Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tallriska

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Lactarius musteus
Tallriska Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor riska. Hatten är 4–10 cm bred och tillplattat välvd, snart med nedtryckt mitt. Den är klibbig som ung, senare nästan torr. Kanten är länge inrullad. Färgen är gulvit till blekt ockra och ibland blekt rosaskiftande. Skivor täta, något nedlöpande, vita - gulvita med mycket svag rosaskiftade ton. Foten är cylindrisk, ofta ihålig och gärna böjd nertill. Den har samma färg som skivorna och i toppen ofta en grågul ringzon under skivorna. Som ung har foten klibbig yta. Äldre svampar får ljusbruna fläckar och ofta även gropar på foten. Köttet är vitt- blekgult och fast. Mjölksaften är ganska sparsam, vit, vid intorkning blekgul-grånande. På äldre exemplar och i torr väderlek kan det vara svårt att pressa fram någon mjölksaft och man kan bli förbryllad om det verkligen är en riska. Smaken är mild, efter en stund lätt kärv. Lukten är svag, något fruktlik. Någon egentlig förväxlingsart finns inte. Mörk kokosriska (Lactarius mammosus) är den enda riska som fördrar lika torra lokaler i tallskog som tallriskan. Mörk kokosriska har dock betydligt mörkare hatt och en kraftig doft av kokos.
Utbredning
Länsvis förekomst för tallriska Observationer i  Sverige för tallriska
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tallriskan förekommer spridd i nästan hela landet. Det finns 100 kända, aktuella lokaler i landet (2005), men det verkliga antalet torde vara betydligt större. Antalet lokaler bedöms dock inte överstiga 2000. Total population i landet bedöms ha minskat med över 15 % över de senaste 50 åren. Arten har missgynnats kraftigt av avverkning av tallhedar, eftersom den verkar vara är knuten till marker med lång trädkontinuitet. Minskningen bedöms fortgå även i framtiden. Arten är rapporterad från Danmark, Norge, Finland, Estland, Litauen Frankrike, Tyskland, Österrike, Storbritannien, Tjeckien, Slovakien, Ryssland och Vitryssland. Den är mindre vanlig i centrala Europa och är rödlistad i flera europeiska länder (Lettland, Danmark, Tyskland och Österrike).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med tall i lavtallskog och hällmarkstallskog över en stor del av landet. Förekommer huvudsakligen i äldre skog. Arten är fortfarande täml. vanlig men har missgynnats kraftigt genom avverkning av tallhedar. Den kan dock klara öppnare tillstånd eftersom den är relativt torktålig och mycel kan fortleva på frötallar och evighetsträd. Förekommer även i ungskog, men har sin huvudsakliga förekomst i äldre skog och dagens ungskogar av tall bedöms inte komma att hysa samma populationstorlekar när dessa blir äldre. Sammantaget bedöms totalpopulationen ha minskat och fortgående att minska p.g.a. minskande areal äldre, tidigare inte kalavverkad skog och äldre bestånd på landskapsnivå. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (1500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (10). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (200-4000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Tallriskan bildar mykorrhiza med tall. Huvudbiotopen är äldre, mager och torr tallskog med lång trädkontinuitet, såsom tallhedar och sandtallskogar med tunt humustäcke och med sparsam undervegetation av renlavar, låga mossor och bärris. Skogarna är oftast påverkade av tidigare dimensionsavverkningar och är ofta brandpräglade. Det är osäkert om eller i vilken grad den återetableras i ungskog efter kalhuggning. Den kan dock klara öppnare tillstånd eftersom den är relativt torktålig och mykorrhizan kan sitta kvar på frötallar, evighetsträd och på tallar som växer på impedimentmark. Den förekommer även sparsamt i hällmarkstallskog. I litteraturen anges fynd från tallmosse. Fruktkroppar visar sig från augusti till oktober. Tallriskan växer oftast solitärt men spridd på lokalerna. Ibland finner man några få fruktkroppar nära varandra. Det är vanskligt att uppskatta antalet mycel per lokal eftersom fruktkropparna oftast är spridda. Fruktkroppsbildningen är även oregelbunden år från år. Följearter åtminstone i norra Sverige är ofta andra rödlistade, trädkontinuiteskrävande svampar som bildar mykorrhiza med tall, t.ex. tallgråticka (Boletopsis grisea), lammticka (Albatrellus subrubescens), blåfotad taggsvamp (Sarcodon glaucopus), goliatmusseron (Tricholoma matsutake) samt motaggsvamp (Sarcodon squamosus) och flera arter korktaggsvampar (Hydnellum spp.). På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Varje mycel kan bilda flera fruktkroppar. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· tall
· tall
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Russulales, Familj Russulaceae (kremlor och riskor), Släkte Lactarius (riskor), Art Lactarius musteus Fr. - tallriska Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med tall i lavtallskog och hällmarkstallskog över en stor del av landet. Förekommer huvudsakligen i äldre skog. Arten är fortfarande täml. vanlig men har missgynnats kraftigt genom avverkning av tallhedar. Den kan dock klara öppnare tillstånd eftersom den är relativt torktålig och mycel kan fortleva på frötallar och evighetsträd. Förekommer även i ungskog, men har sin huvudsakliga förekomst i äldre skog och dagens ungskogar av tall bedöms inte komma att hysa samma populationstorlekar när dessa blir äldre. Sammantaget bedöms totalpopulationen ha minskat och fortgående att minska p.g.a. minskande areal äldre, tidigare inte kalavverkad skog och äldre bestånd på landskapsnivå. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (1500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (10). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (200-4000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
En medelstor riska. Hatten är 4–10 cm bred och tillplattat välvd, snart med nedtryckt mitt. Den är klibbig som ung, senare nästan torr. Kanten är länge inrullad. Färgen är gulvit till blekt ockra och ibland blekt rosaskiftande. Skivor täta, något nedlöpande, vita - gulvita med mycket svag rosaskiftade ton. Foten är cylindrisk, ofta ihålig och gärna böjd nertill. Den har samma färg som skivorna och i toppen ofta en grågul ringzon under skivorna. Som ung har foten klibbig yta. Äldre svampar får ljusbruna fläckar och ofta även gropar på foten. Köttet är vitt- blekgult och fast. Mjölksaften är ganska sparsam, vit, vid intorkning blekgul-grånande. På äldre exemplar och i torr väderlek kan det vara svårt att pressa fram någon mjölksaft och man kan bli förbryllad om det verkligen är en riska. Smaken är mild, efter en stund lätt kärv. Lukten är svag, något fruktlik. Någon egentlig förväxlingsart finns inte. Mörk kokosriska (Lactarius mammosus) är den enda riska som fördrar lika torra lokaler i tallskog som tallriskan. Mörk kokosriska har dock betydligt mörkare hatt och en kraftig doft av kokos.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tallriska

Länsvis förekomst och status för tallriska baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tallriska

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tallriskan förekommer spridd i nästan hela landet. Det finns 100 kända, aktuella lokaler i landet (2005), men det verkliga antalet torde vara betydligt större. Antalet lokaler bedöms dock inte överstiga 2000. Total population i landet bedöms ha minskat med över 15 % över de senaste 50 åren. Arten har missgynnats kraftigt av avverkning av tallhedar, eftersom den verkar vara är knuten till marker med lång trädkontinuitet. Minskningen bedöms fortgå även i framtiden. Arten är rapporterad från Danmark, Norge, Finland, Estland, Litauen Frankrike, Tyskland, Österrike, Storbritannien, Tjeckien, Slovakien, Ryssland och Vitryssland. Den är mindre vanlig i centrala Europa och är rödlistad i flera europeiska länder (Lettland, Danmark, Tyskland och Österrike).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Russulaceae - kremlor och riskor 
  • Släkte
    Lactarius - riskor 
  • Art
    Lactarius musteusFr. - tallriska

Tallriskan bildar mykorrhiza med tall. Huvudbiotopen är äldre, mager och torr tallskog med lång trädkontinuitet, såsom tallhedar och sandtallskogar med tunt humustäcke och med sparsam undervegetation av renlavar, låga mossor och bärris. Skogarna är oftast påverkade av tidigare dimensionsavverkningar och är ofta brandpräglade. Det är osäkert om eller i vilken grad den återetableras i ungskog efter kalhuggning. Den kan dock klara öppnare tillstånd eftersom den är relativt torktålig och mykorrhizan kan sitta kvar på frötallar, evighetsträd och på tallar som växer på impedimentmark. Den förekommer även sparsamt i hällmarkstallskog. I litteraturen anges fynd från tallmosse. Fruktkroppar visar sig från augusti till oktober. Tallriskan växer oftast solitärt men spridd på lokalerna. Ibland finner man några få fruktkroppar nära varandra. Det är vanskligt att uppskatta antalet mycel per lokal eftersom fruktkropparna oftast är spridda. Fruktkroppsbildningen är även oregelbunden år från år. Följearter åtminstone i norra Sverige är ofta andra rödlistade, trädkontinuiteskrävande svampar som bildar mykorrhiza med tall, t.ex. tallgråticka (Boletopsis grisea), lammticka (Albatrellus subrubescens), blåfotad taggsvamp (Sarcodon glaucopus), goliatmusseron (Tricholoma matsutake) samt motaggsvamp (Sarcodon squamosus) och flera arter korktaggsvampar (Hydnellum spp.). På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Varje mycel kan bilda flera fruktkroppar. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Det huvudsakligen hotet är avverkning av äldre tallskogar. Andra missgynnande faktorer är markberedning och gödsling. Artens biotop, äldre, torr tallskog eller barrblandskog med lång trädkontinuitet på mager mark ingår i begreppet kontinutetsskogar och icke skyddade arealer av denna skogstyp beräknas till stor del vara avverkade inom de närmaste 20 åren.

Påverkan
  • Försurning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Slutavverkning, markberedning och gödsling bör undvikas på kända lokaler. Skogarna är ofta nyckelbiotoper och bör då sparas i sin helhet. I de fall inga andra signalarter/rödlistade arter finns kan det räcka med förstärkt naturvårdshänsyn, t.ex. att lämna rikligt med äldre träd som får växa in det nya beståndet. Såväl naturvårdsträd som fröträdsställning bör kunna bidra till att tallriskans markmycel fortlever in i uppväxande skogar och via mycelet kan etableras på unga tallar. Här behövs kontroller i fält för att säkerställa om detta de facto sker eller inte. Skogsgödsling får ej förekomma då tallriskan kan befaras vara känslig för ökad kvävetillgänglighet eftersom den under årmiljoner utvecklats och anpassats till kvävefattiga tallhedar. Helst bör torra, tallskogar med lång trädkontinuitet inventeras med avseende på marklevande svampflora under minst 2-3 år i följd före planerad avverkning för att beakta naturvårdsaspekten.

Bon, M. 1994. Svampar. En fälthandbok. Bonnier Alba, Stockholm Hansen, L. & Knudsen, H. (eds) 1997. Nordic macromycetes vol. 3. Nordsvamp, Köpenhamn

Heilmann-Clausen, J., Verbeken A. & J.Vesterholt 1998. Fungi of northern Europé – Vol.2 The genus Lactarius

Nylén, B. 2000. Svampar i Norden och Europa Natur och Kultur/LTs förlag

Philips R. & Jacobsson S. 1982. Norstedts stora svampbok. P.A.Norstedt & Söners Förlag Stockholm.

Ryman, S. & Holmåsen I. 1984. Svampar – en fälthandbok 3 uppl. Interpublishing AB Stockholm.

Skogsstyrelsen 2004. Kontinuitetsskogar – en förstudie. – Skogsstyrelsens meddelande 1-2004, Skogsstyrelsen, Jönköping [www.svo/forlag/enbok.asp?Produkt=1553]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sonja Kuoljok 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Russulaceae - kremlor och riskor 
  • Släkte
    Lactarius - riskor 
  • Art
    Lactarius musteus, Fr. - tallriska
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sonja Kuoljok 2005.