Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lateritticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Postia lateritia
Lateritticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lateritticka är en liten mjuk ticka som breder ut sig upp till 6 (–10) cm i sidled på substratet och har en tunn och liten hattkant som skjuter ut 0–5–1 cm i överkanten av porlagret. Hattens ludna översida är först ljus, men får med tiden rödbruna fläckar för att till slut bli helt tegelröd till mörkt rödbrun. Vid tryck på hatt och porlager bildas snabbt rödbruna fläckar. Hattens översida är fint hårig och hattens poryta löper ned i en resupinat del av fruktkroppen. Porytan är vitaktig och har mellan 3–4 runda eller något kantiga pormynningarna per mm. Det finns två snarlika barrvedslevande tickor som växer i samma skogsmiljöer och inom samma utbredningsområde. Alla tre arterna kan växa på såväl tall som gran. Blödticka, Oligoporus fragilis, får i likhet med lateritticka fläckar på vid tryck men fläckarna blir först gulaktiga innan de blir rödbruna. Den har som regel större fruktkroppar och mindre porer 5–6/mm där hattkanten sticker ut 1–2 cm. Laterittickans sporer är dessutom längre och smalare (4,5–6,3 x 1,2–1,7 µm) än blödtickans sporer 3,9–5 x 1,7–2,1 µm). Blödtickan är vanlig och växer dessutom framförallt på gran. Den andra förväxlingsarten är O. leucomallellus, har fruktkroppar av samma storlek som lateritticka, men dess utskjutande hattar är oftast brunfärgade och porytan ändrar inte färg vid tryck. I mikroskop skiljs den lätt från de två andra arterna genom att den har gloeocystider (cystidier med ljusbrytande, oljeartat innehåll).
Utbredning
Länsvis förekomst för lateritticka Observationer i  Sverige för lateritticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Lateritticka beskrevs först 1992 i Finland och var tidigare sammanblandad med blödticka. Även om den länge varit förbisedd, har senare års inventeringar visat att den är sällsynt, förmodligen eftersom den i huvudsak är knuten till grova tall-lågor, ett substrat som blir alltmer sällsynt. Den total population i Sverige bedöms ha minskat med över 30 % över de senaste 20 åren, huvudsakligen p.g.a. att slutavverkningar medför att arealen skog med lämpliga talllågor minskar och att dessa kvalitéer av död ved knappast nyskapas i den brukade skogen. Minskningen bedöms pågå fortlöpande. I Sverige finns ca 50 kända lokaler (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500. På de kända lokalerna finns det fruktkroppar på någon enstaka till 5 lågor och förmodligen är det 1 mycel (en genetiskt unik svampindivid) per låga. Arten förekommer sällsynt i större delen av Svealand och Norrland. Något enstaka fynd är gjort i södra Sverige. Laterittickan förekommer i Norge, Finland och Ryssland. Den är observerad i Kanada, men finns förmodligen cirkumpolärt i hela den boreala zonen. Arten är rödlistad i Finland (VU).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare i grova, liggande stammar av tall, företrädesvis fallna torrakor, i barrskog. Knuten till naturskogskvaliteér med kontinuitet på grova lågor. Total population och antalet mycel på varje lokal är liten. Bedöms ha minskat kraftigt och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. slutavverkningar av äldre skogsbestånd och därmed försämrade habitatkvaliteér. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (1000-10000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (100-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (520-2000) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C1+2a(i)).
Ekologi
Laterittickan är en vednedbrytande svamp som framförallt bildar fruktkroppar på grova, liggande stammar av tall som stått avbarkade och döda flera år innan de fallit. Sällsynt har den påträffats på avbarkade liggande lågor av gran. Fruktkropparna hittas oftast på ved med en diameter större än 20 centimeter och i intermediära till sena nedbrytningsstadier, men närmare vedpreferenser återstår att ta reda på. De flesta allra flesta fynden är gjorda i äldre glesa talldominerade skogar på torrare mark med en fattig risvegetation av kråkbär, lingon, blåbär. Laterittickans fruktkroppar är ettåriga och bildas under hösten. Svampens mycel i veden är däremot flerårigt, förmodligen finns mycelet kvar under flera decennier, och bildar fruktkroppar alla år som lämpliga betingelser infinner sig. I likhet med blödticka och O. leucomallellus ger lateriticka upphov till brunröta i veden.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Polyporales, Familj Fomitopsidaceae, Släkte Postia, Art Postia lateritia Renvall - lateritticka Synonymer Oligoporus lateritius (Renv.) Ryvarden & Gilb.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare i grova, liggande stammar av tall, företrädesvis fallna torrakor, i barrskog. Knuten till naturskogskvaliteér med kontinuitet på grova lågor. Total population och antalet mycel på varje lokal är liten. Bedöms ha minskat kraftigt och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. slutavverkningar av äldre skogsbestånd och därmed försämrade habitatkvaliteér. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (1000-10000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (100-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (520-2000) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C1+2a(i)).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Lateritticka är en liten mjuk ticka som breder ut sig upp till 6 (–10) cm i sidled på substratet och har en tunn och liten hattkant som skjuter ut 0–5–1 cm i överkanten av porlagret. Hattens ludna översida är först ljus, men får med tiden rödbruna fläckar för att till slut bli helt tegelröd till mörkt rödbrun. Vid tryck på hatt och porlager bildas snabbt rödbruna fläckar. Hattens översida är fint hårig och hattens poryta löper ned i en resupinat del av fruktkroppen. Porytan är vitaktig och har mellan 3–4 runda eller något kantiga pormynningarna per mm. Det finns två snarlika barrvedslevande tickor som växer i samma skogsmiljöer och inom samma utbredningsområde. Alla tre arterna kan växa på såväl tall som gran. Blödticka, Oligoporus fragilis, får i likhet med lateritticka fläckar på vid tryck men fläckarna blir först gulaktiga innan de blir rödbruna. Den har som regel större fruktkroppar och mindre porer 5–6/mm där hattkanten sticker ut 1–2 cm. Laterittickans sporer är dessutom längre och smalare (4,5–6,3 x 1,2–1,7 µm) än blödtickans sporer 3,9–5 x 1,7–2,1 µm). Blödtickan är vanlig och växer dessutom framförallt på gran. Den andra förväxlingsarten är O. leucomallellus, har fruktkroppar av samma storlek som lateritticka, men dess utskjutande hattar är oftast brunfärgade och porytan ändrar inte färg vid tryck. I mikroskop skiljs den lätt från de två andra arterna genom att den har gloeocystider (cystidier med ljusbrytande, oljeartat innehåll).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lateritticka

Länsvis förekomst och status för lateritticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lateritticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lateritticka beskrevs först 1992 i Finland och var tidigare sammanblandad med blödticka. Även om den länge varit förbisedd, har senare års inventeringar visat att den är sällsynt, förmodligen eftersom den i huvudsak är knuten till grova tall-lågor, ett substrat som blir alltmer sällsynt. Den total population i Sverige bedöms ha minskat med över 30 % över de senaste 20 åren, huvudsakligen p.g.a. att slutavverkningar medför att arealen skog med lämpliga talllågor minskar och att dessa kvalitéer av död ved knappast nyskapas i den brukade skogen. Minskningen bedöms pågå fortlöpande. I Sverige finns ca 50 kända lokaler (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500. På de kända lokalerna finns det fruktkroppar på någon enstaka till 5 lågor och förmodligen är det 1 mycel (en genetiskt unik svampindivid) per låga. Arten förekommer sällsynt i större delen av Svealand och Norrland. Något enstaka fynd är gjort i södra Sverige. Laterittickan förekommer i Norge, Finland och Ryssland. Den är observerad i Kanada, men finns förmodligen cirkumpolärt i hela den boreala zonen. Arten är rödlistad i Finland (VU).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Fomitopsidaceae  
  • Släkte
    Postia  
  • Art
    Postia lateritiaRenvall - lateritticka
    Synonymer
    Oligoporus lateritius (Renv.) Ryvarden & Gilb.

Laterittickan är en vednedbrytande svamp som framförallt bildar fruktkroppar på grova, liggande stammar av tall som stått avbarkade och döda flera år innan de fallit. Sällsynt har den påträffats på avbarkade liggande lågor av gran. Fruktkropparna hittas oftast på ved med en diameter större än 20 centimeter och i intermediära till sena nedbrytningsstadier, men närmare vedpreferenser återstår att ta reda på. De flesta allra flesta fynden är gjorda i äldre glesa talldominerade skogar på torrare mark med en fattig risvegetation av kråkbär, lingon, blåbär. Laterittickans fruktkroppar är ettåriga och bildas under hösten. Svampens mycel i veden är däremot flerårigt, förmodligen finns mycelet kvar under flera decennier, och bildar fruktkroppar alla år som lämpliga betingelser infinner sig. I likhet med blödticka och O. leucomallellus ger lateriticka upphov till brunröta i veden.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Arten missgynnas starkt av att tillgången på liggande medelgrova-grova tallstammar är alltmer sällsynta i skogslandskapet. Den misssgynnas förmodligen av att alltför stark solexponering och uttorkning av veden samt markberedning som oftast resulterar i att lågor körs sönder, är reella hot för arten efter en slutavverkning av lokaler där den finns. Den brukade skogens överlag minskade mängder av död ved, minskande areal och ökande avstånd mellan områden med god vedtillgång försvåra artens spridningsmöjligheter och bedöms minska artens populationstorlek i Sverige.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Lateritticka och flera andra vedlevande arter populationsstorlekar och fortlevnad avgörs av mängden död ved av lämplig kvalite i skogslandskapet. Ansträngningar bör generellt göras för att öka mängden grövre död ved, i första hand kring befintliga värdekärnor för vedlevande arter för att på så sätt stärka dessa arters populationer. För att gynna lateritticka bör torrakor och lågor av tall sparas vid avverkning, i synnerhet i de skogslandskap där arten finns. Markberedning bör undvikas över tallågor, eftersom markberedning resulterar i att lågorna förstörs. Förekomsten av laterittickan bör eftersökas i i södra och mellersta Norrland och dess ekologi och populationsdynamik undersökas. Med denna kunskap kan en bättre bedömning av vad som krävs för att säkerställa att arten fortsättningsvis förekommer i livskraftiga populationer inom sitt naturliga utbredningsområde i Sverige.

Hansen, L. & Knudsen, H. 1997. Nordic Macromycetes vol 3. Nordsvamp, Copenhagen.

Jaederfeldt, K. 2003. Tickboken. Sveriges Mykologiska Förening. Stockholm.

Kotiranta, K. & Niemelä, T. 1996. Uhanalaiset käävät Suomessa (Threatened polypores in Finland). Oy Edita AB, Helsinki.

Niemelä, T & Jevgeni Meike, J. CD guide to Polypores of Finland. Finnish Museum of Natural History, Botanical Museum. (som Postia lateritia) Nitare, J. 2000. Signalarter – indikatorer på skyddsvärd skog. Flora over kryptogamer. Skogsstyrelsens förlag, Jönköping.

Renvall, P. 1992. Basidiomycetes at the timberline in Lapland 4. Postia lateritia n. sp. and its rust coloured relatives. Karstenia 32:43-60. (Bild) Ryvarden, L. & Gilbertson, R.L. 1994. European Polypores. Part 2 Meripilus – Tyromyces. Fungiflora, Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Klas Jaederfeldt 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Fomitopsidaceae  
  • Släkte
    Postia  
  • Art
    Postia lateritia, Renvall - lateritticka
    Synonymer
    Oligoporus lateritius (Renv.) Ryvarden & Gilb.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Klas Jaederfeldt 2005.