Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sepiarödling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Entoloma jubatum
Sepiarödling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sepiarödskivling är en medelstor, mörkt gråbrun eller rödbrun rödskivling. Hatten har puckel i mitten och en filtartad yta, som med tiden blir småfjällig, särskilt i mitten. Den är inte hygrofan eller genomskinligt strimmig. Lamellerna är urnupna och påfallande grå men blir småningom rosatonade av de mogna sporerna. Foten är gråbrunt fibrig, 3–9 cm lång och ca 0,5 cm tjock. Saknar tydlig lukt eller smak. Sporerna är heterodiametriska, 7–10,5 x 5,5–7,5 µm. Cheilocystider mer eller mindre spolformiga med huvudlik topp. En närstående art är Entoloma fuscotomentosum. Den beskrivs som spensligare med en tydligare fjällig hatt och med vita eller mycket ljusa lameller. Sådana karaktärer kan dock variera beroende på yttre förhållanden och vilket utvecklingsstadium fruktkroppen befinner sig i. Det är därför ofta svårt att bestämma arterna i denna grupp. Mikroskopiskt är de också mycket lika. Jämför också med porfyrrödling.
Utbredning
Länsvis förekomst för sepiarödling Observationer i  Sverige för sepiarödling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sepiarödlingen är känd från hela landet, från Skåne upp till fjälltrakterna. Antalet aktuella lokaler uppgår till ca 20, varav de flesta ligger i Västergötland. Detta sammanhänger säkerligen mycket med mykologers aktivitet och förmodligen är arten ungefär lika vanlig annorstädes och jämnt spridd över hela landet. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 1000. Arten är vitt spridd över hela Europa. Arten är rödlistad i Danmark, Tyskland och Nederländerna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare i grässvål i ogödslad slåttermark och naturbetesmark. Arten är inte kalkkrävande och även påträffad i fuktig ängsmark med vitmossa. Sannolikt förbisedd, men knuten till biologiskt rika gräsmarker. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd, med åtföljande igenväxning och försämrad habitatkvalité. Arten missgynnas även av olika åtgärder som leder till förhöjda näringsnivåer i mark. Antalet reproduktiva individer skattas till 12500 (1250-25000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (25-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (132-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Arten växer typiskt i grässvålen på naturbetesmark och ogödslad slåttermark, gärna på hedartad och sur mark. Den är dock inte helt knuten till öppen mark, många fynd har också gjorts i olika typer av löv- och blandskog. T.o.m. barrskog har uppgivits i ett par fall men förmodligen är då mycelet kvarlevande från en tidigare epok med annorlunda förhållanden. I skogsmark växer den helst där det är lite ljusare med gräs på marken som i bryn eller gläntor.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Entolomataceae, Släkte Entoloma (rödlingar), Art Entoloma jubatum (Fr. : Fr.) P. Karst. - sepiarödling Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare i grässvål i ogödslad slåttermark och naturbetesmark. Arten är inte kalkkrävande och även påträffad i fuktig ängsmark med vitmossa. Sannolikt förbisedd, men knuten till biologiskt rika gräsmarker. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd, med åtföljande igenväxning och försämrad habitatkvalité. Arten missgynnas även av olika åtgärder som leder till förhöjda näringsnivåer i mark. Antalet reproduktiva individer skattas till 12500 (1250-25000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (25-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (132-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Sepiarödskivling är en medelstor, mörkt gråbrun eller rödbrun rödskivling. Hatten har puckel i mitten och en filtartad yta, som med tiden blir småfjällig, särskilt i mitten. Den är inte hygrofan eller genomskinligt strimmig. Lamellerna är urnupna och påfallande grå men blir småningom rosatonade av de mogna sporerna. Foten är gråbrunt fibrig, 3–9 cm lång och ca 0,5 cm tjock. Saknar tydlig lukt eller smak. Sporerna är heterodiametriska, 7–10,5 x 5,5–7,5 µm. Cheilocystider mer eller mindre spolformiga med huvudlik topp. En närstående art är Entoloma fuscotomentosum. Den beskrivs som spensligare med en tydligare fjällig hatt och med vita eller mycket ljusa lameller. Sådana karaktärer kan dock variera beroende på yttre förhållanden och vilket utvecklingsstadium fruktkroppen befinner sig i. Det är därför ofta svårt att bestämma arterna i denna grupp. Mikroskopiskt är de också mycket lika. Jämför också med porfyrrödling.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sepiarödling

Länsvis förekomst och status för sepiarödling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sepiarödling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sepiarödlingen är känd från hela landet, från Skåne upp till fjälltrakterna. Antalet aktuella lokaler uppgår till ca 20, varav de flesta ligger i Västergötland. Detta sammanhänger säkerligen mycket med mykologers aktivitet och förmodligen är arten ungefär lika vanlig annorstädes och jämnt spridd över hela landet. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 1000. Arten är vitt spridd över hela Europa. Arten är rödlistad i Danmark, Tyskland och Nederländerna.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Entolomataceae  
  • Släkte
    Entoloma - rödlingar 
  • Art
    Entoloma jubatum(Fr. : Fr.) P. Karst. - sepiarödling

Arten växer typiskt i grässvålen på naturbetesmark och ogödslad slåttermark, gärna på hedartad och sur mark. Den är dock inte helt knuten till öppen mark, många fynd har också gjorts i olika typer av löv- och blandskog. T.o.m. barrskog har uppgivits i ett par fall men förmodligen är då mycelet kvarlevande från en tidigare epok med annorlunda förhållanden. I skogsmark växer den helst där det är lite ljusare med gräs på marken som i bryn eller gläntor.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Igenväxning av tidigare öppen gräsmark beroende på ändrad markanvändning är hot mot arten. Även nedläggning av betesdrift är negativt. Konstgödsling och kvävenedfall är problem.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Fortsatt hävd av lokaler med bestånd av arten är den enskilt viktigaste åtgärden. Undvikande av användandet av konstgödsel är viktigt på artens lokaler.
Utländska namn – NO: Semsket rødskivesopp.

Noordeloos, M.E. 1992. Entoloma s.l. Fungi Europaei 5. Libreria editrice Giovanna Biella, Saronno.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Entolomataceae  
  • Släkte
    Entoloma - rödlingar 
  • Art
    Entoloma jubatum, (Fr. : Fr.) P. Karst. - sepiarödling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 2005.