Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  knutört

Organismgrupp Kärlväxter Lysimachia minima
Knutört Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Knutört är en ettårig, vårgroende, extremt liten, (2–5 cm hög), nedliggande eller uppstigande ört med spiralställda blad och oskaftade blommor i bladvecken. Kronan är vitaktig men syns knappast. Örtfärgen har en brunröd nyans, och vid massförekomst kan knutörten färga markytan rödaktig. Frukten är en klotrund kapsel som öppnar sig med ett lock. Knutört blommar från slutet av juni till september. Arten kan förväxlas med dvärglin Radiola linoides, som finns på samma typer av ståndort. Dvärglin har dock motsatta blad, grågrön örtfärg och skaftade blommor, och dess kapsel öppnar sig med springor i toppen.
Utbredning
Länsvis förekomst för knutört Observationer i  Sverige för knutört
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Knutört är sydlig och kustbunden. Den är känd från samtliga landskap norrut till Värmland och Östergötland samt från en lokal vid Mälaren i Västmanland. En förekomst i Gävle hamn var sannolikt tillfällig. Längs västkusten söderut till nordvästra Skåne är arten ganska vanlig. Den är sällsynt i Skånes, Blekinges och sydöstra Smålands kusttrakter liksom på Öland och Gotland. Aktuella fynd från Dalsland, Västergötlands inland, Östergötland, Värmland och Västmanland saknas. Minskningen kan vara skenbar, då arten är svårobserverad och enskilda lokaler ofta är obeständiga. Dessutom varierar arten mycket beroende på årsmånen vilket också gör den svårinventerad. I Danmark är knutörten vanligast i kusttrakter, särskilt vid Jyllands klittkust. Den följer norska kusten norrut till Nordfjord. I Finland finns några lokaler längs kusten i sydväst. I övrigt täcker utbredningen en stor del av Europa utom de varmaste delarna, delar av Nord- och Sydamerika samt Australien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer i södra Sverige upp till Småland, Bohuslän och Värmland samt på Öland och Gotland. Växer på bara markfläckar i havsstrandängens övre del, den finns även på blottad, något fuktig sand i t ex grusgropar och dikesskärningar. Arten är beoende av naken mark, fuktigt underlag och goda ljusförhållanden. Ohävd och igenväxning av markerna missgynnar knutört. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (800-1200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Knutört växer på bara markfläckar i havsstrandängens övre del, t ex på kanten av tramptuvor, kring ytligt liggande stenar eller vid hällkar. Den finns även på blottad, något fuktig sand eller sandig morän i t ex grusgropar, dikesskärningar eller vid sänkta sjöar. Den kan också förekomma på något fuktiga, lätt skuggade stigar bland glest, lågt gräs, samt någon gång i fuktiga, sandiga åkrar. Arten är beroende av naken mark, fuktigt underlag och goda ljusförhållanden. Den föredrar kalkfattig mark men är salttolerant. Knutört ingår i ett samhälle av dvärgväxter tillsammans med t ex huvudtåg Juncus capitatus, borstsäv Isolepis setacea, grusnejlika Gypsophila muralis, sylnarv Sagina subulata och dvärglin Radiola linoides. Det är bundet till öppna markfläckar och försvinner när dessa växer igen för att återuppstå på något annat, lämpligt ställe. När knutört ingår i havsstrandäng finns i regel även knutnarv Sagina nodosa, strandnarv S. maritima, vildlin Linum catharticum, dvärgarun Centaurium pulchellum och strandkämpar Plantago coronopus.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Ericales (ljungordningen), Familj Primulaceae (viveväxter), Släkte Lysimachia (lysingar), Art Lysimachia minima (L.) U. Manns & Anderb. - knutört Synonymer Anagallis minima (L.) E. H. L. Krause, Centunculus minimus L., Knutarv

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer i södra Sverige upp till Småland, Bohuslän och Värmland samt på Öland och Gotland. Växer på bara markfläckar i havsstrandängens övre del, den finns även på blottad, något fuktig sand i t ex grusgropar och dikesskärningar. Arten är beoende av naken mark, fuktigt underlag och goda ljusförhållanden. Ohävd och igenväxning av markerna missgynnar knutört. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (800-1200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Konventioner Typisk art i 2190 Dynvåtmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Knutört är en ettårig, vårgroende, extremt liten, (2–5 cm hög), nedliggande eller uppstigande ört med spiralställda blad och oskaftade blommor i bladvecken. Kronan är vitaktig men syns knappast. Örtfärgen har en brunröd nyans, och vid massförekomst kan knutörten färga markytan rödaktig. Frukten är en klotrund kapsel som öppnar sig med ett lock. Knutört blommar från slutet av juni till september. Arten kan förväxlas med dvärglin Radiola linoides, som finns på samma typer av ståndort. Dvärglin har dock motsatta blad, grågrön örtfärg och skaftade blommor, och dess kapsel öppnar sig med springor i toppen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för knutört

Länsvis förekomst och status för knutört baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för knutört

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Knutört är sydlig och kustbunden. Den är känd från samtliga landskap norrut till Värmland och Östergötland samt från en lokal vid Mälaren i Västmanland. En förekomst i Gävle hamn var sannolikt tillfällig. Längs västkusten söderut till nordvästra Skåne är arten ganska vanlig. Den är sällsynt i Skånes, Blekinges och sydöstra Smålands kusttrakter liksom på Öland och Gotland. Aktuella fynd från Dalsland, Västergötlands inland, Östergötland, Värmland och Västmanland saknas. Minskningen kan vara skenbar, då arten är svårobserverad och enskilda lokaler ofta är obeständiga. Dessutom varierar arten mycket beroende på årsmånen vilket också gör den svårinventerad. I Danmark är knutörten vanligast i kusttrakter, särskilt vid Jyllands klittkust. Den följer norska kusten norrut till Nordfjord. I Finland finns några lokaler längs kusten i sydväst. I övrigt täcker utbredningen en stor del av Europa utom de varmaste delarna, delar av Nord- och Sydamerika samt Australien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ericales - ljungordningen 
  • Familj
    Primulaceae - viveväxter 
  • Släkte
    Lysimachia - lysingar 
  • Art
    Lysimachia minima(L.) U. Manns & Anderb. - knutört
    Synonymer
    Anagallis minima (L.) E. H. L. Krause
    Centunculus minimus L.
    Knutarv

Knutört växer på bara markfläckar i havsstrandängens övre del, t ex på kanten av tramptuvor, kring ytligt liggande stenar eller vid hällkar. Den finns även på blottad, något fuktig sand eller sandig morän i t ex grusgropar, dikesskärningar eller vid sänkta sjöar. Den kan också förekomma på något fuktiga, lätt skuggade stigar bland glest, lågt gräs, samt någon gång i fuktiga, sandiga åkrar. Arten är beroende av naken mark, fuktigt underlag och goda ljusförhållanden. Den föredrar kalkfattig mark men är salttolerant. Knutört ingår i ett samhälle av dvärgväxter tillsammans med t ex huvudtåg Juncus capitatus, borstsäv Isolepis setacea, grusnejlika Gypsophila muralis, sylnarv Sagina subulata och dvärglin Radiola linoides. Det är bundet till öppna markfläckar och försvinner när dessa växer igen för att återuppstå på något annat, lämpligt ställe. När knutört ingår i havsstrandäng finns i regel även knutnarv Sagina nodosa, strandnarv S. maritima, vildlin Linum catharticum, dvärgarun Centaurium pulchellum och strandkämpar Plantago coronopus.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Havsstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Förekomster i strandäng är betesberoende. Avtar betet uppstår inte längre de öppna markfläckar som arten kräver. Förekomster på naken, fuktig mark i inlandet försvinner i regel snart genom naturlig igenväxning. Nya lokaler såsom diken i fuktig sand eller fuktiga grusgropar kan tänkas uppkomma allt mera sällan, vilket kan leda till att arten blir sällsyntare.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Fortsatt traditionell beteshävd av de örtrika strandängar, där knutörten finns, bör stödjas. Gödsling är skadligt. Dvärgväxtsamhällen av ovan beskrivna typ är svåra att bevara. Naturligt finns de t ex i dynlandskap, där sanden blåser bort ner till grundvattennivån. I Sverige är lokaler på naken, fuktig sand däremot kulturbetingade och representerar ett snabbt övergående successionsstadium. Många arter som ingår i samhället är sydliga eller sydvästliga och är hos oss hotade. Samhället verkar tidigare ha utbildats bl a på fuktiga åkerträdor. Denna biotop finns knappast längre, men grustäkter som går ner nära grundvattennivån, liksom diken i sandig mark, utgör ersättningar. Sådana lokaler bör därför inte utplånas. Man bör t ex undvika att återställa gamla grustäkter, där knutört och/eller liknande dvärgväxter förekommer. I stället kan man försöka hålla markytan öppen, t ex genom att låta täkterna ingå i betesmark så att de utsätts för tramp och nötning. Arten bör övervakas av floraväktarna.
Utländska namn – NO: Pusleblom, DK: Knudearve, FI: Pikkupunka, GB: Chaffweed.

Bergqvist, S. & Blomgren, E. 1994. Sotenäsets flora. Lund.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Kemppainen, E. 1995. Mitä kuuluu uhanalaisille putkilokasveille ja niiden suojelulle. Lutukka 11: 3–20.

Kraft, J. 1987. Falsterbohalvöns flora. Växterna vid kusten mellan Malmö och Trelleborg. Lund.

Laine, U. 1997. Pikkupunka. I. Ryttäri, T & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Lundqvist, Å. 1986. Juncus capitatus ännu ej i själatåget. Svensk Bot. Tidskr. 80: 195–197.

Olsson, K.-A. 2006. Nya hotade kärlväxter i Skåne. Bot. Not. 139 (3): 22-33.

Ohlander, M. 1971. Kärlväxtfloran i Veddige socken i norra Halland. Svensk Bot. Tidskr. 65: 213–224.

Petersson, J. 1992. Nyheter i Gotlands flora 1991. Rindi 12: 4–18.

Rühling, Å. 1997. Floran i Oskarshamns kommun. Lund.

Suneson, S. 1968. Vegetation och flora i Skaftö socken i mellersta Bohuslän. Svensk Bot. Tidskr. 62: 1–120.

Sørensen, T. 1935. Primulaceernes Udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 43: 133–171.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Karlsson 1992. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ericales - ljungordningen 
  • Familj
    Primulaceae - viveväxter 
  • Släkte
    Lysimachia - lysingar 
  • Art
    Lysimachia minima, (L.) U. Manns & Anderb. - knutört
    Synonymer
    Anagallis minima (L.) E. H. L. Krause
    Centunculus minimus L.
    Knutarv
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Karlsson 1992. ©ArtDatabanken, SLU 2006.