortinarius sulfurinus var. fageticola Brandrud
    Cortinarius sulfurinus var. sulfurinus Quél.
    Cortinarius sulphurinus var. fageticola
    Cortinarius sulphurinus var. sulphurinus Quél.
    luktlös persiljespindling

Persiljespindling bildar mykorrhiza med tall, gran och bok i ängsgranskog, kalktallskog och i ängsbokskog på kalkrik mark. Ibland förekommer den även under gran i blandskogar med stort inslag av t.ex. björk och asp. Vegetationen är vanligtvis av lågörttyp med t.ex. blåsippa, vispstarr och harsyra, ofta på torr eller frisk, mossrik mark, men ibland även i mossiga sluttningar med rörligt markvatten. I Skåne och Bohuslän är den funnen under bok på kalkrik mark. Tillsammans med persiljespindlingen, både i barr- och bokskog, kan andra ovanliga följearter påträffas, t.ex. violgubbe, korallfingersvampar och spindlingar av undersläktet Phegmacium. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Ädellövskog, Lövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Arten hotas främst av avverkning. Persiljespindlingen är särskilt känslig eftersom den är knuten till äldre, produktiv barrskog, d.v.s. en skogstyp som är en bristvara i skyddade områden i Sverige och som samtidigt försvinner i snabb takt genom slutavverkningar. Bokskogsformen av persiljespindlingen är inte hotad genom slutavverkningar, men kan vara hotad på andra sätt eller försvinna p.g.a. slumpfaktorer då den endast är funnen på en handfull lokaler. Andra hot är gödsling, s.k. vitaliseringsgödsling, av skogsmark som missgynnar en flera arter mykorrhizasvampar.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Skyddet för äldre ört- och kalkrika barrskogar med trädkontinuitet måste öka. Likaså måste eventuella oskyddade bokskogar med persiljespindling få ett formellt skydd i form av biotopskydd eller naturreservat. Barrskogsområden med arten bör inte gallras eller plockhuggas om inte huggningen efterföljs av skogsbetet. En örtrik gallrad skog som inte betas utvecklar ofta en tät och hög fältvegetation, vilket starkt missgynnar artens fruktkroppsbildning. Vid en ev. plockhuggning (före skogsbete) bör uttaget främst ske av yngre och medelåldriga träd, medan äldre och gamla träd sparas.
Tidigare har persiljespindlingen varit uppdelad i två arter eller två variteter, C. sulfurinus resp. C. fageticola eller C. s. var. fageticola. Den förra är en barrskogsform och den senare växer i bokskog. Nyligen utförd DNA-sekvensering har dock visat att barr- och bokskogsformerna är helt identiska. Utländska namn – NO: Svovelslørsopp, FIN: Persiljaseitikki.

Bon, M. 1994. Svampar. En fälthandbok. Bonnier Alba, Stockholm.

Brandrud, T.E., Lindström, H., Marklund, H., Melot, J. & Muskos, S. 1989. Cortinarius, Flora Photographica. Blad A25. Härnösand.

Brandrud, T.E., Lindström, H., Marklund, H., Melot, J. & Muskos, S. 1998. Cortinarius, Flora Photographica. Blad D17. Härnösand.

Moser, M. 1960. Die Gattung Phlegmacium. Die Pilze Mitteleuropas IV. Bad Heilbrunn.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gillis Aronsson 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius sulfurinus, Quél. - persiljespindling
    Synonymer
    Cortinarius sulphurinus Quél.
    Cortinarius pelitnocephalus Rob.Henry
    Cortinarius personatus M.M.Moser
    Cortinarius fageticola Brandrud
    Cortinarius sulfurinus ssp. fageticola
    Cortinarius sulfurinus var. fageticola Brandrud
    Cortinarius sulfurinus var. sulfurinus Quél.
    Cortinarius sulphurinus var. fageticola
    Cortinarius sulphurinus var. sulphurinus Quél.
    luktlös persiljespindling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gillis Aronsson 2005.