Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rostskinn

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Crustoderma dryinum
Rostskinn Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En vidväxt, utbredd skinnsvamp med täta, vaxlika fruktkroppar. Färgen är gul till gulbrun till ljust olivgrön. Hyfvävnaden är tät och ofta skiktad. Sporerna är släta och smalt elliptiska. Långa, slanglika cystider med något förtjockade väggar växer genom hymenieskiktet och långt ovanför basisierna. Till det yttre kan arten, tack vare sin färg, möjligen förväxlas med vanliga arter i släktena Tomentella och Coniophora. Vid en undersökning i mikroskop finns knappast någon risk för förväxling.
Utbredning
Länsvis förekomst för rostskinn Observationer i  Sverige för rostskinn
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En i Sverige mycket sällsynt art som här befinner sig vid kanten av sitt naturliga utbredningsområde. De nyare svenska fynden härrör från Norra Kvill nationalpark i Småland, från Ångermanland och från Lycksele lappmark. Det finns dessutom tre fynd runt sekelskiftet från Uppland, Hälsingland och Ångermanland. 4 kända aktuella lokaler i landet (2005). En äkta taigasvamp, i Sverige på gränsen av sitt utbredningsområde. Känd av få mykologer och förbisedd. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500, vilket motsvarar ungefär 2 000 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 4 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest omkring 1 500-2 000 km2. En fortlöpande minskning misstänks pågå p.g.a. slutavverkningar. Omfattningen är dock svår att bedöma. Arten är funnen i Norge och i Finland och från det senare landet föreligger ett flertal observationer. Rostskinn är spridd över hela norra halvklotet och är troligen inte ovanlig i vissa områden. Det finns även ett fynd från Kanarieöarna. Arten måste betraktas som sällsynt även om arten troligen har sin tyngdpunkt i de dåligt utforskade norra delarna av Sverige. Arten är rödlistad i bl.a. Norge, Finland, Polen och Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Nedbrytare i liggande, murkna stammar av gran och tall i frisk till fuktig barrskog. Även på bränd ved och på bearbetat virke, t.ex. i gruvor. En äkta taigasvamp, i Sverige på gränsen av sitt utbredningsområde. Känd av få mykologer och troligen förbisedd. Liten population och en fortlöpande minskning bedöms pågå p.g.a. slutavverkningar, omfattningen är dock svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (50-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (5-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (24-1500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Ekologi
Nedbrytare i liggande, murkna stammar av gran och tall i frisk till fuktig barrskog. Även på bränd ved och på bearbetat virke, t.ex. i gruvor. Arten orsakar brunröta. Från Nordamerika finns rapporter om förekomst på asp, ek och lönn förutom andra barrträdssläkten som Abies, Pseudotsuga och Tsuga. Arten visar hos oss en tydlig förkärlek för ett kontinentalt klimat. Den uppträder som regel bara på någon enstaka till ett par lågor på varje lokal. Varje vedenhet rymmer troligtvis bara en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenterats till ett par frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är ettåriga, men mycelets livslängd kan vara lång, potentiellt lika lång som veden finns kvar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Polyporales, Familj Fomitopsidaceae, Släkte Crustoderma, Art Crustoderma dryinum (Berk. & M.A.Curtis) Parmasto - rostskinn Synonymer Corticium dryinum Berk. & M.A.Curtis, Coniophora laeticolor (P.Karst.) P.Karst., Xerocarpus laeticolor P.Karst., Coniophora crocea P.Karst., Coniophorella crocea (P.Karst.) Rick, Peniophora tabacina Burt

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Nedbrytare i liggande, murkna stammar av gran och tall i frisk till fuktig barrskog. Även på bränd ved och på bearbetat virke, t.ex. i gruvor. En äkta taigasvamp, i Sverige på gränsen av sitt utbredningsområde. Känd av få mykologer och troligen förbisedd. Liten population och en fortlöpande minskning bedöms pågå p.g.a. slutavverkningar, omfattningen är dock svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (50-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (5-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (24-1500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
En vidväxt, utbredd skinnsvamp med täta, vaxlika fruktkroppar. Färgen är gul till gulbrun till ljust olivgrön. Hyfvävnaden är tät och ofta skiktad. Sporerna är släta och smalt elliptiska. Långa, slanglika cystider med något förtjockade väggar växer genom hymenieskiktet och långt ovanför basisierna. Till det yttre kan arten, tack vare sin färg, möjligen förväxlas med vanliga arter i släktena Tomentella och Coniophora. Vid en undersökning i mikroskop finns knappast någon risk för förväxling.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rostskinn

Länsvis förekomst och status för rostskinn baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rostskinn

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En i Sverige mycket sällsynt art som här befinner sig vid kanten av sitt naturliga utbredningsområde. De nyare svenska fynden härrör från Norra Kvill nationalpark i Småland, från Ångermanland och från Lycksele lappmark. Det finns dessutom tre fynd runt sekelskiftet från Uppland, Hälsingland och Ångermanland. 4 kända aktuella lokaler i landet (2005). En äkta taigasvamp, i Sverige på gränsen av sitt utbredningsområde. Känd av få mykologer och förbisedd. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500, vilket motsvarar ungefär 2 000 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 4 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest omkring 1 500-2 000 km2. En fortlöpande minskning misstänks pågå p.g.a. slutavverkningar. Omfattningen är dock svår att bedöma. Arten är funnen i Norge och i Finland och från det senare landet föreligger ett flertal observationer. Rostskinn är spridd över hela norra halvklotet och är troligen inte ovanlig i vissa områden. Det finns även ett fynd från Kanarieöarna. Arten måste betraktas som sällsynt även om arten troligen har sin tyngdpunkt i de dåligt utforskade norra delarna av Sverige. Arten är rödlistad i bl.a. Norge, Finland, Polen och Tyskland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Fomitopsidaceae  
  • Släkte
    Crustoderma  
  • Art
    Crustoderma dryinum(Berk. & M.A.Curtis) Parmasto - rostskinn
    Synonymer
    Corticium dryinum Berk. & M.A.Curtis
    Coniophora laeticolor (P.Karst.) P.Karst.
    Xerocarpus laeticolor P.Karst.
    Coniophora crocea P.Karst.
    Coniophorella crocea (P.Karst.) Rick
    Peniophora tabacina Burt

Nedbrytare i liggande, murkna stammar av gran och tall i frisk till fuktig barrskog. Även på bränd ved och på bearbetat virke, t.ex. i gruvor. Arten orsakar brunröta. Från Nordamerika finns rapporter om förekomst på asp, ek och lönn förutom andra barrträdssläkten som Abies, Pseudotsuga och Tsuga. Arten visar hos oss en tydlig förkärlek för ett kontinentalt klimat. Den uppträder som regel bara på någon enstaka till ett par lågor på varje lokal. Varje vedenhet rymmer troligtvis bara en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenterats till ett par frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är ettåriga, men mycelets livslängd kan vara lång, potentiellt lika lång som veden finns kvar.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Artens missgynnas av avverkning och minskad tillgång på döda träd.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Arten bör eftersökas i lämpliga naturskogar i Norrland så att dess status bättre kan beläggas. I väntan på detta bör alla kända växtplatser hållas under uppsikt och skydd övervägas vid påkallat behov.
Utländska namn – FI: Peikonnahka.

Eriksson, J. & Ryvarden, L. 1975. The Corticiaceae of North Europe. Vol. 3. Fungiflora, Oslo Kotiranta, H. & Niemelä, T. 1996. Uhanalaiset käävät Suomessa (Threatened polypores in Finland). Oy Edita Ab, Helsinki.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karl-Henrik Larsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Fomitopsidaceae  
  • Släkte
    Crustoderma  
  • Art
    Crustoderma dryinum, (Berk. & M.A.Curtis) Parmasto - rostskinn
    Synonymer
    Corticium dryinum Berk. & M.A.Curtis
    Coniophora laeticolor (P.Karst.) P.Karst.
    Xerocarpus laeticolor P.Karst.
    Coniophora crocea P.Karst.
    Coniophorella crocea (P.Karst.) Rick
    Peniophora tabacina Burt
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karl-Henrik Larsson 1997.