Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  smalfotad taggsvamp

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Hydnellum gracilipes
Smalfotad taggsvamp Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Smalfotad taggsvamp är en liten taggsvamp med blekt brunrosa till purpurbrun färg. Hattytan är slät och fint sammetsfiltad. Hatten är oregelbundet loberad och blir 0,5–3 cm i diameter. Svampen är alltigenom mjuk men ändå ganska seg. Vanligtvis växer flera hattar ihop. Ofta växer nya små hattar ut i kanten på de större hattarna. Varje hatt har en mycket smal, nästan trådliknande till högst 5 mm tjock fot. Foten är rotlikt förlängd ner i den underliggande förnan. Sporpulvret är brunt och sporerna vårtiga 4–4,5 x 3–3,5 mm. Lukten är mjöllik. Smalfotad taggsvamp kan knappast förväxlas med någon annan art. Taigataggsvamp Phellodon secretus, har liknande storlek och växtsätt, men har askgrå hattfärg med mörkbruna inslag och en kal, svart fot. Den har som färsk ingen speciell lukt.
Utbredning
Länsvis förekomst för smalfotad taggsvamp Observationer i  Sverige för smalfotad taggsvamp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är rapporterad från fyra aktuella lokaler i Norrbotten och en lokal i Jämtland (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500. Den beskrevs av Karsten 1866 på material från Mustiala i sydvästra Finland, där den ej är återfunnen under senare tid. Det dröjde ända till 1975 innan arten samlades igen, då i Södermanland, där den ej hittats senare. Sex lokaler är aktuella i norra Finland. 1997 gjordes ett fynd i Östfold i Norge. Vidare uppges ett fynd från Västra Jylland i Danmark, men räknas där numera som utgången. Den smalfotade taggsvampen är svårinventerad på grund av sitt dolda växtsätt. Nya fynd kan förväntas när artens ekologi blir mera känd. Trots detta bedöms den totala populationen ha minskat kraftigt, med mer än 50 % över de senaste 50 åren på grund av minskande areal brandpräglad äldre tallskog. Minskningen beräknas även fortgå framöver. Smalfotad taggsvamp är en nordligt boreal art och bör eftersökas i brandpräglad tallskog med lång trädkontinuitet, företrädesvis i norra Sverige.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med tall. Fruktkroppar påträffas under kolad ved som ligger på marken. Växer i brandpräglade torra tallskog med lång kontinuitet på mager och sandig mark. En svårinventerad art, med undanskymda fruktkroppar. På senare tid uppmärksammad, bl a i samband med inventeringar inom Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för rödlistade fjälltaggsvampar (2006- ) och eftersökt. Alla fynd är i princip från efter 2000. Total population i landet bedöms ha minskat och fortlöpande minska p.g.a. kalavverkningar och minskande areal brandpräglad äldre tallskog utanför skyddande områden. Antalet reproduktiva individer skattas till 12000 (2400-24000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (400). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 600 (120-1200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (200-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2c+3c+4c).
Ekologi
Smalfotad taggsvamp bildar mykorrhiza med tall och växer på marken under tallågor eller fallna stubbar. Veden uppges oftast vara kolad. Utrymmet mellan marken och veden är så litet att man inte ser svampen utan att lyfta på veden. Ibland tycks hattar med vidhängande, smala fötter ”fastna” på veden, när man lyfter på den. Detta påminner om ett resupinat (vidvuxet) växtsätt. De trådsmala fötterna kan representera en degenererad fot, men de fotlika organen kan också utgöra en ålderdomlig karaktär hos svampar, från vilka både resupinata och fotförsedda former har utvecklats. Det har diskuterats att även om smalfotad taggsvamp är en mykorrhizasvamp och i första hand använder ved som stöd och skydd för att bilda fruktkroppar, att den möjligen skulle ha en viss förmåga att bryta ned kolad ved (Köljalg & Renvall 2000). Uppenbarligen är den starkt associerad till kolad ved i lämpligt nedbrytningsstadium. Sådan ved utgör sannolikt rester av tallar som kanske varit med om flera skogsbränder, dels som levande träd, stående torrfura eller som liggande låga. Så småningom hamnar den brända veden mot markytan. När själva lågan har blivit nedbruten finns fortfarande de hårda, basala delarna kvar. Detta är en process som kan ta många hundra år och det tar således mycket lång tid att återskapa lämpliga substrat. Fruktkropparna uppträder från augusti och ända in i november. Fräscha fruktkroppar kan hittas efter många frostnätter och även sedan snön fallit. Artens huvudbiotop är äldre, torr och brandpräglad tallskog med lång trädkontinuitet på mager mark. Fältskiktet domineras av renlavar, lingonris, blåbärsris, och kråkbär blandade med låga mossor, såsom kvastmossa och väggmossa På de hittills kända svenska lokalerna har tidigare dimensionsavverkning förekommit. Fyndet i Danmark gjordes i en barrskogsplantering och i Norge under en asplåga i äldre lövskog, varför en bredare ekologi inte kan uteslutas. Följearter är flera rödlistade svampar som bildar mykorrhiza med tall och som är beroende av lång trädkontinuitet, t. ex rotfingersvamp (Ramaria magnipes), skrovlig taggsvamp (Sarcodon scabrosus), tallgråticka (Boletopsis grisea), jättemusseron (Tricholoma colossus), goliatmusseron (T. matsutake ), samt flera arter korktaggsvampar (Hydnellum spp.). På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka plats. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· tall
· tall
Mark/sediment
Mark/sediment
Dött träd
Dött träd
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Thelephorales, Familj Bankeraceae, Släkte Hydnellum (korktaggsvampar), Art Hydnellum gracilipes (P.Karst) P.Karst - smalfotad taggsvamp Synonymer Hydnum gracilipes P.Karst.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med tall. Fruktkroppar påträffas under kolad ved som ligger på marken. Växer i brandpräglade torra tallskog med lång kontinuitet på mager och sandig mark. En svårinventerad art, med undanskymda fruktkroppar. På senare tid uppmärksammad, bl a i samband med inventeringar inom Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för rödlistade fjälltaggsvampar (2006- ) och eftersökt. Alla fynd är i princip från efter 2000. Total population i landet bedöms ha minskat och fortlöpande minska p.g.a. kalavverkningar och minskande areal brandpräglad äldre tallskog utanför skyddande områden. Antalet reproduktiva individer skattas till 12000 (2400-24000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (400). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 600 (120-1200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (200-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2c+3c+4c).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Global rödlistning VU A2c+3c+4c (2015)
Smalfotad taggsvamp är en liten taggsvamp med blekt brunrosa till purpurbrun färg. Hattytan är slät och fint sammetsfiltad. Hatten är oregelbundet loberad och blir 0,5–3 cm i diameter. Svampen är alltigenom mjuk men ändå ganska seg. Vanligtvis växer flera hattar ihop. Ofta växer nya små hattar ut i kanten på de större hattarna. Varje hatt har en mycket smal, nästan trådliknande till högst 5 mm tjock fot. Foten är rotlikt förlängd ner i den underliggande förnan. Sporpulvret är brunt och sporerna vårtiga 4–4,5 x 3–3,5 mm. Lukten är mjöllik. Smalfotad taggsvamp kan knappast förväxlas med någon annan art. Taigataggsvamp Phellodon secretus, har liknande storlek och växtsätt, men har askgrå hattfärg med mörkbruna inslag och en kal, svart fot. Den har som färsk ingen speciell lukt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för smalfotad taggsvamp

Länsvis förekomst och status för smalfotad taggsvamp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för smalfotad taggsvamp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är rapporterad från fyra aktuella lokaler i Norrbotten och en lokal i Jämtland (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500. Den beskrevs av Karsten 1866 på material från Mustiala i sydvästra Finland, där den ej är återfunnen under senare tid. Det dröjde ända till 1975 innan arten samlades igen, då i Södermanland, där den ej hittats senare. Sex lokaler är aktuella i norra Finland. 1997 gjordes ett fynd i Östfold i Norge. Vidare uppges ett fynd från Västra Jylland i Danmark, men räknas där numera som utgången. Den smalfotade taggsvampen är svårinventerad på grund av sitt dolda växtsätt. Nya fynd kan förväntas när artens ekologi blir mera känd. Trots detta bedöms den totala populationen ha minskat kraftigt, med mer än 50 % över de senaste 50 åren på grund av minskande areal brandpräglad äldre tallskog. Minskningen beräknas även fortgå framöver. Smalfotad taggsvamp är en nordligt boreal art och bör eftersökas i brandpräglad tallskog med lång trädkontinuitet, företrädesvis i norra Sverige.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Thelephorales  
  • Familj
    Bankeraceae  
  • Släkte
    Hydnellum - korktaggsvampar 
  • Art
    Hydnellum gracilipes(P.Karst) P.Karst - smalfotad taggsvamp
    Synonymer
    Hydnum gracilipes P.Karst.

Smalfotad taggsvamp bildar mykorrhiza med tall och växer på marken under tallågor eller fallna stubbar. Veden uppges oftast vara kolad. Utrymmet mellan marken och veden är så litet att man inte ser svampen utan att lyfta på veden. Ibland tycks hattar med vidhängande, smala fötter ”fastna” på veden, när man lyfter på den. Detta påminner om ett resupinat (vidvuxet) växtsätt. De trådsmala fötterna kan representera en degenererad fot, men de fotlika organen kan också utgöra en ålderdomlig karaktär hos svampar, från vilka både resupinata och fotförsedda former har utvecklats. Det har diskuterats att även om smalfotad taggsvamp är en mykorrhizasvamp och i första hand använder ved som stöd och skydd för att bilda fruktkroppar, att den möjligen skulle ha en viss förmåga att bryta ned kolad ved (Köljalg & Renvall 2000). Uppenbarligen är den starkt associerad till kolad ved i lämpligt nedbrytningsstadium. Sådan ved utgör sannolikt rester av tallar som kanske varit med om flera skogsbränder, dels som levande träd, stående torrfura eller som liggande låga. Så småningom hamnar den brända veden mot markytan. När själva lågan har blivit nedbruten finns fortfarande de hårda, basala delarna kvar. Detta är en process som kan ta många hundra år och det tar således mycket lång tid att återskapa lämpliga substrat. Fruktkropparna uppträder från augusti och ända in i november. Fräscha fruktkroppar kan hittas efter många frostnätter och även sedan snön fallit. Artens huvudbiotop är äldre, torr och brandpräglad tallskog med lång trädkontinuitet på mager mark. Fältskiktet domineras av renlavar, lingonris, blåbärsris, och kråkbär blandade med låga mossor, såsom kvastmossa och väggmossa På de hittills kända svenska lokalerna har tidigare dimensionsavverkning förekommit. Fyndet i Danmark gjordes i en barrskogsplantering och i Norge under en asplåga i äldre lövskog, varför en bredare ekologi inte kan uteslutas. Följearter är flera rödlistade svampar som bildar mykorrhiza med tall och som är beroende av lång trädkontinuitet, t. ex rotfingersvamp (Ramaria magnipes), skrovlig taggsvamp (Sarcodon scabrosus), tallgråticka (Boletopsis grisea), jättemusseron (Tricholoma colossus), goliatmusseron (T. matsutake ), samt flera arter korktaggsvampar (Hydnellum spp.). På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka plats. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Arten hotas främst av slutavverkning och andra skogsbruksåtgäder, såsom markberedning och körskador. Artens biotop, äldre, torr och brandpräglad tallskog med lång trädkontinuitet på mager mark ingår i begreppet kontinutetsskogar, och icke skyddade arealer av denna skogstyp beräknas till stor del vara avverkade inom de närmaste 20 åren. Det råder brist på liggande, gammal, kolad ved, ett substrat som tar lång tid att återskapa.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Några kända lokaler bör få ett långsiktigt skydd med naturvårdsinriktade skötselplaner. Torr gammal, brandpräglad, mager tallskog med lång trädkontinuitet bör undantas från trakthyggesbruk (kalhuggning). Eventuella skogliga ingrepp bör utföras på väl snötäckt mark för att undvika körskador med åtföljande förstöring av liggande död ved. Äldre träd måste lämnas kvar, som får växa in i det nya beståndet. Markberedning får ej förkomma. Lågintensiv brand bör tillåtas för att skapa nya substrat. Skogsgödsling får ej förekomma då arten kan vara känslig för ökad tillgänglighet av kväve eftersom den under årmiljoner utvecklats och anpassats till kvävefattiga tallhedar. Helst bör denna naturtyp inventeras med avseende på marklevande svampflora under minst 2–3 år i följd före eventuell avverkning för att beakta naturvårdsaspekten.

Karsten, P.A. 1866. Hydnum gracilipes. Fungi fennicae Exs. 521.

Maas Geesteraanus, R.A. 1975. Die terrestrischen stachelpilze Europas.-127 pp. North Holland Publishing Comp., Amsterdam.

Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar - en fälthandbok. 3 uppl. Interpublishing AB Stockholm.

Strid Å. 1984. Svenska taggsvampar. V. Släktet Hydnellum. Jordstjärnan 5 (2): 14-21.

Hansen, L. & Knudsen, H. (eds) 1997. Nordic macromycetes vol. 3. Nordsvamp, Köpenhamn.

Kjölalg, U. & Renvall, P. 2000. Hydnellum gracilipes - a link between stipitate and resupinate Hymenomycetes. Karstenia 40: 71–77

Kuoljok, S. 2003. Smalfotad taggsvamp – en doldis. Jordstjärnan 24 (2): 4–9

Skogsstyrelsen 2004. Kontinuitetsskogar – en förstudie. – Skogsstyrelsens meddelande 1-2004, Skogsstyrelsen, Jönköping [www.svo/forlag/enbok.asp?Produkt=1553]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sonja Kuoljok 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Thelephorales  
  • Familj
    Bankeraceae  
  • Släkte
    Hydnellum - korktaggsvampar 
  • Art
    Hydnellum gracilipes, (P.Karst) P.Karst - smalfotad taggsvamp
    Synonymer
    Hydnum gracilipes P.Karst.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sonja Kuoljok 2005.