Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bågtuss

Organismgrupp Mossor Tortula cernua
Bågtuss Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skotten är upp till 1 cm höga och klargröna till brunaktiga. De växer i tuvor eller som enstaka skott. Bladen är ovala till tunglika och bredast vid eller strax ovanför mitten och har en vass udd. Nerven är smal och slutar i spetsen eller är utlöpande i en udd. Bladkanten är tillbakaböjd i större delen av bladet och har en kantlist av mycket långsmala celler längs större delen av bladet. Bladcellerna i övre delen av bladet är kantiga till kort rektangulära, 15–30 µm breda och släta eller något papillösa närmast spetsen. Arten är samkönad och kapslar är vanliga. Kapseln är brun, slät, oval, krökt och lutande eller horisontellt orienterad. Kapselskaftet är ca 1 cm långt och gulaktigt till rödbrunt. Peristomet består av 16 bruna, långa, raka, oregelbundet kluvna, papillösa tänder. Locket är kort och koniskt med ett kort, vasst tillspetsat, snett riktat spröt. Sporerna är mycket stora, 35–40 µm i diameter och papillösa.
Bågtuss kan förväxlas med strandtuss Tortula randii, men den senare har bladkanter som bara är tillbakaböjda i den nedre delen, saknar peristom och har lock med trubbigare spröt. Fjällarterna vit­tandad tuss T. leucostoma och nicktuss T. laureri har mer långsmala kapslar och kraftigt papillösa blad­celler.
Utbredning
Länsvis förekomst för bågtuss Observationer i  Sverige för bågtuss
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är mycket sällsynt i Sverige med ett par fynd i Bergslagen (tidigare felaktigt uppgiven för Jämtland). Det finns spridda förekomster i Norge, Finland och på Island. Den förekommer även i övrigt i Europa, och världsutbredningen omfattar även delar av Asien, mellersta Sydamerika, norra Nordamerika och Grönland.
Arten är rödlistad i flera andra länder i Europa (Hodgetts 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Bågtuss växer på bar kalkrik jord. Den är känd endast från tre lokaler i Sverige, den ena från 1800-talet (Sala) och den andra är modern (2000), ett kalkbrott i trakten av Lindesberg och ett kalkbrott i Södermanland (2011) . Förekomsterna är ytmässigt mycket begränsad och t.ex. aktiv kalkbrytning gör överlevnaden mycket osäker. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (20-600). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5500 km² och förekomstarean (AOO) till 40 (4-120) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Bågtuss växer på mycket kalkrik jord. På en lokal vid ett kalkbrott i Bergslagen växte den under ett par år i mycket stora bestånd på kalkrik ler- och sandjord inom ett litet, kraftigt människopåverkat område. Där bildade den mest enartsbestånd, men växte även tillsammans med liten toffelmossa Aloina brevirostris och päronmossa Leptobryum pyriforme. Sedan dess har lokalen förändrats kraftigt och arten har inte kunnat återfinnas, men det verkar vara naturligt för arten som ofta förekommer sporadiskt. I Norge och på andra håll i världen växer arten även på havsstränder. Mogna kapslar påträffas på sommaren.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Pottiales, Familj Pottiaceae, Släkte Tortula (tussar), Art Tortula cernua (Huebener) Lindb. - bågtuss Synonymer Desmatodon cernuus (Hüb.) Bruch & Schimp., Tortula cernua (Hüb.) Lindb.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Bågtuss växer på bar kalkrik jord. Den är känd endast från tre lokaler i Sverige, den ena från 1800-talet (Sala) och den andra är modern (2000), ett kalkbrott i trakten av Lindesberg och ett kalkbrott i Södermanland (2011) . Förekomsterna är ytmässigt mycket begränsad och t.ex. aktiv kalkbrytning gör överlevnaden mycket osäker. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (20-600). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5500 km² och förekomstarean (AOO) till 40 (4-120) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Skotten är upp till 1 cm höga och klargröna till brunaktiga. De växer i tuvor eller som enstaka skott. Bladen är ovala till tunglika och bredast vid eller strax ovanför mitten och har en vass udd. Nerven är smal och slutar i spetsen eller är utlöpande i en udd. Bladkanten är tillbakaböjd i större delen av bladet och har en kantlist av mycket långsmala celler längs större delen av bladet. Bladcellerna i övre delen av bladet är kantiga till kort rektangulära, 15–30 µm breda och släta eller något papillösa närmast spetsen. Arten är samkönad och kapslar är vanliga. Kapseln är brun, slät, oval, krökt och lutande eller horisontellt orienterad. Kapselskaftet är ca 1 cm långt och gulaktigt till rödbrunt. Peristomet består av 16 bruna, långa, raka, oregelbundet kluvna, papillösa tänder. Locket är kort och koniskt med ett kort, vasst tillspetsat, snett riktat spröt. Sporerna är mycket stora, 35–40 µm i diameter och papillösa.
Bågtuss kan förväxlas med strandtuss Tortula randii, men den senare har bladkanter som bara är tillbakaböjda i den nedre delen, saknar peristom och har lock med trubbigare spröt. Fjällarterna vit­tandad tuss T. leucostoma och nicktuss T. laureri har mer långsmala kapslar och kraftigt papillösa blad­celler.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för bågtuss

Länsvis förekomst och status för bågtuss baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för bågtuss

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är mycket sällsynt i Sverige med ett par fynd i Bergslagen (tidigare felaktigt uppgiven för Jämtland). Det finns spridda förekomster i Norge, Finland och på Island. Den förekommer även i övrigt i Europa, och världsutbredningen omfattar även delar av Asien, mellersta Sydamerika, norra Nordamerika och Grönland.
Arten är rödlistad i flera andra länder i Europa (Hodgetts 2015).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Pottioideae  
  • Släkte
    Tortula - tussar 
  • Art
    Tortula cernua(Huebener) Lindb. - bågtuss
    Synonymer
    Desmatodon cernuus (Hüb.) Bruch & Schimp.
    Tortula cernua (Hüb.) Lindb.

Bågtuss växer på mycket kalkrik jord. På en lokal vid ett kalkbrott i Bergslagen växte den under ett par år i mycket stora bestånd på kalkrik ler- och sandjord inom ett litet, kraftigt människopåverkat område. Där bildade den mest enartsbestånd, men växte även tillsammans med liten toffelmossa Aloina brevirostris och päronmossa Leptobryum pyriforme. Sedan dess har lokalen förändrats kraftigt och arten har inte kunnat återfinnas, men det verkar vara naturligt för arten som ofta förekommer sporadiskt. I Norge och på andra håll i världen växer arten även på havsstränder. Mogna kapslar påträffas på sommaren.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Hotbilden är oklar då dess uppträdande tycks vara nyckfullt.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Återbesök på den gamla lokalen i Sala och uppföljning av populationen i Guldsmedshyttan bör göras för öka kunskapen om artens överlevnadsmöjligheter.
Utländska namn - NO: Kryltustmose, IS: Bakkatrítill, FI: Nuokkulapiosammal, GB: Flamingo-moss.

Etymologi: cernuus (lat.) = lutande, nickande, (eg. som faller huvudstupa)
Uttal: [Tórtula sérnua]

KEY FACTS Flamingo Moss. Shoots up to 1 cm high, bright green to brownish, sometimes forming tufts. Leaves ovate to lingulate, widest at or just above middle, apex acuminate. Costa thin, percurrent or excurrent in a cuspidate point. Autoicous, capsules common. Capsule brown, smooth, ovoid, curved, inclined to horizontal. Peristome consisting of 16 long, brown, straight, irregularly split, papillose teeth. Seta c. 1 cm, yellowish to reddish-brown. - Grows on extremely calcareous soil. Occurred in great abundance for a few years in a limestone quarry in central Sweden, where it grew within a very limited patch of heavily disturbed, sandy and clayey soil.

Brassard, G.R., Weber, D.P. & Fife, A.J. 1976. New or Additional Moss Records from Newfoundland II. Bryologist 79(1): 84-86.

Hartman, C.J. 1849. Handbok i Skandinaviens flora innefattande Sveriges och Norges växter till och med mossorna - senare delen: Mossor. utgifven med rättelser och tillägg av Carl Hartman.V upplagan. Stockholm. Zacharias Hæggströms förlag.

Hedenäs, L. 2001. Bågtuss Tortula cernua åter i Sverige - första fyndet på mer än 165 år. Svensk Bot. Tidskr. 95: 158-164.

Weibull, H. 2008. Tortula cernua bågtuss s. 171. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Lönnell 1997. Rev. Henrik Weibull 2008. Uppdaterad 2010, 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Pottioideae  
  • Släkte
    Tortula - tussar 
  • Art
    Tortula cernua, (Huebener) Lindb. - bågtuss
    Synonymer
    Desmatodon cernuus (Hüb.) Bruch & Schimp.
    Tortula cernua (Hüb.) Lindb.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Lönnell 1997. Rev. Henrik Weibull 2008. Uppdaterad 2010, 2016.