Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hagjordtunga

Organismgrupp Storsvampar, Sporsäcksvampar Geoglossum starbaeckii
Hagjordtunga Storsvampar, Sporsäcksvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En svart eller brunsvart jordtunga, cirka 4–6 cm hög, ibland något högre eller lägre. Den övre sporbildande delen (hymeniet) är vanligen helt svart och något lansettlikt eller klubblikt utvidgat och tydligt avgränsat mot foten. Foten är oftast något plattad och till skillnad mot hymeniet vanligen mörkbrun-brun (ibland dock svart), fint uppsprucket fjällig med karaktäristiskt regelbundet ställda små vågräta fjäll (syns under lupp). Ytan kan påminna om den på en träfil (rasp). Övre delen av foten skjuter vanligen upp något kilformigt i hymeniet på de plattade sidorna.

Hos den snarlika arten G. fallax är foten vanligen svart och har oregelbundet spridda fjäll. Hos andra snarlik arter, t.ex. G. umbratile, är foten ej fjällig utan slät. För en säker identifiering krävs emellertid mikroskopering. Arten känns lättast igen på sina karaktäristiska långsträckta, tydligt brunfärgade parafyser (= sterila trådar mellan sporsäckarna), vilka är bruna och gracila redan hos unga fruktkroppar. Dessa parafyser består av långa kedjor av korvlika celler vilka aldrig är sammanklibbade som hos t.ex. G. fallax (som dessutom har ofärgade parafyser). Sporerna är ovanligt långa och smala, 65–85 µm, bruna och är ofta septerade med 7–8 (–9) tvärväggar. Sporerna mognar mycket oregelbundet och i ett mikroskop-preparat finns därför oftast många omogna, ljusa och osepterade sporer.
Utbredning
Länsvis förekomst för hagjordtunga Observationer i  Sverige för hagjordtunga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Förekommer spridd i hela landet, möjligen med viss tyngdpunkt i Svealand och södra Norrland. Den är sällsynt, men sannolikt också förbisedd. Arten är beskriven från Sverige, men förekommer spridd i Skandinavien. Arten är uppgiven från flera olika länder, men utbredning i övrigt kräver nya revideringar, då arten lätt sammanblandas med andra svarta jordtungor.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare i välhävdad naturbetesmark. Arten kräver mikroskopering för säker bestämning och har därför stort mörkertal. Total population i landet bedöms som för andra hävdberoende arter ha minskat starkt, främst p.g.a. upphörande hävd och försämrad habitatkvalité, missgynnas även av högre näringsnivåer i marken. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 7500 (100-15000). Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c).
Ekologi
Växer i mossiga och fosforfattiga gräsmarker, vanligen i ogödslade naturbetesmarker. Fruktkroppar bildas ofta sent på hösten eller efter långa perioder av regn. Man har tidigare trott att jordtungor och andra ängssvampar är förnasvampar, men jordtungor är biotrofa, det vill säga på okänt sätt associerade med levande växter. Troligen bildar de en form av endotrof mykorrhiza och lever under torra delar av året som mycel i levande växter (Nitare 1988).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Geoglossomycetes, Ordning Geoglossales (jordtungor), Familj Geoglossaceae, Släkte Geoglossum s. str., Art Geoglossum starbaeckii Nannf. - hagjordtunga Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare i välhävdad naturbetesmark. Arten kräver mikroskopering för säker bestämning och har därför stort mörkertal. Total population i landet bedöms som för andra hävdberoende arter ha minskat starkt, främst p.g.a. upphörande hävd och försämrad habitatkvalité, missgynnas även av högre näringsnivåer i marken. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 7500 (100-15000). Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c).
En svart eller brunsvart jordtunga, cirka 4–6 cm hög, ibland något högre eller lägre. Den övre sporbildande delen (hymeniet) är vanligen helt svart och något lansettlikt eller klubblikt utvidgat och tydligt avgränsat mot foten. Foten är oftast något plattad och till skillnad mot hymeniet vanligen mörkbrun-brun (ibland dock svart), fint uppsprucket fjällig med karaktäristiskt regelbundet ställda små vågräta fjäll (syns under lupp). Ytan kan påminna om den på en träfil (rasp). Övre delen av foten skjuter vanligen upp något kilformigt i hymeniet på de plattade sidorna.

Hos den snarlika arten G. fallax är foten vanligen svart och har oregelbundet spridda fjäll. Hos andra snarlik arter, t.ex. G. umbratile, är foten ej fjällig utan slät. För en säker identifiering krävs emellertid mikroskopering. Arten känns lättast igen på sina karaktäristiska långsträckta, tydligt brunfärgade parafyser (= sterila trådar mellan sporsäckarna), vilka är bruna och gracila redan hos unga fruktkroppar. Dessa parafyser består av långa kedjor av korvlika celler vilka aldrig är sammanklibbade som hos t.ex. G. fallax (som dessutom har ofärgade parafyser). Sporerna är ovanligt långa och smala, 65–85 µm, bruna och är ofta septerade med 7–8 (–9) tvärväggar. Sporerna mognar mycket oregelbundet och i ett mikroskop-preparat finns därför oftast många omogna, ljusa och osepterade sporer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hagjordtunga

Länsvis förekomst och status för hagjordtunga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hagjordtunga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Förekommer spridd i hela landet, möjligen med viss tyngdpunkt i Svealand och södra Norrland. Den är sällsynt, men sannolikt också förbisedd. Arten är beskriven från Sverige, men förekommer spridd i Skandinavien. Arten är uppgiven från flera olika länder, men utbredning i övrigt kräver nya revideringar, då arten lätt sammanblandas med andra svarta jordtungor.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Geoglossomycetes  
  • Ordning
    Geoglossales - jordtungor 
  • Familj
    Geoglossaceae  
  • Släkte
    Geoglossum s. str.  
  • Art
    Geoglossum starbaeckiiNannf. - hagjordtunga

Växer i mossiga och fosforfattiga gräsmarker, vanligen i ogödslade naturbetesmarker. Fruktkroppar bildas ofta sent på hösten eller efter långa perioder av regn. Man har tidigare trott att jordtungor och andra ängssvampar är förnasvampar, men jordtungor är biotrofa, det vill säga på okänt sätt associerade med levande växter. Troligen bildar de en form av endotrof mykorrhiza och lever under torra delar av året som mycel i levande växter (Nitare 1988).

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Arten hotas liksom flera andra ängssvampar främst av igenväxning efter upphört bete samt av övergödning. All form av artificiell gödsling (NPK) på naturbetesmarker är ett direkt hot. Arten försvinner omedelbart efter en gödselgiva. Troligen är det fosforkomponenten som direkt skadar arten, medan kväve har en mer indirekt negativ påverkan på vegetationen.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Samtliga lokaler bör undantas gödsling. En lågvuxen och mossrik vegetation bör bibehållas genom kontinuerligt bete.

Nannfeldt, J.A. 1942. The geoglossaceae of Sweden. Arkiv för Botanik, Bd. 30 A, nr. 4.

Nitare, J. 1988. Jordtungor, en svampgrupp på tillbakagång i naturliga fodermarker. Svensk Bot. Tidskr. 82: 341-368.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2017

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Geoglossomycetes  
  • Ordning
    Geoglossales - jordtungor 
  • Familj
    Geoglossaceae  
  • Släkte
    Geoglossum s. str.  
  • Art
    Geoglossum starbaeckii, Nannf. - hagjordtunga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2017