Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alpstenbräken

Organismgrupp Kärlväxter Cystopteris alpina
Alpstenbräken Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Alpstenbräken är en ormbunke med 5–15 (sällsynt 25) cm långa blad. Den har till skillnad från den närstående stenbräken Cystopteris fragilis ssp. fragilis trubbiga bladflikar (oftast urnupna) och renare grön färg. Bladflikarna är smala och bladkanten ser nedvikt ut och nerverna är ofta insänkta. Det gör att den ofta på håll påminner mer om krusbräken Cryptogramma crispa än om stenbräken.
Utbredning
Länsvis förekomst för alpstenbräken Observationer i  Sverige för alpstenbräken
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Alpstenbräken är känd från 16 svenska lokaler i fjällen i Härjedalen (6), norra Jämtland (1), Lycksele lappmark (3), Pite Lappmark (1) och Torne lappmark (7). På flertalet lokaler är den fåtalig och lokalerna är mycket begränsade. Troligen är det endast ett par av lokalerna i Torne lappmark som har mer än 100 individ. I Norge är den känd från ett par fjäll i södra fjällområdet samt förekommer mer spridd från Nordland till Finnmark. En lokal är känd från norra Finland. Totalutbredningen omfattar förutom Norden, Mellaneuropas bergstrakter från Pyrenéerna till Balkan samt Kaukasus. Alpstenbräken är inte känd utanför dessa områden men den har ägnats liten uppmärksamhet och dess utbredning utanför Norden är dåligt känd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer i fjällkedjan från Härjedalen till Torne lappmark. Alpstenbräken växer på kalk, oftast på hård tämligen ren kalksten. De allra flesta förekomsterna är på marmor. Arten har under de senaste åren visat sig vara vanligare än vad som tidigare varit känt, varför alpstenbräken hamnar i en lägre hotkategori 2015 än vid tidigare bedömningar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (1000-3000). Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (35-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 35256 (30000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 150 (132-200) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Alpstenbräken växer på kalk, oftast på hård tämligen ren kalksten. De allra flesta förekomsterna är på marmor. Den föredrar ordentligt snöskydd om vintern varför flertalet förekomster är vid snölegor. Alpstenbräken förekommer i subalpin och nedre lågalpin region. I Härjedalen, Tännäsberget växer den i sydvänt skifferberg, barrskog ovanför, odlingslandskap nedanför branten.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Polypodiopsida (ormbunksväxter), Ordning Polypodiales (stensöteordningen), Familj Cystopteridaceae (stenbräkenväxter), Släkte Cystopteris (stenbräknar), Art Cystopteris alpina (Lam.) Desv. - alpstenbräken Synonymer Polypodium alpinum L., Cystopteris fragilis ssp. alpina (Lam.) Hartm.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer i fjällkedjan från Härjedalen till Torne lappmark. Alpstenbräken växer på kalk, oftast på hård tämligen ren kalksten. De allra flesta förekomsterna är på marmor. Arten har under de senaste åren visat sig vara vanligare än vad som tidigare varit känt, varför alpstenbräken hamnar i en lägre hotkategori 2015 än vid tidigare bedömningar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (1000-3000). Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (35-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 35256 (30000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 150 (132-200) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Alpstenbräken är en ormbunke med 5–15 (sällsynt 25) cm långa blad. Den har till skillnad från den närstående stenbräken Cystopteris fragilis ssp. fragilis trubbiga bladflikar (oftast urnupna) och renare grön färg. Bladflikarna är smala och bladkanten ser nedvikt ut och nerverna är ofta insänkta. Det gör att den ofta på håll påminner mer om krusbräken Cryptogramma crispa än om stenbräken.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för alpstenbräken

Länsvis förekomst och status för alpstenbräken baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alpstenbräken

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Alpstenbräken är känd från 16 svenska lokaler i fjällen i Härjedalen (6), norra Jämtland (1), Lycksele lappmark (3), Pite Lappmark (1) och Torne lappmark (7). På flertalet lokaler är den fåtalig och lokalerna är mycket begränsade. Troligen är det endast ett par av lokalerna i Torne lappmark som har mer än 100 individ. I Norge är den känd från ett par fjäll i södra fjällområdet samt förekommer mer spridd från Nordland till Finnmark. En lokal är känd från norra Finland. Totalutbredningen omfattar förutom Norden, Mellaneuropas bergstrakter från Pyrenéerna till Balkan samt Kaukasus. Alpstenbräken är inte känd utanför dessa områden men den har ägnats liten uppmärksamhet och dess utbredning utanför Norden är dåligt känd.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Polypodiopsida - ormbunksväxter 
  • Ordning
    Polypodiales - stensöteordningen 
  • Familj
    Cystopteridaceae - stenbräkenväxter 
  • Släkte
    Cystopteris - stenbräknar 
  • Art
    Cystopteris alpina(Lam.) Desv. - alpstenbräken
    Synonymer
    Polypodium alpinum L.
    Cystopteris fragilis ssp. alpina (Lam.) Hartm.

Alpstenbräken växer på kalk, oftast på hård tämligen ren kalksten. De allra flesta förekomsterna är på marmor. Den föredrar ordentligt snöskydd om vintern varför flertalet förekomster är vid snölegor. Alpstenbräken förekommer i subalpin och nedre lågalpin region. I Härjedalen, Tännäsberget växer den i sydvänt skifferberg, barrskog ovanför, odlingslandskap nedanför branten.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark, Fjällbiotoper

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Inga hot är kända mot flertalet av förekomsterna av alpstenbräken, men på några lokaler i Härjedalen kan ett för kraftiga renbete utgöra ett hot.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
Ett flertal av lokalerna med alpstenbräken ligger inom skyddade områden eller Natura 2000 områden. Dock är förekomsterna inom Natura 2000 områdena inte skyddade i sig men arten är en viktig indikator på ett av listade naturtyperna inom Habitatdirektivet (kalkbranter) och har därigenom ett visst skydd. De förekomster av alpstenbräken som det inte finns några moderna data ifrån bör återbesökas och den bör övervakas. De lokaler som i dag inte hat något skydd bör förutsättningarna för ett sådant ses över.
Utländska namn – NO: Kalklok.

Benum, P. 1958. The Flora of Troms Fylke. Tromsø Musems Skrifter 6. Tromsø.

Bringer, K.-G. 1962. Kärlväxtfloran i en serie sydexponerade branter och brantavsnitt på fjället Vakketjåkko, Torne Lappmark, samt några iakttagelser rörande sydväxtbergsflorans ståndortekologi. Bot. Not. 115: 318–342.

Danielsson, B. 1994. Härjedalens kärlväxtflora. SBT-förlaget. Lund.

Elven, R. 1984. Skørlokene i Nord-Norge. Blyttia 42: 57–67.

Flinck, K. E. 1954. Nya växtlokaler för kärlväxter i Jämtland. Bot. Not. 107: 53–54.

Jakobsson, A.. 1997. Sällsynta fjällväxter i Torne lappmark. Examensarbete på Biologisk-Geovetenskaplig linje. Stockholms Universitet.

Kilander, S. 1955. Kärlväxtflorans övre gränser på fjäll i sydvästra Jämtland samt angränsande delar av Härjedalen och Jämtland. Acta Phytogeographica Suecica 35.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 1995. Rev. Mora Aronsson & Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Polypodiopsida - ormbunksväxter 
  • Ordning
    Polypodiales - stensöteordningen 
  • Familj
    Cystopteridaceae - stenbräkenväxter 
  • Släkte
    Cystopteris - stenbräknar 
  • Art
    Cystopteris alpina, (Lam.) Desv. - alpstenbräken
    Synonymer
    Polypodium alpinum L.
    Cystopteris fragilis ssp. alpina (Lam.) Hartm.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 1995. Rev. Mora Aronsson & Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.