Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sjötåtel

Organismgrupp Kärlväxter Deschampsia setacea
Sjötåtel Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sjötåtel är ett gräs som bildar täta tuvor av hårfina, grågröna, decimeterlånga blad. Stråna är upp till 4 dm. De bildas, ofta sparsamt, i juli och augusti. Vippan är gles med starkt glänsande småax. Sjötåtel är ytterst lik kruståtel Deschampsia flexuosa men anses inte vara nära släkt med denna. Sjötåtel skiljer sig från kruståtel genom att blommorna sitter på olika höjd i småaxet. Stråbladens snärp är upp till 8 mm långa och släta hos sjötåtel, medan de hos kruståtel är upp till 4 mm och starkt sträva. I fält är sjötåtelns extremt smala, grågröna blad karakteristiska; kruståtelns är grövre och rent gröna. Kruståtel växer inte så blött som sjötåtel. I vissa floror anges felaktigt att sjötåtel till skillnad från kruståtel har raka vippgrenar.
Utbredning
Länsvis förekomst för sjötåtel Observationer i  Sverige för sjötåtel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sjötåtel är sydvästlig i Sverige och finns huvudsakligen i de näringsfattiga, nederbördsrika västra och södra delarna av Sydsvenska höglandet. Av drygt 100 kända lokaler ligger 80 i Småland och 10 i nordligaste Skåne och ca 20 i västra och norra Blekinge. Arten når österut till södra och mellersta Kalmar län; ett par lokaler finns nära smålandsgränsen i Halland. I Västergötland finns den i sjön Fegen på gränsen till Småland och Halland samt i Alingsåstrakten. Utpostlokaler finns i Skåne på Skanörs ljung och Hallands Väderö, vid i Halland vid Onsala samt i Askum i Bohuslän. I Danmark är sjötåtel tämligen vanlig i västra Jyllands magra sandområden, i övrigt mycket sällsynt. Ett tiotal lokaler finns längs Norges sydvästra kust. Från Finland är arten inte känd. Totalutbredningen är, om man bortser från en uppgift från södra Sydamerika, liten och strikt västeuropeisk. Den sträcker sig från nordvästra Spanien över nordvästra Frankrike, Brittiska öarna, Belgien, Holland och nordvästra Tyskland till Norden. Utposter finns i Bayern.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer från Skåne upp till Bohuslän och Småland. Sjötåtel växer främst på långgrunda stränder av näringsfattiga sjöar, i den zon som är översvämmad vid högvatten. Den kan även växa i fuktig, öppen sand eller torv på hedmark. Vattenreglering, igenväxning och upphört bete är negativt för arten. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (300-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Hos oss växer sjötåtel främst på långgrunda stränder av näringsfattiga sjöar, i den zon som är översvämmad vid högvatten. Underlaget är i regel humusblandad sand och vegetationen är sparsam. I regel har den sällskap med dysäv Eleocharis multicaulis, brunag Rhynchospora fusca, ärtstarr Carex viridula var. viridula, strandpryl Littorella uniflora och småsileshår Drosera intermedia. Strandlummer Lycopodiella inundata, klotgräs Pilularia globulifera, flytsäv Eleogiton fluitans, skaftslamkrypa Elatine hexandra och klockgentiana Gentiana pneumonanthe kan även förekomma. I sådan vegetation kan sjötåtel dominera, men förekomsterna är oftare individfattiga. På Skanörs ljung växer den på fuktig, öppen sand eller torv i fuktig hed med klockljung Erica tetralix och ljung Calluna vulgaris. I ungefär samma biotop förekommer där dvärglin Radiola linoides. I Askum förelkommer den i tidvis uttorkade vätar i fukthed. Förekomster av den typen är vanligare i Danmark och övriga Västeuropa. Sjötåteln är ljuskrävande och konkurrenssvag. Den är kulturgynnad genom att tramp, bete och torvtäkt ökar arealen på de fria ytor, där den kan växa.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Sjöar
Sjöar
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Poaceae (gräs), Släkte Deschampsia (tåtlar), Art Deschampsia setacea (Huds.) Hack. - sjötåtel Synonymer Aristavena setacea (Huds.) F.Albers & Butzin, bustsmyle, Aira setacea Huds., bruntåtel

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer från Skåne upp till Bohuslän och Småland. Sjötåtel växer främst på långgrunda stränder av näringsfattiga sjöar, i den zon som är översvämmad vid högvatten. Den kan även växa i fuktig, öppen sand eller torv på hedmark. Vattenreglering, igenväxning och upphört bete är negativt för arten. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (300-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Sjötåtel är ett gräs som bildar täta tuvor av hårfina, grågröna, decimeterlånga blad. Stråna är upp till 4 dm. De bildas, ofta sparsamt, i juli och augusti. Vippan är gles med starkt glänsande småax. Sjötåtel är ytterst lik kruståtel Deschampsia flexuosa men anses inte vara nära släkt med denna. Sjötåtel skiljer sig från kruståtel genom att blommorna sitter på olika höjd i småaxet. Stråbladens snärp är upp till 8 mm långa och släta hos sjötåtel, medan de hos kruståtel är upp till 4 mm och starkt sträva. I fält är sjötåtelns extremt smala, grågröna blad karakteristiska; kruståtelns är grövre och rent gröna. Kruståtel växer inte så blött som sjötåtel. I vissa floror anges felaktigt att sjötåtel till skillnad från kruståtel har raka vippgrenar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sjötåtel

Länsvis förekomst och status för sjötåtel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sjötåtel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sjötåtel är sydvästlig i Sverige och finns huvudsakligen i de näringsfattiga, nederbördsrika västra och södra delarna av Sydsvenska höglandet. Av drygt 100 kända lokaler ligger 80 i Småland och 10 i nordligaste Skåne och ca 20 i västra och norra Blekinge. Arten når österut till södra och mellersta Kalmar län; ett par lokaler finns nära smålandsgränsen i Halland. I Västergötland finns den i sjön Fegen på gränsen till Småland och Halland samt i Alingsåstrakten. Utpostlokaler finns i Skåne på Skanörs ljung och Hallands Väderö, vid i Halland vid Onsala samt i Askum i Bohuslän. I Danmark är sjötåtel tämligen vanlig i västra Jyllands magra sandområden, i övrigt mycket sällsynt. Ett tiotal lokaler finns längs Norges sydvästra kust. Från Finland är arten inte känd. Totalutbredningen är, om man bortser från en uppgift från södra Sydamerika, liten och strikt västeuropeisk. Den sträcker sig från nordvästra Spanien över nordvästra Frankrike, Brittiska öarna, Belgien, Holland och nordvästra Tyskland till Norden. Utposter finns i Bayern.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Deschampsia - tåtlar 
  • Art
    Deschampsia setacea(Huds.) Hack. - sjötåtel
    Synonymer
    Aristavena setacea (Huds.) F.Albers & Butzin
    bustsmyle
    Aira setacea Huds.
    bruntåtel

Hos oss växer sjötåtel främst på långgrunda stränder av näringsfattiga sjöar, i den zon som är översvämmad vid högvatten. Underlaget är i regel humusblandad sand och vegetationen är sparsam. I regel har den sällskap med dysäv Eleocharis multicaulis, brunag Rhynchospora fusca, ärtstarr Carex viridula var. viridula, strandpryl Littorella uniflora och småsileshår Drosera intermedia. Strandlummer Lycopodiella inundata, klotgräs Pilularia globulifera, flytsäv Eleogiton fluitans, skaftslamkrypa Elatine hexandra och klockgentiana Gentiana pneumonanthe kan även förekomma. I sådan vegetation kan sjötåtel dominera, men förekomsterna är oftare individfattiga. På Skanörs ljung växer den på fuktig, öppen sand eller torv i fuktig hed med klockljung Erica tetralix och ljung Calluna vulgaris. I ungefär samma biotop förekommer där dvärglin Radiola linoides. I Askum förelkommer den i tidvis uttorkade vätar i fukthed. Förekomster av den typen är vanligare i Danmark och övriga Västeuropa. Sjötåteln är ljuskrävande och konkurrenssvag. Den är kulturgynnad genom att tramp, bete och torvtäkt ökar arealen på de fria ytor, där den kan växa.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Sjöar

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
I ett par fall vet man att sjötåteln försvunnit efter sjösänkning. Sannolikt har många lokaler utplånats på detta sätt. Sjöar med långgrunda stränder, där arten troligen funnits, har varit attraktiva för torrläggning, då de gav stora arealer odlingsmark. Även vattenståndshöjning är ett hot. Igenväxning efter upphört strandbete reducerar också de tillgängliga ytorna. På Skanörs ljung har förekomsterna minskat genom den igenväxning, som blivit följden av upphörd torvtäkt och otillräckligt bete.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Strandbete bör stödjas där det förekommer. Inom reservatet Skanörs ljung bör man återskapa de öppna vegetationstyper som tidigare fanns där. Sjötåtelns aktuella status är oklar. Den förbises lätt och kan ha fler förekomster och större utbredning än vad vi vet. Dock har den minskat eller försvunnit på flera lokaler. Det är också oklart hur arten reagerar på sjöreglering. Med tanke på dess begränsade totalutbredning är en inventering befogad. Arten bör övervakas av floraväktarna.
Utländska namn – NO: Bustsmyle, DK: Fin Bunke, GB: Bog Hair-grass.

Anonym 1992. Intressanta fynd 1992. Calluna 9 (2): 12–17.

Anonym 1993. Inventeringslägren 1993. Calluna 10 (2): 4–5 Bergengren, U. 1962. Den högre floran i sydvästra delen av Västergötland. Svensk Bot. Tidskr. 56: 239–292.

Bergqvist, S. & Blomgren, E. 1994. Sotenäsets flora. Lund.

Buschmann, A. 1952. Die Verbreitung von Deschampsia setacea. Jahrb. Biol. Inst. Sarajevo 5: 143–158.

Fægri, K. 1960. Maps of Distribution of Norwegian Plants. I. Costal Plants. Universitet i Bergen Skrifter Nr. 26.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Gauslaa, Y. 1990. Bustsmyle (Deschampsia setacea), forekomst og ökologi i Norge. Blyttia 48: 157–164.

Georgsson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Hård av Segerstad, F. 1924. Sydsvenska florans växtgeografiska huvudgrupper. Malmö.

Kraft, J. 1987. Falsterbohalvöns flora. Växterna vid kusten mellan Malmö och Trelleborg. Lund.

Olsson, K.-A. 2006. Nya hotade kärlväxter i Skåne. Bot. Not. 139 (3): 22-33.

Pedersen, A. 1974. Gramineernes udbredelse i Danmark. Spontane og naturaliserede arter. Bot. Tidsskr. 68: 177–343.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Karlsson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Deschampsia - tåtlar 
  • Art
    Deschampsia setacea, (Huds.) Hack. - sjötåtel
    Synonymer
    Aristavena setacea (Huds.) F.Albers & Butzin
    bustsmyle
    Aira setacea Huds.
    bruntåtel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Karlsson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.