Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svanklipptuss

Organismgrupp Mossor Cynodontium gracilescens
Svanklipptuss Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten växer i luckra, gröna tuvor. Den hör till de mer storvuxna i släktet; skotten kan bli upp till 6 cm höga. Bladen är smalt triangulära och försedda med en tydlig nerv som upphör i bladspetsen. De övre bladcellerna är kvadratiska, ca 10 µm breda och kraftigt mamillösa. Bladskivan är ett cellager tjock. Bladkanten är tillbakaböjd i den nedre halvan. Kapseln är upprätt, kraftig och som torr fårad, och den sitter på ett säreget krökt kapselskaft. Annulus består av små celler. Peristomtänderna är välutvecklade och djupt kluvna.
I fält är svanklipptuss oftast lätt att känna igen när den har sina typiska, krökta kapselskaft. Äldre, torra kapslar har ofta mer eller mindre raka kapselskaft, och då är arten svår att skilja från andra storvuxna arter i släktet, t.ex. praktklipptuss C. fallax. Gör man tvärsnitt av bladen känner man dock lätt igen den på de kraftigt mamillösa cellerna som är tjockväggiga och smalt ovala i tvärsnitt.
Utbredning
Länsvis förekomst för svanklipptuss Observationer i  Sverige för svanklipptuss
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer mycket sällsynt på några platser i de västligaste, nederbördsrika delarna av Dalarna och Jämtland. Den är sällsynt även i Norge och saknas i övriga Norden. Arten förekommer spridd i Europa, och den är även känd från Amur, Himalaya, Kina, Japan, Grönland och Nordamerika. Arten är rödlistade i flera andra länder i Europa.
På Fulufjället i norra Dalarna hittades arten först på en lokal 1988, där den påträffades vid återbesök 1996. Dessutom hittades den på flera platser i tre ytterligare kanjondalar runt fjället. Ett oväder hösten 1997 med kraftiga översvämningar som följd kan ha förstört några av populationerna vid Fulufjället. Tre av kanjondalarna i Dalarna ligger inom naturreservat som är på väg att bli nationalpark, den fjärde ligger strax utanför.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Växer på fuktiga lodytor av silikatsten. Känd från två lokaler i Jämtland och ett begränsat område i nordvästra Dalarna. Förekomsterna i Dalarna decimerades kraftigt av ett oväder 1997, men kommer förmodligen på sikt att återhämta sig. Förekomsterna är ytmässigt mycket små och hotas troligen mest av slumpvisa episoder. Antalet reproduktiva individer skattas till 210 (10-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 km² och förekomstarean (AOO) till 100 (24-200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Svanklipptuss växer i sprickor på fuktiga klippor i skuggiga till halvexponerade lägen på lokaler med hög eller mycket hög luftfuktighet. Substratet är vanligen sura bergarter som granit och gnejs. Arten växer gärna på klippor intill vattenfall och forsande bäckar. Även på gynnsamma lokaler tycks endast enstaka tuvor av arten förekomma. Klipporna som den växer på kan vara artrika; där kan t.ex. finnas andra ovanliga arter såsom snedbladsmossa Anastrepta orcadensis, praktklipptuss Cynodontium fallax och skuggmossa Dicranodontium denudatum.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Vattendrag
Vattendrag
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Dicranales, Familj Rhabdoweisiaceae, Släkte Cynodontium (klipptussar), Art Cynodontium gracilescens (F.Weber & D.Mohr) Schimp. - svanklipptuss Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Växer på fuktiga lodytor av silikatsten. Känd från två lokaler i Jämtland och ett begränsat område i nordvästra Dalarna. Förekomsterna i Dalarna decimerades kraftigt av ett oväder 1997, men kommer förmodligen på sikt att återhämta sig. Förekomsterna är ytmässigt mycket små och hotas troligen mest av slumpvisa episoder. Antalet reproduktiva individer skattas till 210 (10-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 km² och förekomstarean (AOO) till 100 (24-200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Arten växer i luckra, gröna tuvor. Den hör till de mer storvuxna i släktet; skotten kan bli upp till 6 cm höga. Bladen är smalt triangulära och försedda med en tydlig nerv som upphör i bladspetsen. De övre bladcellerna är kvadratiska, ca 10 µm breda och kraftigt mamillösa. Bladskivan är ett cellager tjock. Bladkanten är tillbakaböjd i den nedre halvan. Kapseln är upprätt, kraftig och som torr fårad, och den sitter på ett säreget krökt kapselskaft. Annulus består av små celler. Peristomtänderna är välutvecklade och djupt kluvna.
I fält är svanklipptuss oftast lätt att känna igen när den har sina typiska, krökta kapselskaft. Äldre, torra kapslar har ofta mer eller mindre raka kapselskaft, och då är arten svår att skilja från andra storvuxna arter i släktet, t.ex. praktklipptuss C. fallax. Gör man tvärsnitt av bladen känner man dock lätt igen den på de kraftigt mamillösa cellerna som är tjockväggiga och smalt ovala i tvärsnitt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svanklipptuss

Länsvis förekomst och status för svanklipptuss baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svanklipptuss

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer mycket sällsynt på några platser i de västligaste, nederbördsrika delarna av Dalarna och Jämtland. Den är sällsynt även i Norge och saknas i övriga Norden. Arten förekommer spridd i Europa, och den är även känd från Amur, Himalaya, Kina, Japan, Grönland och Nordamerika. Arten är rödlistade i flera andra länder i Europa.
På Fulufjället i norra Dalarna hittades arten först på en lokal 1988, där den påträffades vid återbesök 1996. Dessutom hittades den på flera platser i tre ytterligare kanjondalar runt fjället. Ett oväder hösten 1997 med kraftiga översvämningar som följd kan ha förstört några av populationerna vid Fulufjället. Tre av kanjondalarna i Dalarna ligger inom naturreservat som är på väg att bli nationalpark, den fjärde ligger strax utanför.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Dicranales  
  • Familj
    Rhabdoweisiaceae  
  • Släkte
    Cynodontium - klipptussar 
  • Art
    Cynodontium gracilescens(F.Weber & D.Mohr) Schimp. - svanklipptuss

Svanklipptuss växer i sprickor på fuktiga klippor i skuggiga till halvexponerade lägen på lokaler med hög eller mycket hög luftfuktighet. Substratet är vanligen sura bergarter som granit och gnejs. Arten växer gärna på klippor intill vattenfall och forsande bäckar. Även på gynnsamma lokaler tycks endast enstaka tuvor av arten förekomma. Klipporna som den växer på kan vara artrika; där kan t.ex. finnas andra ovanliga arter såsom snedbladsmossa Anastrepta orcadensis, praktklipptuss Cynodontium fallax och skuggmossa Dicranodontium denudatum.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Vattendrag, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Lövskog

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
All form av påverkan på lokalklimatet som t.ex. avverkning och dämning i närheten av populationerna innebär allvarliga hot och måste undvikas.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Stor negativ effekt)
Lokalerna med svanklipptuss måste lämnas för fri utveckling och vattendragen lämnas opåverkade. Dessutom bör miljöer både uppströms och nedströms kända förekomster lämnas orörda så att arten i framtiden har en möjlighet att öka sina populationer. De kända populationerna av mossan bör övervakas, särskilt de vid Fulufjället där arten kanske redan försvunnit.
Utländska namn – NO: Fagerskortemose, GB: Slender Dog-tooth.

Etymologi: gracilescens = som blir spensligare; avsmalnande; presens particip av gracilescere (lat.) = smalna av.
Uttal: [Synodóntium grasiléssens]

KEY FACTS A relatively large species forming lax, up to 6 cm high, green tufts. Leaves linear-lanceolate, slowly tapering. Nerve distinct. Upper laminal cells quadrate (c. 10 µm), strongly mamillose. Capsule stout, erect, striate when dry. Seta characteristically arcuate. Annulus consisting of small cells. Peristome teeth well developed, deeply split. - Grows in cracks and crevices of moist, acidic rocks (e.g. granite and gneiss) in shady to half-exposed situations. Typically found at sites with very humid air, for instance by waterfalls or rapids. Never abundant, typically occurring only as single tufts even at favourable sites.

Ludwig, G., Düll. R., Philippi, G., Ahrens, M., Caspari, S., Koperski, M., Lütt, S., Schulz, F. & Schwab, G.

1996. Rote Liste der Moose (Anthocerophyta et Bryophyta) Deutschlands. Schr.-R. f. Vegetationskde. 28: 189–306. BfN, Bonn-Bad Godesberg 1996.

Söderström, L. (ed.). 1996. Preliminary Distribution Maps of Bryophytes in Northwestern Europe. Vol 2 Musci (A–I). Mossornas Vänner. Trondheim.

Weibull, H. 2006. Cynodontium gracilescens svanklipptuss s. 276. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Henrik Weibull 1997. Rev. Henrik Weibull 2006. Uppdaterad Tomas Hallingbäck 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Dicranales  
  • Familj
    Rhabdoweisiaceae  
  • Släkte
    Cynodontium - klipptussar 
  • Art
    Cynodontium gracilescens, (F.Weber & D.Mohr) Schimp. - svanklipptuss
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Henrik Weibull 1997. Rev. Henrik Weibull 2006. Uppdaterad Tomas Hallingbäck 2010.