Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  riddarsporre

Organismgrupp Kärlväxter Consolida regalis
Riddarsporre Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Riddarsporre är en ettårig, höstgroende, upp till knappt meterhög ört. Bladen är dubbelt tredelade och har trådsmala flikar. Blommorna är stora, mörkt blåvioletta, och sitter i klasar i stjälk- och grentopparna. Under blomningen under juli och augusti utvecklas successivt nya klasar. Blommorna har fem yttre och ett inre hylleblad. Det översta hyllebladet är utdraget till en 1,5 cm lång sporre, vilken fungerar som nektargömme. Blommorna lockar bin, humlor och fjärilar. Arten är självsteril. Frukten är en baljkapsel med svarta, brett trekantiga till oregelbundet rundade frön. Dessa mognar successivt under sommaren och hösten och faller till marken när baljkapslarna öppnas.
Utbredning
Länsvis förekomst för riddarsporre Observationer i  Sverige för riddarsporre
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Riddarsporren förekommer numera främst på Öland och Gotland (100-tals förekomster) samt på kalkhaltiga jordar i slättbygder norrut till och med Uppland. Artens tillbakagång har pågått under hela 1900-talet och pågår alltjämt. I Danmark, Norge och södra Finland är den numera mycket ovanlig. Den är tillfällig i mellersta Finland. Den är eurasiatisk med kontinental utbredning och förekommer över hela Europa utom längst i väst och sydväst. Den är hotad i många europeiska länder.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer främst på Öland och Gotland samt på kalkhaltiga jordar i slättbygder norrut till och med Uppland. Är främst ett åkerogräs. Arten har svårt att fortleva i dagens jordbrukslandskap en av orsakerna är att den har svårt att utvecklas och blomma i dagens täta sädesbestånd, kantzoner bör lämnas. Andra orsaker är för djup jordberabetning, höga kvävegivor samt ogräsbekämpning. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3500 (2000-4500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Riddarsporre växer endast på kulturmark, främst på åkrar. Den kan förekomma i alla slags grödor men utvecklas bäst i höstgrödor. Den föredrar kalkrik lerjord. Man finner den ofta tillsammans med blåklint Centaurea cyanus och sminkrot Lithospermum arvense ssp. arvense. Pollenfynd i södra Sverige har visat att den ingick i den senglaciala floran och växte på stäpptundran. Den försvann senare för att återinvandra som åkerogräs.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Ranunculales (ranunkelordningen), Familj Ranunculaceae (ranunkelväxter), Släkte Consolida (åkerriddarsporrar), Art Consolida regalis Gray - riddarsporre Synonymer Delphinium consolida L., Vild riddarsporre

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer främst på Öland och Gotland samt på kalkhaltiga jordar i slättbygder norrut till och med Uppland. Är främst ett åkerogräs. Arten har svårt att fortleva i dagens jordbrukslandskap en av orsakerna är att den har svårt att utvecklas och blomma i dagens täta sädesbestånd, kantzoner bör lämnas. Andra orsaker är för djup jordberabetning, höga kvävegivor samt ogräsbekämpning. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3500 (2000-4500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Riddarsporre är en ettårig, höstgroende, upp till knappt meterhög ört. Bladen är dubbelt tredelade och har trådsmala flikar. Blommorna är stora, mörkt blåvioletta, och sitter i klasar i stjälk- och grentopparna. Under blomningen under juli och augusti utvecklas successivt nya klasar. Blommorna har fem yttre och ett inre hylleblad. Det översta hyllebladet är utdraget till en 1,5 cm lång sporre, vilken fungerar som nektargömme. Blommorna lockar bin, humlor och fjärilar. Arten är självsteril. Frukten är en baljkapsel med svarta, brett trekantiga till oregelbundet rundade frön. Dessa mognar successivt under sommaren och hösten och faller till marken när baljkapslarna öppnas.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för riddarsporre

Länsvis förekomst och status för riddarsporre baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för riddarsporre

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Riddarsporren förekommer numera främst på Öland och Gotland (100-tals förekomster) samt på kalkhaltiga jordar i slättbygder norrut till och med Uppland. Artens tillbakagång har pågått under hela 1900-talet och pågår alltjämt. I Danmark, Norge och södra Finland är den numera mycket ovanlig. Den är tillfällig i mellersta Finland. Den är eurasiatisk med kontinental utbredning och förekommer över hela Europa utom längst i väst och sydväst. Den är hotad i många europeiska länder.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ranunculales - ranunkelordningen 
  • Familj
    Ranunculaceae - ranunkelväxter 
  • Släkte
    Consolida - åkerriddarsporrar 
  • Art
    Consolida regalisGray - riddarsporre
    Synonymer
    Delphinium consolida L.
    Vild riddarsporre

Riddarsporre växer endast på kulturmark, främst på åkrar. Den kan förekomma i alla slags grödor men utvecklas bäst i höstgrödor. Den föredrar kalkrik lerjord. Man finner den ofta tillsammans med blåklint Centaurea cyanus och sminkrot Lithospermum arvense ssp. arvense. Pollenfynd i södra Sverige har visat att den ingick i den senglaciala floran och växte på stäpptundran. Den försvann senare för att återinvandra som åkerogräs.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Riddarsporrens begränsade möjligheter att fortleva i dagens jordbrukslandskap beror på dess groningsbiologi och konkurrenskänslighet. Fröna gror bäst på ca 0,2 cm djup. Från större djup än ca 2 cm orkar knappast groddarna tränga upp. Sådd och annan jordbearbetning medför att många frön hamnar djupt i jorden, där de gror och förstörs. En liten del av fröna kan dock överleva och bygga upp en fröreserv. Arten har svårt att utvecklas och blomma i dagens täta sädesbestånd. Den slås ut av en kombination av kemiska ogräsmedel och konkurrens från grödan. Dessutom missgynnas den av de höga kvävegivor som förekommer i modernt jordbruk. Detta visar sig i att antalet blommor minskar.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Riddarsporren bör ges möjlighet till fortsatt existens i de områden där den fortfarande förekommer. Detta kan ske t ex genom att kantzoner i åkrarna inte gödslas eller behandlas med ogräsmedel. Arten bör även odlas i botaniska trädgårdar och allmogeåkrar.
Riddarsporren var under 1700-talet en ansedd apoteksväxt och användes t ex som mask- och urindrivande medel. Den utnyttjas fortfarande inom homeopatin både som antiinflammatoriskt och antiparasitärt medel. Fröna innehåller låga halter av giftiga alkaloider. Riddarsporre odlas ibland som prydnadsväxt. Utländska namn – NO: Riddarspore, DK: Korn-Ridderspore, FI: Rikkakukonkannus, GB: Forking Larkspur.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Larsen, K. 1956. Ranunculaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 53: 198–252.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Suominen, J. 1979. The grain immigrant flora of Finland. Acta Botanica Fennica 111.

Svensson, R. 2005. Inventering av åkerogräs på Gotland 8-14 juli 2005. Länsstyrelsen Gotlands län. Rapporter om natur och miljö - nr 2006:4.

Svensson, R. & Wigren, M. 1982. Några ogräsarters tillbakagång belyst genom konkurrens-, gödslings- och herbicidförsök. Svensk Bot. Tidskr. 76: 241–258.

Svensson, R. & Wigren, M. 1986. Riddarsporrens historia och biologi i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 80: 31–53.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Marita Wigren-Svensson & Roger Svensson 1992. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ranunculales - ranunkelordningen 
  • Familj
    Ranunculaceae - ranunkelväxter 
  • Släkte
    Consolida - åkerriddarsporrar 
  • Art
    Consolida regalis, Gray - riddarsporre
    Synonymer
    Delphinium consolida L.
    Vild riddarsporre
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Marita Wigren-Svensson & Roger Svensson 1992. ©ArtDatabanken, SLU 2007.